måndag 13 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

I natt sov jag som en stock. Fast först gick jag igenom allt som hade hänt under dagen. Mötet, öppet hus, loppisen. Det var en del att sortera, men när det var klart somnade jag och sov ända tills de som jobbar här på morgonen kom. Då måste man ju vara klar med pälstvätt och annat tills frukosten anländer.

När jag hade ätit frukost funderade jag lite på om blogghjälpen skulle komma idag. Jag hade ju en del att tala med henne om.

Sent på eftermiddagen kom hon. Det var bra för hon hade godis med sig. Hon kom in i vår bur och så lyfte hon upp mig i knäet. Jag börjar tycka mer och mer om det, så jag satte igång att kurra som bara den och blev smekt över pannan och ryggen, samtidigt som jag åt godis. Så skulle det var jämt, tycker jag.

Eftersom vi hade det så mysigt så glömde jag bort det jag skulle tala med henne om. Men det får jag ta i morgon istället. Det är en dag då också.

söndag 12 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.


Nu har det varit både medlemsmöte och loppis här på katthemmet. Det har varit jättejobbigt, men tack vare oss katter har allt gått bra. Jag gav ju blogghjälpen ordentliga instruktioner om vad hon skulle säga på medlemsmötet, och det verkar som om hon har fattat det mesta.

När det gäller loppisen var det många som kom och köpte fina saker. En del köpte hela kassar fulla. Sen fanns det korv med bröd och kaffe med bullar att köpta också. Många verkade tycka att det smakade gott, för det mesta gick åt. Själv skulle jag väl kunna tänka mig att smaka på lite korv, men bröd tycker jag inte är så gott.

Det resulterade i alla fall i att det kom in en del pengar till oss katter. Många snälla människor ställde upp och bakade bullar, sålde saker och serverade. Vädret var också ganska bra, det regnade i alla fall inte.

Ikväll behöver jag pusta ut ordentligt. Det är jobbigt att ha ansvar för allt. Nu när allt är klart och det har gått bra kan man äntligen koppla av lite.

lördag 11 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Som jag har berättat för er tidigare, så är det både öppet hus och loppis på katthemmet i morgon. Ja, loppisen är faktiskt utanför, eftersom det skulle bli för stökigt för oss katter att ha så många människor som vi hoppas kommer, springa här inne. Då kanske en del av oss skulle bli nervösa eller rädda, och så får det inte vara.

Och som inte det vore nog är det medlemsmöte också. Det är bara för de som är medlemmar i Södertälje Katthem och det börjar klockan tolv, sen öppnar loppisen och öppet hus klockan ett. Blogghjälpen kommer vara här redan klockan 10 för att ordna lite saker tillsammans med andra. Sen har jag lovat att hon ska få prata med mig också, så hon vet vad hon ska säga på medlemsmötet.

Det skulle lätt bli tokigt om hon inte fick nån vägledning. Jag har massa saker som jag ska säga till henne att hon ska ta upp. Till exempel att behållningen från loppisen ska gå till godis åt oss katter, inte bara vanlig mat. Sen ska vi se till att det kommer hit många fler snälla och duktiga volontärer som kan sitta och gosa med oss i flera timmar varje dag.

Jag kommer nog på mer till i morgon. Då ska jag berätta mer om mötet och loppisen.

Bloggkatter behöver hjälp

Hej, nu är det blogghjälpen på Södertälje Katthem som skriver.

Många har varit väldigt snälla och hjälpt Översten hos oss så att han har kunnat få den vård och de mediciner han behöver. Vi är väldigt tacksamma för det. Dessförinnan var det många som ställde upp för katten Snuffe som fick hjälp, mycket tack vare dessa bidrag.

I början på året fick två av våra fina katter ett kanonhem ända borta i Otterbäcken. Där har det sällskap av 5 andra katter, varav åtminstone 3 till har varit övergivna katter. Matte, gammelmatte och Klosterkatterna har en blogg: www.klosterkatterna.blogspot.com.

Igår läste jag att bland annat en av "våra" katter behöver undersökas av veterinär. Även två av de andra katterna behöver hjälp, en med att scanna sitt hjärta. Tyvärr är sådana undersökninga kostnadskrävande och eftersom matte och gammelmatte har betydligt större hjärtan än ekonomiska resurser, så behöver de hjälp för att kan ge sina älskade kissar den vård de behöver.

Har du möjlighet att skänka en slant till katternas vård så är deras kontonummer i Nordea: 30580088073.

Tänk på att om många ger bara 50 kronor så kan även det bli betydande belopp. Om nån kan skänka mer är det naturligtvis välkommet.

Jag vet att dessa människor kommer att använda pengarna till sina katter. Det är aldrig roligt att behöva be om pengar, men nöden har ingen lag och katterna behöver hjälp nu.



fredag 10 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Nu är det min tur att blogga igen. Fast först har jag lovat Översten att berätta att Länstidningen i Södertälje har ringt till blogghjälpen idag igen och undrat hur det är med honom. De lovade skriva om det i tidningen. Ni får hålla ögonen öppna.

Kanske kommer LT också att berätta att det ska bli stor loppis här utanför katthemmet på söndag 12.9 mellan 13-16. Då kan man både göra loppisfynd, köpa korv, kaffe, läsk m m. Allt man får in på loppisen går till oss katter.

Självklart kan och bör man passa på att besöka oss katter också när man ändå är här. Tänk om mina människor kommer just den dan…

Nåjam, nu har jag berättat det. Nu ska jag berätta att jag ju hade börjat tycka om att bli smekt på katthemmet. Även om jag fortfarande gärna ligger i min låda, så tycker jag fortfarande om att bli smekt. Blogghjälpen brukar säga till mig att jag måste börja gå fram och visa upp mig, annars är det ju ingen som ser hur mysig jag är. Fast det har jag fortfarande lite svårt för. Men jag ska försöka bättra mig.

Mer i morgon.

torsdag 9 september 2010

KattenÖversten på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Översten på Södertälje Katthem.

Idag har jag fått låna bloggen från Nikita. Hon är en generös kompis som säger att det är viktigt att alla får veta hur det har gått för mig.

Det har ju varit lite jobbigt, mest för Tina som skött om mig varenda dag. Som tack försöker jag vara jättesnäll mot henne. Jag bits inte och klöser henne inte. Jag fräser inte ens åt henne när hon lägger om såren på min hals.

Hon tycker jag är jättesnäll, trots att jag råkade bita henne första dagen när jag fick så ont i magen när hon tog på den. Hon visste ju inte att den var full med mask och annat som inte borde finnas i en kattmage.

Nu har i alla fall såret läkt väldigt bra tack vare Tina, medicin och god vård. Vår veterinär var här i förrgår och tittade till mig. Han sa att såret såg jättefint ut och att det inte var nån risk att söva mig. Jag fattade ingenting, men rätt som det var kände jag ett litet stick i pälsen och så blev jag jättetrött. När jag vaknade hade jag lite ont i baken och en plåsterlapp på örat. Tina berättade för mig att jag blivit kastrerad och öronmärkt.

Jag förstod inte så mycket av det där, men behandlingen av min hals fortsätter och det blir bättre för varje dag. Det känns toppen. Snart kanske jag får flytta ut till en större bur och sen kanske jag får ett eget hem!

Mycket av min behandling har varit och är möjlig tack vare er snälla människor som skänkt pengar till mig. Utan de pengarna hade det varit svårt för katthemmet att ge mig all den vård och de mediciner jag behövt och fortfarande behöver.

Översten

onsdag 8 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.
Nu var ju isen bruten, som man säger. Jag hade vågat bli klappad och jag märkte att jag tyckte om det. Men jag vågade fortfarande inte gå fram till människor som kom in i buren. Det fick bli så att de gick fram till mig. Men jag låg i alla fall kvar när de kom fram och klappade mig.
Jag tyckte det var ganska OK att bo på katthemmet, men när jag såg att mina ungar och mina kompisar fick egna hem, då började jag tänka att det vore nog kul med ett eget hem i alla fall.
När mina kompisar Pelle och Trulsa fick ett eget hem frågade de mig om jag ville fortsätta blogga efter dem. Jag tyckte ju de var jätteduktiga bloggare och var så klart lite nervös att jag skulle göra bort mig om jag började, men de sa att jag inte hade nåt att förlora och att man snabbt lär sig blogga.
Jag tyckte ju att jag hade ett och annat att berätta, så det passade ju bra. Dessutom har jag ju nåt att göra på dagarna, för en bloggare måste ju tänka ut vad man ska berätta och hur det ska berättas. Det är inte bara att tassa ner nåt vad som helst, hur som helst.
Mer i morgon.

tisdag 7 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

När mina ungar flyttat blev det ganska ensamt. Visserligen hade jag andra kattkompisar, men eftersom jag är lite blyg blev det ju inte samma sak som med ungarna. Jag vågade inte ta så mycket kontakt med dem.

När människorna som hjälpe oss här på katthemmet kom in till mig gömde jag mig helst nånstans. Jag tyckte helt enkelt att det verkade farligt när nån kom för nära. Jag kom ju ihåg hur gubben uppträtt, både mot mamma och mot oss ungar.

Så småningom började de som jobbar här försöka tala med mig. De talade med mjuka röster och skrek inte alls åt mig. Inte sparkade de mot mig heller, inte ens om jag kräktes. Det gjorde ju gubben.

En dag tänkte jag att jag skulle göra som de andra katterna i buren, nämligen låta människorna klappa mig. När en tjej kom in en morgon och skulle städa buren böjde hon sig ner och sa till mig att jag inte skulle vara rädd. Jag låg kvar, alldeles stilla. Hon lyfte handen och smekte mig över huvet. Hon så jätteförvånad ut när jag låg kvar!

måndag 6 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

När vi hade bott ute i burarna på katthemmet i flera veckor, började vissa personer återkomma på öppet hus till just vår bur. De tyckte mina ungar var jättesöta.

Alla mammor vill naturligtvis att det ska gå bra för sina ungar. Mina ungar började växa upp så pass att de inte behövde mig mer. Sån är ju livets gång. En dag kom de och hämtade mig och satte mig i en bur i karantän igen.

Jag förstod inte varför, men nästa dag kom en farbror och klappade mig försiktigt, sen somnade jag! När jag vaknade hade jag lite ont i magen och såg att jag hade ett sår där. Det gjorde inte så där väldigt ont, men det kändes lite. De sa på katthemmet att det var för att jag inte skulle få fler ungar. Det var nog bra, för det är inte så lätte för en ensam kattmamma att ta hand om ungar ska ni veta.

Ett par dagar senare hörde jag att de som varit och tittat på mina ungar nu också hade hämtat dem och givit dem ett hem. Jag tror att det var bra hem de fick. Det var de värda.

Mer i morgon.

söndag 5 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Nästa dag kom en farbror till katthemmet. Han kom in till oss, klappade oss och sa att han tyckte vi var fina. Sen tittade han närmare på oss. Han lyfte på oss och kände på oss. När han känt på mig sa han Hoppsan, här var det visst smått på gång!

Jag förstod inte riktigt vad han menade, men tre dagar senare fick jag tre ungar.

Det var ju lite omtumlande men väldigt roligt. Mina ungar var de sötaste ungar jag sett. De mådde bra allihop och jag var väldigt glad att vi nu bodde på ett ställe där vi både fick mat och omvårdnad av snälla människor som tog hand om oss allihop.

I början fick vi bo kvar i karantän, fast i en större bur. Det var väldigt bra, för där var det lugnt och vi fick all hjälp och allt stöd vi behövde.

Efter ett tag blev ungarna större och också livligare. Utrymmet i karantän började bli lite litet. De behövde kunna busa och springa omkring mer.

Då fick vi flytta ut i större burar på katthemmet. Där fick också människor som kom till öppet hus träffa oss. Och snart började det hända saker där.

Mer i morgon.

lördag 4 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Där satt vi i plåtschabraket och undrade vad som skulle hända med oss. Efter en stund stannade vi och dörrarna öppnades och vi bars ut. En sak som var bra var ju i alla fall att vi bars till samma ställe. Vi var väldigt oroliga att vi skulle mista varandra.

Vi bars upp för en trappa och sen fick vi komma in i ett litet rum som de kallade bur. Där fick vi mat och vatten och människor som verkade snälla klappade oss och talade med oss. En del av mina syskon började genast prata tillbaka, men jag som var lite blyg av mig vågade inte det, utan gömde mig så långt in i rummet som det gick.

När det hade blivit tyst och de nya människorna hade lämnat rummet gick jag fram och åt. Jag märkte att jag var jättehungrig. Sen somnade jag.

Nästa dag kom det andra människor och hälsade på oss. De var lite dumma tyckte jag, för de tog tag i oss och petade i oss nån tablett som vi inte alls tyckte smakade gott. Vi skulle avmaskas, sa de. Fast när vi fått tabletterna blev de snälla igen och klappade oss och sa att vi var fina. Det kändes lite ovant, för gubben hade aldrig vare sig klappat oss eller sagt att vi var fina.

Mer i morgon.

fredag 3 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Som ni minns låg vi där under soffan allihop. Vi väste och visade våra små tänder det värstaste vi kunde, så att tjejerna skulle förstå att vi var jättefarliga. Fast de var visst lite knäppa, för de fattade inte det. De fortsatte att locka på oss och rätt som det var satt ett av mina syskon i en bur.

Vi andra tittade skräckslaget på honom och tänkte att nu måste vi kämpa för att få loss honom också.

Men de där tjejerna var ena envisa rackare. Fast vi var fast beslutna att inte låta oss fångas och fast vi var fler än dem, så lurade de in oss i burarna i alla fall. Nu blev det riktigt läskigt, för nu hörde vi att de snackade med gubben igen och sa att han måste skriva på papper att han överlät katterna till Södertälje Katthem. Det gjorde han.

Sen tog tjejerna var sina burar i sina händer och bar ut oss. Vi trodde först att vi skulle bli utsläppta där ute och få springa hur som helst, precis som många andra katter vi hört talas om. Men inte, de satte oss i nåt plåtschabrak och så satte sig en av tjejerna i en stol och vred på en nyckel så det började brumma som bara den. Sen tog hon tag i ett hjul som hon hade framför sig och sen började allt röra på sig!

Gissa om vi blev rädda?

Översten berättar från Södertälje Katthem




Hej, idag är det jag, Översten, som ska lämna en liten rapport om mig själv.

Som ni ser har jag ett jättefint bandage om halsen. Det tycker jag inte så mycket om, men jämfört med det där hemska halsbandet jag hade för nån vecka sedan är det här mycket bättre. Det skär inte in i halsen och det gör inte ont heller. Det känns bara lite konstigt.

Hon som sköter om mig, Tina, säger att jag inte ska behöva ha det här bandaget jämt, bara tills såret som är kring halsen läkts. Hon byter bandage och har på nån salva på halsen varenda dag. Sen får jag medicin också säger hon, men hon säger att hon gömmer den i maten. Fast det har jag inte märkt, så det stämmer nog inte.

Som ni ser är jag fortfarande väldigt mager. Jag hade nog inte klarat mig därute så länge till. Fast nu får jag jättegod mat flera, flera gånger om dan. Det fick jag inte när jag var ute. Då var det både svårt att få tag i mat och svårt att svälja den. Fast jag måste säga att de är lite snåla, för jag får så små portioner. De säger att det är för att jag ska få behålla maten och inte kräkas upp den.

Så har man berättat för mig att många människor har hjälpt till att samla in pengar så att katthemmet ska kunna ge mig all vård jag har behövt och kommer att behöva. En snäll tjej har skickat mail ända från nåt som heter Madrid och berättat att hon dels satt in pengar till mig, dels uppmanat alla kompisar att skänka pengar istället för att ge henne födelsedagspresenter när hon fyller år! Det är många andra snälla människor också som skänkt pengar till mig. Tänk vad många snälla människor det finns i alla fall. Det trodde jag inte när jag gick därute med mitt onda halsband.

Jag är jättetacksam mot alla som hjälpt mig. Blogghjälpen har sagt att vi lägger ut plusgironumret här i mailet, om nån skulle vilja skänka en slant: 38 93 41-9.

Snart hoppas jag kunna berätta om att jag är fullt återställd, och sen en dag kanske jag kan berätta att jag fått ett kanonhem hos nån snäll människa!

Översten

torsdag 2 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Efter att tjejerna gått låg vi alla kvar under soffan en lång stund. Mamma försökte låta lugn när hon sa att vi ska klara av det här tillsammans. Men vi ungar förstod att det skulle komma att hända saker och eftersom vi inte visste vad som skulle hända, så befarade vi förstås det värsta.

Det blev en orolig natt. Morgonen därpå ringde det på dörren igen. Mammas röst lät som ett piskrapp när hon väste SOFFAN! Vi visste ju vad det betydde och sprang in under den så fort vi kunde.

Det var förstås tjejerna som ringde på. Med sig hade de flera burar. Vad som förvånade oss var att de också hade med sig godis. Det hade vi inte väntat av några som kanske inte var snälla. Vi tittade på varandra och sa att de kanske inte var så dumma i alla fall. Men ett av mina småsyskon sa att vi inte skulle låt oss luras av lite godis. De var säkert inte snälla ändå.

Nästa gång jag tittade fram mötte jag ett tjejansikte som tittade in under soffan. Hej, sa hon, hur mår ni? Kan ni inte komma fram så ska vi se till att ni får det bättre än ni har det här?

Men, där gick gränsen. Inte komma fram! Inte låta sig fångas! Små var vi, men inte dumma!

Mer i morgon.

onsdag 1 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Idag är blogghjälpen lite senare än vanligt med att lägga ut min blogg, men hon har haft strömavbrott och tydligen behöver hon ström för att kunna skriva det jag har berättat för henne.

Nu hade i alla fall tjejerna ringt på hos gubben igen och sagt att de ville ta bort oss från honom och gubben hade sagt ja. Vi förstod ju inte alls vad som skulle hända, men som alla katter var vi livrädda för förändringar.

Vi kände ju inte tjejerna, visste inte om de var snälla eller om de var dumma, vart vi skulle, hur vi skulle få det på nya stället och så vidare.

Innan gubben stängde dörren hörde vi att tjejerna sa att de skulle komma tillbaka dagen därpå. Då skulle de ha burar med sig och hämta oss.

Den natten låg vi allihop under soffan och tryckte oss tätt intill varandra. Vi frågade mamma vad som skulle hända med oss. Hon försökte låta lugn när hon sa att allt skulle ordna sig, men vi hörde på hennes röst och såg i hennes ögon att hon också var rädd.

Vad som hände dagen därpå får ni vet i morgon.

tisdag 31 augusti 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.
Nu var det lugnt nån dag hos gubben. Visserligen var det fortfarande inte nåt kul att bå där, men vi fick ju i alla fall mat.
Efter några dagar ringde det på dörren igen. Gubben öppnade. Det var tjejerna igen! Mamma spände ögonen i oss osh pekade mot soffa. Vi förstod direkt vad hon menade och sprang in där så fort vi kunde. Där låg vi och lyssnade.
Tjejerna sa att de villa ta med katterna till katthemmet. Vi tittade skräckslaget på varandra och undrade vad det var. Där kommer katterna få det bra och de blir vaccinerade, kstrerade och öronmärkta, sa de. Vi förstod inte vad allt det där betydde, men vi utgick från att det var nåt otäckt.
Gubben svarade att vi väl hade det bra där vi var. Nej svarade tjejerna. Så här ska katter inte leva. De behöver kärlek och de behöver kastreras så det inte blir ännu fler oänskade katter.
Till slut sa gubben att de fick ta oss! Vi blev livrädda. Ta oss? Vart? Vad ska de göra med oss? Här gällde det att till varje pris försöka undkomma och inte bli fångade.
Mer i morgon.

Katterna och blogghjälpen på Södertälje Katthem tackar Wikki


Hej. För många dagar sedan fick vi katter på Södertälje Katthem ett kuvert med spännande innehåll från Wikki.

Det är fina påsar med Wikkis kattgräs i. På bilden håller blogghjälpens katt Viktor på att undersöka påsarna.

De ska snart tillbaka till katthemmet och planteras samt placeras ut i burarna till katterna. Eftersom vi just nu hade kattgräs på katthemmet tyckte hon det var bäst att ta hem påsarna så de inte kommer bort.

Stort tack Wikki säger ALLA KATTER PÅ SÖDERTÄLJE KATTHEM! Vi blir så glada när nån tänker på oss.

måndag 30 augusti 2010


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Idag har min kompis som vi skrev om hamnat i Länstidningen i Södertälje. Ni kan läsa om det här: http://lt.se/nyheter/1.935363-skadad-katt-dumpad-pa-katthemmet.

Han mår ganska bra, äter bra fast han fortfarande är jättemager.

Nu ska jag fortsätta min lilla blogg.

Nu stod ju tjejerna i dörren och talade med gubben. Jag hörde att de sa att man inte bör ha katter om man inte tar hand om dem. Då svarade gubben att ”de får ju mat”. Tjejerna sa att det inte var vad de menade med att ta hand om en katt. Att ge dem mat är bara det primära, man måste ge dem mycket mer. Och framför allt måste man kastrera dem sa tjejerna.

Äsch, det kostar bara en massa pengar, sa gubben. Jaha, sa tjejerna, och vad kostar det att ha en massa kattungar då? Då mumlade gubben nåt som vi inte hörde.

Sen hörde vi att tjejerna sa att de skulle ta med katterna till Södertälje Katthem, för där kan vi ge dem ett nytt hem och vi kan kastrera dem så det inte blir fler katter. Gubben muttrade nåt igen. Sen sa tjejerna att de skulle komma tillbaka dan därpå.

Då tittade mamma på oss och sa att om tjejerna kommer tillbaka så är det under soffan som gäller!

Mer i morgon.

söndag 29 augusti 2010

Blogghjälpen lägger ut kontonumret om nån kan hjälpa den skadade katten

Hej, det är Blogghjälpen på Södertälje Katthem igen.

Flera har varit snälla och frågat om ett kontonummer där de kan sätt in pengar till stöd för den skadade katten på Södertälje Katthem. Vårt Plusgirokonto är: 38 93 41 - 9. Om ni har möjlighet att stödja oss, glöm inte att skriva "Översten" (vilket är vad djursjukhuset döpte honom till) samt ert namn och adress på inbetalningen.

Blogghjälpen

Blogghjälpen på Södertälje Katthem har ordet och varnar för starka bilder



Hej, det är Blogghjälpen på Södertälje Katthem. Idag gör lilla Nikita ett litet uppehåll i sin blogg för att jag ska få berätta om en av hennes kompisar.

Polisen i Södertälje kom igår kväll in med en katt till katthemmet. Eftersom den var ganska stressad fick den ligga kvar i sin egen bur tills idag på morgonen. Då såg man att katten var bara skinn och ben, luktade väldigt illa, var full med fästningar, och, värst av allt, hade ett halsband som skurit in långt i halsen. Det är märkligt att polisen inte sett detta och själva tagit katten till veterinär. Istället stoppar man in den i en bur och kör den till katthemmet.

En ideell organisation får alltså ta över ansvar och kostnader för en skadad katt. Vår bedömning var att katten behövde hjälp redan idag och alla vet vad jourveterinärbesök kostar.

När kissen kom in till djursjukhuset sa de att det dröjer ett tag innan ni får komma in till veterinären, men ni ska genast få ett eget rum. Anledningen var att katten luktade så illa av sin infekterade hals.

Nu har den fått hjälp att ta bort halsbandet och är tillbaka i karantän på katthemmet. Där får den mat, lite i taget eftersom den säkert skulle hetsäta och kräkas upp maten igen om den fick för mycket. Såret kommer att tvättas och bandage bytas 2 gånger om dagen och den får även smärtstillande och antibiotika. Allt på katthemmets bekostnad. Polisens budget räcker ju tydligen inte till att rädda en katt.

Vi tror inte att katten haft det där halsbandet på sig sedan den var liten. Vi tror att nån satt på den halsbandet och sedan dragit åt det alldeles för hårt med flit.

Jag ville berätta det här för att be alla som ser en katt springa omkring, mager och eländig fast med halsband, att kolla att allt är OK med katten. Ibland kan man ju tro att en katt med halsband har ett hem. Så är nog tyvärr inte alltid fallet.

Nu hoppas vi den här kissen kryar på sig och att vi hittar ett hem till honom snart.

I morgon återkommer Nikita.

lördag 28 augusti 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Nästan varje dag var gubben dum mot oss. Vi fick minsann veta att vi var i vägen, att vi kostade massa pengar, att vi smutsade ner och allt möjligt. Vi försökte göra så lite väsen av oss som möjligt, men när man är en liten kattunge så måste man ju få leka lite. Det hör ju till ens utveckling.

Eftersom vi var många ungar och ungkatter hos gubben så är det klart att det kunde bli lite stökigt ibland, men om man tar hand om katter så måste man väl inse att det blir så?

En gång hade jag ätit nåt konstigt så jag mådde illa och kräktes. Då kom gubben och stampade åt mig så jag blev så rädd att jag bara flög in under soffan där han inte kunde komma åt mig.

Så en dag ringde det på dörren igen. Utanför stod två tjejer. De sa till gubben att de ville tala med honom om katterna, för så här kunde det ju inte få fortsätta. Mamma spände ögonen i oss ungar och sa ”in under soffan, allihop, genast!”. När mamma har den där tonen och den där blicken vet vi ungar att det bara är att lyda. Vi rusade in under soffan och sist kom mamma och la sig hos oss. Vi tryckte oss tätt intill henne.

Så började vi lyssna spänt på vad tjejerna och gubben sa…

Mer i morgon.

fredag 27 augusti 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

När vi började bli lite äldre blev gubben mer och mer sur på oss. Eftersom vi var så många var det ju mycket att ta hand om och jag förstod ju att det kunde vara jobbigt. Men det var ju i alla fall så att vi inte hade bett att få komma till världen och framför allt inte till nån som inte ville ha oss.

Mamma var ganska orolig. Hon sprang ut så ofta hon kunde för att komma ifrån allt där hemma. En dag när mamma kom hem ringde det på dörren strax efter. Gubben öppnade och jag hörde en tjej som sa till gubben att han kanske skulle göra nåt åt alla katter han hade. ”Det har du inte med att göra” hörde jag gubben svara. Sen smällde han igen dörren.

Vi låg tätt ihoptryckta under soffan och tittade på gubben och undrade vad som skulle hända nu. Han gick och muttrade för sig själv och vi hörde att han sa nåt om kattdj-a. Det var ett så fult ord så det vill jag inte skriva ut en gång.

Mamma sa att vi inte skulle vara rädda, men jag såg ju att hon själv var rädd. Vi undrade så vad som skulle hända nu.

Jag berättar mer i morgon.

torsdag 26 augusti 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Som alla barn blev ju även vi större. Vi tydde oss ju främst till mamma som var den som beskyddade oss, men det fanns många andra katter i hemmet också. Gubben verkade inte särskilt förtjust i nån av oss, särskilt inte när vi började växa upp och behövde röra på oss.

En gång frågade jag mamma varför gubben inte var lika snälla mot oss som mamma var. Då sa hon att han egentligen inte ville ha oss, men han gjorde heller inget för att förhindra att vi kom till. Jag förstod inte riktigt det där, men jag förstod i alla fall att gubben inte var så snäll.

När jag hade blivit ett par månader frågade jag mamma om vi skulle bo hos den där gubben hela livet. ”Det hoppas jag verkligen inte” sa mamma. Men mamma hade ingen möjlighet att göra nåt åt vårt boende. Hon försökte i alla fall skydda oss från gubben så gott hon kunde. Nu i eftertass har jag förstått att det nog inte var så lätt för henne alla gånger.

Jag berättar mer i morgon. Nu måste jag snyta mig lite, för jag blir lite ledsen när jag tänker på hur det har varit tidigare i mitt liv.

onsdag 25 augusti 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Som jag började berätta igår så bor jag nu på Södertälje Katthem. När jag föddes bodde jag hos en gubbe tillsammans med mina syskon och flera andra katter. Innan man börjar kunna se minns man ju inte så mycket om man är katt.

När jag väl började kunna titta mig omkring och kravla runt lite grann så är det första minnet jag har att gubben sa att han inte ville ha en massa katter.

Jag förstod inte varför han sa så. Jag hade ju inte bett om att få komma till världen, och jag ville ju bara väl. Jag var ingen elak unge och jag är fortfarande jättesnäll.

Mamma försökte skydda både mig och mina syskon mot gubben, men själv fick hon sina åthutningar ibland. En dag kom en tant och hälsade på gubben. Hon sa att hon tyckte vi var jättesöta. Då sa gubben att hon kunde ta allihop, han ville inte ha oss.

Tanten ville inte ta hand om oss så vi fick stanna hos gubben. Det är inget roligt att tvingas bo hos nån som inte tycker om en.

Jag berättar mer i morgon.

tisdag 24 augusti 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem presenterar sig


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Är ni där?

Jag heter Nikita. Jag är jättenervös, för mina kompisar, Pelle och Trulsa och även Sotis, har sagt åt mig att jag ska bli Södertälje Katthems nästa bloggkatt. Jag delade bur med Sotis innan han fick ett nytt hem. Han sa åt mig att om jag fick chansen så skulle jag tacka ja till att bli katthemmets bloggkatt.

Då sa jag till honom att det törs jag inte. ”Varför då” sa Sotis. ”Därför att jag aldrig kan bli en lika duktig bloggkatt som du är” svarade jag. Då fnös Sotis åt mig och sa att han inte heller kunde blogga i början,” men med lite hjälp från blogghjälpen så är det inte så svårt. Dessutom kan det hjälpa dig att få ett hem, förstår du”, sa Sotis.

Det lät ju väldigt bra, för ett eget hem vill jag ju ha. Jag beslöt mig för att försöka komma över min blyghet och börja berätta om mitt liv, hur jag hamnade här och vad jag tycker om saker och ting. Fast det blir nog inte så lätt i början.

Nu har i alla fall blogghjälpen varit här och vi har talat med varandra om hur vi ska lägga upp det hela. Först ska jag presentera mig, men det gör jag i morgon. Nu måste jag försöka tänka ut precis vad jag ska säga till blogghjälpen i morgon.

Vi hörs då.

Nikita.

måndag 23 augusti 2010

Blogghjälpen på Södertälje Katthem funderar

Hej, det är blogghjälpen som skriver idag.

Först vill jag tacka för stödet jag fick när min Viktor var borta. Att skriva kommentarer när allt är frid och fröjd är inte så svårt, men alla ska veta att det är jätteviktigt att man stöttar varandra när det blir problem (eller hur Sippo?). Man kan känna sig väldigt ensam och utelämnad när man sitter där och inte vet hur eller vad man ska göra. En mailkommentar kan då göra underverk.

Idag har Viktor tagit det ganska lugnt. Igår när han kom hem kom han in i huset ungefär som om han varit ute nån timme, medan jag mer kände det som om han varit borta flera månader. Jag var tvungen att sitta upp ganska länge för att ta in att han verkligen var hemma igen. Tankarna om vad som kunde ha hänt honom var många innan han dök upp.

Nu har jag nyss läst om Snuffe och de problem han tycks stå inför. Kanske får vi lite mer kött på benen i morgon och kan avgöra om vi behöver göra ytterligare ekonomiska insatser för honom. Som jag skrev till husse på hans blogg, så är ju det viktigaste att Snuffe inte lider.

I morgon kommer en ny bloggkatt, eller katter, från Södertälje Katthem att presenteras. Det återstår lite fotografering och annat innan det första inlägget är klart.

Hoppas ni hjälper till att stötta även den/dessa katten/katterna till ett nytt hem.

söndag 22 augusti 2010

Viktor hemma!

Blogghjälpen kan nu rapportera en glädjande nyhet: Viktor är hemma igen. I natt får vi slåss om utrymmet i sängen som vanligt.

Söderälje Katthems blogghjälp berättar


Först måste jag berätta att min Viktor inte kommit hem ännu. Nöden har ingen lag, så ett antal medier har kontaktats. En del klart mindre seriösa än andra. Den jag respekterar mest har sagt att hon haft kontakt med Viktor, att han ligger i skogen, är rädd och hungrig och bara vill komma hem. Först tyckte han det var kul att vara på rymmen men nu vill han alltså bara hem. Hon sa att han hade sagt att han förstod att matte var jätteorolig och att det inte var hans mening att oroa mig. Mediet hade frågat om han hört att jag ropat på honom idag, och det hade han, men han visste inte var jag var.

Jag har varit ute ca 8 timmar i olika omgångar idag för att söka efter Viktor. Min man, som lyckats få blåsor på fötterna efter gårdagens vandringar, har varit ute ett par timmar också.

Mediet säger att jag inte ska vara orolig och att Viktor kommer att komma tillbaka. Det känns tröstande, men jag lider med min lilla gubbe som vill hem, men inte hittar. Ny sökning i morgon förstås.

När det gäller bloggkatter kan jag meddela att förhandlingar pågår med flera kandidater. I morgon kanske en eller ett par nya katter presenteras.

lördag 21 augusti 2010

Söderälje Katthems blogghjälp berättar


Hej, det är blogghjälpen som berättar idag.

Först har jag en lite oroande nyhet: min egen lilla Viktor (bilden), ca 10-12 år, är försvunnen sedan i onsdags. Vi har varit ute och letat efter honom flera timmar varje dag, satt upp lappar och annonserat, men hittills är det inget napp.

Eftersom jag inte tänker lämna nån väg oprövad för att få tag på Viktor har jag t o m kontaktat inte mindre än 2 medier/djurkommunikatörer. Normalt är jag lite skeptisk till dem, men varför inte prova? Båda säger att Viktor blivit skrämd, men att han är i livet och ligger och trycker nånstans och kommer att komma hem. I morgon ska jag få lite mer konkret information om var jag kan leta.

Viktor är en intelligent katt, så jag har svårt att tro att nån kattnappat honom. Här på gatan säger folk att "jag har aldrig kommit närmare Viktor än 3 meter, då sticker han hem". Han är världens goaste katt och mycket saknad. Men vi tror i alla fall att han kommer hem. Vi hoppas alla håller tummarna för det. Vi kommer fortsätta göra allt för att han ska komma tillbaka till oss.

Nån kanske tror att jag borde nämnt detta tidigare, men jag ville faktiskt inte förstöra glädjen för Pelle och Trulsa att berätta sin historia till slut och dessutom har jag nog tänkt att "ikväll kommer nog Viktor tillbaka". Nu vet ni och har ni sett honom i Vårsta/Grödinge, så låt mig veta.

Sen har jag en roligare nyhet: Igår träffade jag på Sotis nya matte. Ni kanske minns bloggkatten före Pelle och Trulsa, som fick ett hem på landet, men inte trivdes där utan kom tillbaka till katthemmet. Sedan fick han ett nytt hem i Tumba där han bor med matte och en annan katt, storasyster. Matte berättade att det går jättebra. Sotis verkar stormtrivas och storasyster också. Fast ibland busar Sotis lite väl mycket med storasyster och då tassar hon till honom. Då backar Sotis och så är allt frid och fröjd igen.

Snart kommer en ny bloggkatt att presenteras från Södertälje Katthem. Det får ni läsa om snart.

fredag 20 augusti 2010



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.


Kom ni ihåg att för några dagar sedan skrev blogghjälpen att när vi väl fått en intresseanmälan kan det gå väldigt fort för oss att flytta. Vi blev ju lite oroliga då, för vi behövde ju planera packning och annat trodde vi.

Igår fick nu ju läsa att vi fått en intresseanmälan. Idag gjorde blogghjälpen hembesöket. Vi fick så klart vara kvar på katthemmet. Sent på eftermiddagen kom blogghjälpen tillbaka och satte in två transportburar i vår bur. Den största tog jag, Pelle genast i besittning och då gick Trulsa in i den andra.

Blogghjälpen gick ut ur buren utan att stänga dörrarna till våra burar. Då trodde vi att vi skulle få vänta länge på flytt, men efter en stund hörde vi att matte kom in på katthemmet. Då kom blogghjälpen tillbaka och stängde våra burdörrar och bar ut oss.

Matte satt och skrev lite papper under tiden. Vi sa till blogghjälpen att vi inte hunnit packa och planera hemresan. Då sa hon att eftersom matte jobbar på katthemmet nu, så kan hon ju ta med kvarglömda saker i efterhand. Huvudsaken är ju att ni har mat och vatten och, framförallt, ett HEM.

Det tyckte vi lät jättebra och nu har vi redan flyttat till VÅRT nya hem!

Vi vill tacka alla som stöttat oss den här tiden. Utan er hjälp hade det varit väldigt mycket tråkigare och tyngre att vänta. Men som flera sagt, det är bättre att vänta lite längre och få rätt hem än att flytta snabbt och det blir fel. Snart får ni nog hjälpa en ny bloggkatt till ett nytt hem.

Tasskramar på er alla.

Pelle och Trulsa

torsdag 19 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Som en del av er redan klurat ut så har det hänt en jätteviktig sak i vårt liv. VI HAR FÅTT EN INTRESSEANMÄLAN!

Det är så spännande så det är inte klokt. Vi är jättenervösa för hur det ska gå med hembesöket. Det ska blogghjälpen göra i morgon eftermiddag.

Vår matte, som vi hoppas hon blir, är jättesnäll. Inte bara mot oss må ni tro. Nej, hon är snäll mot alla katter här på katthemmet, för hon har nyligen börjat som volontär.

Egentligen är vi ju jättetrötta efter allt tasshållandet för vår kompis Snuffe, så vi skulle egentligen behöva sova i natt, men det kommer nog inte bli så mycket av den varan. Först måste vi fortsätta hålla tassarna för Snuffe lite till, sen kommer vi att ligga och fundera på hur det går med hembesöket i morgon.

Ni måste lova att hålla tassarna för oss!

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Har ni sett att vår bloggkompisa Imma från Klosterkatterna har en hemlis?

Men det kanske är så att det inte bara är Imma som har en hemlis? Ni får se i eftermiddag kanske...

onsdag 18 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.
Nu har vi bevis på att det hjälper med tasshållning för sjuka kompisar. Jättemånga katter har hållt tassarna hela natten och stöttat lilla Snuffe på alla sätt de kunnat. Och vad händer? Jo, Snuffe är hemma!
Visserligen vet vi inte ännu om vi kan blåsa faran över, men vi hoppas det. Vi tror att chanserna att han kryar på sig snabbt har ökat markant sedan han fick komma hem till Sippo och husse.
Nu får han fortsätt med medicin och husse har lärt sig hur man kollar om blåsan är full.
Vi kissar fortsätter så klart med tasshållning, fast i natt kanske Trulsa och jag turas om att sova lite emellanåt, eftersom vi är ganska trötta efter nattens hårda tasshållning.

tisdag 17 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.
Idag kan vi inte skriva så mycket, för vi måste hålla tassarna för vår kompis Snuffe, som inte mår bra. Ni kan läsa om honom här:

http://kattensippo.com/2010/08/17/snuffe-fortfarande-dalig-2/#comments.

Vi är så ledsna för Snuffes skull. Även hans kompis Sippo har det jättekämpigt just nu och givetvis husse.

Vi katter kan ju hjälpa varandra på avstånd och det är det vi håller på med. Vi talar med honom fast han inte är här, och säger att han inte ska vara rädd och att han kommer bli bra, bara han får lite tid på sig.

Husse tar hand om sina katter på ett fantastiskt sätt. Han är väldigt orolig och ledsen nu för Snuffes skull. Eftersom husse varit sjukskriven en längre tid är ju också ekonomin ett problem. Flera har skänkt slantar till Snuffes vård tidigare, Men det är dyrt att ha en liten kisse hos veterinären, även om man har försäkring. Flera bloggvänner föreslog att vi skulle samla in en slant till Snuffes vård. Husse vill egentligen inte ta mot pengar, eftersom han känner det som om han tigger, men nöden har ingen lag och faktum kvarstår tyvärr: Snuffe behöver vård NU. Om du kan avvara en slant så är husses konto i Swedbank:
83279 9149908122.

Nu ska vi fortsätta skicka helande tankar till Snuffe så blir han nog bra snart.

måndag 16 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar

Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

En av våra kompisar, som fick ett hem i våras, har smitit. Vi trodde att han smitit nyligen, men nu har vi fått veta att han varit ute sedan i midsomras. Så fort vi fick reda på det kontaktade vi ägarna. De sa att de hade försökt fånga vår kompis men att de inte hade lyckats ännu.

Grannarna sa att de aldrig hade sett att ägarna vara ute och letade efter vår kompis, som satt och jamade på kvällarna utanför bostaden. Vi erbjöd ägarna att låna vår fälla men de sa att de nog snart skulle få in honom ändå.

När det hade gått flera dagar och de inte fått in honom åkte vår hälsoansvariga och blogghjälpen dit. Då såg de inte vår kompis. Men sedan har vår hälsoansvariga och en annan tjej varit på plats varenda kväll för att försöka fånga vår kompis och ta tillbaka honom till katthemmet. De har matat honom och kelat med honom men så fort de försöker fånga honom i en filt eller i en bur blir han panikslagen och smiter.

I eftermiddags var blogghjälpen hos katthemmets snälla veterinär och hämtade ett lugnande medel. Det ska vår hälsoansvariga och den andra tjejen försöka få i honom i maten ikväll. Sen ska de försöka få tillbaka honom till katthemmet.

Tänk att det finns människor som bara struntar i att deras katt försvinner. Och dessutom avböjer hjälp!

Tänk också att det finns människor, som vår hälsoansvariga och den andra tjejen, som offrar kväll efter kväll till att försöka fånga in vår kompis. Håll tassarna för att de lyckas och att han får komma hit så vi får hitta ett nytt, seriöst, hem åt honom.

söndag 15 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus här. Först var blogghjälpen och flera andra tjejer från oss på kattutställning i Järna. En av våra kompisar var med dit idag. Hon tycket inte det var så kul så blogghjälpen tog tillbaka henne innan utställningen var slut. Hon ville inte att hon skulle ha tråkigt längre.

Alla var väldigt snälla på den där utställningen och vi fick saker till katthemmet. Dessutom hade vi gjort ett lotteri. Vi hade talat om för blogghjälpen och de andra vad de skulle köpa och så gjorde de ett lotteri av det. Det var jättemånga som köpte lotter och hela lotteriet tog slut mitt på dan idag och gav en slant till oss katter.

Sen kom blogghjälpen hit och vi fick godis och sen blev vi borstade. Det var jätteskönt. Hon kunde fortsatt lite längre tyckte vi, men vi hade ju besökare också som måste tas omhand.

Sen har vi fått höra att vår kompis Snuffe fortfarande får bo kvar hos vettisen. Vi fortsätter hålla kontakt med honom i natt så att han inte känner sig ensam och rädd. Vi vet att många av hans bloggkompisar också fortsätter att trösta honom telepatiskt.

Om du vill stödja Snuffe så kan du sätta in en slant på Swedbank, konto nr 83279 9149908122. Snuffes husse har varit sjukskriven länge och då får man inte så många pengar över. Och det kostar många pengar att bo hos vettisen, trots att det inte är nåt kul.

lördag 14 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit på kattutställning i Järna. Södertälje Katthem var inbjudna och det kunde vi inte motstå. Vi behöver all uppmärksamhet vi kan fö för att folk ska veta att vi finns och komma till oss och ge våra katter ett hem.

En av våra kompisar fick följa med till utställningen. Egentligen tycker inte blogghjälpen om att ta med oss på utflykter när det innebär att vi ska tillbaka till katthemmet, men ibland tycker hon att man måste tänja lite på gränserna för att kanske skaffa ett hem till några av oss. I morgon ska en annan kompis till oss följa med till utställningen.

Så har vi fått höra att vår bloggkompis Snuffe är tillbaka på veterinärkliniken i Valla. Vi brukar inte be här i vanliga fall, men när det gäller lilla Snuffe som givit oss så många roliga och trevliga inlägg på bloggen, så har vi faktiskt knäppt tassarna och skickat många snälla och lugnande tankar till honom. Vi kommer inte att sova så mycket i natt, för vi kommer att ha telepatisk kontakt med Snuffe och tala om för honom att han inte är ensam. Vi är med honom hela tiden och han behöver inte vara rädd.

Vi hörs i morgon.

fredag 13 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Vi har inte hört ännu hur det har gått med vår kompis Snuffe som fått kristaller i urinen. Fast vi är säkra på att det bara är en tidsfråga innan han är hemma hos husse och Sippo igen. Vi har hållit tassarna för honom hela dan och skickat snälla tankar till honom.

Fast precis som vi skrivit det här får vi en blänkare på hemsidan om att Snuffe är hemma. Han har världens tuffaste bandage om framtassen och har fått både specialfoder och smärtstillande. Yipeeee!

Sen kan vi berätta att den rädda katt som bott på katthemmet i nästan ett och ett halvt år och som fick ett eget hem i måndags mår bra. Matte ringde idag till blogghjälpen och berättade att hon gjort stora framsteg och att ”hon sprider så mycket kärlek”. Blogghjälpen sa att hon blev alldeles varm när hon hörde detta och bad matte ge kissen en stor kram från henne. Men då sa kloka matte att kramas gör vi inte ännu. Vi klappar henne försiktigt, men allt sker i hennes takt och på hennes villkor. Kramandet kommer så småningom.

Tänk om det vimlade av såna mattar!

torsdag 12 augusti 2010

Pelle och Trulsa glömde en sak

Ni som vill hjälpa Snuffe som ligger på Valla Djurklinik kan sätta in en slant på Snuffes konto:

83279 9149908122

Då blir han jätteglad och blir fortare frisk!

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Nu har vi jobbat så svetten lackar. Vi har startat en insamling för vår bloggkompis Snuffe, som ligger på Valla Djursjukhus med kristaller i urinröret. Det har blogghjälpens katt också haft. Han fick medicin, som smakade urk, men sen blev han bra. Det är 8-9 år sedan och sen har han inte haft nåt besvär av det.

I natt kommer vi nog ligga sömnlösa och skicka snälla och uppmuntrande tankar till Snuffe som ligger på sjukhuset utan husse och sin bästa kompis Sippo. Det känns säkert inget vidare, men vi tror att han får komma hem i morgon. Sen får han är urk-medicin, men sen blir han bra.

Killar har ju ofta lite besvär med kisseriet, men är det inget värre går det ju ganska lätt att åtgärda.

Annars har vi haft öppet hus idag och det har inte hänt så mycket. I helgen ska blogghjälpen och flera andra från vårt katthem vara med på en kattutställning i Järna Ishall. Hoppas det innebär att ALLA besökare från utställningen rusar till katthemmet när det är slut kl 15 på söndag!

Var beredda att hjälpa Snuffe

Vår lilla bloggkompis Snuffe, Sippos lillebror, mår inte bra. Alla vet vi att det kostar pengar att ta en sjuk kisse till veterinären.

Jag tycker att alla vi bloggkompisar måste vara beredda att stödja Snuffes veterinärbesök om det behövs.

Tills vi får besked av husse håller vi tassarna för att det bara är lite kristaller i urinen som behöver behandlas.

onsdag 11 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.




Nu har vi jobbat som bara den för att vår kompis som blev satt i en bur på trottoaren vid djursjukhuset Animalen ska få komma in till oss. Eftersom vi har talat om för blogghjälpen och de andra hur de skulle kunna lösa situationen akut så har det hela löst sig.

Fast vi är ändå jättearga på den som placerade vår kompis på trottoaren. Han var ju jätterädd där han satt. Han ville ju inte flytta hemifrån. Ändå tyckte han inte att hans människor var så där jättesnälla, men han trodde i varje fall inte att de var så dumma att de skulle sätta honom i en bur på trottoaren! Ingen tror ju att ens människor är så dumma.
Nåjam, nu får vi jobba på att hitta ett hem till honom också. Vi känner honom inte så väl ännu, men han verkar jättetrevlig. Kanske kan han hjälpa till att skriva lite insändare när han blivit lite varm i pälsen här på katthemmet.

Blogghjälpen på Södertälje Katthem har ordet

Med anledning av att det finns en missuppfattning på någon blogg om att Södertälje Katthem har sagt att den katt som hittats utanför Animalens Djursjukhus i helgen kommer att avlivas om inget hem hittas till den inom kort, vill vi informera som följer.

Katten hittades alltså på trottoaren utanför Animalen, sittandes i en kattbur. Animalen tog hand om den och Länstidningen gjorde ett reportage. I reportaget står bl a att "Nu kommer katten att avlivas om Södertälje Katthem inte hittar ett jourhem de närmaste dagarna". Detta kan naturligtvis tolkas så att det är Södertälje Katthem som yttrar sig så, men så är det inte. Eftersom Animalen tagit hand om katten tillhör den juridiskt dem. Vi på katthemmet har sagt att vi kommer att jobba för att hitta ett jourhem åt katten, då det är fullt på katthemmet.

Som alla vet är det en svår situation för katter nu. Många struntar i att skaffa kattvakt när de reser bort och släpper bara ut katten, som ofta far illa ute. På Södertälje Katthem har vi inte bara fullt på katthemmet utan även ett 50-tal katter som står på kö för att få komma in.

Efter ett fantastiskt arbete av vår hälsoansvariga, har vi lyckats skapa en plats på katthemmet och igår kväll var jag och hälsoansvarig på Animalen och hämtade den övergivna katten, som nu är döpt till Dennis. Animalen har bekostat öronmärkning och en första vaccination. Han är oerhört söt och trevlig och vi ställer oss alla, än en gång, frågan: hur kan man göra så?

Som alla förstår är det nu nån annan katt som får vänta längre på att få komma in på katthemmet. Det är tyvärr lätt att glömma alla andra katter som far illa när det görs reportage om en specifik katt. Vi vet av erfarenhet att många av de katter som står på kö avlivas, eftersom ägaren inte "har tid" att vänta på att en plats blir ledig.

Nu är Dennis i alla fall i säkra händer och - Södertälje avlivar inte katter annat än på rent medicinska grunder. Vi ska nog hitta ett hem åt Dennis och åt våra andra katter.

Blogghjälpen.

tisdag 10 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Idag har det varit mycket här på katthemmet. Först var blogghjälpen här för att lämna ut en av våra kompisar. Då fick vi lite godis.

Sen var hon här på kvällen. Då hade hon och en tjej till varit på Djursjukhuset Animalen och hämtat den katt som nån dumsnut satt ut på trottoaren och som vi berättade om igår. Djursjukhuset har svårt att ha kvar katten, men vi har trollat och trollat så att den fick komma till oss, trots att vi har mer katter än vi har plats för. Nu sitter han i vår karantän. Blogghjälpen har berättat att han är jättesöt och snäll. Ingen här begriper hur man kan sätta ut en katt på trottoaren.

Ingen begriper heller att inte nån har ringt och sagt att de vill ha katten. Varför fattar inte en del tvåbeningar hur mysigt det är med katt? Vad är det för fel på dem? Tvåbeningarna alltså.
Nåjam, vi får jobba vidare på ett hem både åt oss själva och åt våra kompisar.

måndag 9 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Nu kan vi rapportera att vår rädda kompis fått flytta till sitt nya hem. Hon var jätterädd när hon åkte, men det är ju inte så konstigt. Det är inte så många som gillar att åka bil, och vår kompis har ju dessutom bott på katthemmet så länge, så hon känner ju knappast till nåt annat.
Blogghjälpen tror i alla fall att hon får ett kanonhem. Matte verkar jättelugn och snäll och hon kommer ge vår kompis både tid och kärlek. Det är det hon behöver.
Igår ringde det i katthemmets telefon. Det var ett djursjukhus som ligger alldeles i närheten av katthemmet. En av sköterskorna hade cyklat förbi djursjukhuset och fick av en händelse se att det stod en kattbur med en katt i på trottoaren utanför. Hon ringde till oss och frågade om vi kunde ta hand om den, men vi har redan överfullt. Då ringde hon Länstidningen (http://lt.se/nyheter/1.915310-vill-du-ta-hand-om-en-katt-) och de ryckte ut direkt och gjorde ett reportage om katten. Vi på Södertälje Katthem satte igång för fullt med att försöka rädda katten och i nuläget är det i alla fall så att vi har hittat ett jourhem som tar hand om den direkt tills vi kan ta in den på katthemmet, men vi hoppas att det ringer nån snäll människa som vill och kan ta hand om den permanent. Vi ska berätta vidare hur det går.

söndag 8 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Nu har vi äntligen fått lite godis. Det var vi värda tycker vi. Det var ganska mycket folk på öppet hus, men det var inte vår tur. Många ville ha bara 1 katt, och då kom inte vi ifråga.

Vi är i alla fall glada å en kompis vägnar. Hon har varit länge på katthemmet och är fortfarande väldigt rädd av sig. Blogghjälpen brukar få klappa henne på svansen om hon mutar med godis, men nån annan får inte röra henne.

Men för en tid sedan började en ny tjej som volontär här hos oss. Hon har tidigare tagit hand om skygga katter och nu har hon fastnat för vår kompis. Blogghjälpen är jätteglad för vår kompis skull och ska göra hembesök redan i morgon. Om allt är OK där hemma kanske hon får flytta redan i morgon eftermiddag.

Så fort kan det gå ibland här på katthemmet. Blogghjälpen säger att hon tror det kommer gå fort med vår flytt också när väl rätt människor kommer. Vi hoppas de kommer snart.

lördag 7 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Idag kommer vi bergis inte att få nåt lördagsgodis. Om inte nån annan än blogghjälpen ger oss förstås. Blogghjälpen ska nämligen ha kalas hemma och då hinner hon inte komma hit.
Vi har bjudit in henne och hennes gäster hit till katthemmet, men de ska vara hemma hos henne istället. Otacksamt, tycker vi.

Men i morgon kommer hon. Då ska vi få godis och så är det öppet hus också.

Idag blir det nog till att vila för det regnar ute och vi har ju en del att förbereda inför nästa vecka. Vi har ju läst att flera av våra bloggkompisar fått in insändare olika tidningar, så vi ska nog också skriva nån och skicka in snart.

fredag 6 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Idag ska vi rapportera lite från våra kompisar som bloggade innan oss, Findus och Falaffel. Ni minns väl dem?

Ni kanske också minns att de var ganska rädda eftersom de haft det väldigt besvärligt innan de kom till katthemmet. Nu berättade matte att det går bra för dem. Findus är fortfarande lite rädd och håller sig lite i skymundan, medan Falaffel gör framsteg varenda dag.

Det tycker mycket om katterna och eftersom både matte och husse är kloka människor har de bestämt att Findus får utvecklas i sin egen takt. De tvingar honom inte till nånting utan han får göra det han törs och vill. Såna mattar och hussar tycker vi om.

Annars har vi mest tagit igen oss idag efter senaste veckans hårda arbete. Vi kommer nog ta det lite lugnt i helgen också, men nästa vecka tänkte vi sparka igång. Då ni!

torsdag 5 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus igen. Det var en del folk där, men de ville bara ha en enda katt. Det var synd, för vi vill ju gärna vara tillsammans i vårt nya hem, så vi får vänta lite till på våra människor.

I alla fall var blogghjälpen här i förmiddags och gav oss godis. Sen kammade hon Trulsa också. Det var välbehövligt för blogghjälpens hela hand blev alldeles full av katthår. Det var ju mycket bättre att det hamnade i soporna än i Trulsas mage.

Nu ska vi börja fundera på flera insändare. Vi har många uppslag, t ex Varför tar en del människor inte hand om sina katter; varför är en del elaka mot katter; varför får inte katter bo på äldreboenden; varför finns det inte gratis kastreringshjälp för katter om ägarna inte har råd att kastrera dem; varför säger man att ”det osar katt” när nåt inte är bra; varför säger man att katter har nio liv när det inte är sant; varför säger en del att ”en katt klarar sig alltid” när det inte är sant o s v. Det är bara några av de ämnen man kanske borde skriva om.

Vi klurar vidare!

onsdag 4 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Idag har vi försökt ta igen oss lite. Det har varit mycket med diplomet, styrelsemötet och att blogghjälpen inte lyckades få in diplomet på hemsidan i tid. Men nu är allt klart.

Som företagare har man ju ett stort ansvar. Nu har ju Trulsa och jag inte så många anställda ännu, men det kan ju komma att ändras. Blir det många insändare så måste vi ju ta in katter som kan hjälpa till. Vi tror att det finns många kvalificerade katter här på katthemmet, så det är nog inga problem.

Däremot behövs ju förslag på insändare. Vi kommer så klart att klura ut en del
själva, men kanske vill ni andra också att vi hjälper er med era insändare. Dui och Deco har ju på förslag att ni kan vända er till oss om ni behöver hjälp och det är klart att vi ställer upp! Vi är ju professionella katter.

Det finns mycket som behöver nämnas om oss och om vår situation. Vi ska snart sätta igång.
Idag får diplomet ligga kvar på vår blogg, men vi kommer snart att ta bort det för att ge utrymme åt annat. Kanske blir det en y tävling snart? Vem vet.

Katterna Pelle och Trulsa berättar

Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Hej. Äntligen har blogghjälpen lyckats lägga in diplomet som vi gjort till dem som vunnit vår namntävling.

GRATTIS TILL DUI och DECO!

Vårt bolag heter alltså Katternas Insändarbyrå. Nu ska vi kavla upp pälsen och börja jobba!

Vi hörs ikväll.

tisdag 3 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Nu har blogghjälpen strulat till det ordentligt. Hon har gjort ett diplom till de som vunnit vår spännande tävling, men hon kan inte få in diplomet på bloggsidan! Hon har inte tid att jobba mer med det ikväll. Och det betyder förstås att ni får vänta ända till i morgon på att få veta vem som vunnit. Hoppas ni klarar det?

Annars har det varit styrelsemöte idag på katthemmet. Som vanligt var blogghjälpen inne hos oss innan mötet så vi kunde tala om för henne vad hon skulle ta upp. Annars hade hon väl inte haft nåt att säga alls.

I morgon ska hon visst inte komma till oss men på torsdag morgon ska hon komma och hjälpa en av våra nya volontärer tillrätta. De brukar göra så här, att när det kommer nån ny så får de gå med nån som varit här ett tag så de nya får veta hur vi vill ha det. Det är ju viktigt att allt blir rätt. Den här volontären är ju väldigt bra, eftersom hon i måndags hämtade en av våra kompisar, som nu får bo hos henne. Tänk om det snart kommer en som fastnar för oss också! Vi håller tassarna för det och hoppas ni gör det också.

måndag 2 augusti 2010


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Idag är vi jätteförsenade. Ja, inte vi förstås, vi håller alltid tiden, men blogghjälpen! Puh, hon kan verkligen försena saker och ting må ni tro.


Anledningen till att hon är sen idag är att hon först hade möte här på katthemmet. Det var väldigt bra, får då fick vi lite godis. Efter mötet skulle hon åkt hem och gjort färdigt det diplom som den ska få som vunnit tävlingen om namn till vårt bolag.

När mötet var slut fick de som deltog i mötet höra att det var flera i kvällspasset som fått akuta förhinder, så det fanns inte tillräckligt med folk för att ge oss mat, tömma toalådorna och städa burarna. Då stannade blogghjälpen kvar och en annan snäll tjej som var med på mötet, så att alla katter fick vad de skulle ha.

Det här fick ju till följd att hon inte hann göra färdigt diplomet som den ska få som vunnit tävlingen. Så nu får ni ligga sömnlösa en natt till i väntan på att få veta vem som vunnit! Men i morgon ska vi avslöja.

söndag 1 augusti 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Det var inte många som kom till vårt öppna hus idag. Det skrevs inte en enda intresseanmälan. Vi tycker det är dåligt att folk inte fattar att de behöver en katt, eller fler.

Tänk så mycket vi gör för människorna. Vi gosar med dem, ser till att deras blodtryck hålls på en bra nivå, gör så att de inte behöver åka iväg på resor eftersom det finns tillräckligt med trevlig stimulans hemma, hjälper dem med i stort sett ALLT. Ändå finns det massor med människor som inte vill ha oss!

Nåjam, när jag sa det här till blogghjälpen ikväll så sa hon att det finns människor som vill ha oss. Problemet är bara att vi är så många eftersom en del människor inte fattar att vi ska kastreras. Om alla kastrerade sina katter skulle det snart bli brist på katter och då ska ni få se! Då blev det nog högsta status att ha katt.

Visst är människorna konstiga?

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?