Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.
Jag brukar inte berätta det allra värsta vi är med om på katthemmet, men idag kommer jag göra ett undantag.
De som inte orkar se hemska bilder och höra en mycket tragisk historia bör sluta läsa nu.
Ni som ändå orkar ska få läsa en berättelse som speglar hur det kan gå för en stackars hemlös katt som ingen bryr sig om och som ingen "ser".
För en tid sedan fick vi larm från en person vars granne matat en katt en längre tid. Nu hade grannen sett katten på nära håll och såg att den var enögd och såg allmänt risig ut. Hon kontaktade katthemmet och frågade om vi kunde hjälpa till.
Eftersom katten inte gick att fånga i en bur placerades en fälla ut. Grannen hade noggrann kontroll över den. Igår kväll, 22.40, ringde det i telefonen hos vår hälsoansvariga, som just gått och lagt sig. Det var grannen. Den enögda katten satt i fällan.
Som vanligt när en katt är i nöd ryckte vår hälsoansvariga ut (vi kan för enkelhetens skull kalla henne för H). Hon satte sig i bilen och körde i mörkret långt ut på landet i ett område hon inte kände till. Så småningom kom hon fram till fällan med katten. När man jobbar på ett katthem får man se mycket. H var beredd på det värsta. Hon blev ändå chockad.
Där ena ögat suttit fanns bara ett hål. Det andra ögat var helt förstört, men satt kvar och var på väg att tryckas ut också.
Den huvudvärk den stackars katten måste ha haft går nästan inte att tänka sig. Det måste varit fruktansvärt. Den var helt blind. Som om inte detta var nog var den långhårig också. Hela pälsen var en enda stor tova.
Den ursprungliga tanken var att ta katten till katthemmet över natten och åka till veterinären på morgonen. När H såg hur sjuk katten var blev det raka vägen till Bagarmossens djursjukhus, som är det enda som har jouröppet dygnet runt i Stockholmstrakten.
Veterinären som undersökte katten ringde genast upp länsveterinären för att få tillstånd att låt katten somna in. Tillstånd gavs direkt och katten fick äntligen slippa sina smärtor.
Varför berättar jag det här? Det är inte den typ av berättelser jag brukar leverera och jag brukar aldrig visa obehagliga bilder. Men nu vill jag visa hur illa det kan gå när människor inte bryr sig utan väljer att blunda. Den här stackars katten skulle ha fått hjälp för länge, länge, länge sedan. Ingen ska behöva lida så som den har gjort.
Jag vill också få andra att förstå att man som volontär på ett katthem inte bara upplever positiva saker. Den här katten kommer sitt på Hs näthinna lång tid framöver. Man glömmer bara inte sånt här.
Hoppas ni förstår varför jag ville berätta det här. Hoppas också att alla förstår att man måste be om hjälp när en katt är sjuk.