Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Häromdan när blogghjälpen var på katthemmet satt jag bakom mina pelare. Jag brukar sitta där. Det är inte för att jag är rädd eller särskilt blyg. Nä, jag trivs helt enkelt att sitta eller ligga där! Så det så.

Annars fick en av mina burkompisar flytta igår. Det var trevligt för henne tycker jag, men jag funderar så klart på när det kan vara min tur. Blogghjälpen säger att  vi tar det lugnt. Min tid kommer, säger hon.

Under tiden är jag väldigt glad att jag slipper gå ute i den här kylan. Jag tänker på alla kompisar som inte har sån tur som jag utan som tvingas gå där ute och frysa och vara hungriga. Tänk om våra politiker kunde tänka lite på dom och besluta om obligatorisk ID-märkning för katter! Hur svårt kan det vara undrar jag.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Idag är det (nästan) första advent. Vi tycker det är tråkigt att vi inte kan fira det mer er som vanligt. Därför har jag skrivit så här på Facebook idag:  

KAN DU TÄNKA DIG EN DIGITAL ADVENTSFIKA MED OSS?

Vi är så ledsna att vi inte kan ha adventsfika idag och samtidigt fira kattens dag, men vi har det tyvärr alldeles för trångt för att våga riskera att nån blir smittad. Vi är rädda om både er som besöker oss och om oss själva. Annars skulle många gärna ha bakat massa goda saker och suttit på katthemmet och prata med er och fikat, men det ser vi fram emot att få göra när läget blir bättre ur smittosynpunkt. Under tiden undrar vi om ni kan tänka er att skänka en ADVENTSPENG till oss trots att vi inte kan bjuda in er? I så fall kan ni skicka pengen till Swish: 12345 25408 eller PG 389341-9. Skriv gärna "ADVENT" på inbetalningen. Vi behöver er hjälp!

Samtidigt vill vi påminna om att vår second handbutik är öppen idag mellan 11-13. VÄLKOMNA dit. Där finns många fina saker!

 

Som ni förstår måste jag börja jobba på allvar för katthemmet nu! Vi måste ju överleva och få in pengar till allt vi behöver. 

Hoppas ni alla får en trevlig adventshelg!

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Idag är det inte jag som bloggar! Ni som följt bloggen tidigare känner nog igen de här kompisarna.

Jag har alltså lånat ut dagens blogg till Stina och Mario! 

Vi har fått bilder från deras hem. Som ni ser betyder de fortfarande allt för varandra. 

Deras kloka matte skriver att hon inte får klappa dom riktigt ännu, men att hon vet att det kommer ta tid. Hon skriver också att de mår jättebra (vilket tyvärr inte matte gjort som varit ordentligt sjuk i Covid. Nu mår hon bättre).

Stina och Mario har nog gjort vad de kunnat för att hon ska bli frisk, men de tycker nog det är skönt att de får tid på sig att lära känna matte och nya hemmet ordentligt.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Idag ska jag för första gången berätta att vi har öppet i Second handbutiken mellan 11-13! Det är en av bloggkattens många uppgifter att se till att det kommer snälla människor och handlar massor av oss så vi får in pengar till vettisen, maten, sanden, hyran och en massa annat. Det behövs många pengar som ni redan vet.

Tyvärr är det ännu inte möjligt att besöka oss katter, men vi hoppas det kan bli öppet hus även här så småningom. Jag jobbar på det.

Som vanligt har vi några sjuka katter, men ingen är just nu allvarligt sjuk och de får så klart alla medicin och vård de behöver. Så gör man på ett seriöst katthem har jag fått lära mig. Så borde det vara överallt. Ska man ha djur måste man se till att de får hjälp om de behöver.

Nu ska jag ta hand om de som städar och hjälper oss med allt. Volontärer kallas dom. Vill du bli volontär hos oss? Skicka ett mail till info@sodertaljekatthem.se i så fall och berätta lite om dig. Vi hörs!

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Det var, som ni förstår en omtumlande första tid för oss alla här på katthemmet. Flera var sjuka. En kompis hade ett skadat öga som måste opereras bort, men han klarar sig jättebra med ett öga och har dessutom fått ett kanonhem. Andra hade problem med tänderna som de fått hjälp med, några hade lite problem med magen och så vidare, men alla fick den hjälp de behövde. Vi förstod att det kostade massor, men eftersom det tydligen finns snälla människor som skänker pengar till såna som oss så klarade katthemmet det. Det hade vi aldrig varit med om tidigare.

Jag började så småningom förstå att det inte var farligt att bli klappad. Fast man kan inte bara komma in i min bur och tro att jag ställer upp! Nä, man måste först presentera sig och tala om att man är snäll. Då kommer jag ofta fram och låter mig klappas. Det vet till exempel blogghjälpen som fick klappa mig senast hon var här. Hon såg jätteglad ut.

Nu vet ni lite om hur det var när jag kom hit. Snart ska jag börja berätta lite mer om vad som händer runt omkring mig här på katthemmet. Det är en hel del må ni tro.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

När vi hade suttit i de där konstiga burarna en lång stund stannade bilen och vi bars ut. Vi märkte att inte alla var med och undrade vad som hänt med våra kompisar. Senare fick vi veta att eftersom vi var så många fanns det inget katthem som kunde ta oss allihop utan vi fick åka till olika katthem.  Ingen blev lämnad kvar i alla fall.

Jag hade i alla fall flera kompisar med. Det var bra för jag var väldigt rädd och nervös och det kändes bra att ha kompisar omkring sig då. Vår människa hade ju inte haft tid att klappa oss eftersom vi var så många, så jag var ovan vid all beröring.

Vi blev i alla fall undersökta av en vettis när vi kom till katthemmet. Flera av oss var väldigt sjuka men alla fick den hjälp de behövde. Jag var inte så sjuk, men för min del var det värsta att jag var så rädd. Man sa att jag inte behövde vara det och att de skulle ta hand om mig på bästa sätt. Det lät ju bra - men jag undrade om det verkligen var sant.

Katten Foppa på Södertäje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Som jag berättade i mitt senaste inlägg så började det hända saker i lägenheten där jag och alldeles för många kompisar bodde. 

Redan nästa dag kom det fler människor till lägenheten. De hade med sig konstiga lådor som de kallade kattburar. 

Först talade dom med oss på ett lugnt sätt. Det blev så klart ganska oroligt för vi förstod ju inte vad som skulle hända. Men på nåt sätt förstod många av oss att de ville oss väl. De började locka in oss i de där kattburarna. Jag låg och tittade på dom och märkte att de försökte ta med dom som var sjukast först. Efter ett tag var det min tur att bli inlurad i en kattbur. Det var läskigt. Ingen hade ju hjälpt oss förut så varför skulle några plötsligt vilja hjälpa oss? Vi förstod ingenting när vi blev utburna i bilar som for iväg. Vart skulle vi nu?

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Nu är det dags! Jag ska berätta lite om hur det var innan jag kom till katthemmet. Jag skulle helst vilja glömma den tiden, men det går ju inte. 

Till att börja med var vi bara några få katter i lägenheten. Det var ju OK. Men eftersom vår människa inte kostade på oss kastrering så blev vi snabbt fler. Och fler. Och fler. Och fler. Ja, det tog liksom aldrig slut. Till sist fick vi knappast rum på golvet i lägenheten. Jag tappade räkningen när vi var 25 katter, men nån har sagt att vi var mer än dubbelt så många till sist. 

Vi mådde inte bra heller. Flera var faktiskt så sjuka att de dog. En dag kom det människor till lägenheten som vi aldrig träffat. De sa att det var bland det värsta de sett. 

Vi hade ju aldrig sett nåt annat så vi trodde ju alla katter hade det så. Men nu började det hända saker...

Katten Foppa på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej. Jag heter Foppa. Jag är lite blyg. Jag blev jätterädd när André sa att jag skulle bli bloggkatt. Han frågade inte ens. Han bara sa. Jag hade inget att välja på. Hade jag haft det hade jag sagt nej.

Nåjam, jag ska göra så gott jag kan. Men när blogghjälpen tyckte att hon skulle blixtra på mig, då fick hon nobben! Jag visade inte mer än det ni ser på dagens bild. Nån måtta får det väl vara.

Men sen talade vi lite och då lovade jag att visa lite mer av mig nästa gång hon kommer.

Och nästa gång ska jag börja berätta lite om hur jag haft det. Det kanske inte är det roligaste ni läst, men det är sanningen.

Blogghjälpen har ordet - igen

Ibland tror man alldeles fel, men det blir alldeles rätt ändå. Eftersom André behöver en människa som förstår att han behöver komma till en lugn miljö innan han blir sitt rätta jag, var jag orolig för att det skulle dröja innan den människan kom. Men där hade jag fel. Ibland är det fantastiskt att ha fel!

André är en liten herre som behövde mer utrymme än det han fick på katthemmet. Han kunde meddela det genom att nafsa ibland. Det förstod hans nuvarande människa. Jag hoppas allt går bra för honom i hans nya hem.

Även om André inte hann vara bloggkatt så länge så kände jag honom sedan innan. Det gör så klart att man saknar honom samtidigt som man gläds åt att han fått ett nytt hem. Samma känsla varje gång en bloggkatt lämnar mig. Men så ska det väl få vara?

Nu håller en ny bloggkatt på att förbereda sig. Hen kommer presentera sig snart. Följer ni med på den resan också?

Katten André tackar

Hej, det är André på Södertälje Katthem.

Oj, oj. Vilken dag det har varit. Först kunde jag ju inte sova i natt för jag tänkte bara på hur det skulle bli att flytta till ett nytt hem. Hur är kompisen som redan bor där? Finns det fönster man kan titta ut genom? Har de god mat där? Ja, det är många frågor som rör sig i huvet en sån här natt.

 Jag hade också intensivkurs med min efterträdare. Hoppas det går bra, för hen är lite nervös, precis som jag var. Jag sa att blogghjälpen får hjälpa till i början, men jag sa också att hen inte skulle lyssna för mycket på henne.

Sen gick hela dan. Jag försökte tänka på annat än flytten, men det gick förstås inte. Till slut kom matte och jag stängdes in i min transportbur. Det gillade jag inte, men det tar väl inte så lång tid att komma hem antar jag.

När ni läser det här är jag antagligen redan hemma. Kanske kommer matte hjälpa mig att berätta hur det går så småningom. 

Jag vill i alla fall tacka er alla som följer bloggen. Jag har ju inte bloggat så länge, men jag hoppas att ni kommer följa min kompis som kommer efter mig. Tack allihop för att ni finns.

Mitt sista inlägg kommer att bli nåt som jag la ut på facebook idag, till stöd för mina kompisar här på katthemmet som ännu inte fått ett eget hem. Det ser ut så här:

VILL DU GE EN "HELGONPENG" TILL VÅRA KATTER?

Nu i helgen är det Alla Helgons dag. På Södertälje Katthem har vi katter som både är eller kommer bli Helgon, tycker vi i alla fall. Vill du stödja dom genom att skänka en "Helgonpeng" till deras vård och uppehälle på katthemmet? Sätt i så fall in en slant på pg 389341-9 eller swisha till 12345 25408. Skriv gärna "Helgonpeng" på inbetalningen. Ditt stöd behövs!

 

Hej då och tack för mig! /André

Katten André på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är André på Södertälje Katthem.

Blogghjälpen brukar ju välja katter som hon tror ska stanna ett tag på katthemmet som bloggkatt. Men ibland väljer hon fel. Som i mitt fall.

Jag tror det bara hänt en gång tidigare att en bloggkatt hunnit blogga så kort tid som jag. Han heter Lennart och fick också ett hem efter bara några dagar.

Men nu är det så att på torsdag flyttar jag! Ni förstår att jag har mycket att stå i. Först ska jag ju lära nästa bloggkatt det Stina lärde mig, sen ska jag packa och planera för hemresan. Hoppas allt går bra i mitt nya hem och att katten som redan finns där gillar mig. Jag gör ett sista inlägg på torsdag.