Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem.
Nu ska ni får höra en riktigt ruskig historia. Fast ni behöver inte vara rädda för den slutar bra.
I förrgår kväll glömde de visst att ge mig mat. Det gjorde inte så mycket, men när jag inte fick nåt igår morse heller blev jag orolig. Hade katthemmet inga pengar kvar till kattmat?
Det var så klart illa nog, men det skulle bli värre. Rätt som det var kom vår hälsoansvariga med en transportbur och lyfte in mig! Sen bars jag ut från katthemmet och där stod blogghjälpen och väntade med med sin brummis. I bilen fanns även hennes katt Nisse som berättade att han varit med om precis samma sak som jag - ingen mat, transportbur och brummisen.
Snart kom vi fram till nån som jag kände igen från katthemmet - vår vettis. Efter ett tag blev jag väldigt trött och somnade. När jag vaknade hade jag ett sår på sidan. De sa att jag hade blivit kastrolerad eller nåt sånt. Det betydde visst att jag inte kan få några ungar. De tyckte ja var bra för jag vet att det redan finns alldeles för många katter som ingen vill ha.
Under hemresan berättade Nisse att han också blivit jättetrött och somnat. När han vaknade hade han lite ont i munnen. För honom hade de berättat att de hade stulit några tänder från honom. Vi tyckte båda att det var märkliga upplevelser hos vettisen och jamade till varandra att dit skulle vi inte åka tillbaka!
Men det finns en bra grej med den här ruskiga berättelsen, och det är att jag nu är redo att hitta mina egna människor! Redan i morgon kan snälla människor få komma till katthemmet mellan 13-15 för att hälsa på mig och mina kompisar och så klart fynda i second handbutiken.
På bilden ser ni mig i blogghjälpen knä. Så orädd har jag blivit. Hon säger att jag är jättemysig.
