Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Så har det varit öppet hus igen. Det kom några besökare men inte så många. Framför allt kom det ingen som var intresserad av mig.

Blogghjälpen kom i alla fall in i buren med godis idag. Visserligen var det godis som jag inte tyckte om, men alla mina kompisar tyckte det var gott. De har lite underlig smak. Blogghjälpen hade i alla fall vett att gå och hämta annat godis som jag tyckte om, så vi blev nöjda allihop.

Sen är det 2 människor som lämnat tillbaka sina katter idag. Båda har haft dem ganska länge, men tycker tydligen inte de motsvarar deras förväntningar.  Blogghjälpen blir alltid väldigt besviken och ledsen när det händer. Det är jättesynd om katterna, fast ofta säger människor som lämnar tillbaka sina katter att det är synd om DEM.

Nu ska jag snart sova. Även om man inte blir tingad på öppet hus, så är det jobbigt med människor som tittar på en. Fast en vacker dag är det nog MIN människa som tittar på MIG!

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Jaha, nu är det bara att spotta i tassarna och ta nya tag inför morgondagens öppet hus! Fast, jag vet inte om det skulle bli nåt bättre av att spotta i tassarna. Jag brukar ju bara slicka på dem så de blir rena och fina.

Nu är det två dagar sedan vi fick godis. Blogghjälpen var här men hade lite ont om tid. Precis som vanligt alltså. Hon skulle dels lämna ut en av våra kompisar som fått ett eget hem, dels åka och köpa grejer som vi behöver till oss. Då sa jag att hon kunde väl i alla fall ge oss i min bur godis. Men då sa hon att man inte kan ge godis i bara en bur om katterna i de andra burarna ser, för då blir de ledsna. Och det vill ju varken hon eller jag.

Nu är vi i alla fall lovade godis i morgon, under öppet hus. Till dess ska vi förbereda oss och vara både utvilade och finputsade. Då kanske chanserna är större att just mina människor kommer?

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit på katthemmet, men bara en liten stund. Hon kom in i vår bur och klappade oss alla fyra. Vi trodde vi slulle få godis, men då sa hon att hon vill ju inte att vi är snälla och mysiga mot henne bara för att vi får godis. Hon vill ju att vi ska kunna umgås ändå.

Hm, det är klart vi kan, men jag kan ju inte se nåt fel i att hon har med sig godis när hon kommer. Måste jama med henne om det snart.

Sen kan jag berätta att M, som jag berättade om igår, mår bra och är hur kelig som helst. Han har sagt till oss kompisar att han är jätteglad att vara inomhus igen. Han säger också att han är väldigt tacksam mot de som hade sånt tålamod med honom och inte gav upp. Nu vill han bara vila ut och sen ska vi hjälpa honom också till ett nytt hem.

Nu ska jag äta lite middag. Sen blir det snack i buren om livet och annat innan vi somnar. Vi hörs i morgon.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Ikväll är vi sena med bloggen. Blogghjälpen har varit på Operan. Betala för sånt när man kan höra oss jama gratis!

Nåjam, det har hänt grejer på katthemmet ikväll. En av mina kompisar, jag kallar honom M, fick ett nytt hem på försommaren. Efter bara några dagar smet han ut. Istället för att ringa oss och be om hjälp, struntade hans nya ägare i honom. När vi till slut fick reda på att han sprang ute erbjöd vi att hjälpa till att fånga in honom, men de sa att det inte behövdes.

Det godtog inte vi. Några av de snälla tjejerna här, främst hon som är hälsoansvarig, har varit och försökt fånga in M nästan varenda kväll. Men M har blivit alldeles hysterisk när man försökt hålla fast honom och sätta honom i en bur. Efter en tid fick vår hälsoansvariga i alla fall klappa M, som är en jättegullig kille. Ikväll lyckades hon äntligen få i M ett sömnpiller, så han blev så trött att hon kunde ta med honom till katthemmet.

Nu ligger M och vilar ut i karantän och jag tror han är ganska nöjd med att vara inomhus igen bland snälla människor. Snart blir det riktigt kallt ute och då är det minsann inte så kul ute.

Jag tycker de som hjälpt M att komma tillbaka har varit jätteduktiga. De borde få guldmedaljer tycker jag.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Nu har det nyss varit öppet hus. Två av mina kompisar i en annan bur fick åka till sitt nya hem idag. Det tycker jag var kul för deras skull.

För min egen del hände inte så mycket. Vi låg mest och vilade idag under öppet hus. En sak som var bra var i alla fall att jag fick tillbaka min favvoplats. Det gäller att bevaka den nu, så jag inte blir av med den ige
n.
Det blev inget godis idag. Blogghjälpen sprang omkring som en tossing och blixtrade i en massa burar. Det har kommit nya kompisar som ska presenteras på hemsidan, nämligen. Det är väl i och för sig bra, men man blir ju lite förvånad när det är så viktigt att godiset glöms bort.

Är det nån som känner till nån kurs i prioritering som vi kan skicka blogghjälpen på?

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Igår fick en av våra kompisar, som nyss fått ett eget hem, komma tillbaka till katthemmet. Farbrorn där hemma ville inte ha katt. Hur kan man inte vilja ha katt? Det förstår varken jag eller blogghjälpen.

Hon har själv 2 katter hemma hos sig. Hennes farbror blir väckt vid 4-5-tiden nästan varenda morgon av katterna, men han blir inte arg för det. Han säger att han inte kan bli arg på en liten katt. Istället brukar han skratta åt att han blir väckt så tidigt. Varför är inte alla så? Det är synd om dem som inte kan njuta av att ha katt tycker jag.

Jag hoppas att när min människa väl kommer, så kommer jag få stanna i det hemmet. Det är inget roligt att först bli glad för att man fått ett eget hem och sedan behöva bli ledsen för att man måste åka tillbaka till katthemmet. Inte för att det är dåligt här, men vi alla längtar ju efter ett eget, bra hem. Nu förstår jag ju vad blogghjälpen menar med att det är bättre att det tar lite tid och blir rätt, än att det går fort och blir fel. Fast bäst är det ju om det går fort och blir rätt.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.


På förmiddagen var blogghjälpen här ett tag. Då fick vi godis allihop. Det var jättebra, för då var inte min kompis som jag berättade om igår, som snodde min favvoplats, riktigt på alerten när godiset var uppätet. Hon hade lämnat platsen för att äta godis och när det var klart smet jag dit! Där låg jag sen och var jättenöjd.

Nu gäller det ju att fortsätta att bevaka platsen. Jag vet inte om jag kan gå ifrån den sen när jag ska äta eller gå på lådan, men blogghjälpen säger att jag nog måste det. Hon tycker inte det är hela världen om jag lånar ut min plats lite, men hon vet ju inte vad hon talar om. Grejen är ju att det är MIN plats.

Nu är det ju fredag kväll. Då brukar samma gäng tjejer komma och ta hand om oss. Om vi har tur får vi lite godis av dem också. Hoppas de inte har hört att vi redan fått från Mozart och Vincent och Sea Hund och Katt!

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.


Idag har blogghjälpen varit här igen. Det har varit möte i PR-Sponsorgruppen. Det är bra när de har möten, både för att de hjälper till att få in pengar till oss katter på katthemmet, och för att det ofta betyder lite godis till oss.

Idag behövde jag faktiskt godis också, för en av mina burkompisar har tagit min liggplats. Jag har haft en jättebra liggplats men nu är den stulen. Blogghjälpen gjorde i ordning en annan liggplats till mig, men jag tycker inte den är lika bra. Jag vill ha tillbaka min egen plats.

Blogghjälpen säger att vi kanske måste turas om att ha olika platser, fast det vill inte jag. Hoppas min burkompis inte tycker platsen är så bra efter ett tag så hon väljer en annan plats. För jag vill inte börja bråka med henne

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Äntligen, efter att vi fått vänta JÄTTELÄNGE så har vi nu fått vårt godis. Det är ju alldeles obegripligt att en så enkel uppgift som att åka och köpa godis och komma hit med det ska ta så himla lång tid. Som ni ser på bilderna så var det inte bara jag utan också min burkompis Tina som var väldigt intresserad. Och när de andra två i min bur förstod vad det var fråga om var de också jätteintresserade.

Nu fick vi inte smaka på alla sorter, för blogghjälpen är ju lite snål och hon tyckte att om vi sparar lite så räcker det i många dagar. Typiskt blogghjälpen, skulle jag vilja säga. Nåjam, nu kommer hon ju hit i morgon också och då ska vi få lite till.

Nu vill alla vi katter på Södertälje Katthem tacka främst Mozart och Vincent som skänkt pengar till vårt godis. Men inte bara dem, vi ska också tacka Sea Hund & Katt i Kungens Kurva. När blogghjälpen kom dit och berättade att hon jobbade på Södertälje Katthem och att hon hade en blogg och att två av katterna som följer bloggen hade skänkt pengar till godis, passade hon på att fråga om Sea Hund & Katt kunde skänka nåt också. Och det kunde de! Vi fick en påse med kycklinggodis av dem. Det tycker vi var jättesnällt, så vi tackar dem också. Visserligen har vi inte fått smaka det ännu, eftersom vi inte fick allt godis på en gång, men snart ska vi få smaka det också.

Sea Hund & Katt har en hemsida där det också finns en blogg: www.seahundochkatt.se.
.
Mer godisrapporter i morgon.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Jag kan bara säga en sak om hur det är på katthemmet idag: KATTastrofläge!

Blogghjälpen skulle ju åka och köpa godis som vi fått från Mozart och Vincent idag. Men så blev hon tvungen att åka till sin mamma istället. Hon är väldigt gammal och har haft vattenskador i sin lägenhet och eftersom det skulle komma människor som skulle reparera lägenheten just idag var blogghjälpen tvungen att vara där.

Jag förstår ju att hon behöver hjälp när hon är så gammal, men man tycker ju att hantverkarna kunde valt en annan dag, eller hur?

Nu får vi hålla tassarna för att inget tokigt händer i morgon. Jag är jättenyfiken på att se om mitt favvogodis kommer. Hoppas det.

Nu tror jag ju att blogghjälpen kommer i morgon, men OM nåt skulle bli tokigt då också så undrar jag om nån känner nån som kan rycka in med kort varsel och överta blogghjälpens viktigaste syssla, nämligen att köpa och komma hit med godiset?

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Ikväll har precis det hänt som jag befarade skulle hända, men som inte fick hända. Vår kassör har nyss mailat till blogghjälpen om att godispengarna från Mozart och Vincent har kommit in på katthemmets konto. Och vad tror ni har hänt? Svar: INGENTING!

Blogghjälpen har ännu inte varit är med en enda liten godisbit. Nåjam, nu får vi försöka sova utan att ha fått nåt godis, men jag hoppas verkligen att blogghjälpen bättrar sig till i morgon. När jag talade med henne nyss sa hon till sitt försvar att hon satt i möte med nån löjlig bostadsrättsförening. Som om det skulle vara viktigare.

Nu har vi i alla fall fått vanlig mat och blogghjälpen sa att det som var bra med att hon inte kunde komma ikväll är ju att godiset räcker längre om hon inte kommer förrän i morgon. OK, storsint som jag är accepterar jag det, men jag väntar inte en sekund längre än till i morgon på godiset!

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Så har det varit öppet hus igen, men det var ingen som var intresserad av mig eller nån av mina kompisar i min bur. Det är lite konstigt, tycker vi. Vi är nämligen jättetrevliga och duktiga.

Men dagen var inte helt misslyckad. Vi fick godis av blogghjälpen. Sen berättade hon nåt väldigt trevligt, Nämligen att det är mer godispengar på väg till oss katter på Södertälje Katthem från våra bloggkompisar Mozart och Vincent.

Kassören är förvarnad och lovar säga till så fort pengarna kommer ut.

Jag har sagt till blogghjälpen att då får hon kasta allt hon har för tassar, kasta sig i bilen, åka och köpa godiset och komma hit med det och dela ut. Vet ni vad hon säger då? ”Jag ska skynda mig så mycket jag kan”. Det räcker ju inte tycker jag. Det kan ju betyda att hon gör annat innan hon fixar godiset och kommer hit med det. Jag tror jag får ta ett allvarligt jam med henne om detta.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Idag var det lite ont om folk här på morgonen. Man kan ju tycka att det är tokigt, men det hade i alla fall det goda med sig att blogghjälpen kom hit för att hjälpa till en stund. Och inte bara det – hon hade lite godis med sig också. Det var ju väldigt bra att vi inte behövde vänta ända till i morgon.

Fast nu är ju den stora frågan: får vi nåt godis i morgon också? Återstår att se. Jag kommer att rapportera om det i morgon.

Blogghjälpen säger att en ännu viktigare fråga är om det kommer nån besökare som kanske vill ta hand om mig då. Det är så klart väldigt intressant det också, men det utesluter ju inte att vi får godis i alla fall. Eller hur?

I morgon ska visst blogghjälpen gå och rösta på nåt innan hon kommer hit. Jag vet att det håller på att bildas ett kattparti som Nea theCat håller i. Det är säkert det hon ska rösta på.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Nu har blogghjälpen varit tillbaka med laddad kamera. Hon kom in till vår bur och klappade först min kompis, Miss Molly och sedan mig. Sen satte hon sig med Miss Molly i knäet, så inte hon skulle bli ledsen om hon bara klappade mig. De gosade en lång stund. Sen var det min tur. Vi gosade också länge men hade ju en del att tala om också.

Jag tyckte att eftersom nu blogghjälpen, för en gång skull, hade laddat kameran ordentligt så kunde hon passa på att ta lite nya bilder av mig. Det gjorde hon och en av dem ser ni i bloggen idag.

Sen frågade jag henne varför hon inte hade nåt godis med sig. Då svarade hon att hon inte ville ha godis med sig varje dag. Då blir det ju inget särskilt med att få godis. Det tyckte jag inte var så bra argument, men vi kom i alla fall överens om att hon skulle ha med sig godis när hon kommer på söndag.

Till dess är det bara att hoppas att nån annan har med sig nåt, men chansen är inte så stor. De flest verkar tycka att det räcker med riktig mat till oss. Ibland är människor lite konstiga, tycker jag.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.


Nu har det varit öppet hus här på katthemmet. Det kan man knappast tro, för det kom knappast några människor alls. Undrar vad de sysslar med istället?

Blogghjälpen var i alla fall här. Hon hade väl inte en av sina bättre dagar, kan man jama. Hon skulle fotografera några katter som nyligen flyttat ut från karantän. Så sätter hon igång kameran och efter ett ögonblick piper det till och så står det i fönstret på kameran ”ladda batteriet”. Sen släcktes den.

Typiskt blogghjälpen! Så fort inte jag säger vad hon ska göra så blir det tokigt.

Nu får hon komma tillbaka snart när hon har laddat kameran. Det är bra. Hoppas hon kommer ihåg att ta med sig godis.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag ju om att jag tyckte det skulle var hemskt att bo i en värld där man inte brydde sig om dem som har svårt. Många har svarat att de tycker likadant. Det tycker jag är bra.

Blogghjälpen säger att man inte får gräva ner sig i det som är dåligt, utan att man istället ska ta fasta på det som är bra och försöka utveckla och förstärka det.

Sen är ju många överens med mig om att det är konstigt att vissa kommer till katthemmet för att titta på byggnaden istället för att titta på oss katter. Jag hoppas att de som kommer hit i morgon på öppet hus är intresserade av oss istället för av byggnaden. Annars ska jag be blogghjälpen att kasta ut dem!

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Idag har det varit ganska lugnt här. Blogghjälpen var här en kort stund. Hon hade nån farbror med sig som tittade på nåt på katthemmet, men inte på oss katter. Jag förstår inte vad han skulle här att göra då, men blogghjälpen sa att det hade nåt med själva byggnaden att göra.

Efter en stund gick blogghjälpen, men en annan snäll tjej kom och tog hand om oss. Jag låg och tänkte på vad som skulle hända om ingen kom och hjälpte oss. Tänk om ingen i hela världen hjälpte katter som inte hade nåt hem, eller som for illa på annat sätt. Tänk om ingen ville ge dem mat, ingen ville försöka hitta ett bra hem åt dem, ingen betalade veterinärkostnader för dem, ingen gosade med dem.

Vilken hemsk värld det skulle vara. Den världen skulle inte jag vilja leva i. Inte blogghjälpen heller, säger hon.

Även om många är dumma mot andra, så finns det som tur är många som är snälla också. Tack alla ni för att ni finns, ni som hjälper katter som har det svårt, ni som tar väl hand om era katter, ni som bryr er.

Oj, nu blev jag nästan filiosåfisk, som blogghjälpen brukar säga. Fast jag kanske är lite lagt åt det hållet, liksom många av mina kompisar.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

I natt sov jag som en stock. Fast först gick jag igenom allt som hade hänt under dagen. Mötet, öppet hus, loppisen. Det var en del att sortera, men när det var klart somnade jag och sov ända tills de som jobbar här på morgonen kom. Då måste man ju vara klar med pälstvätt och annat tills frukosten anländer.

När jag hade ätit frukost funderade jag lite på om blogghjälpen skulle komma idag. Jag hade ju en del att tala med henne om.

Sent på eftermiddagen kom hon. Det var bra för hon hade godis med sig. Hon kom in i vår bur och så lyfte hon upp mig i knäet. Jag börjar tycka mer och mer om det, så jag satte igång att kurra som bara den och blev smekt över pannan och ryggen, samtidigt som jag åt godis. Så skulle det var jämt, tycker jag.

Eftersom vi hade det så mysigt så glömde jag bort det jag skulle tala med henne om. Men det får jag ta i morgon istället. Det är en dag då också.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.


Nu har det varit både medlemsmöte och loppis här på katthemmet. Det har varit jättejobbigt, men tack vare oss katter har allt gått bra. Jag gav ju blogghjälpen ordentliga instruktioner om vad hon skulle säga på medlemsmötet, och det verkar som om hon har fattat det mesta.

När det gäller loppisen var det många som kom och köpte fina saker. En del köpte hela kassar fulla. Sen fanns det korv med bröd och kaffe med bullar att köpta också. Många verkade tycka att det smakade gott, för det mesta gick åt. Själv skulle jag väl kunna tänka mig att smaka på lite korv, men bröd tycker jag inte är så gott.

Det resulterade i alla fall i att det kom in en del pengar till oss katter. Många snälla människor ställde upp och bakade bullar, sålde saker och serverade. Vädret var också ganska bra, det regnade i alla fall inte.

Ikväll behöver jag pusta ut ordentligt. Det är jobbigt att ha ansvar för allt. Nu när allt är klart och det har gått bra kan man äntligen koppla av lite.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Som jag har berättat för er tidigare, så är det både öppet hus och loppis på katthemmet i morgon. Ja, loppisen är faktiskt utanför, eftersom det skulle bli för stökigt för oss katter att ha så många människor som vi hoppas kommer, springa här inne. Då kanske en del av oss skulle bli nervösa eller rädda, och så får det inte vara.

Och som inte det vore nog är det medlemsmöte också. Det är bara för de som är medlemmar i Södertälje Katthem och det börjar klockan tolv, sen öppnar loppisen och öppet hus klockan ett. Blogghjälpen kommer vara här redan klockan 10 för att ordna lite saker tillsammans med andra. Sen har jag lovat att hon ska få prata med mig också, så hon vet vad hon ska säga på medlemsmötet.

Det skulle lätt bli tokigt om hon inte fick nån vägledning. Jag har massa saker som jag ska säga till henne att hon ska ta upp. Till exempel att behållningen från loppisen ska gå till godis åt oss katter, inte bara vanlig mat. Sen ska vi se till att det kommer hit många fler snälla och duktiga volontärer som kan sitta och gosa med oss i flera timmar varje dag.

Jag kommer nog på mer till i morgon. Då ska jag berätta mer om mötet och loppisen.

Bloggkatter behöver hjälp

Hej, nu är det blogghjälpen på Södertälje Katthem som skriver.

Många har varit väldigt snälla och hjälpt Översten hos oss så att han har kunnat få den vård och de mediciner han behöver. Vi är väldigt tacksamma för det. Dessförinnan var det många som ställde upp för katten Snuffe som fick hjälp, mycket tack vare dessa bidrag.

I början på året fick två av våra fina katter ett kanonhem ända borta i Otterbäcken. Där har det sällskap av 5 andra katter, varav åtminstone 3 till har varit övergivna katter. Matte, gammelmatte och Klosterkatterna har en blogg: www.klosterkatterna.blogspot.com.

Igår läste jag att bland annat en av "våra" katter behöver undersökas av veterinär. Även två av de andra katterna behöver hjälp, en med att scanna sitt hjärta. Tyvärr är sådana undersökninga kostnadskrävande och eftersom matte och gammelmatte har betydligt större hjärtan än ekonomiska resurser, så behöver de hjälp för att kan ge sina älskade kissar den vård de behöver.

Har du möjlighet att skänka en slant till katternas vård så är deras kontonummer i Nordea: 30580088073.

Tänk på att om många ger bara 50 kronor så kan även det bli betydande belopp. Om nån kan skänka mer är det naturligtvis välkommet.

Jag vet att dessa människor kommer att använda pengarna till sina katter. Det är aldrig roligt att behöva be om pengar, men nöden har ingen lag och katterna behöver hjälp nu.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Nu är det min tur att blogga igen. Fast först har jag lovat Översten att berätta att Länstidningen i Södertälje har ringt till blogghjälpen idag igen och undrat hur det är med honom. De lovade skriva om det i tidningen. Ni får hålla ögonen öppna.

Kanske kommer LT också att berätta att det ska bli stor loppis här utanför katthemmet på söndag 12.9 mellan 13-16. Då kan man både göra loppisfynd, köpa korv, kaffe, läsk m m. Allt man får in på loppisen går till oss katter.

Självklart kan och bör man passa på att besöka oss katter också när man ändå är här. Tänk om mina människor kommer just den dan…

Nåjam, nu har jag berättat det. Nu ska jag berätta att jag ju hade börjat tycka om att bli smekt på katthemmet. Även om jag fortfarande gärna ligger i min låda, så tycker jag fortfarande om att bli smekt. Blogghjälpen brukar säga till mig att jag måste börja gå fram och visa upp mig, annars är det ju ingen som ser hur mysig jag är. Fast det har jag fortfarande lite svårt för. Men jag ska försöka bättra mig.

Mer i morgon.

KattenÖversten på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Översten på Södertälje Katthem.

Idag har jag fått låna bloggen från Nikita. Hon är en generös kompis som säger att det är viktigt att alla får veta hur det har gått för mig.

Det har ju varit lite jobbigt, mest för Tina som skött om mig varenda dag. Som tack försöker jag vara jättesnäll mot henne. Jag bits inte och klöser henne inte. Jag fräser inte ens åt henne när hon lägger om såren på min hals.

Hon tycker jag är jättesnäll, trots att jag råkade bita henne första dagen när jag fick så ont i magen när hon tog på den. Hon visste ju inte att den var full med mask och annat som inte borde finnas i en kattmage.

Nu har i alla fall såret läkt väldigt bra tack vare Tina, medicin och god vård. Vår veterinär var här i förrgår och tittade till mig. Han sa att såret såg jättefint ut och att det inte var nån risk att söva mig. Jag fattade ingenting, men rätt som det var kände jag ett litet stick i pälsen och så blev jag jättetrött. När jag vaknade hade jag lite ont i baken och en plåsterlapp på örat. Tina berättade för mig att jag blivit kastrerad och öronmärkt.

Jag förstod inte så mycket av det där, men behandlingen av min hals fortsätter och det blir bättre för varje dag. Det känns toppen. Snart kanske jag får flytta ut till en större bur och sen kanske jag får ett eget hem!

Mycket av min behandling har varit och är möjlig tack vare er snälla människor som skänkt pengar till mig. Utan de pengarna hade det varit svårt för katthemmet att ge mig all den vård och de mediciner jag behövt och fortfarande behöver.

Översten

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Nu var ju isen bruten, som man säger. Jag hade vågat bli klappad och jag märkte att jag tyckte om det. Men jag vågade fortfarande inte gå fram till människor som kom in i buren. Det fick bli så att de gick fram till mig. Men jag låg i alla fall kvar när de kom fram och klappade mig.

Jag tyckte det var ganska OK att bo på katthemmet, men när jag såg att mina ungar och mina kompisar fick egna hem, då började jag tänka att det vore nog kul med ett eget hem i alla fall.

När mina kompisar Pelle och Trulsa fick ett eget hem frågade de mig om jag ville fortsätta blogga efter dem. Jag tyckte ju de var jätteduktiga bloggare och var så klart lite nervös att jag skulle göra bort mig om jag började, men de sa att jag inte hade nåt att förlora och att man snabbt lär sig blogga.

Jag tyckte ju att jag hade ett och annat att berätta, så det passade ju bra. Dessutom har jag ju nåt att göra på dagarna, för en bloggare måste ju tänka ut vad man ska berätta och hur det ska berättas. Det är inte bara att tassa ner nåt vad som helst, hur som helst.

Mer i morgon.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

När mina ungar flyttat blev det ganska ensamt. Visserligen hade jag andra kattkompisar, men eftersom jag är lite blyg blev det ju inte samma sak som med ungarna. Jag vågade inte ta så mycket kontakt med dem.

När människorna som hjälpe oss här på katthemmet kom in till mig gömde jag mig helst nånstans. Jag tyckte helt enkelt att det verkade farligt när nån kom för nära. Jag kom ju ihåg hur gubben uppträtt, både mot mamma och mot oss ungar.

Så småningom började de som jobbar här försöka tala med mig. De talade med mjuka röster och skrek inte alls åt mig. Inte sparkade de mot mig heller, inte ens om jag kräktes. Det gjorde ju gubben.

En dag tänkte jag att jag skulle göra som de andra katterna i buren, nämligen låta människorna klappa mig. När en tjej kom in en morgon och skulle städa buren böjde hon sig ner och sa till mig att jag inte skulle vara rädd. Jag låg kvar, alldeles stilla. Hon lyfte handen och smekte mig över huvet. Hon så jätteförvånad ut när jag låg kvar!

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

När vi hade bott ute i burarna på katthemmet i flera veckor, började vissa personer återkomma på öppet hus till just vår bur. De tyckte mina ungar var jättesöta.

Alla mammor vill naturligtvis att det ska gå bra för sina ungar. Mina ungar började växa upp så pass att de inte behövde mig mer. Sån är ju livets gång. En dag kom de och hämtade mig och satte mig i en bur i karantän igen.

Jag förstod inte varför, men nästa dag kom en farbror och klappade mig försiktigt, sen somnade jag! När jag vaknade hade jag lite ont i magen och såg att jag hade ett sår där. Det gjorde inte så där väldigt ont, men det kändes lite. De sa på katthemmet att det var för att jag inte skulle få fler ungar. Det var nog bra, för det är inte så lätte för en ensam kattmamma att ta hand om ungar ska ni veta.

Ett par dagar senare hörde jag att de som varit och tittat på mina ungar nu också hade hämtat dem och givit dem ett hem. Jag tror att det var bra hem de fick. Det var de värda.

Mer i morgon.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Nästa dag kom en farbror till katthemmet. Han kom in till oss, klappade oss och sa att han tyckte vi var fina. Sen tittade han närmare på oss. Han lyfte på oss och kände på oss. När han känt på mig sa han Hoppsan, här var det visst smått på gång!

Jag förstod inte riktigt vad han menade, men tre dagar senare fick jag tre ungar.

Det var ju lite omtumlande men väldigt roligt. Mina ungar var de sötaste ungar jag sett. De mådde bra allihop och jag var väldigt glad att vi nu bodde på ett ställe där vi både fick mat och omvårdnad av snälla människor som tog hand om oss allihop.

I början fick vi bo kvar i karantän, fast i en större bur. Det var väldigt bra, för där var det lugnt och vi fick all hjälp och allt stöd vi behövde.

Efter ett tag blev ungarna större och också livligare. Utrymmet i karantän började bli lite litet. De behövde kunna busa och springa omkring mer.

Då fick vi flytta ut i större burar på katthemmet. Där fick också människor som kom till öppet hus träffa oss. Och snart började det hända saker där.

Mer i morgon.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Där satt vi i plåtschabraket och undrade vad som skulle hända med oss. Efter en stund stannade vi och dörrarna öppnades och vi bars ut. En sak som var bra var ju i alla fall att vi bars till samma ställe. Vi var väldigt oroliga att vi skulle mista varandra.

Vi bars upp för en trappa och sen fick vi komma in i ett litet rum som de kallade bur. Där fick vi mat och vatten och människor som verkade snälla klappade oss och talade med oss. En del av mina syskon började genast prata tillbaka, men jag som var lite blyg av mig vågade inte det, utan gömde mig så långt in i rummet som det gick.

När det hade blivit tyst och de nya människorna hade lämnat rummet gick jag fram och åt. Jag märkte att jag var jättehungrig. Sen somnade jag.

Nästa dag kom det andra människor och hälsade på oss. De var lite dumma tyckte jag, för de tog tag i oss och petade i oss nån tablett som vi inte alls tyckte smakade gott. Vi skulle avmaskas, sa de. Fast när vi fått tabletterna blev de snälla igen och klappade oss och sa att vi var fina. Det kändes lite ovant, för gubben hade aldrig vare sig klappat oss eller sagt att vi var fina.

Mer i morgon.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Som ni minns låg vi där under soffan allihop. Vi väste och visade våra små tänder det värstaste vi kunde, så att tjejerna skulle förstå att vi var jättefarliga. Fast de var visst lite knäppa, för de fattade inte det. De fortsatte att locka på oss och rätt som det var satt ett av mina syskon i en bur.

Vi andra tittade skräckslaget på honom och tänkte att nu måste vi kämpa för att få loss honom också.

Men de där tjejerna var ena envisa rackare. Fast vi var fast beslutna att inte låta oss fångas och fast vi var fler än dem, så lurade de in oss i burarna i alla fall. Nu blev det riktigt läskigt, för nu hörde vi att de snackade med gubben igen och sa att han måste skriva på papper att han överlät katterna till Södertälje Katthem. Det gjorde han.

Sen tog tjejerna var sina burar i sina händer och bar ut oss. Vi trodde först att vi skulle bli utsläppta där ute och få springa hur som helst, precis som många andra katter vi hört talas om. Men inte, de satte oss i nåt plåtschabrak och så satte sig en av tjejerna i en stol och vred på en nyckel så det började brumma som bara den. Sen tog hon tag i ett hjul som hon hade framför sig och sen började allt röra på sig!

Gissa om vi blev rädda?

Översten berättar från Södertälje Katthem

Hej, idag är det jag, Översten, som ska lämna en liten rapport om mig själv.

Som ni ser har jag ett jättefint bandage om halsen. Det tycker jag inte så mycket om, men jämfört med det där hemska halsbandet jag hade för nån vecka sedan är det här mycket bättre. Det skär inte in i halsen och det gör inte ont heller. Det känns bara lite konstigt.

Hon som sköter om mig, Tina, säger att jag inte ska behöva ha det här bandaget jämt, bara tills såret som är kring halsen läkts. Hon byter bandage och har på nån salva på halsen varenda dag. Sen får jag medicin också säger hon, men hon säger att hon gömmer den i maten. Fast det har jag inte märkt, så det stämmer nog inte.

Som ni ser är jag fortfarande väldigt mager. Jag hade nog inte klarat mig därute så länge till. Fast nu får jag jättegod mat flera, flera gånger om dan. Det fick jag inte när jag var ute. Då var det både svårt att få tag i mat och svårt att svälja den. Fast jag måste säga att de är lite snåla, för jag får så små portioner. De säger att det är för att jag ska få behålla maten och inte kräkas upp den.

Så har man berättat för mig att många människor har hjälpt till att samla in pengar så att katthemmet ska kunna ge mig all vård jag har behövt och kommer att behöva. En snäll tjej har skickat mail ända från nåt som heter Madrid och berättat att hon dels satt in pengar till mig, dels uppmanat alla kompisar att skänka pengar istället för att ge henne födelsedagspresenter när hon fyller år! Det är många andra snälla människor också som skänkt pengar till mig. Tänk vad många snälla människor det finns i alla fall. Det trodde jag inte när jag gick därute med mitt onda halsband.

Jag är jättetacksam mot alla som hjälpt mig. Blogghjälpen har sagt att vi lägger ut plusgironumret här i mailet, om nån skulle vilja skänka en slant: 38 93 41-9.

Snart hoppas jag kunna berätta om att jag är fullt återställd, och sen en dag kanske jag kan berätta att jag fått ett kanonhem hos nån snäll människa!

Översten

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Efter att tjejerna gått låg vi alla kvar under soffan en lång stund. Mamma försökte låta lugn när hon sa att vi ska klara av det här tillsammans. Men vi ungar förstod att det skulle komma att hända saker och eftersom vi inte visste vad som skulle hända, så befarade vi förstås det värsta.

Det blev en orolig natt. Morgonen därpå ringde det på dörren igen. Mammas röst lät som ett piskrapp när hon väste SOFFAN! Vi visste ju vad det betydde och sprang in under den så fort vi kunde.

Det var förstås tjejerna som ringde på. Med sig hade de flera burar. Vad som förvånade oss var att de också hade med sig godis. Det hade vi inte väntat av några som kanske inte var snälla. Vi tittade på varandra och sa att de kanske inte var så dumma i alla fall. Men ett av mina småsyskon sa att vi inte skulle låt oss luras av lite godis. De var säkert inte snälla ändå.

Nästa gång jag tittade fram mötte jag ett tjejansikte som tittade in under soffan. Hej, sa hon, hur mår ni? Kan ni inte komma fram så ska vi se till att ni får det bättre än ni har det här?

Men, där gick gränsen. Inte komma fram! Inte låta sig fångas! Små var vi, men inte dumma!

Mer i morgon.

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Idag är blogghjälpen lite senare än vanligt med att lägga ut min blogg, men hon har haft strömavbrott och tydligen behöver hon ström för att kunna skriva det jag har berättat för henne.

Nu hade i alla fall tjejerna ringt på hos gubben igen och sagt att de ville ta bort oss från honom och gubben hade sagt ja. Vi förstod ju inte alls vad som skulle hända, men som alla katter var vi livrädda för förändringar.

Vi kände ju inte tjejerna, visste inte om de var snälla eller om de var dumma, vart vi skulle, hur vi skulle få det på nya stället och så vidare.

Innan gubben stängde dörren hörde vi att tjejerna sa att de skulle komma tillbaka dagen därpå. Då skulle de ha burar med sig och hämta oss.

Den natten låg vi allihop under soffan och tryckte oss tätt intill varandra. Vi frågade mamma vad som skulle hända med oss. Hon försökte låta lugn när hon sa att allt skulle ordna sig, men vi hörde på hennes röst och såg i hennes ögon att hon också var rädd.

Vad som hände dagen därpå får ni vet i morgon.