Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Jag försöker ju berätta lite om vad som händer här på katthemmet. Ibland är det trevliga saker, ibland inte.
Jag ska nu berätta en sak som jag inte tycker var trevlig.
För en tid sedan fick vi in en katt som var i dåligt skick. Upphittaren sa att den gått omkring i området länge och inte verkade ha nåt hem och den blev bara sämre och sämre. Vi vill ju alltid hjälpa till om vi kan, så vi tog in katten.
Det märktes direkt att den behövde vård så den fick åka med till djursjukhuset. Där las den in och fick dropp och ligga kvar över natten. Nästa dag hörde en ägare av sig. Det var en överraskning för både vi och upphittaren trodde att katten var övergiven för en så sjuk katt borde inte gå ute. Den borde få hjälp av veterinär.
Ofta när sånt sker blir ägaren glad över att katten fått hjälp av oss. Så var det inte i det här fallet.
Vi berättade förstås att katten fanns på djursjukhuset och hänvisade dit. Vi fick då veta att ägaren inte hade några som helst planer på att betala för vården den fått genom oss, utan bara för avlivning.
Vi ifrågasätter inte att det var rätt beslut som togs. Katten var mycket sjuk och antagligen hade veterinären avlivning som ett alternativ. Vad vi ifrågasätter är att ägaren inte på något sätt tackat oss och heller inte erbjudit sig att betala ens nån del av kostnaden för inläggningen på djursjukhuset.
Vi konstaterar att det verkligen är skillnad på kattägare. Många gör allt för sin katt och tar ansvar för den. Andra inte.
