Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.
När vi började bli lite äldre blev gubben mer och mer sur på oss. Eftersom vi var så många var det ju mycket att ta hand om och jag förstod ju att det kunde vara jobbigt. Men det var ju i alla fall så att vi inte hade bett att få komma till världen och framför allt inte till nån som inte ville ha oss.
Mamma var ganska orolig. Hon sprang ut så ofta hon kunde för att komma ifrån allt där hemma. En dag när mamma kom hem ringde det på dörren strax efter. Gubben öppnade och jag hörde en tjej som sa till gubben att han kanske skulle göra nåt åt alla katter han hade. ”Det har du inte med att göra” hörde jag gubben svara. Sen smällde han igen dörren.
Vi låg tätt ihoptryckta under soffan och tittade på gubben och undrade vad som skulle hända nu. Han gick och muttrade för sig själv och vi hörde att han sa nåt om kattdj-a. Det var ett så fult ord så det vill jag inte skriva ut en gång.
Mamma sa att vi inte skulle vara rädda, men jag såg ju att hon själv var rädd. Vi undrade så vad som skulle hända nu.
Jag berättar mer i morgon.
-1.jpg)
Dumma gubbe, jag blir så arg på honom. Undrar just vem som ringde på? Ska bli spännande att läsa fortsättningen.
SvaraRaderaTänk att det var någon som märkt att ni var många. Förstår att ni blev oroliga för vad som skulle hända när gubben sa så där. Nosbuff
SvaraRaderaVem var det som ringde på? Var det någon som hämtade hjälp och räddade er?! *biter på klorna*
SvaraRaderaNä, vet du vad! Är det blogghjälpen som har sagt åt dig att sluta mitt i det mest läskiga?!? Precis som Findus, Falaffel och flera andra har gjort... man kan ju inte sova om nätterna, biter ner klorna till tassarna och vandrar som en spökkatt om nätterna! Majsan och Jenny skrattar åt oss andra när vi blir upprörda: "ja, så är det att vara katthemskatt!" jamar de lugnt.
SvaraRaderaTass från Imma, som hade turen att födas önskad och älskad.
USCH vilken elak gubbe ni bodde hos *Ryser* Men nu är ni ju räddade och bor på katthemmet iaf, tur de, mjau
SvaraRaderaHoppas du kommer till bättre tvåbeningar iaf och det gör du förståss, Nikita
Tass på dig Nikita!
Mimmi
Chicko
Tarzan
Sessan
http://katternasblogg.blogg.se/
Bra gjort av tjejen att ringa på och prata med gubben. Även om han inte verkade lyssna så noga. Usch, det låter så otäckt med den arga gubben som svär åt er. Starkt av er mamma att trösta er. Kurr och burr.
SvaraRaderaFy Mjau! För elaka gubbar!!
SvaraRaderaMen fyjam vad läskigt! Vad skall nu hända? *biter oroligt på klorna och tassar nervöst runt*
SvaraRaderaoj, oj, oj, din livshistoria är ju som den värsta deckare!
SvaraRaderaTasskramar från
Mozart & Vincent
fd katthemskatter
Hej Gustav. Visst var gubben dum? Du ska snart få läsa fortsättningen.
SvaraRaderaHej Dui och Deco. Jo, flera av de lite mer vuxna katterna sprang ju ut och in, så det var nog inte så konstigt om några märkte att det fanns många katter hos oss.
SvaraRaderaHej Sippo. Den första tjejen som ringde på fick ju inte komma in. Men du ska få läsa vad som hände sen.
SvaraRaderaHej Imma och Klosterkatterna. Det är inte blogghjälpen som sagt att jag ska sluta i det mest läskiga, det har jag lurat ut själv. Och Majsan och Jenny vet ju hur det är att vara katthemskatt!
SvaraRaderaHej Mimmi, Chicko, Tarzan och Sessan. Nu är jag räddad, men innan dess var det inte roligt må du tro.
SvaraRaderaHej Findus, Isak och Rasmus. Tjejen var jättebra och det var mamma också. Hon gjorde allt för att vi inte skulle vara rädda.
SvaraRaderaHej Max och Måns. Jag instämmer i Fy Mjauandet för elaka gubbar!
SvaraRaderaHej ALice. Du får lugna dig lite, för jag kan inte berätta allt på en gång. Men ni får veta lite varje dag.
SvaraRaderaHej Mozart och Vincent. Ja, det känns nästan som om jag vore deckarförfattare. Tasskramar på er tillbaka, katthemskollegor!
SvaraRadera