måndag 25 oktober 2021

Blogghjälpen har ordet

Så sitter man här igen med känslor som sticker iväg åt alla möjliga håll. 

Varken Stina eller Mario har haft ett riktigt hem nån gång. Det måste vara en omtumlande känsla för dom att få ett eget hem och det kommer så klart ta lite tid innan de vänjer sig. Dessbättre vet matte det. Hon har vana vid blyga katter. 

Både Stina och Mario har fått några intresseanmälningar var för sig tidigare men vi har inte velat sära på dom. Ni som sett bilder på dom förstår säkert varför. De har även fått nån enstaka gemensam intresseanmälan, men vi tror inte det skulle blivit bra, så det hemmet godkändes inte. Vi har hellre väntat på att rätt person ska dyka upp. Av erfarenhet vet vi att det sker rätt som det är och det är värt att vänta på och under tiden blir de väl omhändertagna på katthemmet.

Just nu känns det ganska tomt inombords. I deras bur på katthemmet har en annan katt flyttat in. Det känns lite märkligt eftersom vi är vana att se Stina och Mario i den buren.

Stina har förstås utsett en efterträdaren. Det är inte så lätt att nu försöka sätta sig in i en annan katts tänkande. Vi hoppas ni vill följa den nya kattens  väg till ett alldeles eget hem. Och än en gång: tack för era kommentarer och ert engagemang. Utan er känns det bara meningslöst att låta en katt blogga.



 

lördag 23 oktober 2021

Katten Stina rapporterar för sista gången från Södertälje Katthem

Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.

Vilket dygn det varit!  Vi kunde ju inte sova nån av oss. Först måste vi ju säga hej då till alla kompisar på katthemmet. Alla önskade oss lycka till och de var nog lite avundsjuka också. 

Sen måste vi ju tänka igenom packningen en sista gång. Sen försökte vi sova. Vi höll om varandra och Mario jamade till mig att jag inte skulle vara rädd. Allt kommer bli bra. Men jag hörde ju att han darrade lite på rösten Han försökte nog låta lugnare än han var för att jag inte skulle oroa mig. Han är så snäll.

Sen kom blogghjälpen, fast då hade vår hälsoansvariga redan kommit och stängt dörrarna till våra transportburar, för vi låg i var sin. Sen dröjde det jättelänge tyckte vi, men så hörde vi att matte kom. Först fick hon skriva lite papper, avtal heter det visst. Sen berättade blogghjälpen lite om oss och sa att det nog är bra om vi får vara i ett litet rum till att börja med, eftersom vi kommer från den lilla buren och då kan det bli stressigt att ta in allt i lägenheten på en gång. Efter det bars vi ner till mattes bil och åkte HEM.

Det kommer bli en märklig och stor omställning för oss båda. Ingen av oss har ju haft ett riktigt hem nån gång. Vi undrar så hur det känns. Vi hoppas matte kommer berätta lite hur det går så blogghjälpen kan berätta det så småningom. Men först måste vi lära oss hur det är att ha ett alldeles eget HEM!

Tack alla ni som följt och stöttat oss på bloggen. Vi kommer sakna er, men det här är ju det vi kämpat för hela tiden!



Blogghjälpen har ordet

Så sitter man här igen med känslor som sticker iväg åt alla möjliga håll.  Varken Stina eller Mario har haft ett riktigt hem nån gång. Det m...