Tänk vad livet går upp och ner för oss katter.
Vi hinner bara glädja oss åt att Mamma W verkar klara sig bra, så måste en annan katt åka akut till djursjukhuset. Det var inte många dagar han fanns på katthemmet innan det märktes att han var svårt sjuk.
Efter röntgen och andra undersökningar nämnde veterinären, som inte vanligtvis tillhör den avlivningsförespråkande skaran, att det skulle vara väldigt plågsamt för honom att leva vidare. För en gångs skull höll vi med direkt.
Han tillhörde de katter som levt hemlös en längre tid utan nån som brytt sig om honom. När han äntligen fick hjälp var det för sent.
Den enda tröst vi känner nu är att han fick ett värdigt slut och han räddades från en långsam död där han bara skulle få mer och mer ont innan han till slut dukade under.
Ni alla som stöder oss ska veta att vi inte bara gör allt vi kan för katter som behöver vår hjälp och kan räddas. Vi gör också allt för att katter inte ska behöva lida. Det kan vi bara göra tack vare er. Ni ska veta att ni betyder mycket för många katter!
