tisdag 7 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

När mina ungar flyttat blev det ganska ensamt. Visserligen hade jag andra kattkompisar, men eftersom jag är lite blyg blev det ju inte samma sak som med ungarna. Jag vågade inte ta så mycket kontakt med dem.

När människorna som hjälpe oss här på katthemmet kom in till mig gömde jag mig helst nånstans. Jag tyckte helt enkelt att det verkade farligt när nån kom för nära. Jag kom ju ihåg hur gubben uppträtt, både mot mamma och mot oss ungar.

Så småningom började de som jobbar här försöka tala med mig. De talade med mjuka röster och skrek inte alls åt mig. Inte sparkade de mot mig heller, inte ens om jag kräktes. Det gjorde ju gubben.

En dag tänkte jag att jag skulle göra som de andra katterna i buren, nämligen låta människorna klappa mig. När en tjej kom in en morgon och skulle städa buren böjde hon sig ner och sa till mig att jag inte skulle vara rädd. Jag låg kvar, alldeles stilla. Hon lyfte handen och smekte mig över huvet. Hon så jätteförvånad ut när jag låg kvar!

12 kommentarer:

  1. Vem skulle inte vara blyg och försiktig efter att ha gått igenom allt det ni fick göra. Tänk att du trots allt vågade ligga kvar och bli klappad.

    SvaraRadera
  2. Väldigt klokt att vara försiktig tills man vet vem man kan lita på. Hon blev säkert stolt när hon förstod att du litade på henne!

    SvaraRadera
  3. De är så kloka på katthemmet och förstod att du behövde lite tid på dig för att våga. Modigt att du vågade ligga kvar! Nosbuff

    SvaraRadera
  4. Oj vad modig du var! Jag vet ju själv hur läskigt det är att låta nån klappa en första gången... *darrar på morrhåren när jag tänker tillbaka* De är så kloka och snälla på katthemmet och förstår att en del katter behöver lite extra tid på sig.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  5. Förstår att du inte vågade lita på dom, där på katthemmet, den första tiden, mjau, men att du vågade senare iaf, man måste våga ibland, säger matte, *Fniss* Vi har haft besök, under en vecka här av en kattbekant, medans den kattens ägare var på semester, och han var så rädd först, men sedan vågade han sig fram och leka med oss andra katter, mjau

    Tass på dig, Nikita

    Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan

    SvaraRadera
  6. Det är väldigt klokt, att först se vad man har för människor omkring sig, särskilt om man inte haft så bra erfarenheter innan. Det var jättetufft av dig att ta steget att låta människorna på katthememt klappa dig. Och vilken tur att du fick se hur mysigt det var! Kurr och burr.

    SvaraRadera
  7. Sippo, inte var det väl konstigt att vi var rädda? Dumma gubben satte minsann sina spår.

    SvaraRadera
  8. Gustav, tjejen blev nog mer förvånad än glad först, men sen sprang hon och talade om för alla andra att jag varit så duktig.

    SvaraRadera
  9. Dui och Deco, det var jätteläskigt första gången, men sen blev jag modigare och modigare.

    SvaraRadera
  10. Alice, du har ju varit i precis samma situation som jag. Visst var vi duktiga när vi vågade bli klappade!

    SvaraRadera
  11. Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan, ibland behöver man lite tid på sig för att inse hur saker och ting fungerar. Om man blivit dåligt behandlad av en människa blir det ju lätt så att man tror att alla människor är dumma.

    SvaraRadera
  12. Findus, Isak och Rasmus, visst måste man kolla läget lite innan man vet hur man ska göra. Nu tycker jag det är jättemysigt att bli klappad.

    SvaraRadera

Katten Emil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Emil på Södertälje Katthem. Nu har jag varit bloggkatt flera dagar! Det är ju inte så svårt egentligen. Bara att berätta vad jag...