lördag 31 oktober 2015

Blogghjälpen har ordet - igen

För det mesta tycker man det är tråkigt när man gör fel bedömningar, men det finns undantag! De flesta av mina bloggkompisar har fått blogga ett bra tag innan deras för-alltid-hem dykt upp. Urvalet görs ju just med tanke på att det är katter som suttit en tid på katthemmet utan att nån sett dom och som antagligen kommer få sitta ett tag till. Så trodde jag det skulle bli med Daisy. Hon har bott hos oss på katthemmet en längre tid och ingen har visat intresse för henne. Hon kunde inte "sälja sig själv" nämligen. Man måste har förmågan att se potentialen hos en del katter. Det är ofta lättare att fastna för en social och kelig katt än för en som är lite mer tillbakadragen.

Inget gör mig gladare än när jag har fel i de här bedömningarna. Jag har hela tiden vetat att Daisy är en urmysig katt, men det är inte alltid så lätt att övertyga andra om sånt. Man kan ju heller aldrig tvinga på nån en katt. Kemin måste stämma från båda håll.

Lilla Daisy kom till oss som en lite försiktig om än inte skygg katt. Att hon hade haft ett hem var ställt utom allt tvivel. Med det lite speciella utseende hon har hade det nog inte varit svårt för ägarna att spåra henne om det hade haft minsta intresse av det. Men det hade de uppenbarligen inte.

På katthemmet var hon alltid ödmjuk och tog aldrig för sig av mat och godis först. Hon väntade till kompisarna fått sitt - då var det hennes tur. Man fick gärna klappa henne om man var försiktig. Snabba rörelser tyckte hon inte om - något hon har gemensamt med många katthemskatter som ofta upplevt otrevliga saker där händer varit inblandade.

Men, Plötsligt händer det, som det står i reklamen. Någon kommer och upptäcker Daisy. Kärlek uppstår och jag tror den kommer växa ännu mer. Som vanligt kommer jag sakna henne på ett sätt, men jag är så glad över att hon fått ett hem där jag tror hon kommer att trivas och ta väl tass om sin matte.

Jag vill som vanligt tacka alla som följt och stöttat min bloggkatt. Ni anar inte hur mycket det betyder att se att nån bryr sig, nån läser, nån kommenterar vad som skrivs. 

I morgon kommer nästa bloggkatt att presentera sig. Jag hoppas ni orkar och vill följa den katten tills h*n får ett eget hem?



fredag 30 oktober 2015

Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.


Jahajam, nu har jag åkt till mitt för-alltid hem.  Det känns helt annorlunda än när jag åkte till mitt förra hem, där jag bara var älskad för att jag var en liten kattunge.

Min nya matte tror jag kommer älska mig för den katt jag är nu, d v s en vuxen tjej som bara vill ge och få kärlek.

Det har så klart varit en lång dag, med mycket förberedelser inför flytten.  Packningen har gåtts igenom flera gånger. Blogghjälpen var här på förmiddagen och gav mig och mina burkompisar godis. Hon hade nog en liten tår i ena ögat, för hon sa att hon tycker så mycket om mig. Men samtidigt vill hon inget hellre än att jag får ett bra hem för resten av mitt liv. Vi tror att jag fått det nu.

Jag vill så klart tacka er alla för att ni följt mig, även om det inte blev så länge som det brukar vara. Jag har uppskattat varenda kommentar och det har verkligen underlättat vistelsen här när jag vetat att ni alla bara vill allt väl för mig.

I morgon kommer nog blogghjälpen att säga lite, sen kommer min efterträdare att börja blogga. Ni stöttar väl där också?

torsdag 29 oktober 2015

Katten Daisy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.

Nu har jag tagit tass om mitt första öppet hus. Och mitt sista!

Jam, det är faktiskt sant. I morgon kommer jag nämligen att flytta till mitt för-alltid-hem!

Jag har vetat om det några dagar, men ville inte jama nåt om det innan allt var klart. Det här betyder dels att jag nog slår rekord i att ha varit den bloggkatt som bloggat kortast tid, dels att jag gör mitt sista inlägg i morgon om allt går som jag räknar med.

Sen ska jag jama med min efterföljare också. Jag vet redan vem det blir!

onsdag 28 oktober 2015

Katten Daisy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.

Efter att människorna som släppte in mig i ett rum i huset ringt till katthemmet dröjde det några dagar.

De talade om för mig att jag var jättefin men att jag inte kunde få bo kvar där, men att jag skulle få flytta till ett katthem och där skulle jag får det jättebra i väntan på ett alldeles eget hem.

Jag blev förstås lite ledsen att jag inte fick bo kvar i huset, men samtidigt väldigt tacksam att de inte gjorde som "mina" människor - struntade i mig. De här såg till att jag fick det bra.

 Efter några dagar fick jag flytta till katthemmet. Jag var förstås lite blyg efter flytten, men inte så jätteblyg. Jag fick stick i nacken och sen kastrerades jag. Sen fick jag flytta ut i kattsalen till fler andra kompisar.

tisdag 27 oktober 2015

Katten Daisy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.

Som ni som följt min berättelse vet, fick jag komma in i ett hus där det bodde andra katter. Jag fick sova i ett eget rum.

Nästa dag kom människorna in och blixtrade på mig. Sen åkte de omkring i ett stort område och satte upp lappar med bild på mig och undrade om ingen saknade mig. De efterlyste min ägare på alla möjliga sätt. Men ingen saknade mig.

Det kändes konstigt  att de här människorna brydde sig mer om  mig än mina egna människor. Det gjorde mig ledsen på ett sätt, men väldigt glad och tacksam att de här människorna ansträngde sig.

När det gått en tid hörde jag att de diskuterade hur de skulle göra. De kunde inte behålla mig, för de hade flera katter själva redan. Men de ville heller inte släppa ut mig, både eftersom jag börjat löpa igen och för att de ville att jag skulle få det bra.

Då ringde de till katthemmet och berättade hur det var och undrade om det kunde finnas en plats för mig.

måndag 26 oktober 2015

Katten Daisy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.

Jag försökte så gott det gick att hitta nåt att äta och jag gömde mig under en trappa vid ett hus. Jag vet inte varför jag valde just det huset, men det skulle visa sig att det valet inte var så dumt.

Jag höll mig kvar i området och varje kväll gick jag och la mig under trappan. En dag kom en människa som bodde i huset ut och fick syn på mig. Hon tyckte jag såg väldigt mager ut, så hon gav mig lite mat. Jag åt upp allt i ett nafs. Nästa dag såg jag genom fönstret att det bodde andra katter i huset.

Varje kväll sattes det ut lite mat till mig, sen gick jag in under trappan och försökte sova. Det började bli kallare ute och en kväll när det regnade och började bli väldigt kallt tog människorna in mig i huset till ett litet rum. Jag blev väldigt glad och tacksam. Den natten var den första som jag sov gott på länge.

söndag 25 oktober 2015

Katten Daisy på Södertäje Katthem berättar

Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.

Vid det här laget vet ni att jag blev kattnappad från min mamma och syskon till en annan familj. Det gick bra i flera månader.  De tyckte jag var söt och jag kostade ju inte så mycket heller - till att börja med.

Som alla katter växte jag och så småningom började jag löpa. Det var en jobbig tid och jag hörde att mina människor diskuterade om det här och sa att det var för dyrt att låta kastrera mig.

En dag släpptes jag ut. Eftersom jag inte varit ute förut var jag ganska rädd. Rätt som det var kom det en stor vovve och jagade mig. Jag sprang allt vad jag kunde för att komma undan. När jag äntligen vågade stanna hade jag kommit långt hemifrån. Jag visste inte åt vilket håll jag skulle gå för att komma hem.

Jag började leta efter nånstans att krypa in för att få skydd för regnet, men först måste jag ju få nåt att äta. Hur gör man när man nyss kommit ut och är hungrig och ingen ger en mat?

lördag 24 oktober 2015

Katten Daisy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår förstår att det inte skulle få vara så mysigt så länge i mitt liv.

 En dag kom det människor på besök till våra människor. De satt och pratade och åt och drack. När de skulle gå tittade dom på oss ungar som låg i en låda. "Åh, så söta" sa dom. "Kan vi få en?".

Då sa mina människor "Ja, mer än gärna. Vi vet inte vad vi ska göra med dom". Vi ungar kurade ihop oss, men plötsligt hände jag en hand om min kropp och jag blev upplyft. "Den här tar vi", sa människorna.

Jag sprattlade allt jag kunde, för jag ville tillbaka till mamma och mina syskon. Men det brydde inte människorna sig om. De fick en liten låda av mina människor som jag stoppades ner i. Sen bar de iväg mig. Jag var jätterädd och ledsen. Jag förstod ju inte alls vad som skulle hända nu, jag bara längtade till mamma och syskonen.

fredag 23 oktober 2015

Katten Daisy på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.

När jag var ganska liten minns jag att jag bodde i ett riktigt hem. Eller, riktigt och riktigt, ett hem var det väl i alla fall. Hur jag hamnat där  minns jag inte, för jag kunde inte se nåt från början. Det kan ju inte vi katter när vi är alldeles nyfödda.

Som liten kattunge är det inte så svårt att få människor att gosa med en. Hela familjen höll på med mig och mina syskon - ibland nästan lite för mycket. Vi behöver ju lugn och ro också och det är inte så bra att bli väckt hela tiden.

Vi märkte ganska tidigt att vi fick mycket mer gos än mamma. Vi förstod inte varför, för vi tyckte mamma var den finaste katt i världen. Hon tog så väl hand om oss som hon kunde. Det var hos henne vi kände den verkliga tryggheten. Det kändes som om det var bra att vara född till katt.

Men...





torsdag 22 oktober 2015

Katten Daisy presenterar sig


Hej, jag heter Daisy och bor på Södertälje Katthem.

I förrgår flyttade min kompis Rosita till sitt nya hem. Innan hon åkte jamade hon till mig att hon tyckte jag skulle bli den nya bloggkatten på Södertälje Katthem.

Jag slog ifrån mig med alla fyra tassarna och sa att det vågar jag inte. Men Rosita jamade att så gjorde hon också när hon började, men hon försäkrade att eftersom alla som läser bloggen är så snälla så är det ingen fara.

Jag funderade ett tag, sen sa jag att jag skulle försöka. Om det inte går bra får nån annan ta över, sa jag till blogghjälpen. "Visst" sa hon, "men du kommer klara det galant, som alla bloggkatter före dig".

 Vi får se om det blir så. Men i morgon tänkte jag börja berätta min lilla historia. Hjälper ni mig med kommentarer och stöd?

onsdag 21 oktober 2015

Blogghjälpen har ordet igen

Så sitter man här igen, en älskad katt fattigare på ett sätt, men också väldigt nöjd och glad över att en bloggkatt fått ett nytt, bra hem.

Rosita har haft en tråkig början på livet, två gånger till och med. Att tvingas föda sina ungar i en lada där ingen har lust eller tid med gos och omvårdnad är ingen höjdare för en katt. Som tur var fick hon komma till katthemmet med sina ungar. Hon var en duktig mamma åt dom.

När de flyttat fick även Rosita ett hem. Vi trodde det var ett bra hem, men det visade sig att matte inte tyckte att det var "rätt" katt hon fått. Jag var med när vi hämtade tillbaka henne till katthemmet. Det märktes på henne att hon inte kände sig hemma i sitt hem, så det var bra att hon fick komma tillbaka till oss för att få en ny chans. Vi förstår fortfarande inte varför matte inte ville ha henne kvar.

När hon blivit bloggkatt lärde jag känna henne "på allvar". Hon var inte den som sålde sig själv genom att gå fram till burdörren och titta bedjande på besökare. Man måste ge henne tid att lära känna en. Jag fick förmånen att bli en av hennes kompisar. Så fort jag kom in i buren kom hon fram och strök sig mot mina ben och hon var mycket förtjust i godis hon fick.

Rosita är ganska liten till växten, och har en speciell blick i sina pigga ögon.

När hon som nu är Rositas matte gick in i buren syntes det att Rosita kände sig trygg ganska direkt. Jag tror att hon och hennes lillebror kommer få ett fantastiskt hem hos nya matte. Så småningom hoppas jag kunna ge en uppdatering.

Nu ska en ny katt börja blogga från katthemmet. Kanske presenterar h*n sig redan i morgon. Lite förhandlingar behövs förstås innan vi kan börja blogga igen, men katter brukar vara samarbetsvilliga, bara man ger dom tid och kärlek.

Tack alla ni som följt och stöttat Rosita. Jag hoppas ni fortsätter stötta nästa bloggare också.


tisdag 20 oktober 2015

Katten Rosita tackar för sig



Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Jahajam, så här såg det ut på katthemmet ikväll! Det är jag som sitter i den högra buren och min lillebror i den vänstra.

Så här gick det till: min matte var och hälsade på oss i söndags. Hon tyckte jamarmycket om oss båda. Blogghjälpen var inte ett dugg förvånad, men glad att nån äntligen fattat vilken fin katt jag är.

Igår gjorde en av våra snälla tjejer i säljgruppen hembesök för vår räkning. Det visade sig vara ett jamarbra hem för två katter och det beslutades att vi skulle få flytta.

Det var nervösa timmar efter att vi fått beskedet i morse att vi skulle flytta ikväll. Jag packade och lillebror hjälpte till. Sen packade vi upp allt igen och började om från början. Till slut var vi överens om vad vi skulle ha med oss.

Då kom matte. Efter en stund kom blogghjälpen också. Just då ville jag inte gå in i buren, så blogghjälpen lät mig vara en stund och matte och hon gick och skrev lite avtal och ordnade med betalningar. Sen kom blogghjälpen tillbaka. Då lyfte hon in mig i den ena buren och jag protesterade bara lite.

Sen lyfte hon in lillebror i den andra. Han bråkade inte så mycket heller så rätt som det var satt vi båda två i våra burar och blev utburna till en bummis för att åka HEM!

Det känns som om matte inte kommer tröttna på mig, som min förra matte gjorde. Jag tror jag och lillebror fått ett hem för resten av våra liv. Ett för-alltid-hem!

Tack alla ni som stöttat och hjälpt mig under tiden jag varit bloggkatt. En av mina kompisar kommer ta över det här ansvarsfulla jobbet efter mig. Ni fortsätter väl att ge stöd då också?

måndag 19 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har det känts lite konstigt. Jag vaknade flera gånger i natt och trodde att jag drömde att nån lämnat en intresseanmälan på mig. Men så fick jag se han som kanske blir min lillebror och då förstod jag att jag inte drömde.

Lillebror förresten, han är större än jag, men lite yngre, så jag kommer kalla honom lillebror i alla fall.

Som alla vet ska det göras hembesök innan nån av oss får flytta och sen ska säljgruppen tycka att hemmet är bra.

Jag tycker det är bra att de är noggranna, eftersom jag blivit sviken tidigare. Det vill jag inte vara med om igen.

söndag 18 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus. Och inte vilket öppet hus som helst!

Det var det öppna huset då jag fick en intresseanmälan!

Den som kanske blir min matte var här förra veckan och fastnade då för en kompis till mig.  Idag kom hon in i min bur och fastnade för mig OCKSÅ!

Den som kanske kommer att bli min bror i det som kanske blir mitt nya hem har flyttat in i min bur nu så vi ska lära känna varandra.

Nu får ni hålla tummarna att det här är rätt hem för oss båda!

lördag 17 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Puh, nu är äntligen medlemsmötet avklarat. Det bästa med det mötet är att det hålla alldeles utanför våra burar, så jag kunde kontrollera varenda ord som sas.

Eftersom blogghjälpen höll sig till det jag sagt att hon skulle säga gick det bra. Alla medlemmar var snälla och verkade nöjda. Sen hade en av våra snälla tjejer bakat godis, en annan hade fixat med kaffe och tevatten o s v. Jag kunde med andra jam ta det lite lugnt.

Alldeles innan mötet bytte jag bur! jag fick flytta in till min granne, Ulrika. Hon är lite blyg, men jag tror vi kommer komma bra överens.

Efter mötet kom blogghjälpen in och lekte med oss. På bilden ser ni när jag leker med blogghjälpen. Efter en stund kom Ulrika också in och lekte. Jag tror vi kommer få kul ihop.

fredag 16 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.  

Idag var blogghjälpen här en stund. Hon kom in till mig och gav mig jamargod mat.  Det var nästan slut i matskålen, så det var tur att jag fick lite till.

Sen buffade vi på varann. Jag är inte rädd för henne, så hon får klappa mig när hon vill. Fast idag lyfta hon mig inte i frambenen. Undrar om hon har slutat med det, eller om hon bara hoppade över idag? Det kanske jag får veta redan i morgon, för då har vi medlemsmöte här på katthemmet för alla som betalat medlemsavgift till oss. Det lär inte bli nån ledig kväll för mig, för jag måste förstås ordna med allt inför morgondagen!

torsdag 15 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Som genom ett under har jag överlevt gårdagens  pälsstick! Det trodde jag aldrig.

Tror jag klarade det hela eftersom jag fick lite godis av blogghjälpen efter sticket. Annars vet jag inte hur det gått.

Idag har jag också fått godis, som tack för att jag tog tass om öppet hus. Men sen hände nåt konstigt. Jag buffade på blogghjälpen och vände svansen till henne. Då tog hon tag om min framben och lyfte mig lite grann!

Jösses, så rädd jag blev. Fast sen gjorde hon om det, men släppte mig nästan meddetsamma. Då var det inte så läskigt längre. Fast jag undrar vad hon håller på med?

onsdag 14 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Det är med uppbådande av mina allra sista krafter jag förmår skriva dagens blogg!

Det har hänt nåt förfärligt. Vår vettis kom in i min bur. Hon brukar vara snäll och för det mesta går hon in till andra katter. Men idag kom hon in till mig.

Jag anade förstås oråd och försökte smita förbi henne. Men hon är van vid sånt så hon stoppade mig.

Jag kom ingenstans och innan jag visste jamet av HADE HON STUCKIT MIG I PÄLSEN!

Jag hoppas jag kommer överleva, men om jag inte hörs mer så vet ni varför.

Nu måste jag försöka trösta mig *snyft, snyft*.

tisdag 13 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag en ny bild igen.  Ser ni det?

Blogghjälpen sa att jag var jätteduktig. Tidigare har hon inte fått ta så  många bilder på mig, för jag har rört mig hela tiden -hi-hi.

Idag var hon här på förmiddagen. Då fick vi smaka rå köttfärs. Fast bara lite. Det var jamargott. Jag sa till henne att hon kunde åka och köpa några kilo till åt mig, men det tyckte hon inte var nån bra idé.

Tänk att hon alltid ska vara så svår att få att göra som man jamar!


måndag 12 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag tagit tass om ett styrelsemöte igen. De är ganska snälla i vår styrelse. Innan mötet var blogghjälpen inne hos mig och gav mig lite godis. Det smakade mums. Som tack fick hon några benstrykningar.

Sen tog hon några nya bilder på mig också.  Eftersom jag fått godis sa jag OK.

söndag 11 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag tagit tass om öppet hus. Det kom en snäll tjej som har en katt hemma som hon vill ha en kompis till. Hon var inne hos mig två gånger. Första gången var jag väldigt tillmötesgående, men andra gången var det så stimmigt utanför buren, och då drog jag mig tillbaka.

 Efter en stund kom blogghjälpen in och satte sig i buren. Då gick jag fram till henne och gosade. Efter en stund stod tjejen utanför min bur och sa att hon såg att jag uppträdde annorlunda mig blogghjälpen.

Då svarade hon att Rosita behöver lite tid på sig för att lära känna nya människor, men när hon gjort det är hon hur go som helst.

Tjejen skulle komma tillbaka en annan daga för att prata mer med mig och en av mina kompisar som hon också hälsat på.

Annars var blogghjälpen och vår hälsoansvariga och hämtade den lilla kattungen som fått ena benet amputerad. Hon var jättepigg och vi tror och hoppas att allt ska gå bra för henne.

lördag 10 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Hej igen. Nu är det lördag och vi har fått hjälp av våra snälla volontärer. I morgon är det söndag och det betyder öppet hus, loppis och fikaservering. Alltså en hel del jobb för mig.

Ikväll kommer jag ta det lite lugnt och förbereda morgondagen.

Lilla kattungen som opererades igår mår bra. Den är feberfri och äter och går på lådan. Men hon stannar kvar en natt till på djursjukhuset för säkerhets skull. I morgon kommer den nog tillbaka till oss. 

fredag 9 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen och vår hälsoansvariga haft det jobbigt må ni tro.

Vi har en liten kattunge som inte mår bra i sitt ena framben. Vi har varit på ett djursjukhus flera gånger med henne och de har försökt rädda benet.  Till slut visade det sig att det inte gick. På veterinärers vanliga vis (ja vissa veterinärer alltså) diskuterades avlivning. De tror visst att det är de som ska ta beslut om vi anser oss ha råd att betala såna operationer eller inte. Vi tar ju hänsyn till om katten kommer lida, vilket bedömdes inte vara fallet. På något sätt försöker vi få fram pengar även till komplicerade och dyra operationer.

Vi vet att katter klarar sig bra på tre ben.  Vi beslöt att amputera det ben som var så skadat att det inte gick att rädda. MEN, det var lättare sagt än gjort att hitta nån veterinär som kunde göra den operationen på en liten kattunge. Det förvånade oss. Men vi gav oss INTE! Vi ville verkligen hjälpa den här lilla ungen och vi visste att om vi lyckades väntade ett fantastiskt hem på den.

Efter många, många samtal till olika djurkliniker hittade vi till slut en veterinär på ett av våra djursjukhus som sa OK. Hälsoansvariga och blogghjälpen kastade sig i bilen tillsammans med kissen och åkte iväg.

Nu i kväll har vi fått besked att operationen gått bra, men att hon får stanna över natten. Vi hoppas inget tillstöter så vi får hem vår lilla kattunge i morgon.



torsdag 8 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag är jag riktigt, riktigt arg. Det gäller min kompis på bilden. Ja, det är inte henne jag är arg på förstås utan hennes tidigare ägare.

Ägaren tröttnade tydligen på katten och ville inte anstränga sig för att hitta ett nytt hem. Istället dumpades den utanför vårt katthem igår. Hur länge den suttit utanför innan vi hittade den vet vi inte.

Det märkliga i allt det här är att en person kom med en katt i en precis likadan bur till katthemmet för några veckor sedan och ville lämna in den. Eftersom det inte var överenskommet att den skulle lämnas in och eftersom den dessutom hade en ägare kunde vi inte ta emot den då katthemmet var fullt.

Igår sitter en katt i en likadan bur utanför katthemmet. Vi la ut bilder på både katt och bur på vår facebooksida och dessutom har både Länstidningen och Expressen intresserat sig för ärendet.

Den här historien har många förlorare. Först är det de katter som står på kö för att få en plats på katthemmet och som nu flyttas bakåt ett steg i kön. Sedan är det katten som dumpades. Även katter har känslor, och det var knappast katten det var fel på. Sen är det personalen på katthemmet som alltid blir frustrerad och besviken när sånt här händer. Det SKA INTE HÄNDA!

Har man tagit hand om ett djur, har man ansvar för det hela djurets levnad. 


onsdag 7 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.


Ikväll är vi sena igen. Det beror på att blogghjälpen varit ute på en trevlig middag med andra kattägda tjejer.

Innan dess var hon här på katthemmet. Vi gosade en hel del. Jag gillar att gosa när det är lugnt omkring mig, men jag blir lite stressad när det är för livligt.

Jag fick godis också. Det smakade väldigt bra.

I morgon är det öppet hus igen, så jag ska börja förbereda mig för det nu.

tisdag 6 oktober 2015

Katten Rosita ppå Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag tittat på TV. Jag var uppe tidigt så jag inte skulle missa SVEKATTS ordförande Lotta Hell, framträdande i  Nyhetsmorgon .

Det var väldigt bra och intressant tycker jag.

Tänk om det blev lag på att ALLA katter ska ID-märkas och registreras. Då skulle det inte finnas så många hemlösa katter! Och kanske skulle det få människor som tycker det är gulligt att ta ungar på sin katt att fundera ett varv till. Varför förstora ett redan stort problem?

måndag 5 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag tagit det lite lugnt. Det var mycket att göra igår på öppet hus, och jag är faktiskt lite trött idag.

Men jag har så klart läst tidningen ändå. Hittade en väldigt intressant artikel, som ni kan läsa här. Den handlar om att det är väldigt, väldigt hög tid att komma nånvart med djurskyddslagstiftningen. De kan redan nu börja med lagstiftning om ID-märkning och registrering av oss katter.

Det är Lotta som är den ena debattören. Hon är både snäll och kunnig. Hon är jamförande i både Kattstallet och SVEKATT, så hon vet vad hon jamar om!  

söndag 4 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Det kom ganska många besökare till katthemmet idag.  Blogghjälpen var inne och gosade med mig två gånger. Den första gången kom hon bara själv, men den andra gången hade hon godis med till mig!

Vi gosade riktigt länge och jag gick och strök mig mot hennes byxben. Ville att hennes katter där hemma skulle få en hälsning från mig.

Efter ett tag kom det en liten minimänniska som var ledsen. Då gömde jag mig bakom min gömpelare.Den är väldigt bra när det händer ruskiga saker.

Efter en stund tystnade minisen och då fortsatte blogghjälpen och jag att gosa. Det blev ett rätt bra öppet hus!

lördag 3 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag ska jag berätta om två saker som jag tycker är bra.

Det första är berättelsen om två ansvarsfulla kattägare  som lämnat sin katt hos kattvakter. Som så ofta är kattvakterna inte riktigt vana vid katter, så ett fönster stod öppet och katten smet. Vad som sen hände kan ni läsa om ni följer länken. Heder åt såna kattägare!


 Sen vill jag be er om en tjänst. Följ den här länken: Hjälp de hemlösa djuren.   Skriv sedan under på Djurens Rätts krav:
  • en obligatorisk kastrering för katter som tillåts röra sig utomhus
  • ett krav på att katter ska vara märkta och registrerade
  • ett tydligt förbud i djurskyddslagen mot att överge djur
Det är jättebra om så många som möjligt skriver under.

Sen måste jag jobba på för vi har både öppet hus och loppis och fikaservering i morgon mellan 15-17!

  



fredag 2 oktober 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag kommer jag bara berätta det Obelix jourmattar berättat för oss, nämligen:
 
Eftersom vi vet att många fortfarande är intresserade av vad som händer med vår Obelix och då många har skänkt och fortfarande skänker pengar till hans (och andra katters) vård kommer här senaste uppdateringen från hans jourmattar:
Vi var på återbesök igår och veterinären sa att hornhinnesåret "rör på sig", men inte tillräckligt för att han tyckte att vi skulle fortsätta med serumbehandlingen. Vi fick istället en tid till ögonspecialist på tisdag kväll. Det känns jätteskönt att en specialist ska titta på det. Eftersom de inte gjorde något igår tog de inte betalt för besöket.
Sen avslutar jourmattarna rapporten med att fråga om vi alltid måste ge dom så underbara jourkatter som kryper in i hjärtat på en och får en att smälta?

Vi vill också passa på att tacka ALLA som skänker välbehövliga pengar till katthemmet för Obelix (och andra katters) vård. Tyvärr har vi inte nått alla med tackbrev då kontaktuppgifter saknats, men ni ska veta att vi är mycket, mycket tacksamma för era bidrag. Utan dom skulle vi inte kunna hjälpa så många katter som vi faktiskt kan.

torsdag 1 oktober 2015

Blogghjälpen berättar om Jenny

Idag lämnar jag över bloggen till blogghjälpen.

Idag är vi ledsna på katthemmet. en av Klosterkatterna , Jenny, har lämnat oss.

Jenny har varit sjuk en tid och vi förstod att det var allvarligt. Idag ringde matte mitt på dagen och berättade att det gått så som vi befarade - Jenny var för sjuk för att kunna räddas.

Jag minns henne mycket, mycket väl och blev väldigt ledsen över att höra att hon gått över regnbågsbron. Det är alltid sorgligt när en kompis lämnar en, men Jenny var en av de katter som hade en särskild plats i hjärtat.

Hon och hennes vän Majsan, bodde tillsammans på katthemmet. De blev bloggkatter ganska i början av min "bloggkarriär". Majsan och Jenny fann varandra på katthemmet och blev bästisar. Jenny var säkert en katt som haft ett hem, men som blivit övergiven när sommaren tog slut och familjen flyttade ifrån sommarvistelsen. Hon var i ett eländigt skick när hon kom till oss. Så här berättade Jenny
själv i bloggen (klicka på länken).

När de bloggat en tid blev jag kontaktad av Klosterkatternas mattar. De ville gärna ta hand om både Jenny och Majsan. Vi hade bestämt att inte skilja på dom eftersom de blivit såna kompisar.

I vanliga fall gör vi hembesök innan vi placerar en katt nånstans, men den här gången var det svårt eftersom de skulle flytta ända till Otterbäcken som ligger mellan Mariestad och Kristinehamn. Vi bad dom skicka lite bilder och berätta om sig själva och ge oss nån referens. Jag kontaktade referensen som sa, att ett bättre hem för katter kunde hon inte tänka sig. Hon lovade att ingen katt skulle kunna få det bättre nån annanstans.

Vi beslöt att godkänna hemmet "på distans". Nu dröjde det lite innan mattarna skulle komma uppåt Södertäljetrakten, men en vinterdag var det dags. Det skulle komma framåt kvällen.

Jag stannade på katthemmet för att ta emot dom. Det var mörkt när de kom. "Gammelmatte" gick direkt in till Jenny och Majsan för att de skulle hinna bekanta sig så mycket som möjligt innan de skulle åka. Matte och jag skrev avtal och gjorde upp om allt praktiskt.

Så packades bilen med 2 kattburar, en på vardera siga om Gammelmatte så hon skulle kunna prata med dom och lugna dom under resan.

Allt gick förstås bra. Jag hälsade på flera gånger i Otterbäcken efter detta och kunde förvissa mig om att katterna fått det precis så bra som jag hoppades. Senast för några veckor sedan var jag och hälsade på occh fick hälsa både på Majsan och Jenny, som var sitt vanliga, vänliga, tillmötesgående jag.

Så för en tid sedan fick jag höra att matte var orolig för henne. Tillfälliga besvär kan alla katter råka ut för. Tyvärr visade det sig att Jennys besvär inte var tillfälliga.

Även om vi vet att vi en dag måste skiljas från våra vänner, så känns det väldigt svårt att göra det. Jenny hade blivit övergiven som ung. Hon tvingades äta både papper, frigolit och grus för att stilla hunger. Sedan kräktes upp allt på katthemmet. Att efter detta få komma till lugnet och harmonin i Otterbäcken måste ha varit ett lite himmelrike för henne.

Idag sörjer jag med mattarna och med Jennys kattkompisar, som säkert saknar henne också.

Tack för allt du gav, lilla Jenny. Jag kommer inte glömma dig, och det gör inte dina mattar heller.

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?