Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Idag är både jag och blogghjälpen och flera andra här på katthemmet både arga och ledsna.
Det var så här. I början på sommaren kom två kvinnor till katthemmet. De ville ha en katt som skulle få bo på landet över sommaren. När sommaren var slut skulle en av dem ha katten hemma i lägenheten. Katten i fråga var jättemysig. Allt lät bra.
Men så kom hösten. Då var katten plötsligt inte lika intressant längre. Ingen av damerna vill ha den längre. Istället skulle de försöka hitta ett nytt hem åt den. Det gick nu inte och då kom man på en genial idé. Man skulle åka till veterinären med den och låta den somna in! Man ville inte att den "skulle behöva sitta på ett katthem". Katten är ca 1 år.
Men då var det nån på katthemmet som tände på alla cylindrar och mer eller mindre beordrade dem att lämna tillbaka katten till katthemmet.Så idag kom den stackars katten tillbaka. Den verkar plötsligt jätteaggressiv och ligger och morrar i buren. Vi undrar vad de gjort med katten.
Sånt här gör oss fly förb-e. Ja, ursäkta jamet, men ibland får man faktiskt ta till såna ord.
Nåjam, nu ska vi se till att kissen blir sitt gamla jag, sen kommer han nog få ett RIKTIGT hem, ett hem där man är älskad även efter några månader. FYYYY för såna människor!
Sen lovade jag igår att berätta om ett rekord. Det är nämligen så att i morgon ska blogghjälpen göra ett hembesök för mig! Rekorden består i att, om allt ser bra ut, jag kommer att bli den katt som bloggat kortast tid innan jag får ett hem. Ni håller väl tassarna för mig? Och vi tror inte att min matte kommer att sluta älska mig om några månader.
fredag 30 november 2012
torsdag 29 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Nu har jag bott en tid på katthemmet. Jag har börjat bli mer och mer orädd för tvåbeningar. Nu får man klappa mig och jag äter gärna godis ur handen på dem som ger mig. Jag brukar få skinka ur handen på en av tjejerna ibland. I början var jag lite rädd när hon strök mig på huvudet samtidigt som jag åt, men nu får man till och med klappa mig försiktigt utan godis i handen. Fast det är klart att det är mycket bättre om med godis.
Jag fick ju ärva den svåra godisfrågan från Bertil. Det behövs nog tuffa förhandlingar med blogghjälpen för att det ska bli nån ordning på det. Men det är bara att slicka på tassarna och sätta igång.
I morgon tänker jag bland annat berätta lite om ett rekord.
Nu har jag bott en tid på katthemmet. Jag har börjat bli mer och mer orädd för tvåbeningar. Nu får man klappa mig och jag äter gärna godis ur handen på dem som ger mig. Jag brukar få skinka ur handen på en av tjejerna ibland. I början var jag lite rädd när hon strök mig på huvudet samtidigt som jag åt, men nu får man till och med klappa mig försiktigt utan godis i handen. Fast det är klart att det är mycket bättre om med godis.
Jag fick ju ärva den svåra godisfrågan från Bertil. Det behövs nog tuffa förhandlingar med blogghjälpen för att det ska bli nån ordning på det. Men det är bara att slicka på tassarna och sätta igång.
I morgon tänker jag bland annat berätta lite om ett rekord.
onsdag 28 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Ja nu satt jag i min bur på katthemmet, dräktig.Veckorna gick och en dag kände jag att det var dags att föda. Tyvärr var det ganska besvärligt och bara en unge överlevde.
När det gått ytterligare en tid fick vi flytta ut från karantän till större bur ute i katthemmet. Det var bra att få lite mer utrymme, för min unge hade börjat bli ganska livlig. Eftersom hon var ensam med mig fick hon en kompis också. Det var en liten unge som inte hade nån egen mamma.
Efter en tid fick min unge ett eget hem. Det kändes bra, för jag tycker inte en unge ska bo för länge på katthemmet om det inte är alldeles nödvändigt. Oftast får ju ungarna hem ganska snart också.
Jag däremot blev ensam kvar på katthemmet.
Nu vet ni lite om min bakgrund. Inte allt förstås, det går bara inte att berätta allt. Däremot ska jag snart börja berätta om mina funderingar som katthemskatt som söker ett eget hem.
Det finns en hel del att berätta där må ni tro!
Ja nu satt jag i min bur på katthemmet, dräktig.Veckorna gick och en dag kände jag att det var dags att föda. Tyvärr var det ganska besvärligt och bara en unge överlevde.
När det gått ytterligare en tid fick vi flytta ut från karantän till större bur ute i katthemmet. Det var bra att få lite mer utrymme, för min unge hade börjat bli ganska livlig. Eftersom hon var ensam med mig fick hon en kompis också. Det var en liten unge som inte hade nån egen mamma.
Efter en tid fick min unge ett eget hem. Det kändes bra, för jag tycker inte en unge ska bo för länge på katthemmet om det inte är alldeles nödvändigt. Oftast får ju ungarna hem ganska snart också.
Jag däremot blev ensam kvar på katthemmet.
Nu vet ni lite om min bakgrund. Inte allt förstås, det går bara inte att berätta allt. Däremot ska jag snart börja berätta om mina funderingar som katthemskatt som söker ett eget hem.
Det finns en hel del att berätta där må ni tro!
tisdag 27 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Ja, så hade jag alltså hamnat på nåt som kallades katthem. Och nog fanns det katter där alltid. De tyckte jag var ganska trevliga. Människorna däremot var jag rädd för. Så fort de öppnade dörren till min bur fräste jag och slog med tassen allt jag kunde.
En dag kom nån som kallades veterinär och tog tag i mig i nacken och lyfte ut mig ur buren. Jag försökte allt jag kunde att ta mig ur greppet men det gick inte. Till råga på allt stack han mig i pälsen!
Sen vet jag inte vad som hände, för plötsligt vaknade jag i min bur igen och hade ett sår på magen. Under den tid jag varit på katthemmet hade jag börjat tycka lite, lite grann om en tjej som var där ofta. Hon kunde till och med få klappa mig lite utan att jag blev rädd.
När hon kom in i rummet efter att jag fått det där såret berättade hon för mig att jag skulle kastrerats, men att man då upptäckte att jag var dräktig, så man sydde ihop mig igen. Ungarna fanns alltså kvar i min mage.
Nu fick jag vänta på att ungarna skulle bli färdiga att födas. Under tiden försökte jag att utnyttja tiden till att fundera lite över det där med tvåbeningar. ALLA kanske inte var SÅ farliga? Eller?
Ja, så hade jag alltså hamnat på nåt som kallades katthem. Och nog fanns det katter där alltid. De tyckte jag var ganska trevliga. Människorna däremot var jag rädd för. Så fort de öppnade dörren till min bur fräste jag och slog med tassen allt jag kunde.
En dag kom nån som kallades veterinär och tog tag i mig i nacken och lyfte ut mig ur buren. Jag försökte allt jag kunde att ta mig ur greppet men det gick inte. Till råga på allt stack han mig i pälsen!
Sen vet jag inte vad som hände, för plötsligt vaknade jag i min bur igen och hade ett sår på magen. Under den tid jag varit på katthemmet hade jag börjat tycka lite, lite grann om en tjej som var där ofta. Hon kunde till och med få klappa mig lite utan att jag blev rädd.
När hon kom in i rummet efter att jag fått det där såret berättade hon för mig att jag skulle kastrerats, men att man då upptäckte att jag var dräktig, så man sydde ihop mig igen. Ungarna fanns alltså kvar i min mage.
Nu fick jag vänta på att ungarna skulle bli färdiga att födas. Under tiden försökte jag att utnyttja tiden till att fundera lite över det där med tvåbeningar. ALLA kanske inte var SÅ farliga? Eller?
måndag 26 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Som ni kanske minns kom de där tjejerna, som jag inte litade på, tillbaka med en låda som de ställde in mat i.När jag repat mod till mig och tänkte gå fram och äta upp maten kom ett gäng killar och gick förbi. Som tur var såg de inte mig, för jag hade ju gömt mig i busken intill.
Jag funderade på hur jag skulle göra, men ibland är man så hungrig att man är beredd att ta risker. Så hungrig var jag då, så jag beslutade mig för att springa fram och äta upp maten och planen var ju att jag sedan skulle rusa tillbaka till min buske och gömma mig.
Men nu gick det inte alls som jag tänkt ut! Så fort jag fått in svansen i lådan smällde det till så jag hoppade högt och en dörr stängdes bakom mig. Jag kastade mig mot taket, väggarna, ja överallt för att försöka ta mig ut, men förgäves. Till råga på allt elände kom tjejerna tillbaka och bar iväg med lådan och mig i.
Sen vidtog en skräckfärd som jag sent ska glömma. När den äntligen var över bars jag in i ett hus. Jag kände direkt att det fanns andra katter där. Dem oroade jag mig inte för, men de där tvåbeningarna som fanns överallt i huset - det var DOM som var farliga!
Som ni kanske minns kom de där tjejerna, som jag inte litade på, tillbaka med en låda som de ställde in mat i.När jag repat mod till mig och tänkte gå fram och äta upp maten kom ett gäng killar och gick förbi. Som tur var såg de inte mig, för jag hade ju gömt mig i busken intill.
Jag funderade på hur jag skulle göra, men ibland är man så hungrig att man är beredd att ta risker. Så hungrig var jag då, så jag beslutade mig för att springa fram och äta upp maten och planen var ju att jag sedan skulle rusa tillbaka till min buske och gömma mig.
Men nu gick det inte alls som jag tänkt ut! Så fort jag fått in svansen i lådan smällde det till så jag hoppade högt och en dörr stängdes bakom mig. Jag kastade mig mot taket, väggarna, ja överallt för att försöka ta mig ut, men förgäves. Till råga på allt elände kom tjejerna tillbaka och bar iväg med lådan och mig i.
Sen vidtog en skräckfärd som jag sent ska glömma. När den äntligen var över bars jag in i ett hus. Jag kände direkt att det fanns andra katter där. Dem oroade jag mig inte för, men de där tvåbeningarna som fanns överallt i huset - det var DOM som var farliga!
söndag 25 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Ni som läste min blogg igår vet att man tog mina ungar utan att man tog med mig. De som gjorde det trodde de gjorde en god gärning, men det blev förstås fel. Man ska inte ta ungar från mamman, utan man ska ta allihop på en gång. Men nu var det så dags.
Jag fortsatte mitt liv som hemlös katt. Det var ett tufft liv med gott om elaka människor. Jag blev mer och mer på min vakt och jag mådde inte alls bra på något sätt. Dessutom började det bli kallt ute och marken blev frusen. Det var svårt att hitta mat.
En dag såg jag några tjejer som rörde sig i mitt område. De tittade åt mitt håll där jag låg i en buske. Jag var rädd för dem, eftersom de flesta jag mötte verkade vilja mig illa.
Nästa dag kom de tillbaka. Då hade de en låda med sig. De satte ner den på marken. Sen såg jag att de satte in en skål i lådan.Snart kände jag att det luktade himmelskt. Jag hade inte ätit på hela dagen, så jag var väldigt hungrig. Men så var det ju de där tjejerna som jag var så rädd för.
Så småningom hörde jag att de sa till varandra "vi går härifrån så kanske hon vågar sig fram". Sen gick de.
Jag låg kvar länge och funderade. Vågade jag ta risken och gå fram och äta av den goda maten? Tjejerna syntes ju inte till.
Just som jag hade bestämt mig för att våga springa fram kom ett gäng killar gående, alldeles bredvid lådan. Jag retirerade in till busen direkt. Hur skulle jag göra nu?
Jag berättar mer i morgon.
Ni som läste min blogg igår vet att man tog mina ungar utan att man tog med mig. De som gjorde det trodde de gjorde en god gärning, men det blev förstås fel. Man ska inte ta ungar från mamman, utan man ska ta allihop på en gång. Men nu var det så dags.
Jag fortsatte mitt liv som hemlös katt. Det var ett tufft liv med gott om elaka människor. Jag blev mer och mer på min vakt och jag mådde inte alls bra på något sätt. Dessutom började det bli kallt ute och marken blev frusen. Det var svårt att hitta mat.
En dag såg jag några tjejer som rörde sig i mitt område. De tittade åt mitt håll där jag låg i en buske. Jag var rädd för dem, eftersom de flesta jag mötte verkade vilja mig illa.
Nästa dag kom de tillbaka. Då hade de en låda med sig. De satte ner den på marken. Sen såg jag att de satte in en skål i lådan.Snart kände jag att det luktade himmelskt. Jag hade inte ätit på hela dagen, så jag var väldigt hungrig. Men så var det ju de där tjejerna som jag var så rädd för.
Så småningom hörde jag att de sa till varandra "vi går härifrån så kanske hon vågar sig fram". Sen gick de.
Jag låg kvar länge och funderade. Vågade jag ta risken och gå fram och äta av den goda maten? Tjejerna syntes ju inte till.
Just som jag hade bestämt mig för att våga springa fram kom ett gäng killar gående, alldeles bredvid lådan. Jag retirerade in till busen direkt. Hur skulle jag göra nu?
Jag berättar mer i morgon.
lördag 24 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Ni som läst min blogg vet att mina ungar blev inlurade i en låda med mat, men att jag inte vågade inte följa med in i lådan. När jag inte kom bars lådan iväg med mina ungar i. Jag blev så klart ledsen, men insåg att de nog skulle ha större chans att få det bra än om de levde kvar utomhus.
Sen har jag fått hör i eftertass att man efter en tid kontaktade katthemmet angående ungarna. De ville att katthemmet skulle ta hand om dem.
På katthemmet frågade de var mamman var. "hon är kvar där ute. Vi fick inte tag i henne" sa de. Då blev de upprörda på katthemmet och sa att man inte fick göra så. Ungarna ska inte skiljas från mamman utan man ska fånga in allihop. Nu när det hade gått så lång tid var det för sent att återförena oss eftersom ungarna nog glömt sin mamma och mamma glömt sina ungar.
Nu fanns alltså ungarna på katthemmet, men jag var kvar där ute. Jagad, hungrig, ledsen och trött. Att vara hemlös katt är inget jag unnar någon.
Jag berättar mer i morgon.
Ni som läst min blogg vet att mina ungar blev inlurade i en låda med mat, men att jag inte vågade inte följa med in i lådan. När jag inte kom bars lådan iväg med mina ungar i. Jag blev så klart ledsen, men insåg att de nog skulle ha större chans att få det bra än om de levde kvar utomhus.
Sen har jag fått hör i eftertass att man efter en tid kontaktade katthemmet angående ungarna. De ville att katthemmet skulle ta hand om dem.
På katthemmet frågade de var mamman var. "hon är kvar där ute. Vi fick inte tag i henne" sa de. Då blev de upprörda på katthemmet och sa att man inte fick göra så. Ungarna ska inte skiljas från mamman utan man ska fånga in allihop. Nu när det hade gått så lång tid var det för sent att återförena oss eftersom ungarna nog glömt sin mamma och mamma glömt sina ungar.
Nu fanns alltså ungarna på katthemmet, men jag var kvar där ute. Jagad, hungrig, ledsen och trött. Att vara hemlös katt är inget jag unnar någon.
Jag berättar mer i morgon.
fredag 23 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Som jag berättade igår hade jag börjat anpassa mig så smått till ett liv ute, utan mat, utan gos, utan värme men med massor av elaka människor som verkade njuta av att plåga en hemlös katt.
Som jag nämnde fick jag ordentligt ont i magen. Jag trodde det enbart berodde på allt skräp jag ätit, men nu i eftertass förstår jag att det delvis hade andra orsaker. Jag fick 3 ungar! Det var ju inte så bra, för det var inte lätt att ta tass om sig själv, och att dessutom ha 3 ungar gjorde inte saken lättare.
Nu var det i alla fall vår och det var inte så kallt ute, så jag lyckades hitta mat och ett ställe att gömma mina ungar när jag var ute och hämtade maten. Framåt sommaren började ju ungarna springa omkring. En tvåbening fick syn på dem. Hon gick nära dem och så småningom fick hon klappa dem. Jag höll mig så klart på avstånd. Jag visste minsann vad tvåbeningar var i stånd till!
En dag hade den där tjejen med sig en låda som hon la god mat i. Mina ungar, som var hungriga för jämnan, sprang fram till lådan och hoppade in i den. Då ropade tjejen på mig och trodde jag också skulle gå in. Men - NÄÄ. Så lättlurad var inte jag.
Jag berättar mer i morgon.
Som jag berättade igår hade jag börjat anpassa mig så smått till ett liv ute, utan mat, utan gos, utan värme men med massor av elaka människor som verkade njuta av att plåga en hemlös katt.
Som jag nämnde fick jag ordentligt ont i magen. Jag trodde det enbart berodde på allt skräp jag ätit, men nu i eftertass förstår jag att det delvis hade andra orsaker. Jag fick 3 ungar! Det var ju inte så bra, för det var inte lätt att ta tass om sig själv, och att dessutom ha 3 ungar gjorde inte saken lättare.
Nu var det i alla fall vår och det var inte så kallt ute, så jag lyckades hitta mat och ett ställe att gömma mina ungar när jag var ute och hämtade maten. Framåt sommaren började ju ungarna springa omkring. En tvåbening fick syn på dem. Hon gick nära dem och så småningom fick hon klappa dem. Jag höll mig så klart på avstånd. Jag visste minsann vad tvåbeningar var i stånd till!
En dag hade den där tjejen med sig en låda som hon la god mat i. Mina ungar, som var hungriga för jämnan, sprang fram till lådan och hoppade in i den. Då ropade tjejen på mig och trodde jag också skulle gå in. Men - NÄÄ. Så lättlurad var inte jag.
Jag berättar mer i morgon.
torsdag 22 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Att börja inse att man inte har nåt hem, inte nåt värde, inte är önskvärd nånstans och dessutom inte har nån mat - det var en hemsk upplevelse som jag inte unnar någon.Visserligen var inte det "hem" vi bodde i från början nåt toppenställe, men vi hade i alla fall tak över huvet och mat, för det mesta i alla fall.
Men trots allt fanns det en sak som var ännu värre: alla elaka människor som absolut måste ge sig på och plåga en övergiven katt. Hur kan nån finna nåt nöje i att se en annan varelse bli vettskrämd?
Jag började i alla fall inse att om jag skulle överleva måste jag
1 skaffa mat
2 akta mig för elaka människor
3 söka skydd mot snö och kyla.
Det gick väl "så där". jag lyckades i alla fall överleva till våren då det blev lite drägligare att vara ute. Elaka människor fanns det tyvärr gott om och jag lärde mig att bli riktigt aggressiv mot dem. Inte för att det hjälpte så mycket, för även om man är aggressiv blir man träffad av saker som slängs på en.
Framåt vårkanten började jag få ont i magen. Jag visste ju att jag ätit både grus, nåt som heter frigolit och annat för att stilla hungern, så det var inte så konstigt om jag fick ont i magen.
Jag berättar mer i morgon.
Att börja inse att man inte har nåt hem, inte nåt värde, inte är önskvärd nånstans och dessutom inte har nån mat - det var en hemsk upplevelse som jag inte unnar någon.Visserligen var inte det "hem" vi bodde i från början nåt toppenställe, men vi hade i alla fall tak över huvet och mat, för det mesta i alla fall.
Men trots allt fanns det en sak som var ännu värre: alla elaka människor som absolut måste ge sig på och plåga en övergiven katt. Hur kan nån finna nåt nöje i att se en annan varelse bli vettskrämd?
Jag började i alla fall inse att om jag skulle överleva måste jag
1 skaffa mat
2 akta mig för elaka människor
3 söka skydd mot snö och kyla.
Det gick väl "så där". jag lyckades i alla fall överleva till våren då det blev lite drägligare att vara ute. Elaka människor fanns det tyvärr gott om och jag lärde mig att bli riktigt aggressiv mot dem. Inte för att det hjälpte så mycket, för även om man är aggressiv blir man träffad av saker som slängs på en.
Framåt vårkanten började jag få ont i magen. Jag visste ju att jag ätit både grus, nåt som heter frigolit och annat för att stilla hungern, så det var inte så konstigt om jag fick ont i magen.
Jag berättar mer i morgon.
onsdag 21 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.
Idag har jag varit jättenervös hela dagen, för jag ska göra mitt första blogginlägg. Oj vad läskigt det har känts. Fast Bertil sa att det alltid är så i början men att man snabbt blir van. Jag hoppas han har rätt.
Jag ska i alla fall börja med att berätta vad som hänt i mitt lliv innan jag kom till katthemmet.
Jag föddes i ett hem där det fanns många katter. Alldeles för många. Jag fick tidigt lära mig att akta mig för att vara i vägen för människors fötter, händer, armbågar - ja allt som hade med människor att göra.
Jag och mina syskon var inte alls gamla när vi blev utslängda. Så fort vi försökte ta oss in igen skrek man åt oss och kastade stenar, papper, vatten och annat på oss och sa åt oss att försvinna.
Det var mörkt och regnigt ute. På natten kom det nåt vitt på marken också. Vi syskon låg tätt tillsammans för att hålla värmen. Vi var både rädda och hungriga. Så småningom gav vi oss iväg på jakt efter nåt att äta. Vi hittade inte mycket att stoppa i våra magar.
På morgonen försökte vi leta oss hemåt igen, men det hade vi inget för. Vi blev inte insläppta utan man kastade saker på oss igen och skrek åt oss att försvinna.
Jag började förstå att jag måste vänja mig vid ett liv där jag alltid måste vara beredd att försvara mig för elaka människor. Ännu hade jag inte stött på en enda människa som var snäll mot mig. Jag var säker på att det inte fanns snälla människor.
Jag berättar mer i morgon.
Idag har jag varit jättenervös hela dagen, för jag ska göra mitt första blogginlägg. Oj vad läskigt det har känts. Fast Bertil sa att det alltid är så i början men att man snabbt blir van. Jag hoppas han har rätt.
Jag ska i alla fall börja med att berätta vad som hänt i mitt lliv innan jag kom till katthemmet.
Jag föddes i ett hem där det fanns många katter. Alldeles för många. Jag fick tidigt lära mig att akta mig för att vara i vägen för människors fötter, händer, armbågar - ja allt som hade med människor att göra.
Jag och mina syskon var inte alls gamla när vi blev utslängda. Så fort vi försökte ta oss in igen skrek man åt oss och kastade stenar, papper, vatten och annat på oss och sa åt oss att försvinna.
Det var mörkt och regnigt ute. På natten kom det nåt vitt på marken också. Vi syskon låg tätt tillsammans för att hålla värmen. Vi var både rädda och hungriga. Så småningom gav vi oss iväg på jakt efter nåt att äta. Vi hittade inte mycket att stoppa i våra magar.
På morgonen försökte vi leta oss hemåt igen, men det hade vi inget för. Vi blev inte insläppta utan man kastade saker på oss igen och skrek åt oss att försvinna.
Jag började förstå att jag måste vänja mig vid ett liv där jag alltid måste vara beredd att försvara mig för elaka människor. Ännu hade jag inte stött på en enda människa som var snäll mot mig. Jag var säker på att det inte fanns snälla människor.
Jag berättar mer i morgon.
tisdag 20 november 2012
Katten Lady på Södertälje Katthem presenterar sig
Hej, jag heter Lady och bor på Södertälje Katthem.
I söndags flyttade min kompis, Bertil till ett eget hem. Innan han flyttade jamade han med mig om att han tyckte jag skulle bli hans efterföljare.
"Aldrig i livet att jag vågar" jamade jag. "Jag är livrädd för att visa mig".
"Men Lady", jamade Bertil, "du vet ju att det är ett sätt att visa sig och kanske få ett eget kanonhem så småningom. Alla bloggkatter hittills har förr eller senare fått ett hem. Det kan du också få" jamade han.
"Visst, men jag vågar inte ändå" jamade jag. "Jag vågar ju inte låta vem som helst klappa mig ännu och då vill nog ingen ha mig".
"Hörrödu Lady, nu är du fjollig" jamade Bertil. "Du behöver stärka självförtroendet och att bli bloggkatt kan hjälpa dig förstår du. Nu blir du katthemmets bloggkatt, därmed bastu" jamade han och stampade med tassen i golvet.
"Okej då", jamade jag ynkligt. "Det är väl bäst att jag lyder, det kanske inte är så farligt som det verkar".
Så då bestämde vi att jag skulle bli katthemmets bloggkatt. Trots att jag är jätteblyg.
I morgon ska jag börja berätta min historia för er. Den är inte så rolig, må ni tro.
I söndags flyttade min kompis, Bertil till ett eget hem. Innan han flyttade jamade han med mig om att han tyckte jag skulle bli hans efterföljare.
"Aldrig i livet att jag vågar" jamade jag. "Jag är livrädd för att visa mig".
"Men Lady", jamade Bertil, "du vet ju att det är ett sätt att visa sig och kanske få ett eget kanonhem så småningom. Alla bloggkatter hittills har förr eller senare fått ett hem. Det kan du också få" jamade han.
"Visst, men jag vågar inte ändå" jamade jag. "Jag vågar ju inte låta vem som helst klappa mig ännu och då vill nog ingen ha mig".
"Hörrödu Lady, nu är du fjollig" jamade Bertil. "Du behöver stärka självförtroendet och att bli bloggkatt kan hjälpa dig förstår du. Nu blir du katthemmets bloggkatt, därmed bastu" jamade han och stampade med tassen i golvet.
"Okej då", jamade jag ynkligt. "Det är väl bäst att jag lyder, det kanske inte är så farligt som det verkar".
Så då bestämde vi att jag skulle bli katthemmets bloggkatt. Trots att jag är jätteblyg.
I morgon ska jag börja berätta min historia för er. Den är inte så rolig, må ni tro.
måndag 19 november 2012
Några ord från blogghjälpen
Hej, det är Blogghjälpen på Södertälje Katthem.
Idag är det en sån där "tom" dag igen. Senaste bloggkatten och hjärtetjuven, Bertil, flyttade igår. Jag minns väldigt väl första gången jag träffade honom. Han hade just kommit till katthemmet och vi skulle till veterinären med honom akut för han var i ett erbarmligt skick. Ärrig i hela ansiktet, en stor varböld på kinden, ordentligt ont i höften, allmänt sliten. Vi förstod att människor inte varit snälla mot honom, ändå lät han oss och veterinären behandla honom på alla sätt utan att fräsa eller morra. Han var alldeles stilla.
Jag förstod att det här var en klok katt. Han förstod att han fick hjälp.
Igår skjutsade jag honom till hans nya hem. Det var inga som helst problem att lyfta in honom i transportburen. I bilen blev han lite orolig. Jag talade med honom och förklarade att jag förstod att det var trist att åka bil, men att vi måste. Sen sa jag att han skulle förstå på kvällen varför det var nödvändigt och då skulle han förlåta mig. Det känns som om han förstod vad jag sa.
Redan efter några minuter i nya hemmet kom han fram och bestämde sig för att börja undersöka allt och i natt har han sovit i mattes säng. Äntligen har Bertils RIKTIGA liv börjat.
Vi är många på katthemmet som kommer sakna honom, men samtidigt är vi jätteglada att ha fått sitt för-alltid-hem.
Vi vill tacka alla som stöttat oss. Ni är ovärderliga.
Att försöka skriva om en stackars katt som oftast hamnat på katthemmet för att den haft en bedrövlig tid innan, är känslosamt. Ofta vet vi inte vad de varit med om, men ibland tycker jag att de berättar för mig. Det är det jag försöker förmedla.
Som en av våra kära medarbetare sa idag när jag berättade om Bertils första natt i egna hemmet: Där kom den avlöningen!!
Och det stämmer. Vi jobbar och gör allt vi kan för våra katter. Lönen kommer i form av att vi lyckas hitta ett bra hem åt dem. Då blir vi belönade.
Nu ska en ny katt berätta sin historia. Hon kommer nog börja i morgon eller i övermorgon. Det är lite oklart ännu hur mycket hon hinner förbereda sig.
Under tiden ska vi tacka Dui och Deco för att de skänkt en lotterivinst till Södertälje Katthem. Det är en klätterställning. Vi kommer inte sätta ihop den förrän vi flyttar till nya katthemmet, men vi vill i alla fall rikta ett STORT TACK till Dui och Deco som tänkte på oss!
Idag är det en sån där "tom" dag igen. Senaste bloggkatten och hjärtetjuven, Bertil, flyttade igår. Jag minns väldigt väl första gången jag träffade honom. Han hade just kommit till katthemmet och vi skulle till veterinären med honom akut för han var i ett erbarmligt skick. Ärrig i hela ansiktet, en stor varböld på kinden, ordentligt ont i höften, allmänt sliten. Vi förstod att människor inte varit snälla mot honom, ändå lät han oss och veterinären behandla honom på alla sätt utan att fräsa eller morra. Han var alldeles stilla.
Jag förstod att det här var en klok katt. Han förstod att han fick hjälp.
Igår skjutsade jag honom till hans nya hem. Det var inga som helst problem att lyfta in honom i transportburen. I bilen blev han lite orolig. Jag talade med honom och förklarade att jag förstod att det var trist att åka bil, men att vi måste. Sen sa jag att han skulle förstå på kvällen varför det var nödvändigt och då skulle han förlåta mig. Det känns som om han förstod vad jag sa.
Redan efter några minuter i nya hemmet kom han fram och bestämde sig för att börja undersöka allt och i natt har han sovit i mattes säng. Äntligen har Bertils RIKTIGA liv börjat.
Vi är många på katthemmet som kommer sakna honom, men samtidigt är vi jätteglada att ha fått sitt för-alltid-hem.
Vi vill tacka alla som stöttat oss. Ni är ovärderliga.
Att försöka skriva om en stackars katt som oftast hamnat på katthemmet för att den haft en bedrövlig tid innan, är känslosamt. Ofta vet vi inte vad de varit med om, men ibland tycker jag att de berättar för mig. Det är det jag försöker förmedla.
Som en av våra kära medarbetare sa idag när jag berättade om Bertils första natt i egna hemmet: Där kom den avlöningen!!
Och det stämmer. Vi jobbar och gör allt vi kan för våra katter. Lönen kommer i form av att vi lyckas hitta ett bra hem åt dem. Då blir vi belönade.
Nu ska en ny katt berätta sin historia. Hon kommer nog börja i morgon eller i övermorgon. Det är lite oklart ännu hur mycket hon hinner förbereda sig.
Under tiden ska vi tacka Dui och Deco för att de skänkt en lotterivinst till Södertälje Katthem. Det är en klätterställning. Vi kommer inte sätta ihop den förrän vi flyttar till nya katthemmet, men vi vill i alla fall rikta ett STORT TACK till Dui och Deco som tänkte på oss!
söndag 18 november 2012
Katten Bertil, som inte längre bor på Södertälje Katthem, berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Tänk, så kom den där dagen
äntligen, Dagen F som i Flytta hem.
Som väntat kom blogghjälpen jättesent, inte förrän halv 10 var hon här. Jag var så klart färdig och på första bilden ser nu när jag tar en sista runda i buren på katthemmet.
Jag fick lite godis av blogghjälpen, sen gick hon för att hämta en sak. Då passade jag på att smita ut ur buren för att säga hej då till mina kompisar och önska dem lycka till. Det tog förstås en stund, men när blogghjälpen kom tillbaka bar hon in mig i buren igen. Så öppnade hon dörren till transportburen och la in lite godis där. Men jag hade faktiskt ingen lust att åka i den, så då stängde blogghjälpen dörren och öppnade taket på buren och sen bar hon upp mig och satte ner mig i buren genom taket istället. Hon sa att jag var jätteduktig, för jag stretade inte emot alls. Klart jag inte gjorde, jag visste ju att jag skulle åka HEM.
Sen bars jag ut i blogghjälpens brummis. När vi startade jamade jag högt. Blogghjälpen, som har lite svårt att fatta, trodde jag var rädd eller orolig. Som tur var finns det andra, kloka, tvåbeningar på katthemmet också, och en av dem påpekade mycket riktigt att coola killen Bertil naturligtvis visade vägen och jamade hur hon skulle köra! Jag är ju inte den första katten som varit orolig för hennes framfart i trafiken, som ni kanske vet. Nåjam, tack vare mig kom vi dit vi skulle, nämligen till mitt hem.
Där blev vi mottagna av matte och hennes syster, som har bloggen Kattfamiljen.
(Där kan man förresten redan läsa om hur min första dag i mitt hem varit). Först tyckte jag det var lite ovant så jag tänkte att jag smiter in bakom soffan så de förstår att jag behöver lockas fram. De försökte en liten stund, men sen gick de in i köket för att skriva lite papper. Då var det ju ingen som brydde sig om mig längre, och vad skulle jag då sitta bakom soffan för? Alltså, jag gick fram och började undersöka saker. På andra bilden ser ni att jag undersöker en igloo som jag fått. Jag hann inte gå ända in i den för det är mycket att undersöka, men jag ska göra en noggrann nosologisk undersökning av den sen.
Efter en stund hittade jag en liten röd sak som doftade jättegott. Mynta, hette det visst. Då la jag mig på golvet och började leka med den.
Under tiden satt matte på golvet och åt nåt som jag tyckte luktade jättegott. Jågört hette det visst. Jag hade inte riktigt tid att smaka just då, men det ska jag nog göra så småningom.
Sen blev det dags att säga hej då till blogghjälpen. Hon såg lite ledsen ut när hon gick, men jag tror hon är mest glad att jag fått ett bra hem. Jag tror hon kommer säga några egna ord på bloggen i morgon.
Jag vill sluta min blogg på katthemmet med att tacka alla snälla kompisar och tvåbeningar som stött mig på olika sätt. Ni är helt enkelt toppen! Nu får ni fortsätta stötta min efterföljare. Mig kommer ni nog få höra från på ett eller annat sätt även i framtiden.
Nosbuffar på er allihop!
Tänk, så kom den där dagen
äntligen, Dagen F som i Flytta hem.
Som väntat kom blogghjälpen jättesent, inte förrän halv 10 var hon här. Jag var så klart färdig och på första bilden ser nu när jag tar en sista runda i buren på katthemmet.
Jag fick lite godis av blogghjälpen, sen gick hon för att hämta en sak. Då passade jag på att smita ut ur buren för att säga hej då till mina kompisar och önska dem lycka till. Det tog förstås en stund, men när blogghjälpen kom tillbaka bar hon in mig i buren igen. Så öppnade hon dörren till transportburen och la in lite godis där. Men jag hade faktiskt ingen lust att åka i den, så då stängde blogghjälpen dörren och öppnade taket på buren och sen bar hon upp mig och satte ner mig i buren genom taket istället. Hon sa att jag var jätteduktig, för jag stretade inte emot alls. Klart jag inte gjorde, jag visste ju att jag skulle åka HEM.
Sen bars jag ut i blogghjälpens brummis. När vi startade jamade jag högt. Blogghjälpen, som har lite svårt att fatta, trodde jag var rädd eller orolig. Som tur var finns det andra, kloka, tvåbeningar på katthemmet också, och en av dem påpekade mycket riktigt att coola killen Bertil naturligtvis visade vägen och jamade hur hon skulle köra! Jag är ju inte den första katten som varit orolig för hennes framfart i trafiken, som ni kanske vet. Nåjam, tack vare mig kom vi dit vi skulle, nämligen till mitt hem.
Där blev vi mottagna av matte och hennes syster, som har bloggen Kattfamiljen.
(Där kan man förresten redan läsa om hur min första dag i mitt hem varit). Först tyckte jag det var lite ovant så jag tänkte att jag smiter in bakom soffan så de förstår att jag behöver lockas fram. De försökte en liten stund, men sen gick de in i köket för att skriva lite papper. Då var det ju ingen som brydde sig om mig längre, och vad skulle jag då sitta bakom soffan för? Alltså, jag gick fram och började undersöka saker. På andra bilden ser ni att jag undersöker en igloo som jag fått. Jag hann inte gå ända in i den för det är mycket att undersöka, men jag ska göra en noggrann nosologisk undersökning av den sen.
Efter en stund hittade jag en liten röd sak som doftade jättegott. Mynta, hette det visst. Då la jag mig på golvet och började leka med den.
Under tiden satt matte på golvet och åt nåt som jag tyckte luktade jättegott. Jågört hette det visst. Jag hade inte riktigt tid att smaka just då, men det ska jag nog göra så småningom.
Sen blev det dags att säga hej då till blogghjälpen. Hon såg lite ledsen ut när hon gick, men jag tror hon är mest glad att jag fått ett bra hem. Jag tror hon kommer säga några egna ord på bloggen i morgon.
Jag vill sluta min blogg på katthemmet med att tacka alla snälla kompisar och tvåbeningar som stött mig på olika sätt. Ni är helt enkelt toppen! Nu får ni fortsätta stötta min efterföljare. Mig kommer ni nog få höra från på ett eller annat sätt även i framtiden.
Nosbuffar på er allihop!
lördag 17 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Idag har jag ordnat med det sista mötet för min del, nämligen medlemsmötet. Det blev mycket jobb, för grejer skulle transporteras från vårt nuvarande katthem till det nya. Jag fick hela tiden sitta med listor och pricka av att allt var med: stolar, bord, kaffe, bröd, socker, muggar, saft etc.
Hade jag inte tagit tass om detta hade det blivit kaos, det är ett som är säkert.
Nu ska jag vila inför morgondagen. Ska försöka sova lite också, men det kan bli svårt, för det är mycket att ordna med packning, överlämning till efterträdare, farväl till kompisar etc.
Men i morgon är det dags! Matte: du har väl laddat med godis?
fredag 16 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Håhå, jam-jam. Jag trodde jag skulle få det lite lugnt de här sista dagarna på katthemmet. Men oj vad jag bedrog mig.
Här är det full fart och som tur är har jag tid att hjälpa till. Det ska nämligen bli medlemsmöte i morgon på nya katthemmet för alla som betalat medlemsavgift. Ni kan ju tänka er själva hur det skulle gå om inte en van bloggkatt hjälpte till!
Nu är ju inte nya katthemmet klart tyvärr. Golvläggaren är försenad två veckor och därmed försenas allt annat också. Det är lite trist. Men man kan i alla fall få en uppfattning hur det ska bli och man komemr framför allt se var katthemmet ligger.
JAg har ordnat med allt som vanligt, så jag tror det kommer bli ett bra möte.
Håhå, jam-jam. Jag trodde jag skulle få det lite lugnt de här sista dagarna på katthemmet. Men oj vad jag bedrog mig.
Här är det full fart och som tur är har jag tid att hjälpa till. Det ska nämligen bli medlemsmöte i morgon på nya katthemmet för alla som betalat medlemsavgift. Ni kan ju tänka er själva hur det skulle gå om inte en van bloggkatt hjälpte till!
Nu är ju inte nya katthemmet klart tyvärr. Golvläggaren är försenad två veckor och därmed försenas allt annat också. Det är lite trist. Men man kan i alla fall få en uppfattning hur det ska bli och man komemr framför allt se var katthemmet ligger.
JAg har ordnat med allt som vanligt, så jag tror det kommer bli ett bra möte.
torsdag 15 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Har nu precis ordnat med mitt sista Öppet Hus på katthemmet. Det känns nästan lite konstigt att jag inte ska behöva göra mig fin just på söndagar och torsdagar i fortsättningen. Jag kommer inte att behöva göra mig till för någon, för matte har saagt att hon gillar mig precis som jag är.
Blogghjälpen har fått frågor om varför vi har reklamannonser på vår blogg. Det är inte för att vi tycker det ser kul eller snyggt ut. Vi är nämligen kommersiella! Det vill säga varenda peng som kommer in kommer katthemmet till godo. Varken vi bloggkatter eller blogghjälpen tar nåt för egen del. Pengarna ska gå till mina kompisar. Så tycker vi det ska vara.
Innan jag slutar skulle jag velat göra en sak, men jag vet inte om jag hinner. Blogghjälpen skulle vilja lägga upp att man kan gilla oss på Facebook på bloggen, men hon hittar inte hur man gör. Kan nån hjälpa henne, eftersom jag inte kommer att ha tid?
Har nu precis ordnat med mitt sista Öppet Hus på katthemmet. Det känns nästan lite konstigt att jag inte ska behöva göra mig fin just på söndagar och torsdagar i fortsättningen. Jag kommer inte att behöva göra mig till för någon, för matte har saagt att hon gillar mig precis som jag är.
Blogghjälpen har fått frågor om varför vi har reklamannonser på vår blogg. Det är inte för att vi tycker det ser kul eller snyggt ut. Vi är nämligen kommersiella! Det vill säga varenda peng som kommer in kommer katthemmet till godo. Varken vi bloggkatter eller blogghjälpen tar nåt för egen del. Pengarna ska gå till mina kompisar. Så tycker vi det ska vara.
Innan jag slutar skulle jag velat göra en sak, men jag vet inte om jag hinner. Blogghjälpen skulle vilja lägga upp att man kan gilla oss på Facebook på bloggen, men hon hittar inte hur man gör. Kan nån hjälpa henne, eftersom jag inte kommer att ha tid?
onsdag 14 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Idag har funderat på en sak. Jag undrar varför tvåbeningar alltid tror att de vet och kan bäst?
Det verkar som att de tror att eftersom de kan bestämma över oss djur, så vet de också bäst.Jag tycker det är heltokigt.
Visserligen kan tvåbeningar göra en del saker som vi djur inte kan. De kan t ex skriva, köra bil, tillverka apparater, laga mat, göra filmer och lite annat. Men jag undrar om det är det enda viktiga i livet.
Vi djur kan mycket som tvåbeningar inte kan och som de därför inte heller värderar. De kan t ex inte koppla av på samma sätt som vi, inte roas av saker som en papperstuss på ett snöre, inte jaga och fånga ett byte utan vapen och så vidare.
Undrar varför det blivit så här på jorden att det är just tvåbeningarnas regler som ska anses vara de enda riktiga?
Idag har funderat på en sak. Jag undrar varför tvåbeningar alltid tror att de vet och kan bäst?
Det verkar som att de tror att eftersom de kan bestämma över oss djur, så vet de också bäst.Jag tycker det är heltokigt.
Visserligen kan tvåbeningar göra en del saker som vi djur inte kan. De kan t ex skriva, köra bil, tillverka apparater, laga mat, göra filmer och lite annat. Men jag undrar om det är det enda viktiga i livet.
Vi djur kan mycket som tvåbeningar inte kan och som de därför inte heller värderar. De kan t ex inte koppla av på samma sätt som vi, inte roas av saker som en papperstuss på ett snöre, inte jaga och fånga ett byte utan vapen och så vidare.
Undrar varför det blivit så här på jorden att det är just tvåbeningarnas regler som ska anses vara de enda riktiga?
tisdag 13 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Nu har jag för sista gången hjälpt blogghjälpen med ett styrelsemöte. Om inte min efterträdare varit så skicklig skulle jag vara allvarligt oroad över hur det ska gå för henne när jag flyttat. Man får ju jama om varenda sak hon ska säga.
Ändå går det väldigt trögt. Jag anser till exempel att jag inte kommit NÅNSTANS i den viktiga godisfrågan. Det är som om hon bara inte fattar vad det hela rör sig om. Hon tar upp en massa andra frågor som inte alls har med oss katter att göra.
Min efterträdare har lovat ta tass i frågan med förnyad kraft och sen kommer h*n att rapportera till mig hur det går. Jag har lovat ställa upp som konsult och bollplank för att frågan ska leda till önskat resultat så mina kompisar får det bra på katthemmet i väntan på egna hem.
Nu har jag för sista gången hjälpt blogghjälpen med ett styrelsemöte. Om inte min efterträdare varit så skicklig skulle jag vara allvarligt oroad över hur det ska gå för henne när jag flyttat. Man får ju jama om varenda sak hon ska säga.
Ändå går det väldigt trögt. Jag anser till exempel att jag inte kommit NÅNSTANS i den viktiga godisfrågan. Det är som om hon bara inte fattar vad det hela rör sig om. Hon tar upp en massa andra frågor som inte alls har med oss katter att göra.
Min efterträdare har lovat ta tass i frågan med förnyad kraft och sen kommer h*n att rapportera till mig hur det går. Jag har lovat ställa upp som konsult och bollplank för att frågan ska leda till önskat resultat så mina kompisar får det bra på katthemmet i väntan på egna hem.
måndag 12 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Vet ni vad det är för dag idag? Inte? Jo det är förmodligen min sista måndag på katthemmet! Om allt går som planerat har jag redan sovit min första natt i mitt nya hem om en vecka.
Jag kan knappast tro att det är sant. Tänk att just JAG ska få en sån toppenmatte.
Nu undrar jag varför inte alla hemlösa katter kan få såna mattar eller hussar. Var är alla snälla människor och varför hör de inte av sig till katthemmen?
Kanske skulle det kunna vara en affärsidé för den organisation jag föreslog häromdagen och som Pelles matte döpte till Missing Pet, att inte bara leta upp saknade katter utan också leta upp lämpliga kattägare?
Vet ni vad det är för dag idag? Inte? Jo det är förmodligen min sista måndag på katthemmet! Om allt går som planerat har jag redan sovit min första natt i mitt nya hem om en vecka.
Jag kan knappast tro att det är sant. Tänk att just JAG ska få en sån toppenmatte.
Nu undrar jag varför inte alla hemlösa katter kan få såna mattar eller hussar. Var är alla snälla människor och varför hör de inte av sig till katthemmen?
Kanske skulle det kunna vara en affärsidé för den organisation jag föreslog häromdagen och som Pelles matte döpte till Missing Pet, att inte bara leta upp saknade katter utan också leta upp lämpliga kattägare?
söndag 11 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Som ni vet finns det flera katthem i Sverige. Det finns tyvärr inte alls så många som skulle behövas, men vi är glada för alla som tar hand om katter på ett bra sätt.
Ett av dem är Göteborgs Katthjälp. De är med i SVEKATT, ni vet organisationen som bildats av flera seriösa katthem och som ska försöka föra upp kattfrågan på en högre nivå.
Göteborgs Katthjälp stödjer TNR-projekt, det vill säga de fångar in förvildade katter, steriliserar dem och placerar tillbaka dem på ett säkert ställe när såren läkts, där de får mat och tillsyn. En del tycker inte det är bra. De vill tydligen att de förvildade katterna ska föröka sig okontrollerat och inte ha nån tillsyns alls.
Nu har i alla fall Göteborgs Katthjälp, Bostads AB Poseidon och Kastreringsbussen planerat en temaeftermiddag för sällskapsdjur den 24 november. Då kan man träffa veterinär, djursjukvårdare och hundinstruktör bl a. Det hela sponsras av Royal Canin.
Jag tycker det är jamarbra att man kan samarbeta med bostadsbolag och andra för att förbättra situationen med hemlösa katter. De som inte tycker det är bra kan väl inte tänka på katterna i alla fall?
Som ni vet finns det flera katthem i Sverige. Det finns tyvärr inte alls så många som skulle behövas, men vi är glada för alla som tar hand om katter på ett bra sätt.
Ett av dem är Göteborgs Katthjälp. De är med i SVEKATT, ni vet organisationen som bildats av flera seriösa katthem och som ska försöka föra upp kattfrågan på en högre nivå.
Göteborgs Katthjälp stödjer TNR-projekt, det vill säga de fångar in förvildade katter, steriliserar dem och placerar tillbaka dem på ett säkert ställe när såren läkts, där de får mat och tillsyn. En del tycker inte det är bra. De vill tydligen att de förvildade katterna ska föröka sig okontrollerat och inte ha nån tillsyns alls.
Nu har i alla fall Göteborgs Katthjälp, Bostads AB Poseidon och Kastreringsbussen planerat en temaeftermiddag för sällskapsdjur den 24 november. Då kan man träffa veterinär, djursjukvårdare och hundinstruktör bl a. Det hela sponsras av Royal Canin.
Jag tycker det är jamarbra att man kan samarbeta med bostadsbolag och andra för att förbättra situationen med hemlösa katter. De som inte tycker det är bra kan väl inte tänka på katterna i alla fall?
lördag 10 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Idag ska jag berätta en riktig skräckis.
Häromdagen blev blogghjälpen uppringd av en person som köpt flera katter från katthemmet. I söndags när h*n kom hem med katterna, lyckades en av dem rymma. De bor mitt inne i en stad och det är inte alls nåt bra ställe för en katt att rymma i.
Att katten dessutom försvann ner i en mur, där det fanns ett kaninhål och bara försvann i avgrunden gjorde inte saken bättre.
Personen var naturligtvis jätteledsen. På söndagskvällen hade h*n talat med katten och den hade svarat. Så även på måndagen, men då hade den låtit betydligt svagare. När personen ringde blogghjälpen på tisdagen frågade h*n om hon trodde att katten kunde leva fortfarande. Blogghjälpen svarade att om katten inte var skadad kunde den klara sig ganska länge. Efter att blogghjälpen talat med "vår" Christer, som både kör Djurambulans och hjälper oss bygga ett nytt katthem, kom de överens om att det bästa vore om man kunde få dit en VVS-firma med en kamera som kunde skickas ner i gångarna under muren.
Så blev det. Man såg inte katten men kunde identifiera två möjliga gångar där katten kan ha försvunnit.
Det blev nervösa timmar. Vi tänkte alla på vår kompis som satt där nere i mörkret och kylan och antagligen också var jätterädd. Inte ett livstecken.
Förrän på torsdagmorgonen! Då ringde personen och sa att katten var hemma igen!
Efter de tråkiga historier jag berättat på sistone om kompisar som inte orkat kämpa, känns det roligt att kunna berätta det här. Så: stick aldrig ner i murar, kompisar! Det är jamartrist att sitta där.
Idag ska jag berätta en riktig skräckis.
Häromdagen blev blogghjälpen uppringd av en person som köpt flera katter från katthemmet. I söndags när h*n kom hem med katterna, lyckades en av dem rymma. De bor mitt inne i en stad och det är inte alls nåt bra ställe för en katt att rymma i.
Att katten dessutom försvann ner i en mur, där det fanns ett kaninhål och bara försvann i avgrunden gjorde inte saken bättre.
Personen var naturligtvis jätteledsen. På söndagskvällen hade h*n talat med katten och den hade svarat. Så även på måndagen, men då hade den låtit betydligt svagare. När personen ringde blogghjälpen på tisdagen frågade h*n om hon trodde att katten kunde leva fortfarande. Blogghjälpen svarade att om katten inte var skadad kunde den klara sig ganska länge. Efter att blogghjälpen talat med "vår" Christer, som både kör Djurambulans och hjälper oss bygga ett nytt katthem, kom de överens om att det bästa vore om man kunde få dit en VVS-firma med en kamera som kunde skickas ner i gångarna under muren.
Så blev det. Man såg inte katten men kunde identifiera två möjliga gångar där katten kan ha försvunnit.
Det blev nervösa timmar. Vi tänkte alla på vår kompis som satt där nere i mörkret och kylan och antagligen också var jätterädd. Inte ett livstecken.
Förrän på torsdagmorgonen! Då ringde personen och sa att katten var hemma igen!
Efter de tråkiga historier jag berättat på sistone om kompisar som inte orkat kämpa, känns det roligt att kunna berätta det här. Så: stick aldrig ner i murar, kompisar! Det är jamartrist att sitta där.
fredag 9 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Nu har jag kommit på en bra idé igen!
När en tvåbening försvinner finns det en växande organisation som heter "Missing People" som ställer upp och letar efter dem. Senast i morse hittade de en liten flicka som varit försvunnen sedan igår.
Ni smarta bloggkatter behöver nog inte läsa mer för att förstå min idé. Jag tycker förstås att man skulle bilda en "Missing Cat"-organisation också. Fast det kanske aldrig skulle få vila? Det är ju ganska ofta kissar är på rymmen. Men jag tror att de skulle hitta väldigt många kissar som kunde få komma hem igen.
JAg ska fundera vidare på det här, men tar gärna emot idéer under tiden.
Nu har jag kommit på en bra idé igen!
När en tvåbening försvinner finns det en växande organisation som heter "Missing People" som ställer upp och letar efter dem. Senast i morse hittade de en liten flicka som varit försvunnen sedan igår.
Ni smarta bloggkatter behöver nog inte läsa mer för att förstå min idé. Jag tycker förstås att man skulle bilda en "Missing Cat"-organisation också. Fast det kanske aldrig skulle få vila? Det är ju ganska ofta kissar är på rymmen. Men jag tror att de skulle hitta väldigt många kissar som kunde få komma hem igen.
JAg ska fundera vidare på det här, men tar gärna emot idéer under tiden.
torsdag 8 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Idag har blogghjälpen varit här på öppet hus. Jag tog väl tass om henne och poserade också för blixtmojängen hon hade med sig. Faktiskt fick jag lite godis också.
Vi jamade om att det bara är en dryg vecka tills jag ska flytta. Igår hade vi ju flyttplaneringssamtal och det gick bra. Jag har provpackat sjuttifjorton gånger och det har också gått bra. Jag får med allt.
Nu säger blogghjälpen att jag inte behöver ha så bråttom med att packa efter som det är gott om tid och kanske inte så där väldigt mycket att packa. Precis som om hon har blivit nån flyttexpert plötsligt!
Hon har ju ingen koll på nånting. Det är tur att jag hittat en duktig efterträdare som kan hjälpa henne, annars vet jag inte hur det skulle gå.
Idag har blogghjälpen varit här på öppet hus. Jag tog väl tass om henne och poserade också för blixtmojängen hon hade med sig. Faktiskt fick jag lite godis också.
Vi jamade om att det bara är en dryg vecka tills jag ska flytta. Igår hade vi ju flyttplaneringssamtal och det gick bra. Jag har provpackat sjuttifjorton gånger och det har också gått bra. Jag får med allt.
Nu säger blogghjälpen att jag inte behöver ha så bråttom med att packa efter som det är gott om tid och kanske inte så där väldigt mycket att packa. Precis som om hon har blivit nån flyttexpert plötsligt!
Hon har ju ingen koll på nånting. Det är tur att jag hittat en duktig efterträdare som kan hjälpa henne, annars vet jag inte hur det skulle gå.
onsdag 7 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Idag är det klart vem som kommer att bli president för människorna i USA i 4 år till. Jag hoppas att han tänker på katterna också! Det finns många katter i USA också som inte har nåt hem.
Jag tycker det skulle finnas en kattpresident som såg till att alla katter i hela världen hade det bra. Ja alla andra djur också förstås, men jag företräder ju katter i första tass.
Nu har ju jag själv tassarna fulla med flyttplanering och sen ska jag ju öppna min egen firma, "Bertil Fixar Allt", men när den är igång kanske jag kan börja jobba på en kattpresident. Ni ställer väl upp allihop och tar plats i kattregeringen?
Idag är det klart vem som kommer att bli president för människorna i USA i 4 år till. Jag hoppas att han tänker på katterna också! Det finns många katter i USA också som inte har nåt hem.
Jag tycker det skulle finnas en kattpresident som såg till att alla katter i hela världen hade det bra. Ja alla andra djur också förstås, men jag företräder ju katter i första tass.
Nu har ju jag själv tassarna fulla med flyttplanering och sen ska jag ju öppna min egen firma, "Bertil Fixar Allt", men när den är igång kanske jag kan börja jobba på en kattpresident. Ni ställer väl upp allihop och tar plats i kattregeringen?
tisdag 6 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Idag är det den 6:e november. Det här är årets slöaste månad. Den går så långsamt så det är inte klokt. Det måste finnas nåt sätt att snabba upp den, men jag har inte kommit på hur jag ska göra ännu.
Det verkar i alla fall som att jag ska åka till mitt eget hem söndag den 18:e november. Tror det är bäst jag börjar packa ikväll. Det är väldigt noga att jag får med mig rätt saker. Tror jag ska ha flyttplaneringssamtal med blogghjälpen på torsdag.
Sen måste jag börja träna min efterträdare också. Det är ju ett svårt läge att ta över vid. Flytten och byggnationen av nya katthemmet kräver verkligen sin katt!
Idag är det den 6:e november. Det här är årets slöaste månad. Den går så långsamt så det är inte klokt. Det måste finnas nåt sätt att snabba upp den, men jag har inte kommit på hur jag ska göra ännu.
Det verkar i alla fall som att jag ska åka till mitt eget hem söndag den 18:e november. Tror det är bäst jag börjar packa ikväll. Det är väldigt noga att jag får med mig rätt saker. Tror jag ska ha flyttplaneringssamtal med blogghjälpen på torsdag.
Sen måste jag börja träna min efterträdare också. Det är ju ett svårt läge att ta över vid. Flytten och byggnationen av nya katthemmet kräver verkligen sin katt!
måndag 5 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Ibland är det inget roligt alls att berätta om vad som händer. Som idag till exempel.
Lille Rudolf, som fick åka in akut till djursjukhuset igår igen, finns inte bland oss längre.
Han blev allt sämre i natt och i förmiddags beslutades, i samförstånd med veterinärer, att han skulle få gå till Skaparkatten.
Antagligen har han fått gå utan mat så länge att tarmarna tagit skada och att han därför inte kunde tillgodogöra sig maten. En annan möjlighet är att han blev sjuk i tarmarna och att någon inte tog honom till veterinär i tid.
Oavsett vilket blir vi alltid lika ledsna på katthemmet när vi inte lyckas rädda en kompis som kommer till oss. Vi fäster oss vid alla katter, och det går snabbt. Men det kan inte hjälpas att en del katter fastnar lite extra i hjärtat på oss. Rudolf var en sån katt.
Den enda trösten vi idag känner är att han fick all värme och kärlek en liten katt kan få den sista tiden i sitt liv. Han fick sova i en varm säng tätt tryckt intill en människa som gav honom all kärlek en katt är värd. Vi vill inte tänka på hur det hade blivit för honom om ingen tagit hand om honom. Det hade inte varit ett värdigt slut på ett litet kattliv.
Nu tror vi att Rudolf har det bra i sin katthimmel och vi tror också han förstår att vi gjorde allt vi kunde för honom. Den här gången räckte inte det.
Ibland är det inget roligt alls att berätta om vad som händer. Som idag till exempel.
Lille Rudolf, som fick åka in akut till djursjukhuset igår igen, finns inte bland oss längre.
Han blev allt sämre i natt och i förmiddags beslutades, i samförstånd med veterinärer, att han skulle få gå till Skaparkatten.
Antagligen har han fått gå utan mat så länge att tarmarna tagit skada och att han därför inte kunde tillgodogöra sig maten. En annan möjlighet är att han blev sjuk i tarmarna och att någon inte tog honom till veterinär i tid.
Oavsett vilket blir vi alltid lika ledsna på katthemmet när vi inte lyckas rädda en kompis som kommer till oss. Vi fäster oss vid alla katter, och det går snabbt. Men det kan inte hjälpas att en del katter fastnar lite extra i hjärtat på oss. Rudolf var en sån katt.
Den enda trösten vi idag känner är att han fick all värme och kärlek en liten katt kan få den sista tiden i sitt liv. Han fick sova i en varm säng tätt tryckt intill en människa som gav honom all kärlek en katt är värd. Vi vill inte tänka på hur det hade blivit för honom om ingen tagit hand om honom. Det hade inte varit ett värdigt slut på ett litet kattliv.
Nu tror vi att Rudolf har det bra i sin katthimmel och vi tror också han förstår att vi gjorde allt vi kunde för honom. Den här gången räckte inte det.
söndag 4 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Idag har jag nyheter som inte är så roliga. Vår nya kompis, Rudolf, mår inte bra igen. Han gick ner i vikt, fast han verkligen inte hade så många hekton att förlora.
Vi bestämde oss för att han behövde komma in på sjukhus akut idag igen.
Som alltid i såna här situationer måste man ta svåra beslut. Tyvärr finns alltid pengar med som en komponent man måste ta hänsyn till. Trots det har vi idag tagit beslutet att vi ska ge Rudolf ännu en chans. Eftersom njurar och hjärta fungerar bra, måste det vara nåt annat som är fel. Vi hoppas hitta det väldigt fort så vi kan åtgärda det och återföra Rudolf till ett bra liv.
Ni alla snälla människor som stöttar oss på olika sätt, bland annat ekonomiskt, ska veta att utan er hjälp hade vi inte kunnat ge Rudolf nån chans idag. Håll tassar, tummar, klor och allt ni har så att Rudolf snart mår bra igen.
Idag har jag nyheter som inte är så roliga. Vår nya kompis, Rudolf, mår inte bra igen. Han gick ner i vikt, fast han verkligen inte hade så många hekton att förlora.
Vi bestämde oss för att han behövde komma in på sjukhus akut idag igen.
Som alltid i såna här situationer måste man ta svåra beslut. Tyvärr finns alltid pengar med som en komponent man måste ta hänsyn till. Trots det har vi idag tagit beslutet att vi ska ge Rudolf ännu en chans. Eftersom njurar och hjärta fungerar bra, måste det vara nåt annat som är fel. Vi hoppas hitta det väldigt fort så vi kan åtgärda det och återföra Rudolf till ett bra liv.
Ni alla snälla människor som stöttar oss på olika sätt, bland annat ekonomiskt, ska veta att utan er hjälp hade vi inte kunnat ge Rudolf nån chans idag. Håll tassar, tummar, klor och allt ni har så att Rudolf snart mår bra igen.
lördag 3 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Idag har det varit ännu mer jobb på nya katthemmet. Fast det var några dumma maskiner som inte fungerade som de skulle, så det blev inte riktigt som planerat. Men det reder upp sig. Christer fixar allt. Funderar faktiskt på att anställa honom när jag öppnar min firma, Bertil Fixar Allt.
Annars är vi alla ledsna på katthemmet idag. Vår kompis Alices syster, Wilma, tassade över regnbågsbron igår. Wilma har varit sjuk en tid, men man hoppas alltid att det ska ordna upp sig, att man ska hitta en medicin som gör att ens vän mår bra igen. Men för Wilma fanns ingen sån medicin. Trots att matte gjort allt som stod i hennes makt gick det inte att få Wilma frisk.
Vi tänker på Wilmas familj idag. Trots att både ni och vi är ledsna hoppas vi att ni finner tröst i att Wilma haft ett bra liv med mycket kärlek och omvårdnad. Jag tror hon haft precis det liv varje katt drömmer om. Nu kommer hon vaka över er från katthimlen och trösta er så gott det går. Jag tror hon är tacksam över att hon inte mår dåligt längre, utan att hon fått ro.
Idag har det varit ännu mer jobb på nya katthemmet. Fast det var några dumma maskiner som inte fungerade som de skulle, så det blev inte riktigt som planerat. Men det reder upp sig. Christer fixar allt. Funderar faktiskt på att anställa honom när jag öppnar min firma, Bertil Fixar Allt.
Annars är vi alla ledsna på katthemmet idag. Vår kompis Alices syster, Wilma, tassade över regnbågsbron igår. Wilma har varit sjuk en tid, men man hoppas alltid att det ska ordna upp sig, att man ska hitta en medicin som gör att ens vän mår bra igen. Men för Wilma fanns ingen sån medicin. Trots att matte gjort allt som stod i hennes makt gick det inte att få Wilma frisk.
Vi tänker på Wilmas familj idag. Trots att både ni och vi är ledsna hoppas vi att ni finner tröst i att Wilma haft ett bra liv med mycket kärlek och omvårdnad. Jag tror hon haft precis det liv varje katt drömmer om. Nu kommer hon vaka över er från katthimlen och trösta er så gott det går. Jag tror hon är tacksam över att hon inte mår dåligt längre, utan att hon fått ro.
fredag 2 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Nu är det helg igen. Och det är ingen vanlig helg heller.
Alla har vi väl nån som vi känt som inte finns med oss längre och som vi saknar. Det är dem vi ska tänka på den här helgen.
När man jobbar eller bor på ett katthem går det inte att undvika att det inträffar att nån man tycker om inte klarar livhanken. Många katter som kommer hit är i dåligt skick. Även om vi bara känner dem några dygn innan vi tvingas inse att de är för sjuka för att bli återställda, så hinner vi fästa oss vid dem och vi blir alltid ledsna när vi tvingas ta det svåra beslutet att de får somna in.
Vi tycker i alla fall att varje ansvarskännande djurvän måste inse när ens djur lider för mycket för att ha nån glädje av att leva och då är det ens plikt att hjälpa det djuret att somna in, lugnt och stilla.
Jag skulle vilja att vi alla tänker på att en dag finns vi inte. Därför är det viktigt att vi tar tass om varandra så länge vi finns och gör det bästa av våra liv. Tro inte att du ska göra en massa bra saker i morgon. Gör det idag. Livet pågår NU.
Nu är det helg igen. Och det är ingen vanlig helg heller.
Alla har vi väl nån som vi känt som inte finns med oss längre och som vi saknar. Det är dem vi ska tänka på den här helgen.
När man jobbar eller bor på ett katthem går det inte att undvika att det inträffar att nån man tycker om inte klarar livhanken. Många katter som kommer hit är i dåligt skick. Även om vi bara känner dem några dygn innan vi tvingas inse att de är för sjuka för att bli återställda, så hinner vi fästa oss vid dem och vi blir alltid ledsna när vi tvingas ta det svåra beslutet att de får somna in.
Vi tycker i alla fall att varje ansvarskännande djurvän måste inse när ens djur lider för mycket för att ha nån glädje av att leva och då är det ens plikt att hjälpa det djuret att somna in, lugnt och stilla.
Jag skulle vilja att vi alla tänker på att en dag finns vi inte. Därför är det viktigt att vi tar tass om varandra så länge vi finns och gör det bästa av våra liv. Tro inte att du ska göra en massa bra saker i morgon. Gör det idag. Livet pågår NU.
torsdag 1 november 2012
Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Idag är det öppet hus och ni vet alla att det betyder jamarmycket jobb för mig. Men jag fixar allt. Jag tror jag ska öppna en fixarfirma när jag bott in mig i mitt nya hem "Berra fixar allt" kanske den ska heta. Matte behöver nog en del hjälp och det är klart jag prioriterar henne som kund. Hon är viktigast.
Ni kanske kommer ihåg att jag jamade om en person som ville köpa en ensam kattunge av oss för en tid sedan. Jag tror inget seriöst katthem säljer en ensam kattunge till nån. Den här personen har i alla fall gått till tidningen Södertälje Posten som skrivit en artikel om detta.
Blogghjälpen har i alla fall inte ändrat uppfattning, så från oss blir det ingen ensam kattunge till någon.
Häromdagen blev vi uppringda av en person som köpt en ensam kattunge på Blocket. Vi hörde att den stackars kattungen jamade i bakgrunden och matte kunde inte förstå varför den hade jamat hela natten. Vi förklarade att den saknade sina syskon och att det var därför den var så ledsen. Jag hoppas att matten förstod och köpte ett av syskonen också.
Så kan jag berätta att Rudolf nu bor i det bästa av jourhem och att han fortsätter äta. V andra fortsätter hålla tassar och tummar för honom, väl?
Idag är det öppet hus och ni vet alla att det betyder jamarmycket jobb för mig. Men jag fixar allt. Jag tror jag ska öppna en fixarfirma när jag bott in mig i mitt nya hem "Berra fixar allt" kanske den ska heta. Matte behöver nog en del hjälp och det är klart jag prioriterar henne som kund. Hon är viktigast.
Ni kanske kommer ihåg att jag jamade om en person som ville köpa en ensam kattunge av oss för en tid sedan. Jag tror inget seriöst katthem säljer en ensam kattunge till nån. Den här personen har i alla fall gått till tidningen Södertälje Posten som skrivit en artikel om detta.
Blogghjälpen har i alla fall inte ändrat uppfattning, så från oss blir det ingen ensam kattunge till någon.
Häromdagen blev vi uppringda av en person som köpt en ensam kattunge på Blocket. Vi hörde att den stackars kattungen jamade i bakgrunden och matte kunde inte förstå varför den hade jamat hela natten. Vi förklarade att den saknade sina syskon och att det var därför den var så ledsen. Jag hoppas att matten förstod och köpte ett av syskonen också.
Så kan jag berätta att Rudolf nu bor i det bästa av jourhem och att han fortsätter äta. V andra fortsätter hålla tassar och tummar för honom, väl?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Kattsons One-Liners
Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?
-
Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?
-
Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem. Idag är jag upprörd. Jag har nämligen läst fb-sidan Vi längtar hem om hur vissa kommuner gör ...
-
Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem. Idag har det varit ganska mycket spaningsarbete. JAg har inte haft mycket tid över till annat...