Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Tänk vilka snälla människor det finns. Igår berättade ju jag att jag skulle dela med mig av godispengar om jag fick några. Hittills har det trillat in 1450 kronor! Blogghjälpen har sagt att hon kommer ge oss godis som vi har på katthemmet redan och sen kanske vissa delar av de nya godispengarna går till våra kompisar som behöver operera tänderna.

Jag har sagt OK till det under förutsättning att vi verkligen får det där godiset hon jamar om. Hon brukar ha med sig godis hemifrån och en av de som nu skänkt pengar brukar också köpa godis till oss. Nu gäller det bara att se till att vi får det också!

Fler kanske har hört och läst om den stackars blyga katten som satt fast i ett ventilationsutrymme i en lägenhet nånstans in Sverige? Hon har suttit där i 19 dagar, men nu har hon kommit ut från röret! Hon har varit hos vettisen och verkar ha klarat sig förvånansvärt bra. Såna nyheter gillar vi!

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Nu börjar jag känna mig varm i pälsen som bloggkatt. Det har tagit lite tid, men det är mycket att lära sig. Men nu är det dags att ta tag i "bloggkattens ödesfråga" - godiset!

En av mina snälla följare har nyligen skickat en peng som är avsedd för godis till mig och  Laban!  För en tid sedan var det en annan av mina bloggkompisar som också skickade godispeng till oss tillsammans med en gåva till katthemmet. Jag vill ju inte tigga på något sätt, men är det flera som vill sätta in godispengar åt oss så går det alldeles utmärkt. Swish: 12345 25408, pg: 389341-9. Skriv gärna "Godis" så vet vi att vi ska kräva det av blogghjälpen.

Vi jobbar på som vanligt. Det är många katter som behöver hjälp. Flera av de vi fått in på sistone måste genomgå ganska omfattande tandoperationer. Tyvärr täcker inte våra försäkringar såna kostnader. Det tycker jag är jättedumt! Därför har jag bestämt att om vi får in mera godispengar så ska jag ge lite till deras operationer. Snällt, va?

Katten Bobby berättar från sitt nya hem

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Idag har jag lånat ut min blogg. Ni kanske ser till vem? Just det, till Bobby.

 Hans matte har byggt ett litet hus till honom av en pappkartong som hon ställt i fönstret. Det är viktigt att blyga katter har nånstans att gömma sig i början - nånstans där de känner sig trygga.

Blogghjälpen blev så glad idag när hon fick den här bilden från Bobbys matte. Den visar att Bobby börjar ta för sig. Matte skriver att han just börjat lämna köket för upptäcksfärder. Det går jättebra.

Hon skriver också att hon faktiskt flyttat in en madrass i köket för att vara så nära Bobby som möjligt och det har betalat sig stort. "Nu vågar han gå förbi mig och rör sig vid maten och lådan fast jag sitter vid köksbordet. Han gillar handskalade räkor och meditationsmusik".

Så där ser man. Med kärlek, tålamod och tid kan en liten blyg katt bli en tryggis. Jag är så glad att han hamnade hos rätt matte. Heja Bobby!

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Idag tänkte blogghjälpen blixtra oss när hon var och lämnade katter som hon hämtat hos vettisen (inte hennes egna den här gången).

Men varken Laban eller jag hade nån lust att bli blixtrade, så vi vände ryggarna till.

Det är lika bra att hon lär sig på en gång vilka det är som bestämmer här på katthemmet. Jag kommer vara väldigt konsekvent innan hon förstått det.

I morgon är det öppet hus mellan 13-15.  Då måste jag ordna med fika med gott bröd, göra i ordning i second handbutiken och se till att alla vi katter har putsat pälsarna. Det ska nog gå bra!

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Idag var blogghjälpen inne hos oss ett tag. Hon var nämligen på katthemmet med sin Murre som har haft förstoppning och behövde träffa vettisen. Under tiden han fick åka med vettisen till kliniken var hon inne en stund och lekte med oss. 

Jag lekte lite med henne, men idag var jag inte så väldigt intresserad av lek. Det var däremot Laban, så de lattjade istället.

Man kan inte vara på humör för lek jämt.

Nu är Murre hemma igen och han mår bättre. Han kanske har lust att leka lite med blogghjälpen ikväll?

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Igår presenterade ju jag min bästa kompis, Laban.

Han är väldigt snäll, men han är lite underlig också. Så fort nån kommer in i buren så går han fram - och så får de klappa honom! Så gör man väl inte? Jag har jamat till honom flera gånger och varnat honom, för det är jättefarligt att låta sig klappas! Men han säger att det inte är farligt alls.

När blogghjälpen är inne hos oss brukar hon klappa Laban och så tittar hon på mig och säger "se här Benny. Det är inte alls farligt att bli klappad. Se hur skönt Laban tycker det är".

Fast det där vet jag inte om jag ska tro på. Fast jag brukar titta länge på blogghjälpen när hon talar med mig. Sen blinkar vi åt varandra. Och jag gillar skarpt när hon leker med mig. Men klappa mig - nä, där går gränsen!

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Igår var det lite svettigt. Första gången jag ordnade öppet hus på en lördag helt på egen tass. Men allt gick bra. Det kom många besökare, men tyvärr inga som var intresserade av att få adoptera nån av oss katter . Hoppas det snart kommer många snälla människor som vill hjälpa oss.

Blogghjälpen var i alla fall här. Jag fick en alldeles egen fleecefilt av henne, precis som bloggkatterna före mig fått. Den ska jag ta med mig när jag flyttar.

På dagens bild ser ni först när jag ligger på filten. Den är väldigt skön.

Sen ser ni att det ligger en helt annan katt på den undra bilden. Det är min bästa kompis. Han heter Laban. Han har haft ett hem en gång, men så blev han skadad. Då sa hans människor att de hittat honom och lämnade in honom på katthemmet. Det tycker vi var fult gjort. Han var också lite rädd i början, men nu är han jättecool.

Vi är så tajta med varandra, så man har beslutat att vi ska få flytta tillsammans den dag det är dags att flytta.

Sen kan vi tipsa om att det har kommit en ny bloggare: https://listigalisa.blogspot.com/2019/01/min-forsta-egna-blogg.html?showComment=1548002880143#c2765703713360726682.

Det är katten Gustavs efterträdare. Ni minns kanske att Gustav somnade in strax före jul. Han hade en lillasyster som heter Lisa. Det är hon som börjat blogga nu,

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Ibland händer det roliga saker på katthemmet, ibland tråkiga. Vi försöker ta fasta på de roliga sakerna för att orka med de tråkiga. Om man bara går och tänker på det som är tråkigt orkar man nog inte jobba på ett katthem - och då kan man ju inte hjälpa några katter.

En av mina kompisar, som kom tillbaka till katthemmet efter 12 år då hennes människa kommit på att h*n skulle ut och resa, visade sig ha en stor tumör som inte gick att operera. Vi är jätteledsna att vi inte kunde rädda henne.

Nåt som däremot är roligt är att nästan alla kompisar som inte är bokade,  har en egen försäkringsfadder! Om du inte redan är försäkringsfadder men vill bli, så kan man betala in 300 kronor på 389341-9 och skicka ett mail till fadder@sodertaljekatthem.se och tala om att man betalat och vilken katt man vill vara fadder åt. För 300 kronor blir man fadder i sex månader för oss. Visst är det toppen!

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Jam, nu vet ni lite om hur jag hade det innan jag kom till katthemmet. Ni känner nog igen historien, för tyvärr är det många katter som haft liknande början på sina liv. Jag har i alla fall fått möjligheten att få ett bättre liv. Det är det inte alla som får.

Under tiden som jag har berättat om början av mitt liv har livet gått vidare här på katthemmet. Ni kanske trodde att det inte hänt nåt särskilt under tiden? Oj, så fel ni hade i så fall. Men blogghjälpen och jag bestämde att vi skulle berätta in lilla historia först, innan jag började rapportera om annat.

Idag till exempel, har jag ordnat med öppet hus. Det var lite läskigt, men allt gick bra. Blogghjälpen var inne i vår bur och lekte en lång stund med mig. Jag gillar att leka! Fast jag vet ju att jag måste jobba också, nu när jag är bloggkatt.

Nu ska jag börja förbereda öppet hus på lördag. Så här i början tar det ju lite tid, men när jag blivit varm i pälsen går det nog snabbare att fixa sånt.

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår kanske blev rädda när jag berättade att jag var skräckslagen när jag kom till katthemmet?

Nu är det ju så att många katter, de flesta faktiskt, blir väldigt rädda när de först fångas in och sedan hamnar nånstans där de inte känner igen sig bland främmande både två- och fyrbenta individer. Men vi katter är smarta. Den där första rädslan försvinner efter ett tag. Jag tror att vi alla tycker det var värt att vara rädd i början när vi börjar inse att vi är räddade. Så var det för mig i alla fall.

Jag lugnade mig så småningom.  En dag kom vettisen och stack mig i nacken. Sen somnade jag. När jag vaknade hade jag lite ont i rumpan, men det var inte så farligt.

Jag började vänja mig vid livet på katthemmet och det dröjde inte så länge innan jag fick flytta ut i kattsalen. Det ska jag berätta mer om snart.

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Om ni läste bloggen igår vet ni att jag blev fångad i en bur sedan jag blivit räddad ur betongröret där jag suttit läääänge.

Jag visste inte vad som skulle hända med mig, men jag var säker på att det var nåt farligt. Jag trodde att man var på väg med mig till nåt ställe där man skulle göra mig illa. Därför försökte jag på alla sätt att ta mig ur buren, men det lyckades inte.

När bilen stannade bars jag in i ett hus. Jag kände att det luktade katt där. Då tänkte jag att jag nog kommit till ett ställe där de gör illa många katter.

Jag sattes in i en egen bur. Om jag var rädd? Nä, inte jag inte. Jag var fullständigt skräckslagen! Jag kastade mig runt i buren och visade på alla sätt att det var otäckt. Man lämnade mig ensam en lång stund. Efter ett tag kom en tjej tillbaka och satte in god mat till mig. Jag vågade inte äta då, men senare på natten, då det blivit tyst och mörkt åt jag lite.

De sa senare att jag nog var en av de räddaste katterna de fått in på katthemmet. Och då har de ändå sett många rädda katter. 

Så började mitt liv på katthemmet.

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att jag ramlade ner i ett betongrör och blev sittandes där utan att kunna ta mig upp.  Jag skrev och ropade allt jag kunde och började förlora hoppet.

Då hörde jag nån där uppe. Hon sa att det hördes ljud nerifrån röret. Så tittade hon ner och fick se mig. Sen gick hon!

Då tänkte jag "finns det så grymma människor så de struntar i att det sitter en katt i ett rör som inte kan ta sig upp?" Det kändes nästan ännu värre än om ingen hade sett mig. Men, efter en stund kom hon tillbaka. Rätt som det var var det nån som tog ett stadigt grepp i mitt nackskinn. Jag uppbådade mina sista krafter för att försöka ta mig loss, men det visade sig att tjejen hade bara gått för att hämta en bur när hon försvann. Utan att be om tillåtelse stoppade hon in mig i buren!

Jag var fullständigt panikslagen. Jag får runt i buren och försökte på alla vis ta mig ut, men det gick inte. Istället sattes buren med mig i i en bil som åkte iväg!

Milda makter, tänkte jag. Vilket är värst - att sitta fast i botten på ett betongrör eller tvingas in i en bur och forslas bort?

Jag visste inte vad jag skulle tro.

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

När jag var ensam där jag uppehöll mig, passade jag förstås på att inspektera området och busa lite. Det fanns mycket att undersöka. Träden brukade jag klättra lite i ibland, men inte så högt. En annan sak som verkade väldigt spännande var nåt som kallades betongrör. Det stack upp ur marken och vig som jag är hoppade jag upp på kanten. Det var jättekul att balansera där.

Men, jag var visst inte så duktig på att balansera som jag trodde! Rätt som det var trillade jag ner i röret! Där nere var det blött, mörkt och kallt. Det fanns inget att ära heller och jag kunde inte hoppa ända upp ur röret och det gick inte att klättra upp heller. Jag visste inte vad jag skulle göra!

Jag jamade och skrek allt vad jag kunde. Men det hjälpte inte. Ingen hörde mina jam på hjälp. När jag hade suttit där i över ett dygn började jag tro att mitt liv skulle sluta så - i botten på ett betongrör!

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Jag började ju berätta lite igår om mitt eländiga liv i början. Ni har nog förstått att det inte var en bra början på ett liv.

När jag levt där ute en tid började det dyka upp nån som inte liknade de andra som var i närheten. Jag var rädd i alla fall. Så småningom började hon servera mat. Jag var så klart alltid hungrig, eftersom jag inte fick tillräckligt med mat. När ingen såg smög jag mig fram mot matstället och åt, snabbt. Det gällde att slänga i sig maten innan nån annan kom och tog den.

Trots att jag var rädd var jag lite tacksam att jag åtminstone ibland fick äta mig mätt. Det verkar som om det finns människor som inte förstår hur det känns att vara rädd, hungrig och ständigt utsatt för elaka och dumma människor. Jag kan berätta mycket om det.

I morgon ska jag börja berätta hur mitt liv förändrades. Det har varit, och är, ganska jobbigt.

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Minnena från min första tid här på jorden är såna som jag helst vill glömma. Men det går inte. De sitter som berg fast i min kropp.

Jag föddes ute. Området var allt annat än kattvänligt och det fick jag minsann märka från början. Min mamma var en så kallad förvildad tamkatt. Hon hade haft ett hem men blev frånflyttad när hon var dräktig. Därför föddes jag och mina syskon utomhus.

Det var ett tufft liv, både för mamma och oss. Som alla mammor försökte hon skydda oss, men vi märkte tidigt att det finns gått om elaka människor. Att springa allt vi kunde, att springa för livet - det lärde vi oss direkt. Ingen djurvän kan ana vad en katt kan råka ut för när det finns elaka människor i närheten. Jag försöker glömma vad jag varit med om, men det är inte så lätt.

När vi bott ute en tid började det komma dit en människa som inte jagade oss eller kastade saker på oss. Men vi sprang allt vi kunde ändå. Vi vågade inte lita på henne.

Jag blir ledsen när jag tänker på allt tråkigt, men det förklarar hur jag blivit som jag är och jag vill att ni ska förstå.

Jag kommer fortsätta min berättelse snart.

Katten Benny på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, jag heter Benny och bor på Södertälje Katthem.

Min kompis Bobby, som nyss fått ett eget hem, tyckte att jag skulle bli bloggkatt efter honom. Jag vet inte om det var en så bra idé, för jag känner mig nog inte riktigt mogen att våga blogga så mycket ännu. Men Bobby sa att man får mycket hjälp om man behöver.

Han sa också att det kan hjälpa mig att få ett eget hem. Det behöver ju jag, även om jag tycker det skulle vara jättläskigt att flytta!

Min bakgrund skiljer sig tyvärr inte mycket från många andra hemlösa katters. Ni kanske blir ledsna när ni läser om det, men jag måste ju berätta som det är. Annars kommer det aldrig kunna bli nån skillnad i synen på oss hemlösa katter.

I morgon ska jag börja berätta om mitt liv. Följer ni med på min resa?

Blogghjälpen har ordet

Det blev en liten fördröjning av detta blogginlägg, men jag tror alla förstår. Min Murre är hemma igen från djursjukhuset. Han är ganska trött, men det är en äldre herre så det är väl naturligt. Man hittar inget säkert fel, men misstankar om att han kan ha lymfom i tarmarna finns. Han mår bra nu i alla fall och jag har så klart örnkoll på honom.

Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen. Det var om fina Bobby, min senaste bloggkatt.

Som nästan alla mina bloggkatter var Bobby en blyg katt från början. Han var inte katten som gick fram till besökare och sa att "här är jag! Ge mig ett hem!". Nä, han höll sig i bakgrunden och det märktes att han inte var van vid ömhetsbetygelser.

När man klappade honom, för det kunde man få göra om man tog det försiktigt, så kröp han först ihop. Höll man kvar handen så slappnade han av efter en stund. Jag tror att han, liksom alldeles för många andra katter, har blivit slagen av en hand en gång i tiden. Då kan det ta tid att lära sig att det finns snälla händer också.

Hela Bobby utstrålade en osäkerhet som är fullt förståelig. Har man aldrig blivit älskad, vårdad och smekt så måste det få ta tid att vänja sig vid sådant. Knäkatt kanske han aldrig blir, men varför ska alla katter vara knäkatter? En katt bör få leva sitt liv på sina egna villkor och ändå vara älskad. Jag hoppas och tror att Bobby har hamnat i ett hem där han får leva så.

Saknaden är så klart stor. Första gången jag kommer tillbaka till katthemmet efter att en bloggkatt flyttat, så känns det alltid märkligt att se att det sitter en annan katt i den buren. "Det där är ju Bobbys bur". Men samtidigt är jag så glad att ännu en av våra katter fått ett hem där han får känna trygghet, kärlek och omtanke. 

Många katter har passerat revy under de snart 10 (!) år som jag haft bloggen. Många har säkert tröttnat på att läsa den, men det finns en trogen skara kvar och faktiskt tillkommer det nya läsare ibland. För er och katternas skull vill jag fortsätta att skriva om ännu en bloggkatt som behöver ett eget, kärleksfullt hem. Bobby har så klart instruerat den nya bloggkatten, som kommer presenteras i morgon! Hoppas ni vill följa ännu ett öde om en hemlös katt. Utan era kommentarer känns det inte meningsfullt att fortsätta. Ni är guld värda!

Blogghjälpen gör ett kort inlägg

Hej, det är Bobby. Ni kanske blir förvånade över att se ett inlägg från mig igen, men saken är den att blogghjälpen har lite problem just nu och är inte riktigt i form att skriva nåt. Hennes katt Murre ligger inne på djursjukhuset, och ni vet väl alla hur man mår då.

Kan berätta att jag sitter i fönstret i köket bakom en gardin rätt mycket i mitt nya hem.  Har ätit och varit på lådan.

Blogghjälpen återkommer inom kort med ett längre inlägg.

Katten Bobby på Södertälje Katthem säger Hej Då

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Så här sista dagen valde jag att vara lite hemlig.

Det blev en låååång dag. Blogghjälpen skulle ju komma och skjutsa hem mig och matte, men hon skulle jobba med en katthemsgrej först, så det dröjde jättelänge innan hon kom.

Matte kom först. Hon satt inne hos mig och jag hade redan lagt mig i min bur.  Jag hade packat allt och var klar för avfärd - även om jag tyckte det var pirrigt att lämna katthemmet för nåt jag inte kände till.

Sen när blogghjälpen äntligen kom så stängdes dörren till min bur och min egen filt las över buren och sen bars jag iväg till brummisen. Sen åkte vi. Matte bar först in min packning sen kom hon och hämtade mig. Blogghjälpen fick inte parkera i närheten så därför måste hon stanna vid brummisen.

Nu återstår att göra sig hemmastadd. Blogghjälpen har noga talat om för matte att det kommer ta tid innan jag vågar vara den katt jag verkligen är, men med tid, tålamod och kärlek kommer det gå bra.

Jag vill tacka alla snälla människor som följt min resa och läst och kommenterat det jag skrivit. Ni är guld värda - det hoppas jag ni förstår.

Nästa inlägg kommer nog blogghjälpen själv att skriva. Sen får ni se vad som händer!

Katten Bobby på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Jam, det här kanske blir mitt sista blogginlägg! Åtminstone så länge jag bor kvar här på katthemmet.

Idag ringde nämligen min matte till blogghjälpen och bekräftade det som de tidigare kommit överens om, nämligen att jag ska flytta hem i morgon!

Matte har inte tillgång till egen bil, så blogghjälpen ska skjutsa hem oss. Det känns bra, för både matte och blogghjälpen vill att jag ska ha det bra även på hemresan.

Gissa om det blir hektiskt nu? Allt måste packas, avskedspartyt med kompisarna ska ordnas, efterträdaren ska få de sista instruktionerna etc.

Mycket till sömn lär det inte bli i natt!