Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.
Nu var det lugnt nån dag hos gubben. Visserligen var det fortfarande inte nåt kul att bå där, men vi fick ju i alla fall mat.
Efter några dagar ringde det på dörren igen. Gubben öppnade. Det var tjejerna igen! Mamma spände ögonen i oss osh pekade mot soffa. Vi förstod direkt vad hon menade och sprang in där så fort vi kunde. Där låg vi och lyssnade.
Tjejerna sa att de villa ta med katterna till katthemmet. Vi tittade skräckslaget på varandra och undrade vad det var. Där kommer katterna få det bra och de blir vaccinerade, kstrerade och öronmärkta, sa de. Vi förstod inte vad allt det där betydde, men vi utgick från att det var nåt otäckt.
Gubben svarade att vi väl hade det bra där vi var. Nej svarade tjejerna. Så här ska katter inte leva. De behöver kärlek och de behöver kastreras så det inte blir ännu fler oänskade katter.
Till slut sa gubben att de fick ta oss! Vi blev livrädda. Ta oss? Vart? Vad ska de göra med oss? Här gällde det att till varje pris försöka undkomma och inte bli fångade.
Mer i morgon.