torsdag 2 september 2010

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Efter att tjejerna gått låg vi alla kvar under soffan en lång stund. Mamma försökte låta lugn när hon sa att vi ska klara av det här tillsammans. Men vi ungar förstod att det skulle komma att hända saker och eftersom vi inte visste vad som skulle hända, så befarade vi förstås det värsta.

Det blev en orolig natt. Morgonen därpå ringde det på dörren igen. Mammas röst lät som ett piskrapp när hon väste SOFFAN! Vi visste ju vad det betydde och sprang in under den så fort vi kunde.

Det var förstås tjejerna som ringde på. Med sig hade de flera burar. Vad som förvånade oss var att de också hade med sig godis. Det hade vi inte väntat av några som kanske inte var snälla. Vi tittade på varandra och sa att de kanske inte var så dumma i alla fall. Men ett av mina småsyskon sa att vi inte skulle låt oss luras av lite godis. De var säkert inte snälla ändå.

Nästa gång jag tittade fram mötte jag ett tjejansikte som tittade in under soffan. Hej, sa hon, hur mår ni? Kan ni inte komma fram så ska vi se till att ni får det bättre än ni har det här?

Men, där gick gränsen. Inte komma fram! Inte låta sig fångas! Små var vi, men inte dumma!

Mer i morgon.

10 kommentarer:

  1. Vad snälla tjejerna var som hade med sig godis! Men jag förstår att ni var jätterädda, det är jätteläskigt när nån kommer och försöker få in en i en bur och man inte vet vad som skall hända. Skönt att ni hade er mamma i närheten.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  2. Och godis som är så svårt att låta bli!Vad konstigt det måste känts, snälla röster och så tänka på gubben. Veta vad man har och inte vad man får. Nosbuffar

    SvaraRadera
  3. Nää, dumma är ni inte! Få se om ni lyckas lura av tjejerna lite godis. Burarna låter inte alls kul, tycker vi. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  4. Säger som: Dui och Deco, *Veta vad man har och inte vad man får*. Inte det lättaste i världen. Förstår att ni inte riktigt fullt ut kunde lita på dom där tjejerna, mjau men man måste nog våga iaf, säger vår matte, mjau.
    Det kommer nog att gå bra för er iaf.

    Tassetass på dig Nikita
    Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan

    SvaraRadera
  5. Nu är det så spännande att jag inte har några klor kvar att bita på. *biter nervöst på svansen* Det var verkligen duktigt att inte bli lurad av lite godis. Ni hade ju all rätt att vara försiktiga.

    SvaraRadera
  6. Hej Alice. Det var jätteläskigt. Om man vet vad som ska hända är man kanske inte så rädd, men vi visste ju ingenting.

    SvaraRadera
  7. HEj Findus, Isak och Rasmus. Burar är inte roliga alls. Det tycker jag fortfarande inte.

    SvaraRadera
  8. Hej Dui och Deco. Det var precis så det var. Vi visste vad vi hade men inte vad som väntade. Då blir man rädd.

    SvaraRadera
  9. Hej Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessa. Vi visste ju inte att det fanns snälla människor. Vi hade ju bara träffat gubben.

    SvaraRadera
  10. HEj Sippo. Du får inte bita på svansen! det är farligt. Om du lugnar dig får du veta vad som hänt.

    SvaraRadera

Blogghjälpen har ordet

Så sitter man här igen med känslor som sticker iväg åt alla möjliga håll.  Varken Stina eller Mario har haft ett riktigt hem nån gång. Det m...