Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag kommer en liten uppdatering om Lilla F. Så här berättar vi:
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag kommer en liten uppdatering om Lilla F. Så här berättar vi:
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag tyckte Mario att det var vår tur att berätta lite om katthemmet. Lilla F, som vi skrev om och som var tvungen att operera bort ett öga, fick lite feber häromdagen, men den verkar gå ner nu utan att han behöver uppsöka vettisen igen.
Sen har vi fått meddelande från vår företrädare, Frasse, som ju var bloggkatt före mig. Så här skriver han:
Jag
tänkte jama lite om hur vi har det här i vårat för alltid hem.
Matte
och husse är för det mesta snälla. Både jag och Dexter tycker att de lyssnar på
oss, de har köpt nya större kattlådor och möblerat om för att vi tyckte att
lådorna inte stod på bra ställen. De lyssnade även på oss när vi ville ha fler
fönstersängar samt när vi ville kunna komma åt några ytor högt upp, de köpte en
byrå så vi kan hoppa upp lättare. Tydligen så är Eve (katt-tanten som redan
bodde här) inte ett dugg intresserad av att vara högt upp. Mycket konstigt
tycker både jag och Dexter.
Jag
kommer väldigt bra överens med Eve, hon är trevlig och snäll, hon leker lite
med mig ibland. Fast jag tycker hon blir trött alldeles för fort! Dexter tycker
att Eve är läskig ibland, men de kommer bättre och bättre överens. Fast
ibland bråkar de lite grann. Men matte eller husse kommer alltid och styr upp
det hela om det går för långt! Känns tryggt att de har koll.
Jag
sa jue att matte och husse är snälla men ibland är de verkligen inte det! Igår
kväll tog husse bort all våran mat! Jag protesterade på alla tänkbara vis under
natten men husse brydde sig inte, matte var på något som kallas nattjobb. När
hon kom hem på morgonen så berättade vi alla tre om husses påhitt och trodde
matte skulle rätta till allt. Men där tog vi fel! Hon sa att vi får vänta tills
jag och Eve haft besök av vettis innan vi får mat. Kan ni förstå hur elakt av
dem det var!
Sen hamnade jag och Eve i varsin bur, jag var superobekväm och låg helt stilla, Eve jamade och visade tydligt vad hon tyckte om buren. Vi var nog båda två lite rädda. Jag tyckte det var konstigt att inte Dexter var i en bur. Men matte var där bredvid oss och försäkrade oss om att vi inte ska åka någonstans, och att Dexter redan haft sitt årliga vettis besök.
Besöket
gick bra, jag kämpade emot lite men det var mest för att man måste visa att man
kan. Eve fick sova då hon inte tycker om vettis. Vettis dillar om att jag ska
gå ner i vikt, oförskämt tycker jag! Eve har tydligen något knas med sina
njurvärden och ska få hjälp med det. Det gjorde matte ledsen att höra men hon
förstår att Eve är gammal och att man inte kan göra något åt det mer än att
jobba förebyggande.
Nu ska jag gå och äta! Maten är återigen där den ska vara och alla är nöjda.
Många nospussar från oss alla!
// Frasse med familj
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag har vi lånat ut bloggen till blogghjälpen. Hon skriver så här:
Just nu känns det som om vi inte gör annat än berättar om sorgliga händelser och frågar om nån har en slant över.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag är vi ledsna igen. Ni som följt bloggen förstår nog varför. De båda ungar som Mamma katt hade kvar har somnat in. De var nog för små för att orka leva vidare.
Vi är inte bara ledsna - vi är arga också!
Hur svårt kan det vara att kastrera sin katt? Mamma katt har antagligen haft flera kullar tidigare. Helt i onödan.
Nu är hon så klart ledsen också. Den som inte tror att vi katter har känslor vet inte vad den talar om.
Vi har frågat om det finns nån som har kattungar som behöver en mamma, för i så fall får de gärna komma hit, men ingen har svarat.
Nu ska vi trösta både Mamma katt och oss själva!
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Jahajam, nu har stackars Emma fått berätta om sin hemska upplevelse. Nu mår hon bra och hon och blogghjälpen är vänner igen.
Nu ska jag istället berätta lite om vad om händer på katthemmet. Det är ju det jag brukar göra.
För nån dryg vecka sedan fick vi in en högdräktig katt. Hon är jättesöt. För några dagar sedan fick hon krystvärkar, men det kom inga ungar.
Så småningom blev det avfärd till djursjukhuset. Det talades om kejsarsnitt. Alla vill förstås att ungarna helst kommer ut på naturlig väg och dessutom kostar ett kejsarsnitt 30-50 000 så man tänker sig alltså noga för innan man sätter igång. Vi var naturligtvis beredda att sätta igång ett kejsarsnitt om det hade varit nödvändigt men plötsligt kom en unge ut. Den var tyvärr död. Det gjordes ultraljud som visade att det fanns 4 ungar kvar. Så småningom födde hon fram 2 levande men väldigt små ungar. Nu var mamma förstås alldeles slut, men det blev lugnt ganska länga så hon fick återhämta sig lite. Efter ytterligare flera timmar födde hon fram två ungar till. Tyvärr var även de döda.
Nu har lilla mamma 2 små ungar att ta hand om. De stödmatas också och kontrolleras dygnet runt av vår hälsoansvariga.
Hjälp oss hålla tummar och tassar för att de ska klara sig. Både mamma och vi kommer bli så ledsna om det inte går bra, men eftersom de är så små är risken stor att det händer nåt tråkigt. Men vi hoppas! Vi är tveksamma om de haft nån chans om mamma hade gått kvar där ute.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag har jag lånat ut bloggen till en av blogghjälpens katter, Emma. Hon har nämligen varit utsatt för ett oerhört övergrepp! Och övergrepparen är minsann ingen annan än - blogghjälpen själv!
Så här berättar Emma:
Igår låg jag och vilade i godan ro. Så kommer blogghjälpen upp och klappar mig lite, sen tar hon ett snabbt grepp i nacken och lyfter upp mig och ner i transportburen! Jag protesterade naturligtvis högljutt genom att både fräsa, spotta och morra, men vad hjälpte det? Till saken hör att ingen får hålla fast mig. Jag ligger gärna i blogghjälpens knä och gosar men försöker hon hålla fast mig blir det panik. Blogghjälpen tror att det hänt nåt i mitt förflutna, innan jag flyttade hem till henne, som gör att jag
gör så här. Jag säger inget!
Nåjam, jag förstod naturligtvis att nåt hemskt skulle hända. Först hamnade jag på katthemmet. Aha, tänkte jag, jag får inte bo kvar hos blogghjälpen och mina kompisar där utan ska bo på katthemmet igen. Men sen fick jag åka med vettisen, som var på katthemmet, till hennes klinik. Där blev jag så trött att jag somnade. När jag vaknade hade jag lite ont i munnen. Jag hörde att de talade om att de opererat bort flera tänder. Jag har en sjukdom som heter FORL. Den hade jag innan jag adopterades av blogghjälpen så det gick inte att försäkra mig för den heller.
När jag vaknat stod plötsligt blogghjälpen där och så fick jag åka i vår egen brummis hem. Där släpptes jag ut. Jag var ganska pigg, men blogghjälpen gav mig ingen mat. Hon trodde visst att jag hade ont i munnen och inte kunde äta på en stund. Efter nån timma blev jag hungrig och eftersom min kompis Sara nyss fått mat så åt jag upp det hon lämnat. Då först förstod blogghjälpen att jag kunde äta så jag fick en egen portion.
Det är klart att jag var sur på blogghjälpen en lång stund, men storsint som jag är har jag förlåtit henne. På bilden kan ni se att jag gjorde henne sällskap när vi fikade ute i det fina vädret. Vi gosade länge och väl. Jag äter bra och mår bra. Ska få lite smärtlindring senare idag så jag inte får ont.
Jam, så kan det gå i ett litet kattliv.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Hoppas ni har det bra allihop. Vi har det rätt OK men nu blir det ju varmare ute. Då längtar vi ännu mer efter vårt egna för-alltid-hem så klart.
Jag har ju bott här ett tag och sett hur många kompisar redan fått flytta. Ofta såna som är gosigare än jag. Jag skulle faktiskt vilja vara gosig, men jag vågar inte! Inte ännu.
Blogghjälpen brukar säga att om jag fick ett eget hem där nån förstår att jag behöver lite tid på mig, så skulle jag nog bli jättegosig.
Vet ni - det tror jag faktiskt också. Bara nån ville ge mig chansen...
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Alltså, man kan undra hur mycket en viss person får störa egentligen? Idag på eftermiddagen hade Mario och jag ett möte. In klampar plötsligt blogghjälpen med blixtmojängen i högsta hugg.
Hon trodde förstås hon skulle få en bra bild av mig, men se där satte Mario stopp! Ni ser väl att han ser bestämd ut, och ni ser väl att jag tittar fram där bakom?
Nåjam, så småningom förstod väl blogghjälpen att det inte var nån idé att vänta på att jag kom fram, så då fick vi äntligen vara ifred.
Ja, så här kan det gå till på katthemmet! Bara så ni vet.
Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?