Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Häromdan satt jag och åt och märkte inte att blogghjälpen plötsligt stod utanför buren med blixtmojängen i högsta hugg, som vanligt. Innan jag hann springa in under bordet där Fenja och jag bor för det mesta hade hon blixtrat mig. Visserligen genom glasskivan på dörren, så det blev inte så tydligt, men hon förstod att skulle hon öppnat dörren först hade jag sprungit in till Fenja.

 Häromdagen fixade jag med ett volontärmöte. Det var många snälla människor som kom och fick höra lite om vad som gjorts och vad som planeras. Sen fick dom smörgåstårta - fast vi fick inte smaka.

Idag har vi ordnat med öppet hus. Flera människor hälsade på våra kompisar i kattsalen, men oss kan de fortfarande inte hälsa på för vi bor kvar i karantän. Vi tycker det är bra att bo där ett tag till. Men en vacker dag kommer vi finnas där.

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Vi börjar vänja oss lite långsamt vid att vara tillbaka på katthemmet. Vi gillar inte att visa oss så mycket ännu.  På bilden kan ni se min rygg och mina öron som sticker fram bakom Fenja som ligger under filten framför mig. Hon brukar ofta gömma sig i örngott eller under filtar men hon tittar fram ganska ofta. Snart kanske ni får se mer av både henne och mig.

Jag tänkte börja lite försiktigt att berätta lite om vad som händer här. Efter det trista som varit kanske man behöver en liten solskenshistoria? 

Det var så här, att plötsligt började det komma in 100- och 50-lappar på vårt bankkonto med texten "kantarell". Blogghjälpen fattade först inte alls var det kom ifrån, men så fick hon förklaringen. Snälla människor som gillade att gå i skogen och plocka svamp bestämde sig för att sälja kantareller för 50 eller 100 kr beroende på hur mycket man köpte, sen fick köparna swisha pengarna till oss på Södertälje Katthem. Hittills har vi fått in 3500 kronor på de kantarellerna. När Fenja och jag fick höra det blev vi lite gladare. Det finns människor som tänker på oss katter!

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Som jag började berätta i förra inlägget så är jag och Fenja tillbaka på katthemmet. Jag är rädd och fräser lite fortfarande, men har lugnat mig sen jag kom tillbaka. Dagens bild är från tiden innan vi åkte till vårt hem. Blogghjälpen har sagt att jag ska tillbaka till den vikten och jag ska bli lugn.

Fenja är min trygghet nu, precis som hon varit sen första gången jag träffat henne. Vi kommer klara det här tillsammans. Vi är trots allt inte de första katterna som kommer tillbaka till katthemmet efter att ha fått ett hem.

Vi kommer hjälpas åt med bloggen och just idag kan vi berätta att vi har öppet hus i morgon 13-15. Vi kommer inte vara i kattsalen då utan vi bor i karantän ett tag till eftersom det är lugnare där.

Nygamla bloggkatten börjar berätta

Känner ni igen mig? Jag heter Rafael och var bloggkatt tidigare här på katthemmet. För ganska precis ett år sedan fick jag och min bästa kompis Fenja ett gemensamt hem. Till en början var det bra, men sen fick de en bebis och då fanns det inte tid för oss.

Vi låg mest under en säng och var ledsna. Då bestämdes att vi skulle få komma tillbaka till katthemmet. När jag kom fick de en chock här. Jag borde väga cirka 4 kilo men väger nu 8,2 kilo. Ni förstår att jag inte mår bra.

Blogghjälpen har sagt att vi ska hitta ett bra hem åt oss, men att jag måste må bra först. Det förstår ju jag. Sen hoppas jag att hon har rätt för ingen katt vill må dåligt.

Tror ni att ni vill höra mina tankar och berättelser en gång till?
.

Här är blogghjälpen igen

Jag är ledsen att behöva säga det -- men det blir ingen ny bloggkatt.

Nä, istället blir det en "gammal" bloggkatt som kommer tillbaka efter att ha blivit återlämnad till katthemmet. 

Det är alltid lika tråkigt när det inte fungerar i det nya hemmet. Den här katten har kommit tillbaka i dubbel bemärkelse. Dels till katthemmet, dels i sin utveckling. Han var oerhört ledsen och frustrerad när han kom tillbaka. Det är lätt att förstå. Nu har han börjat lugna sig, men alltihop känns så väldigt onödigt. Man ska tänka till ordentligt INNAN man tar sig an en katt. De har starka känslor, liksom vi människor har.

I morgon kommer han presentera sig och berätta sin nya historia. Vi hoppas ni följer och stöttar honom då. Han är värd en ny chans.

Några reflektioner från blogghjälpen

Som alla förstår känns det fortfarande tungt att Kendras liv slutade som det gjorde. Det är första gången vi tvingats avsluta ett litet liv av den anledningen vi valde. Hoppas det var sista också.

Jag hade förstås mina tankar om att avsluta bloggen i och med detta. När jag läser alla kommentarer blir jag förstås rörd. Många som jag inte visste läste bloggen har på olika sätt hört av sig och vill gärna se en fortsättning. Jag har tänkt mycket på det och blivit både rörd och överraskad att så många tydligen läser bloggen, utan att kommentera. Det finns, tyvärr, fortfarande många katter som söker ett kärleksfullt hem. Mina tankar har resulterat i att om jag kan hjälpa nån mer liten katt till ett bra hem, så fortsätter jag bloggen ett tag till.

I början på kommande vecka kommer en ny bloggkatt presenteras. Jag hoppas ni vill följa med på den resan också.

Blogghjälpens svåraste inlägg

Ni alla som följt Kendra i bloggen vet att hon inte mått bra. Hon har mått stadigt sämre och på sistone har hon bott i vår karantänavdelning.

Kendra kom till oss från ett annat katthem som vi hade ett utbyte av katter med. Redan när hon kom visade hon tydligt att hon inte ville ha nån kontakt. Det är inte första gången det hänt så vi tänkte att hon får den tid hon behöver så kommer hon säkert finna sig till rätta. Vi har inte velat gå ut med alla detaljer när det gäller Kendra, men ett av problemen är att hon alltid kissar på sig när nån närmar sig henne. Inte i lådan, utan där hon ligger. Efter en tid hos oss fick hon ett hem tillsammans med en kattkompis. Det var ett väldigt bra hem och man kämpade länge med att få henne lugn och social. Det gick tyvärr inte. Hon fortsatte kissa så fort nån närmade sig och man fick inte komma nära henne, så hon fick komma tillbaka till katthemmet.

Här fortsatte utredning på utredning. Provtagning, röntgen, ultraljud - ALLT. Man hittade inget fysiskt fel, men hon blev heller inte bättre. Hon låg bara i sin bur och ville inte ha kontakt vare sig med människor eller andra katter.

Vi har diskuterat länge och ofta med vår veterinär vad vi kunde göra. Vi provade med allt vi kunde hitta på, t o m lugnande medel. Ingen reaktion.

Igår tog vi det svåra beslutet, tillsammans med vår veterinär, att det inte är försvarbart att låta henne bara ligga i sin bur och må dåligt. Till saken hör att vår veterinär verkligen inte tillhör de som förespråkar avlivning i första taget. Men ddag fick jag åka med henne till veterinären och låta henne somna in, lugnt och fint. Jag var förstås med henne hela tiden.

Vi hade kunnat hamna i en situation där veterinär tvingat oss att låta henne somna in av djurskyddsskäl, men vi ansåg det vara mer värdigt att inte hamna där utan att vi tillsammans tog beslutet. Jag tror Kendra ville ha det så.

Nu har Kendra fått lugn och ro. Kvar finns vi som arbetat så mycket med henne och besvikelsen och sorgen är naturligtvis stor. 

I samband med detta ställer jag mig frågan om bloggen kanske inte ska fortsätta. Jag vet bara några som följer den och kanske är det ett bra tillfälle att sluta.

Livet blir inte alltid som man tänkt eller vill.

Sov i ro, fina Kendra.

Katten Kendra på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Kendra på Södertälje Katthem.

Ibland har jag så mycket att göra så jag hinner inte blogga. Nu har jag ju inte bara katthemmet och second handbutiken att sköta om. Jag jobbar ju med vår kalender också. Några katthem har redan givit ut sin kalender för 2024, men vi tycker det är lite tidigt och kommer nog ha vår klar som vanligt, d v s slutet av september/början av oktober.  Det är mycket att stå i för att få den klar må ni tro.

Sen kan jag berätta att jag flyttat in i vår karantänavdelning nu. Det är för att jag ska få lite mer lugn och ro. Jag blir lätt stressad om det är mycket folk omkring mig, som till exempel på öppet hus. Då är det bättre att jag bor lite lugnare tills vidare. Men jag har jättekoll på vad som händer i alla fall!