Hej, det är Daimien på Södertälje Katthem.
Ni som följt min blogg kanske minns att min matte inte ville ha mig eller mina kompisar kvar.
En dag hörde vi att hon ringde till katthemmet. Hon sa att hon inte kunde behålla mig och Zorro och undrade om vi kunde ta X också.
På katthemmet undrade de varför vi inte kunde stanna och då sa matte nåt om allergi. Vi förstod ingenting. På katthemmet sa de att de alltid tar ansvar för "sina katter", i det här fallet mig och Zorro, men de måste diskutera hur de skulle göra med X.
De frågade om alla var friska.
Ohh, ja, sa matte.
Zorro har ett litet sår på svansen, men det läker snart.
När matte sa så skämdes vi, för vi visste att det inte var sant.
Så småningom återkom katthemmet och sa att de skulle ta emot oss alla tre, eftersom X skulle få det kämpigt att vara ensam. De frågade en extra gång om han var frisk, och det sa matte att han var.
Så fick vi komma till katthemmet. Ganska snart märkte man där att Zorro hostade väldigt och såret på svansen läkte inte. Han fick åka till vettisen ganska direkt efter att han kommit till katthemmet. De gjorde noggranna undersökningar och det skulle dröja flera dagar innan vi fick svar på proverna. Under tiden hade man bokat tid på Regiondjursjukhuset för honom, eftersom man förstod på katthemmet att han behövde specialistvård.
Under tiden hade man upptäckt att X hade väldigt svåra tandproblem. Det hade inte vår matte sagt nåt om till katthemmet och inte hade hon hjälpt X heller. Han fick komma till tandspecialist genom katthemmet flera gånger. Det kostade många tusenlappar för katthemmet.
Han blev i alla fall frisk och fick snart ett hem. För Zorro gick det inte alls lika bra. Dagen innan han skulle iväg till Regiondjursjukhuset ringde de därifrån och sa att de fått provsvaren från undersökningarna på honom. De sa att han vara så svårt sjuk att det inte gick att hjälpa honom. De sa att han måste få somna in för att han inte skulle lida längre.
Alla på katthemmet är fortfarande ledsna för att han inte fick hjälp i tid. Det var en fantastisk liten kisse som hade fått ett bra hem om bara matte hade hjälpt honom medan tid var. Blogghjälpen skjutsade honom till sjukhuset där han fick somna in. Hon kan fortfarande känna hur det kändes och blir väldigt ledsen när hon tänker på det.
Jag fick i alla fall ett nytt hem igen. Varför jag inte är kvar där ska jag berätta i morgon. Kanske har jag också nåt mer att berätta då.