måndag 31 december 2012

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit här. Vi hade ett långt samtal där jag instruerade henne vad hon skulle skriva om idag. Vi gosade mycket också. Jag buffade jättemycket på henne och hon smekte mig. Det kändes jättebra.

Jo, igår berättade jag att jag fångades i en fälla, ditlurad av mat som luktade jamargott. Inte nog med det, man bar iväg fällan med mig i och satte oss i en brummis. När den äntligen stannade bars jag in i ett hus. Där fick jag träffa människor som talade lugnt med mig, men jag var ändå alldeles för skärrad för att höra vad de sa.

Snart bars jag in i ett rum som kallades karantän. Där inne fick jag mat och vatten och en egen toalåda. Lite mjuka dynor fanns också att ligga på. När jag fått vara ensam ett tag lugnade jag mig. Jag åt lite, sen somnade jag och sov länge.

Nästa morgon kom det människor igen och gav mig mer mat. Jag var jätterädd för dem och morrade och fräste allt vad jag kunde. De sa att det kommer nog ta lite tid med henne, men det kommer nog gå bra så småningom.

Efter nån dag kom nån som hette Vettis. Jag såg att han hade en lång, farlig nål i handen som han stack i pälsen på de katter som bodde grannar med mig. När de kom till min bur hade jag bestämt mig för att så där skulle jag INTE låta mig behandlas! Jag spottade, fräste, morrade, slog med tassen och var jättefarlig. Fast det fanns en tjej med där som inte alls fattade hur farlig jag var. Innan jag visste jamet av hade hon tagit ett stadigt grepp i nacken på mig och medan hon höll så stack vettisen mig också!

Lurad igen, alltså. Jag började undra vad det var som hände i mitt liv.

söndag 30 december 2012

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Som flera av er redan har gissat så var det katthemmet tanten talade med som jag berättade om igår. Jag hörde att hon sa att jag måste får komma in så fort som möjligt för det är en gubbe som sparkar henne.

Jag vet inte om det hade nån betydelse för de började genast försöka få in mig i en bur. Men se det ville jag INTE! Ingen närkontakt med tvåbeningar för min del!

Jag sprang och gömde mig varje gång den där buren kom fram. Men, nu i eftertass måste jag erkänna att de är ganska listiga ibland, de där tvåbeningarna. För en kväll när jag kom och skulle äta maten som tanten brukade ställa fram, så stod inte matskålen på sitt vanliga ställe.

Istället hade hon ställt den inne i nåt som såg ut som ett långt rör av stålnät. Jag minns att jag undrade vad det var för nymodigheter, men jag var ju hungrig så jag gick in i röret. Just som jag kommit in rasslade det till! Jag vände mig blixtsnabbt om och skulle rusa tillbaka ut. Men det gick inte. Hjälp, tänkte jag.

lördag 29 december 2012

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Mitt liv som övergiven utekatt är nåt som jag egentligen vill glömma, men jag kan inte göra det riktigt ännu. Jag minns fortfarande hur det kändes att inte ha en enda vän i hela världen. Ingen som brydde sig om mig, ingen som pratade med mig, ingen som kelade, ingen som gav mig mat och värme.Däremot fanns det gott om fiender som ville mig illa.

När man lever under såna förhållanden tvingas man att bli tuff. Så fort nån närmade sig trodde jag att jag skulle bli sparkad. Jag fräste och morrade, rynkade nosen och gjorde allt jag kunde för att bli lämnad ifred.

Den enda som inte verkade direkt elak var tanten som ibland gav mig mat. Fast jag vågade inte gå nära henne. Jag var säker på att hon skulle göra mig illa om hon bara fick chansen.

Det gick en tid. En dag hörde jag tanten tala i nån apparat hon höll för örat. Jag hörde att hon sa "stackars katt", "måste få bli omhändertagen", "kan inte gå så här längre".

Jag förstod inte vem hon talade om och inte vem hon talade med heller. Men så en dag började det hända saker...

fredag 28 december 2012

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Jag började mer och mer förstå att mina människor aldrig skulle komma och hämta mig. De hade övergivit mig. Jag betydde ingenting för dem.

Det var inte så lätt att hitta mat där jag var. Jag åt mycket sånt som varken var gott eller nyttigt, men jag kunde ibland stilla den värsta hungern i alla fall. 

Gubben som roade sig med att sparka mig tog varje tillfälle att måtta in en spark. Ibland hann jag undan, ibland inte. En tant som såg honom skrek åt honom att låta bli mig. Då skrek han tillbaka att han hatade katter och att "kattf-n" inte skulle vara där.

Nähä, var skulle jag vara då? Är det verkligen så att just människor har rätt att bestämma vilka som får vara på olika platser? Har de nån bestämmanderätt över alla andra levande väsen? Det har jag svårt att förstå. Jorden är väl till för alla?

Så småningom började i alla fall den där tanten ge mig lite mat. Hon försökte klappa mig också, men då fräste jag och sprang bort det fortaste jag kunde. Efter att ha levt ett ensamt liv länge där människor ofta var elaka mot mig, vågade jag inte lite på nån människa.

torsdag 27 december 2012

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Idag är jag lite försenad att berätta för blogghjälpen vad jag vill berätta. Jag har nämligen varit akut hos vettisen. Det kanske beror på att jag fått dålig mat eller ingen mat alls under för lång tid, men jag har nåt som heter kronisk magkatarr. Jag måste äta en viss sorts foder och är det nån som nån gång glömmer det och ger mig nåt annat, då mår jag dåligt i magen.  Vettisen sa att allt skulle bli bra bara jag fick min specialdiet igen, och nu mår jag bättre.

Nåjam, nu ska jag fortsätta berätta vad som hände när jag var liten. En dag kom en stor, stor brummis och mina människor lastade in alla kartonger i den. Till sist var allt packat, utom mina matskålar. De bars ut på backen och slängdes där. Jag blev lite förvånad men tänkte att jag skulle nog få nya i vårt nya hem.

Sen hände det konstiga. De satte sig allihop i bilen och bara åkte. Kvar satt jag. Utan mat, utan möjlighet att gå in i mitt hem, och dessutom med en gubbe som sparkade mig så fort han kom åt.

På så sätt började mitt liv som hemlös katt. Jag ska berätta mer om det i morgon.

onsdag 26 december 2012

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Igår började jag ju berätta om mitt liv.  Vi ungar fick springa ute utan nån vidare tillsyn redan tidigt. Vi fick i alla fall komma in och äta oss mätta när vi var hungriga. Om nån var hemma som kunde släppa in oss alltså.

Vi växte förstås. Några av mina syskon fick andra hem, men inte jag. Men jag hade ju ett hem, fast jag märkte nog att jag inte precis var den viktigaste i familjen.

Det blev vinter och vår. Jag hörde att mina människor började tala om att de inte skulle bo kvar i huset. Jag började tycka att det skulle bli ganska skönt att flytta, för det fanns en farbror i området som svor och skrek varje gång han såg mig. Och inte nog med det - han sparkade på mig också!

Jag var väldigt rädd för honom och sprang hem det fortaste jag kunde så fort jag såg honom.

Där hemma blev mer och mer saker nerpackade i kartonger. Mina matskålar stod kvar och jag tänkte att det blir väl det sista vi packar, eftersom jag ju skulle ha mat ända in i det sista.

En dag kom en stor brummis och alla kartonger bars ut till den.

Jag berättar mer i morgon.


tisdag 25 december 2012

Katten Fortyna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Nu ska jag börja berätta min historia. Egentligen är det inte nån bra dag att börja på, för jag har inte sovit så bra i natt eftersom jag legat och tänkt dels på vad jag ska jama om, dels hur mitt liv har varit. Minnena kommer tillbaka, och det är inte så roligt precis.

De första minnen jag har är att jag bodde med mamma och mina syskon i en familj. Jag minns att barnen i familjen gullade mycket med oss ungar. De bar omkring på oss och sa att de tyckte vi var jättesöta.

Jag märkte att de inte brydde sig lika mycket om mamma, men hon fick ju mat så att hon i sin tur kunde mata oss. Det mesta var ganska bra tyckte jag.

Med tiden växte vi förstås, det gör ju alla ungar. Vi fick gå ut lite på tomten. I början tyckte jag det var läskigt. Det fanns så mycket ljud och så många människor och andra katter där. Trots att vi var så små fanns det de som inte var snälla mot oss, men då kunde vi ju springa hem och in i huset. Det kändes tryggt.

Ja, så är mina första minnen i livet. Men det skulle inte alltid vara så bra. Det ska jag snart berätta mer om.


måndag 24 december 2012

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, jag heter Fortuna och bor på Södertälje Katthem.

Det är jag som ska bli ny bloggkatt efter Lady som har fått ett eget hem.

Lady och jag har jobbat intensivt ihop den senaste tiden. När hon frågad just mig om jag ville bli ny bloggkatt blev jag jättenervös och bet på klorna en hel natt. Jag vet att nästan alla katter tycker det är läskigt i början, men Lady sa att eftersom det är så mycket att göra som bloggkatt så hinner man knappast bli nervös. Det är bara att slicka på pälsen och sätta igång, sa hon.

Men människor kanske inte vill läsa om ett tragiskt kattliv till, jamade jag. Men det är ingen som tvingar nån att läsa, jamade Lady. Är man trött på att läsa hur de flesta katterna på ett katthem har haft det så kan man läsa nåt annat.

Ja, nu vet ni vad ni har att vänta er. Jag ska börja  min berättelse i morgon. I kväll och i natt ska jag fundera ut vad jag ska jama. Jag måste ju ta allt i rätt ordning och berätta så verkligt som möjligt, så ni förstår hur jag haft det.

Eftersom jag är en väluppfostrad kisse tänkte jag i alla fall börja med att önska er alla EN GOD JUL!

lördag 22 december 2012

Blogghjälpen har ordet


 Så har då ytterligare en av "mina" bloggkatter flyttat.

Det är vid såna har tillfällen man önskar att man kunde stänga av känslorna, åtminstone för ett tag. Det känns tomt och vemodigt, samtidigt som glädjen över att Lady fått ett jättebra hem är stor.

De katter som får bli bloggkatter på Södertälje Katthem är oftast de som, av nån anledning, inte har så lätt att hitta sina människor. Våra kattungar hinner knappast läggas ut på hemsidan innan de fått ett hem, medan andra, vuxna katter kan ha svårare att sälja sig.

Lady var definitivt en sån katt som inte kunde sälja sig. Hon behövde upptäckas av någon som såg hennes potential. För ett par veckor sedan kom hon som såg den.

Lady har inte haft det lätt hittills i livet. Jag tror att många människor varit mycket elaka mot henne. Att hon inte vågat lita på någon är inte konstigt.

När Ladys matte väl hittade henne, tror jag matte kände det som många av oss erfarit, nämligen att när en katt som varit så rädd som Lady varit väl vänder och börjar lita på folk igen, då brukar det bli ett  särdeles fint förhållande mellan matte och katt. Jag tror det kommer bli så mellan Lady och hennes matte när Lady väl förstått att hon är älskad och skyddad mot elaka människor.

Nu ska jag skapa kontakt med Ladys efterträdare. Man kan inte ta vem som helst som bloggkatt. Det är viktigt att man får nån sorts kontakt med just den katten. Vi får se om vi börjar presentera oss redan i morgon eller om vi väntar lite.

Stort tack till alla er som följt och stöttat bloggkatterna på olika sätt. De behöver er!

fredag 21 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Vilken dag! Först kunde jag, som väntat, inte sova så mycket. Så småningom blev det morgon och morgonpasset kom och hjälpte oss. Det kändes både vanligt och ovanligt. Vanligt för att alla gjorde det de brukar, tömma lådor. byta ut vattenskålar, ge oss mat och gosa lite med oss. Men sen  märkte jag att många var inne hos mig och sa att jag skulle flytta och att de var både glada och ledsna för det.

En del hade tårar i ögonen. Men det var inte för att de var  ledsna, utan för att de var glada för min skull.

Mitt på dagen kom blogghjälpen. Hon var inne hos mig och gav mig lite godis. Vi jamade lite och hon sa att snart kommer matte.

Det var naturligtvis inte sant. Matte kom inte alls snart, utan det tog kattiljoner timmar innan hon kom vid 2-tiden. Då kom hon in till mig och berättade att vi skulle åka hem. Då fick jag lite panik och råkade riva matte lite i handen, men hon blev inte arg. Hon förstod att jag blev rädd eftersom jag inte riktigt visste vad som skulle ske.

Så småningom fick jag hjälp att komma in i min transportbur och jag bars ut från min bur som jag bott i en ganska lång tid. Gissa om mitt hjärta bankade?

När vi kom ut på kontoret var det många som ville säga hej då till mig och önska mig lycka till. Jag hörde dem, men var nog lite för skärrad för att egentligen höra vad de sa.

Sen bars jag ut i en brummis och vi åkte iväg. När jag satt där i brummisen tänkte jag, att just idag är det vintersolståndet. Det betyder att vi, sedan klockn 11.12 idag, gå mot ljusare tider. Det känns som en bra dag att flytta. Jag går också mot ljusare tider, de ljusaste tiderna i mitt liv!

Så vill jag tacka alla snälla bloggkompisar för att ni följt och stöttat mig. Utan er hade jag tröttnat för länge sedan. Snart kommer en av mina kompisar att ta över bloggen. Hon, - ja det är en tjej - har mycket att berätta och hon hoppas ni kommer stötta henne också. Det behöver hon!

torsdag 20 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag har jag suttit och funderat på hur det kommer att kännas i morgon. Ja, det är ju inte det enda jag gjort. Jag har ju för sista gången antar jag, hjälpt blogghjälpen med ett möte. Det är nämligen möte i Svekatt ikväll. Det är viktiga möten må ni tro, och inget får lämnas åt slumpen.

Svekatt jobbar för många katters framtid. De som jobbar på ett katthem har ofta mer än nog med att se till att vi får vår dagliga vård. De har inte tid och ork att föra vår talan gentemot myndigheter och andra. Därför är det jamarviktigt att Svekatt finns, som tar på sig den rollen.

Men som jamat, jag har annat i huvudet idag också. Packningen är klar, så egentligen borde allt vara frid och fröjd. Men jag vet inte om jag kommer kunna sova nåt i natt. Tänk om jag är klarvaken hela natten och dödstrött när jag kommer hem i morgon!

Jag ska säga till blogghjälpen att hon får rapportera hur det går.


onsdag 19 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Jag har totalt glömt en sak. Jag har glömt hur det är att ha ett eget hem där man är älskad. Undrar om man kommer att komma ihåg det igen, när man flyttar?

I alla fall kommer jag nog snart inse att det bästa för en katt är egna människor som gör allt för att man ska ha det bra.

Sen håller jag på att träna på en julsång. Jag har hört den sjungas i radion flera gånger. Den heter "I'll be home for Christmas". De har sagt här att det betyder "Jag kommer hem till jul". Fast jag vet inte om jag vågar sjunga den för matte. Kanske vågar jag inte förrän nästa jul.

tisdag 18 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem brättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag har jag tänkt på att livet är konstigt ibland. Och att man själv reagerar konstigt också.

Som nu det här med min flytt till exempel. Jag är ju egentligen den lyckligaste katten på jorden. Min matte är jamarsnäll och hon längtar efter mig. Jag vet att hela hennes familj älskar katter också. När matte var tvungen att jobba länge när hon hade sin förra katt, gick hennes pappa hem till henne för att göra katten sällskap. Matte tror att han kommer göra likadant med mig.

Matte förstår också att jag kommer behöva lite tid på mig att känna mig hemma. Hon kommer inte blli besviken om jag inte ligger i hennes knä på julafton. Hon förstår.

Och ändå är jag lite nervös! Hur knäpp kan man vara egentligen? Jag kan ju ta det alldeles lugnt, men på nåt sätt är det inbyggt i mig att jag ska vara rädd. Ändå har det blivit så mycket bättre. Nu är jag inte rädd när människor på katthemmet klappar mig till exempel. Varför skulle de jag träffade innan göra så jag blev rädd? Jag hoppas och tror att när jag väl känner mig hemma hos matte, kommer jag aldrig mer bli rädd för de människor jag möter.

måndag 17 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag har jag jobbat hårt. Det har varit styrelsemöte och jag har förberett allt för blogghjälpen för sista gången.

Det känns lite vemodigt, men samtidigt har jag lärt upp min efterträdare, så jag tror att allt kommer gå bra även framöver. Fast det är en tuff uppgift h*n tar över. Det är tur att vi katter är så lättlärda och intelligenta.

Matte har ringt och berättat att hon kommer och hämtar mig på fredag. Nu måste jag börja provpacka alla saker och tänka igenom noga vad jag ska ha med mig. En del saker kommer jag skänka till mina kompisar som fortfarande bor kvar på katthemmet.

söndag 16 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus igen. Blogghjälpen kom, fast sent. Hon hade varit på nya katthemmet och tittat. Nu börjar men verkligen se hur det ska bli, berättade hon.

Om allt går som det ska kommer jag aldrig att få se nya katthemmet, annat än på bild. Det känns ju på ett sätt lite märkligt eftersom jag arbetet så mycket med det, men om alternativet är att man får ett eget hem - ja då är valet lätt.

Jag är i alla falla jamarglad att många av mina kompisar kommer att ha nånstans att ta vägen när det gamla katthemmet ska rivas. Tänk om vi hade varit tvungna att stänga katthemmet *ryser*.

Nu ska jag i alla fall börja planera lite för vad jag ska ha med mig när jag flyttar. Man samlar ju på sig en del saker när man bor här.

Om blogghjälpen får behålla strömmen hörs vi i morgon.

lördag 15 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag kan vi bara jama att blogghjälpen haft strömavbrott från tidig eftermiddag till klocka sent. När strömmen äntligen kommit tillbaka måste vi sova.

Vi hörs i morgon.

fredag 14 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Ibland, eller jämt förresten, är det tur att det finns duktiga volontärer som tar hand om oss. Ikväll till exempel, när kvällspatrullen kom, fick de se att en av mina kompisar i karantän blödde från en tass.

Eftersom närmaste djursjukhus redan stängt var det svårt att få kissen till en vettis. Då löser våra volontärer situationen själva genom att förbinda tassen, så vi kan avvakta till i morgon med vettisbesök.

Varför uppmärksammas inte såna människor mer? Det borde finnas massor med priser och utmärkelser för människor som ställer upp så. De jobbar i det tysta, men deras arbete gör att hemlösa katter kan få ett värdigt liv.

Människor som sparkar på en boll, som slår på en boll med ett racket, som gör en massa annat som kanske inte är så märkvärdigt, de får priser, bidrag och pengar och är ganska lätt. Men de som gör en ovärderlig insats för hemlösa katter - vad får de? Som tur är finns det människor som tycker det är tillräcklig belöning att se en hemlös katt få ett hem. Men nog är de värda mycket mer?

torsdag 13 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit här igen. Men hon pratade inte så mycket med mig, för hon hade lite bråttom. Hon skulle nämligen skjutsa hem en kisse.

Det var en av mina kompisar som säkert blivit avlivad för länge sen om vissa myndigheter fått som de velat. Hon var väldigt rädd när hon kom till katthemmet. Människor hade inte varit snälla mot henne och alla som varit i närheten av en katt vet att när vi blir rädda så försöker vi försvara oss mot de vi tror vill oss illa.

Det kan dröja innan vi inser att det faktiskt finns människor som vill oss väl. Så var det med mig och så var det med min kompis. Men om man har tålamod så kommer det nån som fastnar för just OSS. De människorna ser att vi längtar efter att våga visa att vi tycker om dem, och ger de oss bara tid så blir de rikligt belönade. För vi katter kan verkligen älska.

Ge rädda katter möjlighet att visa det.

onsdag 12 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Ibland har vi nåt som heter prao-elever här på katthemmet. De brukar vara här nån eller ett par veckor. Jag tycker det är spännande att se hur olika de är. En del gör nästan ingenting. Sitter vid ett bord och spelar dataspel och man får hela tiden säga åt dem vad de ska göra. Då gör de i bästa fall det, sen inget mer.

Men så finns det andra. Just nu har vi tjejer här som är alldeles otroliga. De gör vad de ska, de tar egna initiativ och de är jamartrevliga.

När de är färdiga med alla "måsten" går de inte och sätter sig och spelar spel eller nåt annat som inte vi katter har nån nytta eller glädje av. De kommer in och gosar med oss katter istället! Och det fantastiska är att de inte bara går in till katter som vill gosa. Nä, de kommer in till kissar som är lite blyga och t o m rädda också!

Jag har sagt till dem att jag tycker de ska vara hos oss jämt, men de säger att det inte går, för de måste gå i skolan också. Det kan jag ju förstå, men jag hoppas de kommer tillbaka till oss sen, i alla fall som volontärer.

Visst är det kul att det finns såna unga människor också?





tisdag 11 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Jahajam, då har man suttit och slitit förgäves! Hela dagen har jag förberett styrelsemötet i detalj. Jamat precis vad blogghjälpen ska säga på mötet. Och vad händer? Jo, mötet blir inställt!

Först är det 2 som fått förhinder, sen börjar det bli dåligt väglag också och då tyckte blogghjälpen det var bättre att skjuta på mötet. Jag jamade till henne att jag skulle ha ersättning för mitt jobb i alla fall. Det lovade blogghjälpen att jag skulle få. Vanlig ersättning, sa hon.

Undrar förresten vad hon menar med det? Det är inte mycket extra man får här för att man är bloggkatt ska ni veta. Fast blogghjälpen säger att det är äran som räknas.

Jag tycker äran ska komma i andra tass. I första tass borde man får massor med godis. Måste tyvärr meddela att jag inte kommit nån vart med henne i godisförhandlingarna. Men de fortsätter med oförminskad styrka!

måndag 10 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag har jag varit jamararg. Anledningen är den här artikeln som jag läst.

Ynkliga människor har helt sonika kastat ut en katt ur bilen, mitt i smällkalla vintern!

Det talas mycket om kastreringskampanjer för katter, och det är jamarbra, men sjutton vet om inte en och annan tvåbening också skulle hindras från att föda barn. Om man kan handla så här illa mot en värnlös katt, vad har man då för känsla för sina barn?

Nåt fel måste det vara hos dem som inte kan känna empati och respekt för en annan levande varelse. Det måste bli ett slut på den här hjärtlösa hanteringen av oss!

Usch. Nu ska jag lugna ner mig med att förbereda blogghjälpen inför styrelsemötet i morgon. Det är mycket att stå i nu må ni tro.


söndag 9 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

I helgen har det pågått mycket aktiviteter på vårt nya katthem igen. På den här första bilden ser ni material som ska bli burar så småningom. Ni anar inte vilket jobb det varit att bara bära upp allt det här tunga för trapporna till katthemmet. Det är inte precis så att man tar ett gäng brädor och travar uppför ganska många trappsteg.

 På nästa bild ser ni Pelles matte. Både hon och Pelles husse har hjälpt oss jamarmycket redan. Vi hoppas så klart att Pelle ger dem ledigt att komma till katthemmet ännu mer, men som alla andra måste de ju jobba med annat också, så att Pelle får mat och tak över huvet.



På nästa bild ser ni Christer till höger och Patrik till vänster. De är snälla snickare som kan allt.

På bilden håller de på att mäta ut var de ska såga upp fönster i karantänavdelningen.


Sist idag vill jag visa en bild på Niclas. Han kan allt om elektricitet. Dessutom är han, liksom alla andra som hjälper oss, jamartrevlig. Och det trots att han har en skällis hemma! Fast jag vet ju att det finns trevliga skällisar också.

Tänk den dag alla kissar kan flytta över till nya katthemmet! Vad roligt det kommer bli. Fast jag tror att jag kommer att ha flyttat till mitt nya hem då, men jag gläds i alla fall för alla kompisar som får flytta hit. 

lördag 8 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

 En sån här lördag före jul, verkar det som om det flesta måste rusa omkring på stan och köpa saker. Som tur är finns det undantag. Titta på vår hemsida. Där syns det vilka som ägnar sig åt viktiga saker: Christer, Pelles matte och Niclas. De bygger ett nytt katthem!

Patrik brukar också hjälpa oss, men han vara jamarförkyld och gjorde nog klokt i att åka hem och sova.

Trots att jag själv fått ett hem blir ja alldeles varm i hjärtat när jag ser på Facebook hur vårt nya katthem växer fram. Det känns alldeles fantastiskt och jag blir jamarglad för mina hemlösa kompisars skull.

Jag tycker att alla borde hjälpa katthem så att de kunde hjälpa fler hemlösa katter.

fredag 7 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Har ni sett vilket fint pris Gustav instiftat till all katthemspersonal? Det är såna här initiativ, bland annat, som gör att det känns värdefullt att jobba på ett katthem.

Man jobbar inte där för att tjäna pengar eller för att "göra karriär". Tvärtom. Man jobbar där bara för att man vill hjälpa katter som har det svårt. Vår belöning ligger i att se att en hemlös kisse får ett bra hem.

De som jobbar på ett katthem borde uppmärksammas mycket, mycket mer. Utan alla människor som går upp tidiga mornar i ur och skur, mörka kvällar, som ställer upp på loppisar, julmarknader och annat för att dra in pengar till verksamheten, som ställer upp på öppet hus, som gör hembesök, som raggar gåvogivare m m, utan dem skulle katthemmen inte kunna existera. Det är DE som är hjältarna. Och det är de som får Gustavpriset 2012!

torsdag 6 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag är det öppet hus. Eftersom det är svårt att ta sig fram med brummisar så  blir det nog inte så många besökare. Det är synd, för jag har flera kompisar här som skulle behöva ett hem.

För min del är et inte viktigt att få ett hem just till jul. Vi katter firar ju inte jul så särskilt mycket. Faktiskt är det så att jag tycker det där julfirandet är lite överdrivet, Många, som inte har nån att fira julen med, blir ledsna då. Visserligen kunde man ju tycka att de kunde ta hand om en hemlös katt eller fler, så de slapp vara ensamma, men alla kan ju inte ta hand om en katt.

Har man t ex ingen bostad eller inga pengar att köpa kattmat, kattsand och allt annat en katt behöver för, så är det ju svårt att ta hand om en katt.

Och som jag jamat tidigare - ett bra sätt att avdramatisera julen är ju att skänka pengar till ett katthem istället för att köpa massa julklappar.


onsdag 5 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag hade blogghjälpen tänkt komma till katthemmet ett tag. Men det var bra att hon inte gjorde. Först var hon alldeles insnöad, i rent bokstavlig mening också. Sen hostar hon så hon skrämmer slag på alla i omgivningen.

Jag vill ju varken bli skrämd eller förkyld. Tänk att behöva åka till sitt nya hem med halsduk och nosdukar. Man trasslar ju så lätt in tassarna i halsdukar. Jag vill vara i form när jag ska åka!

Det är svårt för våra tvåbeningar att ta sig till katthemmen när det är sånt här väder. Jag undrar varför det behöver vara sånt väder.Varför kan det inte få vara lite lagomväder så de inte behöver kämpa som bara den bara för att ta sig hit? Dumma väder. De ger oss ju så mycket av sin fritid ändå. Vad skulle hända med oss om de inte kom *ryser*.

Nu hoppas jag att det blir fint väder hela vinterna, våren, sommaren och hösten och lika fint kommande år.


tisdag 4 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

 Idag har jag tänkt på att jag skulle vilja köpa allt i hela världen till min matte i julklapp. Fast det skulle ju bli väldigt mycket saker, och jag är inte säker på att hon vill ha så många saker.

Kanske är det bäst att jag bor in mig ett tag innan jag vet vad hon vill ha. Tänk om hon skulle bli arg på mig bara för att hon får en massa saker hon inte vill ha? Men blogghjälpen säger att hon tror inte min matte kommer bli arg på mig. Inte ens om jag gör nåt tokigt. Fast hon kanske säger till mig att jag inte ska göra om en sån tokighet. Det kallas visst uppfostran.

Så blogghjälpen föreslår att jag ska ge nåt till mina kompisar här på katthemmet istället. Eftersom jag inte har så mycket pengar, inga alls faktiskt, så har hon lovat köpa extra julgodis till alla mina kompisar som är kvar på katthemmet över jul och nyår.

Sen har jag en dröm också. Jag drömmer om att alla människor skulle avstå från att köpa minst en julklapp och istället skänka dem pengarna till ett katthem som tar hand om hemlösa katter.Tänk om den drömmen blev sann!


måndag 3 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem brättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Tänk att man aldrig är riktigt nöjd. Vi har ju hittat hem åt många hemlösa katter i år. Snälla människor jobbar på katthemmet på sin fritid. De gör ett fantastiskt arbete. Utan dem skulle nog inget katthem kunna överleva. I alla fall inte vårt.


Även om så gott som alla katthem har någon eller några anställda som har det övergripande ansvaret för katthemmen, så går det inte att betala löner till så många som skulle behövas för att det skulle fylla behoven.

SVEKATT har skickat ut en enkät till ett antal katthem. 42 organisationer har svarat. Frågorna var hur många katter de omplacerat under 2011 och hur många volontärtimmar som behövs per vecka för att driva verksamheten.

De här 42 organisationerna omplacerade 5 600 katter 2011. Det har krävt 236 248 timmars volontärarbete! Om alla skulle ha betalt efter förtjänst skulle det kosta 37 miljoner kronor. Ändå har man då inte räknat in t ex styrelsens arbete, arbete som läggs ner på marknadsföring, att samla in pengar till verksamheten, kostnad för hembesök, kostnad för transport till veterinär, jourhem etc.

Men trots att så många hjälper oss hemlösa katter, så skulle jag vilja att ännu fler engagerade sig, så att ännu fler av mina kompisar kunde tas om hand och få hjälp att få ett kärleksfullt hem. Sånt här tänker jag särskilt på när det är så kallt ute som det är nu. Ni kan se en bild som jag lagt ut på vår hemsida . Så illa kan det gå om en stackars kisse inte får hjälp i tid.

Så hjälp oss att hjälpa ännu fler katter. Ni kan göra det på så många sätt, och jag vet att de flesta av er redan gör det. Och då jamar jag inte bara om att skänka pengar, vilket naturligtvis är väldigt viktigt. Jag jamar också om att t ex berätta för vänner och bekanta att de kan ta hand om en hemlös katt. Och framför allt, att ni tar väl hand om era egna katter. Fast det vet jag att ni gör!

söndag 2 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus.Först fick jag ett tygstycke som matte har haft. Det skickade hon med blogghjälpen, för då kan jag ligga på det och känna hur det doftar i mitt nya hem. Jag tycker det doftar jamargodis. Jag ska ligga på det i natt och tror jag kommer sova jättegott.

Sen fick jag lite godis av blogghjälpen också. Sen berättade hon för mig om hembesöket. Det hade gått jättebra, som jag sa igår.

Idag hade blogghjälpen tänkt hjälpa till med lite målning på nya katthemmet. Men då var det så att man skulle byta ut fönster i lokalen. Då hade hantverkarna som ska göra fönsterjobbet, lyft ut alla fönster så det var jättekallt. Det var till och med så kallt att det inte gick att varken spackla eller måla. Så då blev det så att det inte blev nåt målerijobb idag.

Hoppas det blir i veckan istället. Då ska även ventilationen sättas in. Ni anar inte så fint det kommer bli! Det är jättekul att ansvara för organisationen av allt på nya katthemmet!

lördag 1 december 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Nu har blogghjälpen varit på hembesök hos min matte.

Blogghjälpen sa att hon tror jag kommer få den bästa matte man kan tänka sig. Hon är lugn och förstående. Hon och hela hennes familj är vana vid katter och förstås stora kattvänner. 

När mattes förra katt levde brukade hennes pappa komma och besöka den kissen om mattes arbetsdag blev lång, så den inte skulle behöva vara ensam länge. Hon trodde nog han skulle komma till mig också om matte skulle bli försenad eller bli tvungen att jobba över.

En annan bra sak med matte är att hon är fullt medveten om att jag behöver tid på mig för att bli trygg. Jag ska få ta den tid jag behöver. Tänk att det finns såna mattar! Och att en sån har hittat mig!

Fast matte vill vara hemma lite när jag flyttar, så jag kommer inte åka hem förrän till jul. Innan dess kommer hon att besöka mig på katthemmet. Det ser jag fram emot.

Tänk att få fira jul i ett EGET hem!


fredag 30 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag är både jag och blogghjälpen och flera andra här på katthemmet både arga och ledsna.

Det var så här. I början på sommaren kom två kvinnor till katthemmet. De ville ha en katt som skulle få bo på landet över sommaren. När sommaren var slut skulle en av dem ha katten hemma i lägenheten. Katten i fråga var jättemysig. Allt lät bra.

Men så kom hösten. Då var katten plötsligt inte lika intressant längre. Ingen av damerna vill ha den längre. Istället skulle de försöka hitta ett nytt hem åt den. Det gick nu inte och då kom man på en genial idé. Man skulle åka till veterinären med den och låta den somna in! Man ville inte att den "skulle behöva sitta på ett katthem". Katten är ca 1 år.

Men då var det nån på katthemmet som tände på alla cylindrar och mer eller mindre beordrade dem att lämna tillbaka katten till katthemmet.Så idag kom den stackars katten tillbaka. Den verkar plötsligt jätteaggressiv och ligger och morrar i buren. Vi undrar vad de gjort med katten.

Sånt här gör oss fly förb-e. Ja, ursäkta jamet, men ibland får man faktiskt ta till såna ord.

Nåjam, nu ska vi se till att kissen blir sitt gamla jag, sen kommer han nog få ett RIKTIGT hem, ett hem där man är älskad även efter några månader. FYYYY för såna människor!

Sen lovade jag igår att berätta om ett rekord. Det är nämligen så att i morgon ska blogghjälpen göra ett hembesök för mig! Rekorden består i att, om allt ser bra ut, jag kommer att bli den katt som bloggat kortast tid innan jag får ett hem. Ni håller väl tassarna för mig? Och vi tror inte att min matte kommer att sluta älska mig om några månader.




torsdag 29 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Nu har jag bott en tid på katthemmet. Jag har börjat bli mer och mer orädd för tvåbeningar. Nu får man klappa mig och jag äter gärna godis ur handen på dem som ger mig. Jag brukar få skinka ur handen på en av tjejerna ibland. I början var jag lite rädd när hon strök mig på huvudet samtidigt som jag åt, men nu får man till och med klappa mig försiktigt utan godis i handen. Fast det är klart att det är mycket bättre om med godis.

Jag fick ju ärva den svåra godisfrågan från Bertil. Det behövs nog tuffa förhandlingar med blogghjälpen för att det ska bli nån ordning på det. Men det är bara att slicka på tassarna och sätta igång.

I morgon tänker jag bland annat berätta lite om ett rekord.

onsdag 28 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Ja nu satt jag i min bur på katthemmet, dräktig.Veckorna gick och en dag kände jag att det var dags att föda. Tyvärr var det ganska besvärligt och bara en unge överlevde.


När det gått ytterligare en tid fick vi flytta ut från karantän till större bur ute i katthemmet. Det var bra att få lite mer utrymme, för min unge hade börjat bli ganska livlig. Eftersom hon var ensam med mig fick hon en kompis också. Det var en liten unge som inte hade nån egen mamma.

Efter en tid fick min unge ett eget hem. Det kändes bra, för jag tycker inte en unge ska bo för länge på katthemmet om det inte är alldeles nödvändigt. Oftast får ju ungarna hem ganska snart också.

Jag däremot blev ensam kvar på katthemmet.

Nu vet ni lite om min bakgrund. Inte allt förstås, det går bara inte att berätta allt. Däremot ska jag snart börja berätta om mina funderingar som katthemskatt som söker ett eget hem.

Det finns en hel del att berätta där må ni tro!

tisdag 27 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Ja, så hade jag alltså hamnat på nåt som kallades katthem. Och nog fanns det katter där alltid. De tyckte jag var ganska trevliga. Människorna däremot var jag rädd för. Så fort de öppnade dörren till min bur fräste jag och slog med tassen allt jag kunde.

En dag kom nån som kallades veterinär och tog tag i mig i nacken och lyfte ut mig ur buren. Jag försökte allt jag kunde att ta mig ur greppet men det gick inte. Till råga på allt stack han mig i pälsen!

 Sen vet jag inte vad som hände, för plötsligt vaknade jag i min bur igen och hade ett sår på magen. Under den tid jag varit på katthemmet hade jag börjat tycka lite, lite grann om en tjej som var där ofta. Hon kunde till och med få klappa mig lite utan att jag blev rädd.

När hon kom in i rummet efter att jag fått det där såret berättade hon för mig att jag skulle kastrerats, men att man då upptäckte att jag var dräktig, så man sydde ihop mig igen. Ungarna fanns alltså kvar i min mage.

Nu fick jag vänta på att ungarna skulle bli färdiga att födas. Under tiden försökte jag att utnyttja tiden till att fundera lite över det där med tvåbeningar. ALLA kanske inte var SÅ farliga? Eller?

måndag 26 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Som ni kanske minns kom de där tjejerna, som jag inte litade på, tillbaka med en låda som de ställde in mat i.När jag repat mod till mig och tänkte gå fram och äta upp maten kom ett gäng killar och gick förbi. Som tur var såg de inte mig, för jag hade ju gömt mig i busken intill.

Jag funderade på hur jag skulle göra, men ibland är man så hungrig att man är beredd att ta risker. Så hungrig var jag då, så jag beslutade mig för att springa fram och äta upp maten och planen var ju att jag sedan skulle rusa tillbaka till min buske och gömma mig.

Men nu gick det inte alls som jag tänkt ut!  Så fort jag fått in svansen i lådan smällde det till så jag hoppade högt och en dörr stängdes bakom mig. Jag kastade mig mot taket, väggarna, ja överallt för att försöka ta mig ut, men förgäves. Till råga på allt elände kom tjejerna tillbaka och bar iväg med lådan och mig i.

Sen vidtog en skräckfärd som jag sent ska glömma. När den äntligen var över bars jag in i ett hus. Jag kände direkt att det fanns andra katter där. Dem oroade jag mig inte för, men de där tvåbeningarna som fanns överallt i huset - det var DOM som var farliga!


söndag 25 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Ni som läste min blogg igår vet att man tog mina ungar utan att man tog med mig.  De som gjorde det trodde de gjorde en god gärning, men det blev förstås fel. Man ska inte ta ungar från mamman, utan man ska ta allihop på en gång. Men nu var det så dags.

Jag fortsatte mitt liv som hemlös katt. Det var ett tufft liv med gott om elaka människor. Jag blev mer och mer på min vakt och jag mådde inte alls bra på något sätt. Dessutom började det bli kallt ute och marken blev frusen. Det var svårt att hitta mat.

En dag såg jag några tjejer som rörde sig i mitt område. De tittade åt mitt håll där jag låg i en buske. Jag var rädd för dem, eftersom de flesta jag mötte verkade vilja mig illa.

Nästa dag kom de tillbaka. Då hade de en låda med sig. De satte ner den på marken. Sen såg jag att de satte in en skål i lådan.Snart kände jag att det luktade himmelskt. Jag hade inte ätit på hela dagen, så jag var väldigt hungrig. Men så var det ju de där tjejerna som jag var så rädd för.

Så småningom hörde jag att de sa till varandra "vi går härifrån så kanske hon vågar sig fram". Sen gick de.

Jag låg kvar länge och funderade. Vågade jag ta risken och gå fram och äta av den goda maten? Tjejerna syntes ju inte till.

Just som jag hade bestämt mig för att våga springa fram kom ett gäng killar gående, alldeles bredvid lådan. Jag retirerade in till busen direkt. Hur skulle jag göra nu?

Jag berättar mer i morgon.

lördag 24 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Ni som läst min blogg vet att mina ungar blev inlurade i en låda med mat, men att jag inte vågade inte följa med in i lådan. När jag inte kom bars lådan iväg med mina ungar i. Jag blev så klart ledsen, men insåg att de nog skulle ha större chans att få det bra än om de levde kvar utomhus.

Sen har jag fått hör i eftertass att man efter en tid kontaktade katthemmet angående ungarna. De ville att katthemmet skulle ta hand om dem. 

På katthemmet frågade de var mamman var. "hon är kvar där ute. Vi fick inte tag i henne" sa de. Då blev de upprörda på katthemmet och sa att man inte fick göra så. Ungarna ska inte skiljas från mamman utan man ska fånga in allihop. Nu när det hade gått så lång tid var det för sent att återförena oss eftersom ungarna nog glömt sin mamma och mamma glömt sina ungar.

Nu fanns alltså ungarna på katthemmet, men jag var kvar där ute. Jagad, hungrig, ledsen och trött. Att vara hemlös katt är inget jag unnar någon.

Jag berättar mer i morgon.

fredag 23 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår hade jag börjat anpassa mig så smått till ett liv ute, utan mat, utan gos, utan värme men med massor av elaka människor som verkade njuta av att plåga en hemlös katt.

Som jag nämnde fick jag ordentligt ont i magen. Jag trodde det enbart berodde på allt skräp jag ätit, men nu i eftertass förstår jag att det delvis hade andra orsaker.  Jag fick 3 ungar! Det var ju inte så bra, för det var inte lätt att ta tass om sig själv, och att dessutom ha 3 ungar gjorde inte saken lättare.

Nu var det i alla fall vår och det var inte så kallt ute, så jag lyckades hitta mat och ett ställe att gömma mina ungar när jag var ute och hämtade maten. Framåt sommaren började ju ungarna springa omkring. En tvåbening fick syn på dem. Hon gick nära dem och så småningom fick hon klappa dem. Jag höll mig så klart på avstånd. Jag visste minsann vad tvåbeningar var i stånd till!

En dag hade den där tjejen  med sig en låda som hon la god mat i. Mina ungar, som var hungriga för jämnan, sprang fram till lådan och hoppade in i den. Då ropade tjejen på mig och trodde jag också skulle gå in. Men - NÄÄ. Så lättlurad var inte jag.

Jag berättar mer i morgon.


torsdag 22 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Att börja inse att man inte har nåt hem, inte nåt värde, inte är önskvärd nånstans och dessutom inte har nån mat - det var en hemsk upplevelse som jag inte unnar någon.Visserligen var inte det "hem" vi bodde i från början nåt toppenställe, men vi hade i alla fall tak över huvet och mat, för det mesta i alla fall.

Men trots allt fanns det en sak som var ännu värre: alla elaka människor som absolut måste ge sig på och plåga en övergiven katt. Hur kan nån finna nåt nöje i att se en annan varelse bli vettskrämd?


Jag började i alla fall inse att om jag skulle överleva måste jag
1 skaffa mat
2 akta mig för elaka människor
3 söka skydd mot snö och kyla.

Det gick väl "så där". jag lyckades i alla fall överleva till våren då det blev lite drägligare att vara ute. Elaka människor fanns det tyvärr gott om och jag lärde mig att bli riktigt aggressiv mot dem. Inte för att det hjälpte så mycket, för även om man är aggressiv blir man träffad av saker som slängs på en.

Framåt vårkanten började jag få ont i magen. Jag visste ju att jag ätit både grus, nåt som heter frigolit och annat för att stilla hungern, så det var inte så konstigt om jag fick ont i magen.

Jag berättar mer i morgon.


onsdag 21 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lady på Södertälje Katthem.

Idag har jag varit jättenervös hela dagen, för jag ska göra mitt första blogginlägg. Oj vad läskigt det har känts. Fast Bertil sa att det alltid är så i början men att man snabbt blir van. Jag hoppas han har rätt. 

Jag ska i alla fall börja med att berätta vad som hänt i mitt lliv innan jag kom till katthemmet.

Jag föddes i ett hem där det fanns många katter. Alldeles för många. Jag fick tidigt lära mig att akta mig för att vara i vägen för människors fötter, händer, armbågar - ja allt som hade med människor att göra.

Jag och mina syskon var inte alls gamla när vi blev utslängda. Så fort vi försökte ta oss in igen skrek man åt oss och kastade stenar, papper, vatten och annat på oss och sa åt oss att försvinna.

Det var mörkt och regnigt ute. På natten kom det nåt vitt på marken också. Vi syskon låg tätt tillsammans för att hålla värmen. Vi var både rädda och hungriga. Så småningom gav vi oss iväg på jakt efter nåt att äta. Vi hittade inte mycket att stoppa i våra magar.

På morgonen försökte vi leta oss hemåt igen, men det hade vi inget för. Vi blev inte insläppta utan man kastade saker på oss igen och skrek åt oss att försvinna.

Jag började förstå att jag måste vänja mig vid ett liv där jag alltid måste vara beredd att försvara mig för elaka människor. Ännu hade jag inte stött på en enda människa som var snäll mot mig. Jag var säker på att det inte fanns snälla människor.

Jag berättar mer i morgon.



tisdag 20 november 2012

Katten Lady på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, jag heter Lady och bor på Södertälje Katthem.

I söndags flyttade min kompis, Bertil till ett eget hem. Innan han flyttade jamade han med mig om att han tyckte jag skulle bli hans efterföljare.

"Aldrig i livet att jag vågar" jamade jag. "Jag är livrädd för att visa mig".

"Men Lady", jamade Bertil, "du vet ju att det är ett sätt att visa sig och kanske få ett eget kanonhem så småningom. Alla bloggkatter hittills har förr eller senare fått ett hem. Det kan du också få" jamade han.

"Visst, men jag vågar inte ändå" jamade jag. "Jag vågar ju inte låta vem som helst klappa mig ännu och då vill nog ingen ha mig".

"Hörrödu Lady, nu är du fjollig" jamade Bertil. "Du behöver stärka självförtroendet och att bli bloggkatt kan hjälpa dig förstår du. Nu blir du katthemmets bloggkatt, därmed bastu" jamade han och stampade med tassen i golvet.

"Okej då", jamade jag ynkligt. "Det är väl bäst att jag lyder, det kanske inte är så farligt som det verkar".

Så då bestämde vi att jag skulle bli katthemmets bloggkatt. Trots att jag är jätteblyg.

I morgon ska jag börja berätta min historia för er. Den är inte så rolig, må ni tro.

måndag 19 november 2012

Några ord från blogghjälpen

Hej, det är Blogghjälpen  på Södertälje Katthem.

Idag är det en sån där "tom" dag igen. Senaste bloggkatten och hjärtetjuven, Bertil, flyttade igår. Jag minns väldigt väl första gången jag träffade honom. Han hade just kommit till katthemmet och vi skulle till veterinären med honom akut för han var i ett erbarmligt skick.  Ärrig i hela ansiktet, en stor varböld på kinden, ordentligt ont i höften, allmänt sliten. Vi förstod att människor inte varit snälla mot honom, ändå lät han oss och veterinären behandla honom på alla sätt utan att fräsa eller morra. Han var alldeles stilla.

Jag förstod att det här var en klok katt. Han förstod att han fick hjälp.

Igår skjutsade jag honom till hans nya hem. Det var inga som helst problem att lyfta in honom i transportburen. I bilen blev han lite orolig. Jag talade med honom och förklarade att jag förstod att det var trist att åka bil, men att vi måste. Sen sa jag att han skulle förstå på kvällen varför det var nödvändigt och då skulle han förlåta mig. Det känns som om han förstod vad jag sa.

Redan efter några minuter i nya hemmet kom han fram och bestämde sig för att börja undersöka allt och i natt har han sovit i mattes säng. Äntligen har Bertils RIKTIGA liv börjat.

Vi är många på katthemmet som kommer sakna honom, men samtidigt är vi jätteglada att ha fått sitt för-alltid-hem.

Vi vill tacka alla som stöttat oss. Ni är ovärderliga.

Att försöka skriva om en stackars katt som oftast hamnat på katthemmet för att den haft en bedrövlig tid innan, är känslosamt. Ofta vet vi inte vad de varit med om, men ibland tycker jag att de berättar för mig. Det är det jag försöker förmedla.

Som en av våra kära medarbetare sa idag när jag berättade om Bertils första natt i egna hemmet: Där kom den avlöningen!! 

Och det stämmer. Vi jobbar och gör allt vi kan för våra katter. Lönen kommer i form av att vi lyckas hitta ett bra hem åt dem. Då blir vi belönade.


Nu ska en ny katt berätta sin historia. Hon kommer nog börja i morgon eller i övermorgon. Det är lite oklart ännu hur mycket hon hinner förbereda sig.

Under tiden ska vi tacka Dui och Deco för att de skänkt en lotterivinst till Södertälje Katthem. Det är en klätterställning. Vi kommer inte sätta ihop den förrän vi flyttar till nya katthemmet, men vi vill i alla fall rikta ett STORT TACK till Dui och Deco som tänkte på oss!

söndag 18 november 2012

Katten Bertil, som inte längre bor på Södertälje Katthem, berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

 Tänk, så kom den där dagen
 äntligen, Dagen F som i Flytta hem.

Som väntat kom blogghjälpen jättesent, inte förrän halv 10 var hon här. Jag var så klart färdig och på första bilden ser nu när jag tar en sista runda i buren på katthemmet.

Jag fick lite godis av blogghjälpen, sen gick hon för att hämta en sak. Då passade jag på att smita ut ur buren för att säga hej då till mina kompisar och önska dem lycka till. Det tog förstås en stund, men när blogghjälpen kom tillbaka bar hon in mig i buren igen. Så öppnade hon dörren till transportburen och la in lite godis där. Men jag hade faktiskt ingen lust att åka i den, så då stängde blogghjälpen dörren och öppnade taket på buren och sen bar hon upp mig och satte ner mig i buren genom taket istället. Hon sa att jag var jätteduktig, för jag stretade inte emot alls. Klart jag inte gjorde, jag visste ju att jag skulle åka HEM.

Sen bars jag ut i blogghjälpens brummis. När vi startade jamade jag högt. Blogghjälpen, som har lite svårt att fatta, trodde jag var rädd eller orolig.  Som tur var finns det andra, kloka, tvåbeningar på katthemmet också, och en av dem påpekade mycket riktigt att coola killen Bertil naturligtvis visade vägen och jamade hur hon skulle köra! Jag är ju inte den första katten som varit orolig för hennes framfart i trafiken, som ni kanske vet. Nåjam, tack vare mig kom vi dit vi skulle, nämligen till mitt hem.

Där blev vi mottagna av matte och hennes syster, som har bloggen Kattfamiljen.
(Där kan man förresten redan läsa om hur min första dag i mitt hem varit). Först tyckte jag det var lite ovant så jag tänkte att jag smiter in bakom soffan så de förstår att jag behöver lockas fram. De försökte en liten stund, men sen gick de in i köket för att skriva lite papper. Då var det ju ingen som brydde sig om mig längre, och vad skulle jag då sitta bakom soffan för? Alltså, jag gick fram och började undersöka saker. På andra bilden ser ni att jag undersöker en igloo som jag fått. Jag hann inte gå ända in i den för det är mycket att undersöka, men jag ska göra en noggrann nosologisk undersökning av den sen.

Efter en stund hittade jag en liten röd sak som doftade jättegott. Mynta, hette det visst. Då la jag mig på golvet och började leka med den.

Under tiden satt matte på golvet och åt nåt som jag tyckte luktade jättegott. Jågört hette det visst. Jag hade inte riktigt tid att smaka just då, men det ska jag nog göra så småningom.

Sen blev det dags att säga hej då till blogghjälpen. Hon såg lite ledsen ut när hon gick, men jag tror hon är mest glad att jag fått ett bra hem. Jag tror hon kommer säga några egna ord på bloggen i morgon.

Jag vill sluta min blogg på katthemmet med att tacka alla snälla kompisar och tvåbeningar som stött mig på olika sätt. Ni är helt enkelt toppen! Nu får ni fortsätta stötta min efterföljare. Mig kommer ni nog få höra från på ett eller annat sätt även i framtiden.

Nosbuffar på er allihop!





lördag 17 november 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Idag har jag ordnat med det sista mötet för min del, nämligen medlemsmötet. Det blev mycket jobb, för grejer skulle transporteras från vårt nuvarande katthem till det nya. Jag fick hela tiden sitta med listor och pricka av att allt var med: stolar, bord, kaffe, bröd, socker, muggar, saft etc.

Hade jag inte tagit tass om detta hade det blivit kaos, det är ett som är säkert.

Nu ska jag vila inför morgondagen. Ska försöka sova lite också, men det kan bli svårt, för det är mycket att ordna med packning, överlämning till efterträdare, farväl till kompisar etc. 

Men i morgon är det dags! Matte: du har väl laddat med godis?

fredag 16 november 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Håhå, jam-jam. Jag trodde jag skulle få det lite lugnt de här sista dagarna på katthemmet. Men oj vad jag bedrog mig.

Här är det full fart och som tur är har jag tid att hjälpa till. Det ska nämligen bli medlemsmöte i morgon på nya katthemmet för alla som betalat medlemsavgift. Ni kan ju tänka er själva hur det skulle gå om inte en van bloggkatt hjälpte till!

Nu är ju inte nya katthemmet klart tyvärr. Golvläggaren är försenad två veckor och därmed försenas allt annat också. Det är lite trist. Men man kan i alla fall få en uppfattning hur det ska bli och man komemr framför allt se var katthemmet ligger.

JAg har ordnat med allt som vanligt, så jag tror det kommer bli ett bra möte.

torsdag 15 november 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Har nu precis ordnat med mitt sista Öppet Hus på katthemmet. Det känns nästan lite konstigt att jag inte ska behöva göra mig fin just på söndagar och torsdagar i fortsättningen. Jag kommer inte att behöva göra mig till för någon, för matte har saagt att hon gillar mig precis som jag är.

Blogghjälpen har fått frågor om varför vi har reklamannonser på  vår blogg. Det är inte för att vi tycker det ser kul eller snyggt ut. Vi är nämligen kommersiella! Det vill säga varenda peng som kommer in kommer katthemmet till godo. Varken vi bloggkatter eller blogghjälpen tar nåt för egen del. Pengarna ska gå till mina kompisar. Så tycker vi det ska vara.

Innan jag slutar skulle jag velat göra en sak, men jag vet inte om jag hinner. Blogghjälpen skulle vilja lägga upp att man kan gilla oss på Facebook på bloggen, men hon hittar inte hur man gör. Kan nån hjälpa henne, eftersom jag inte kommer att ha tid?

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?