Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu är det bara en dag kvar till julafton. Idag har blogghjälpen varit här och hon berättade att hon kommer tillbaka i morgon bitti. Då ska vi ha lite julmys.

Sen berättade hon också att det kommer ett gäng trevliga människor hit i morgon eftermiddag också, som stannar en bra stund hos oss. De ska ha med sig lite människogodis, men jag hoppas de har med sig nåt kattgodis också. Fast egentligen hoppas jag inte det, för en av mina kompisar får ont i magen så fort han äter nåt annat än den mat vi brukar få, och det är ju inte värt att få ont i magen bara för att man ska äta godis en dag på året. Vi får se hur det blir. Huvudsaken är att det blir lite mys.

Annars har jag också hört att det fortfarande är halt och eländigt ute. Många ska visst ut och åka i julhelgen. Jag vet inte vart det ska åka, men många måste visst röra på sig. Hoppas de tar det lugnt på vägarna. Och så hoppas jag att det har ordnat det ordentligt för sina katter när de är borta. Så det inte blir som idag, när det ringde en människa och sa att nån hade ringt på dörren och när de öppnade stod det en kattbur med en katt i utanför dörren.

Sånt är så korkat så det är inte klokt. Hur kan man göra så? När ska vissa personer lära sig ta ansvar? Det kan väl inte bli nån kul jul om man vet att man har behandlat nån annan illa?
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.


Idag har flera av dem som jobbat här kommit in och sagt att de blivit alldeles blåfrusna ute. Jag tyckte de såg mer röda än blåa ut, men de huttrade som bara den så jag förstod att de frusit.

På oss katter syns det ju inte om vi blir röd- eller blåfrusna. Vi har ju pälsen som skydd. En del dumma människor tror visst att det skyddar mot allt. Men sanningen är att den inte räcker till om det är så kallt som det är nu.
Visserligen kan vi vara ute en stund nu också, om vi är vana vid det, men att inte ha nånstans att komma in när det är så här kallt kan faktiskt betyda att vi inte klarar oss. Vi kan dö helt enkelt.

Om ni ser nån kisse som inte har nånstans att gå in nu, så måste ni lova mig att ni försöker hjälpa den. Ta in den i nåt garage eller liknande eller se till att nån annan tar hand om den. Det finns ju katthem på de flesta orter. De flesta är tyvärr full- eller överbelagda, men ibland kan man ha tur och få hjälp med att ta in en katt som far illa direkt. I annat fall kan man kanske få ställa sig på kö. Oftast kan man kanske ta hand om en katt en kortare tid om man vet att den kommer att få hjälp om några dagar, veckor eller månader. Man får bara inte blunda för de som har det svårt.

Jag vet faktiskt människor som inte trott att de tyckt om katter, som ändå tyckt synd om dem när det varit så här kallt och tagit hand om dem tills värsta kylan gått över. När den väl gjort det har de märkt att de faktiskt tycker om katten, och den har fått stanna. Fast det kanske inte är så himla vanligt precis.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Igår skrev jag ju lite om att vi katter skulle kunna köra små fina bilar som inte gick så fort och som man kunde hoppa av i farten om man måste undersöka nåt utanför bilen, utan att göra sig illa. Jag skulle vilja ha en röd, fin bil med blåa och gröna blommor på.
Men så har jag tänkt på en annan sak också. Det finns ju ett företag som har gjort människobilar i många år som måste lägga ner nu, eftersom det inte går så bra för dem. Då tänkte jag att de kanske skulle kunna börja tillverka kattbilar istället. Det vore väl en bra idé. Jag skulle kunna hjälpa till med idéer, och jag tror även andra som kommenterar min blogg skulle kunna vara till stor hjälp. Nu har de fått idén alldeles gratis.

Annars har blogghjälpen berättat att hon var ute och handlade lite idag. Hon sa att folk springer som yra höns från det ena till det andra. Allt måste visst göras innan jul. Hon tycker att man borde ta det lite lugnt och glädjas över det man har.

Det är bättre än att hela tiden springa i affärer och jaga efter nåt nytt. Istället borde de besöka Södertälje Katthem och skaffa en ny katt från Södertälje Katthem. En som heter Berta till exempel. Det tycker jag var en bra idé.
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.


Nu har det sista öppna huset varit innan jul. Det var lite människor här, men inte så många. Delvis berodde det nog på att många håller på och förbereder sig för julen men också på vädret, för det var visst ganska halkigt ute.

Jag har inget körkort. Det måste man ha för att få köra bil, men även om jag hade det så skulle jag nog inte vara ute och köra idag. Tänk om man halkade av vägen och hamnade i diket. Eller om man krockade med en annan bil, eller katt. Usch så hemskt det skulle vara.

Jag tror att om vi katter skulle köra bil istället för människorna så skulle det inte bli så mycket olyckor. Främst för att om vi körde skulle det inte vara så stora bilar. Vi skulle ju inte kunna sitta i ett sånt där säte som ni har och hålla tassarna på en sån där stor ratt som finns i människornas bilar. Vi skulle inte nå ner till pedalerna med tassarna heller. Och var skulle man göra av svansen?

Nej, vi skulle kunna köra små fina bilar som inte gick så fort. Så man kunde hoppa av i farten om man såg nåt kul som man måste undersöka utanför bilen till exempel. Och inte skulle vi ut och nöjesåka heller. Det är ju mycket kuligare att gå på sina egna tassar än att åka bil. Tycker jag i alla fall.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.


Idag har blogghjälpen varit här mitt på dagen. Det är lite ovanligt att hon är här på lördagar. Jag vet inte vad hon gör istället, men här brukar hon som sagt inte vara. Egentligen var det inte mig hon skulle träffa. Hon skulle lämna ut en annan katt som skulle åka till sitt nya hem. Men det är klart att hon kom in till mig när hon ändå var på katthemmet.

Då passade jag på att fråga henne om det var många som skulle jobba här under helgerna. Det skulle behövas flera sa hon. Då blev jag lite orolig, men hon lugnade mig och sa att det ordnar sig. Kanske blev det inte så mycket gos som vi skulle önska, men nog skulle vi få mat och toalådorna tömda, även på julafton. Då blev jag lugnare, för huvudsaken är ju att vi får mat trots allt. Goset får väl i värsta fall vänta till det blir vardagar igen.

Blogghjälpen berättade att hon hört talas om att det finns människor som ska åka på julsemester som bara slänger ut sin katt. De ordnar inte för katten, utan tänker bara på sig själva. ”Eller tänker” sa blogghjälpen, ”man undrar om såna människor har nåt att tänka med”. Inte vet jag, men jag tycker det är obegripligt att man kan njuta av en semester om man vet att man har behandlat sitt djur illa. Det är i alla fall många minusgrader ute nu och inte är det lätt att få tag i mat heller. Dumma dom som behandlar katter så!

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.


I morse var blogghjälpen här och jobbade. Hon var inte så mycket hos oss, utan var mest i karantän, där katter som är nyanlända får sitta i två veckor. Under den tiden blir de avmaskade, vaccinerade och undersökta. Jag fick också sitta två veckor i karantän när jag kom till katthemmet. Det var lite läskigt, för då var jag ju så rädd för alla människor.

Ni som följt min blogg från början kanske minns att jag kom från ett hem där man inte var snäll mot katter. Jag trodde förstås att alla människor var dumma mot oss, så jag fräste och klöstes så fort nån försökte klappa mig eller ta i mig.

Under de där två veckorna är det också meningen att vi ska lugna oss lite, för det är ju en ganska stor omställning att komma utifrån, där man kanske haft dåliga erfarenheter av människor, till katthemmet. Många katter blir oroliga av sånt.

För min del tog det ju längre tid än två veckor att bli lugn. Det tog nog ett par månader innan jag började lita på människor och förstod att det finns många snälla människor också.

Idag hade jag anledning att komma ihåg hur det var i karantän, för en tjej kom in i buren och gav oss alla fyra katter räkost på tub. Det tycker jag jättemycket om i vanliga fall, men den här tjejen smetade det på tassen på oss. Då var vi ju tvungna att slicka bort det så vi blev rena. Det smakade inte som vanligt, och vet ni varför? Jo, hon hade gömt avmaskningsmedel i osten. Vilken luris, va?
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Kan ni tänka er att idag har det snöat så mycket utanför katthemmet så det är inte klokt. Flera som skulle vara på katthemmet idag har inte haft möjlighet att komma. Bland dem blogghjälpen. Så tokigt det kan bli, och inget kan man göra åt det heller.

En sak kan man ju faktiskt göra, och det gör jag, nämligen glädja sig åt att man har nånstans att bo där det är varmt och torrt och där man får mat och mys. Jag tänker alltid på mina kompisar som inte har det, när det är sånt här väder. Önskar att de fick komma hit, men det finns ju inte hur mycket plats som helst. Därför är det jätteviktigt att alla ni som har djur tar väl hand om dem. Ni får gärna tala om för alla snälla människor nu känner att vi finns här och bara väntar på ett eget, kärleksfullt hem.

Nu kanske jag inte får nåt hem till jul, men blogghjälpen har sagt att juldagarna är bara dagar som alla andra, fast man är lite extra ledig då. En del gör så stor affär av julen, helt i onödan. Det viktiga är egentligen inte att man har ett hem just till jul, utan att man har ett alla dagar, året runt. Och det har hon ju rätt i tycker jag. Jag hoppas jag får ett hem hos snälla människor efter jul istället.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Idag har jag funderat på vissa saker. Jag har kommit fram till att det är tur att jag lever just nu. Tänk om jag hade levt för 50 år sen. Förutom att jag förmodligen inte hade varit i livet idag om jag levt för 50 år sen så är det också andra saker som är bra med att jag lever just nu.

För 50 år sen fanns inte Södertälje Katthem. Jag tror inte det fanns några katthem över huvud taget, så vart skulle jag, och många av mina kompisar, tagit vägen då? Antagligen hade jag tvingats bo kvar hos gubbstrutten som jag bodde hos första tiden i livet. Det hade inte varit roligt.

Sen hade jag inte kunnat blogga. Det var väl inte så många som ens hade hört talas om datorer för 50 år sen? Och att man skulle kunna skicka meddelanden till andra utan att skicka pappersbrev var väl otänkbart. Och jag hade ju inte haft några pengar till frimärken heller.

Sen skulle ju inte blogghjälpen kunnat hjälpa mig så mycket heller, för hon var ganska liten för 50 år sen. Hon hade varken jobb eller nån inkomst då utan gick i småskolan, och inte hade hon körkort heller, så då hade det varit svårt för henne att ta sig till katthemmet så ofta som hon gör nu.

Sånt har jag tänkt på idag.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Flera av er snälla människor som kommenterar min blogg tycker att det är bra att jag är duktig ekonom. Det tycker blogghjälpen också. Vill ni veta hur man gör en budget?

Först så tar man en sak och ser vad den kostar. Sen multiplikaserar den med en annan sak och sen ser man vad det kostar. Och sen blir det budget. Var det svårt tycker ni? Mmmm, det är inte så lätt precis, om man inte är van, som jag.

Idag är det jättemycket snö utanför katthemmet. De som jobbar här har börjat planera för julen. De har anmält vårt katthem till nåt som heter Volontärbyrån som Södertälje Kommun har på sin hemsida. Där kan man anmäla att man jättegärna vill hjälpa oss här på katthemmet. Sen får man komma hit och se hur allt går till. Det behövs många volontärer till jul när de som brukar vara måste vara lediga.

Jag hoppas många anmäler sig. Det är ett bra sätt att komma ifrån allt julfirande också. För det är väl inte så himla kul att fira det i flera dagar? Kom hit istället.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu är Luciafirandet över för den här gången. Då kanske ni tror att jag har det lugnt? Nehej då, ikväll har vi budgetmöte här på katthemmet. Då ska man tala om hur mycket man tror att allt kommer att kosta.

Egentligen är det kassören som sköter finanserna, men jag brukar hjälpa blogghjälpen att tala om vad saker och ting ska kosta. Det är hon väldigt tacksam för, för då kan hon tala om det för kassören, så hon vet.

När jag får ett eget hem kan ju jag hjälpa till med ekonomiska frågor där också. Jag kan tala om för dem att man måste lägga undan pengar till kattmat, kattsand, veterinärkostnader (fast jag hoppas inte de pengarna behöver användas annat än till sånt där stick i pälsen, vaccination eller vad det heter), leksaker och annat. Det kommer säkert mina nya människor att ha nytta av, tror ni inte?

Sen tror jag också att jag är rätt bra på att hålla ordning på andra katter. Här i min bur är vi nu fyra katter, och är det nån som är dum mot nån annan katt så sopar jag till den med tassen. Inte så hårt, men i alla fall så att den förstår att den ska sluta bråka.

Om ni känner nån som behöver en sån katt, så tipsa dem om att jag finns här på Södertälje Katthem.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Idag är det Lucia. Jag vet inte riktigt varför man firar det, eller ens vem Lucia var men jag tycker i alla fall att det är lite mysigt med peppar kakor och sånt där som luktar lite mys. Om jag skulle få fira jul i ett eget hem nån gång så skulle jag vilja att vi hade julgran också. Det verkar så kul att titta på de där kulorna som brukar hänga i granen. Det har jag sett bilder på.

Fast sen brukar det visst komma en gubbe med röda kläder och stort vitt skägg också. Det tror jag inte att jag skulle vilja ha i mitt hem, för det verkar lite läskigt. Jag har hört från kompisar, som har haft eget hem en gång, att de kommer med en stor säck på ryggen och så frågar de om det finns några snälla barn. De brukar visst inte fråga om det finns några snälla katter och bara det är ju konstigt.

Om det finns snälla barn i familjen så får de paket. Jag tycker om paket. Särskilt snöret som brukar vara om paketet. Det räcker med det, vad som finns i paketet spelar inte så stor roll.

Vilken jul det skulle bli – julgran med kulor som dinglar, pepparkakor som luktar gott, paket med snören om och så förstås snälla människor som tyckte om och skötte om mig. Det kanske jag får uppleva nån gång. Det tror blogghjälpen, så då gör jag det också.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Jag har sett att det snöar utanför fönstret nu på kvällen. Det ser ju kul ut och jag skulle gärna vilja fånga såna där via flingor som flyger omkring. Samtidigt blir jag orolig för de kompisar som inte har nånstans att gå in när det är så mörkt och kallt där ute. Kanske är de hungriga också.

Ledsna är de helt säkert. Det känns lite konstigt att man själv får vara inomhus i värmen och blir omhändertagen och får mat och gos, och ändå är man inte helt nöjd. Fast när jag tänker på de som har det mycket värre brukar jag faktiskt bli glad över att jag har det så bra som jag har det.

Tänk om alla människor skulle skänka en tanke till alla djur som har det svårt. En del människor säger att många människor har det svårt också. Det är säkert riktigt, men jag tror att de som tar väl hand om ett djur också har större förutsättningar att ta hand om sina medmänniskor på ett bra sätt. Och tvärtom. De som är elaka mot djur är det nog oftast mot människor också.
Därför vore det bäst om vi vore snälla mot både människor och djur. Vi skulle kunna hjälpa varandra. Vi katter kan hjälpa ensamma människor till exempel.

Tänk så många människor som skulle kunna bli glada över att ha en liten katt att tala och kela med. Fast de kanske inte har tänkt på det?
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Snart är det Lucia. Det firar vi även här på katthemmet. På söndag är det lite extra firande på öppet hus, så kom hit då mellan 15-17.

Det brukar också finnas en Lussekatt på vår hemsida. I år hade jag hoppats att det skulle bli jag, eftersom alla på katthemmet känner mig nu. Men istället valde man en kattunge. Den är ju söt men jag har ingen aning om vem det är.

Blogghjälpen har i alla fall lovat att jag ska få var Lussekatt på min egen blogg, så idag får ni se första kortet. Visserligen har glittret trillat ner från huvudet på den här bilden, men jag tycker den blev bra ändå. Huvudsaken är ju att jag själv blir bra på bilden eller hur?

Jag har bestämt att jag inte ska ha glittret på mig på söndag. Då kanske nån väljer mig bara för att jag har glitter och det blir ju tokigt, för då kanske de blir besvikna när jag tar av det. Nej, jag ska vara som jag brukar vara. Blogghjälpen tycker det blir bäst också, för hon säger att jag duger så bra så.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus och det var lite folk här, men inte så många som vi önskade. Och framför allt var det ingen som tyckte jag var speciellt intressant. Blogghjälpen sa att de får skylla sig själva. Hi-hi.

I alla fall har jag blivit fotograferad idag. Det var kul och blogghjälpen tyckte jag var jätteduktig, även om det var svårt att få mig att titta in i kameran. Och det är klart att jag är nog en duktig fotomodell, men att titta in i kameran samtidigt som det blixtrar – ånej, nån måtta för det vara.

På söndag ska det vara lite lussefirande på katthemmet i samband med öppet hus. Då kanske det finns lite pepparkakor och annat för de som vill ha. Själv är jag inte så förtjust i pepparkakor. Det smakar så starkt tycker jag. Och inte har jag känt nån pepparsmak heller för den delen.

Jag tycker mer om sån kattmat vi brukar få här på katthemmet. Det smakar jättegott, fast just nu äter vi lite specialmat i min bur för en av mina kompisar är lite orolig i magen, så då är vi solidariska med honom och käkar samma mat tills han har blivit bra. Det brukar de bli ganska fort.

Mer i morgon.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Först tänkte jag berätta att jag inte har sett den där konstiga pricken som jag berättade om sen blogghjälpen gick i förrgår. Undrar om den följde med henne hem kanske?

Nåja, det ska jag nog kolla så småningom.

I morgon är det två viktiga saker som händer. Först och främst är det öppet hus. Då hoppas jag att många snälla människor som kan och vill ta hand om katter kommer och besöker oss mellan 17-19.

Sen händer en sak till och det är att de ska dela ut ett pris som heter Nobelpriset i Stockholm. Det kommer människor från hela världen och kungafamiljen ska vara där också. Jag tycker det är konstigt att ingen av prinsessorna har tid att komma och besöka oss fastän vi har bjudit in dom. De har tackat nej båda två. Men i morgon har dom tid att medverka vid prisuteldningen. Är inte det konstigt?

Sen tycker jag också att de ska inrätta ett Nobelpris för såna som tar väl hand om katter. Då skulle jag kunna föreslå flera stycken till det priset. Då kunde TV komma hit till Södertälje Katthem och vi kunde visa upp oss och tala om att vi behöver hem. Då kanske det blev lite fart på en del människor, eller vad tror ni?

Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Ibland är det lite långtråkigt här på katthemmet. Det finns ju inte människor här jämt, och de som jobbar här har ju många katter att ta hand om, inte bara mig. Sen ska det städas, tvättas, vikas tvätt, göras iordning handsprit, matas och ibland medicineras också. Det tar ju lite tid.

Men igår hade blogghjälpen med sig en konstig prick som for runt som en toker på golvet i buren. Vi sprang och jagade den där pricken överallt, men så fort man la tassen på den försvann den igen. Nån som stod och tittade utanför buren sa nåt om en laserpenna. Det vet jag inte vad det är och jag vet inte varför de nämnde den heller. Jag tyckte bara pricken var kul.

På torsdag kommer nog blogghjälpen hit igen, eftersom det är öppet hus. Då ska jag försöka fånga den där pricken och hålla fast den med tassarna så den inte kan smita igen. Hoppas kompisarna i buren hjälper till, men det tror jag eftersom vi alla är överens om att en sån där buse inte ska få vara lös. Då vet man aldrig vad den hittar på. Undrar vart den tog vägen när blogghjälpen gick hem? Då vågade den tydligen inte vara kvar ensam med oss. Det kanske är en riktig fegis?

Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

För det mesta är det överfullt här på katthemmet. Det är så många katter som far illa och behöver tas om hand, men vi kan inte ta emot alla. Idag var det i alla fall en katt som hade tur. Den skulle egentligen avlivas, fast den bara var ett år och jättesnäll och fin. Då var det en av tjejerna här som blev så ledsen så hon trollade fram en plats som egentligen inte fanns. Så kan man ju inte göra ofta, för är det fullt så är det, men den här kissen hade som sagt en väldig tur.

Nu inför alla helger som kommer är jag lite orolig. Jag förstår ju att alla som jobbar här vill fira jul själva. En del åker bort, andra har mycket att stå i. Det verkar som om alla måste göra väldigt mycket just till julen.

Jag hoppas i alla fall att det finns människor som kommer ihåg oss här på katthemmet och hjälper oss, även om det är julafton, nyårsafton och andra helgdagar. Vi kan ju inte ge oss mat själva och inte kan vi städa så bra heller.

Ibland när man hör tråkiga historier om hur människor behandlar sina katter, kanske man glömmer bort alla dem som tar väl hand om sina djur. Väldigt många människor som köpt katt här på Södertälje Katthem, ja nästan alla, tar väl hand om sina katter. På vår hemsida kan man läsa om Solskenskatter. Tänk den dag ni får läsa om mig där…
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Idag var det öppet hus igen. Blogghjälpen var här och det blev en hel del mys. Innan hon kom hade hon varit på julmarknad på Torekällberget. Där hade flera som jobbar för oss katter varit och sålt saker för att få in pengar till oss. Man sålde vår fina kalender med bilder på flera av mina kompisar, julgodis som en av tjejerna hade gjort, våra kläder som finns på katthemmet och lite annat.

Det är tur att det finns de som gör så att vi får in pengar till katthemmet. Egentligen tycker inte jag att pengar är nåt kul, men jag måste ju inse att om det inte finns några pengar så finns det heller ingen mat åt oss, och då vore vi verkligen illa ute.
Det var inte så många som kom på öppet hus idag. Blogghjälpen sa att de kanske är ute och köper julklappar istället. Jag vet inte om jag får nån julklapp i år, men jag tror att jag får nåt av blogghjälpen. Hon tycker att vi ska fira lite jul på katthemmet, om jag är kvar där då. Det vet vi inget om ännu.

Ni som vill titta på hur vår kalender ser ut kan se det på vår hemsida, www.sodertaljekatthem.se. Där kan man faktiskt få se hur jag ser ut också, fast det vet ni väl redan vid det här laget, eftersom det brukar finnas bilda på mig på varenda blogg vi skickar.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

När det blev klart för en tid sedan att jag inte skulle få flytta till det där hemmet som jag trodde jag skulle få flytta till berättade blogghjälpen för mig varför jag inte kunde få flytta hem till henne. Så här berättade hon.

För 9 år sedan tog hon hand om en katt som hade blivit övergiven av nån som inte ville ha honom. Han döptes till Viktor och blev en älskad katt som togs väl om hand och som trivdes bra hos blogghjälpen och hennes man.

När blogghjälpen hade jobbat ett tag här på katthemmet blev hon jätteförtjust i en katt och både hon och hennes man tyckte att de hade både tid och plats för en katt till, så den katten fick flytta hem till blogghjälpen. Men se det tyckte inte Viktor om alls. Han vägrade gå in i huset så blogghjälpen fick bära in honom varje kväll.

När det hållit på så i tre månader förstod hon att det här skulle nog inte gå. Då kontaktade hon en djurkommunikatör som kom hem till henne och talade med Viktor. Han sa att den andra katten måste flytta för att hans liv hade blivit ett helvete sedan den nya katten kom. Då sa djurkommunikatören att det kanske blir du som får flytta? Då svarade Viktor att ”ja, då får det bli så”.

Då förstod blogghjälpen att hon måste hitta en lösning på problemet. Att ta tillbaka den andra katten till katthemmet ville hon inte, för det tyckte hon skulle kännas svårt för honom. Hon började annonsera och efter ett par veckor hittade hon en familj som verkade toppen. De träffades och de blev jätteförtjusta i den andra katten, så nu bor han hos dem i ett stort hus. Han har blivit en rackare på att jaga fåglar och möss.

Blogghjälpen berättade det här för mig så att jag skulle förstå varför jag inte kunde få flytta hem till henne. Det är synd, för jag tror vi skulle trivas ihop, men Viktor skulle antagligen bli jätteledsen igen, och det vill jag inte. Men vi ska hitta ett annat hem åt mig har blogghjälpen lovat.
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Tänk vad många människor det finns som håller på att jäkta livet ur sig för att fira jul. Vad är det som är så speciellt med julen? Jag har aldrig fått fira en trevlig jul ännu. Och får jag nån gång göra det, så inte ska jag jäkta livet ur mig för att det ska bli trevligt. Jag tycker det verkar mycket mysigare att ta det lugnt.

En riktigt god jul borde innebära att man till exempel tar extra väl hand om sin katt, som man tar väldigt väl hand om även annars. Man kunde titta på nåt bra TV-program tillsammans med katten, äta nåt godis och kanske läsa en bra bok. Man kunde kanske läsa högt för katten. Katter förstår mycket mer än ni människor tror.

Blogghjälpen hade en gång en djurkommunikatör hemma hos sig. Hon var lite skeptisk till såna, men hon hade en väldigt jobbig situation hemma med sin katt så hon ville prova hur de fungerade. En sak som hon lärde sig var att man ska prata med sin katt för även om ni människor inte förstår vad vi säger, så förstår vi vad ni säger.

I morgon kanske jag ska berätta varför blogghjälpen hade en djurkommunikator hemma.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Det har precis varit öppet hus här på katthemmet. En av mina burkompisar fick åka till ett eget hem och det tror jag han var väldigt glad över. Vi som är kvar saknar honom förstås, men så är det att bo på katthem. Man möts och man skiljs. Ibland är det så att två katter blir såna kompisar att man inte låter de gå till olika hem. Det kan ta lite längre tid att hitta ett gemensamt hem till dem, men det är nog trots allt bättre att vänta än att skilja dem åt, för då skulle de bli så ledsna.

Just nu har jag ingen kompis som jag absolut måste ha med mig till ett nytt hem. Fast visst är det en del katter här som jag kan tänka mig att dela hem med i framtiden. Vi får se hur det blir.

Huvudsaken är ju att jag får ett nytt bra hem själv förstås. Men blogghjälpen säger att det kommer jag att få. Vi ska inte ge oss innan jag fått det. Det känns jättebra att så många hjälper mig. Det är flera som nästan varje dag skickar uppmuntrande meddelanden till mig och talar om att de tänker på mig och håller både tassar och tummar. Det är jättesnällt och det hjälper mycket. Om man vet att andra hjälper en kan man orka med väldigt mycket.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.


Nu har det varit PR-möte här och blogghjälpen har varit inne och gosat lite med mig och mina kompisar. Det är väldigt bra när det kommer nån och har lite tid med oss, men det skulle behövas många, många fler. Ibland är det så lite människor här så de hinner bara tömma våra toalådor, städa och ge oss mat. Då blir det inget gosande och det tycker vi är synd.

Känner inte du som läser det här nån som skulle kunna komma och hjälpa oss lite grann? Man behöver inte vara på katthemmet varje dag, men man kan ju komma när man har lite tid över. Det tycker jag många fler skulle göra. Då skulle de få träffa många fina katter.

När blogghjälpen kom in i buren idag berättade hon att det är kallt ute, flera minusgrader. Hon sa att hon tänkte särskilt på alla hemlösa katter en sån kväll. Tänk att gå där ute i mörkret och kylan och vara hungrig, rädd, frusen, ledsen och kanske också sjuk. Det är många katter som har det så. Det skulle inte behöva vara så om människor tog sitt ansvar och skötte om sina katter. Jag tycker det är jättedumma som inte tar hand om sina katter och ger dem ett bra liv. Vi har lika stor rätta till ett bra liv som nån annan.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu har det gått en dag sedan jag fick veta att den som var intresserad av att ge mig ett hem drog tillbaka sin intresseanmälan. Jag har tänkt en hel del i natt och kommit fram till att det kanske är som blogghjälpen säger. Allt har en mening, även om det är svårt att förstå ibland. Hon tror att det väntar ett kanonhem för mig rätt som det är. Jag ska inte vara ledsen för jag har ju mina kompisar kvar och det finns många på katthemmet som sköter om oss.

I morgon ska blogghjälpen och flera andra ha möte här och det tycker jag är bra, för då blir det gosis. Det är flera stycken som kommer in och gosar med oss och ibland leker vi också. De ska göra i ordning saker inför söndagen då de ska stå på Torekällberget och visa att Södertälje Katthem finns och att det bor katter där som behöver egna, bra hem. Jag till exempel. Sen ska de sälja saker så vi får in pengar, annars får vi katter ingen mat eller annat som vi behöver.

Jag tycker alla som hjälper oss är jättesnälla. Om de inte tyckte om oss katter skulle de ju kunna syssla med annat på sin fritid, men eftersom de tycker om oss är de ofta här och jobbar istället. Utan dem vet jag inte hur det skulle gå för mig och mina kompisar. Jag brukar tacka dem genom att vara så snäll jag bara kan. Blogghjälpen brukar säga att bästa tacken hon kan få är att se att en katt som jag förvandlas från en liten rädd, fräsande sak till en urmysig katt. Hi-hi.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Idag är det en lite nedstämd Berta som bloggar. Det är nämligen så att hon som jag trodde skulle bli min matte har dragit tillbaka sin intresseanmälan. Det betyder att jag kanske inte får nåt eget hem till jul. Ni kan ju själva tänka er hur det känns.

Blogghjälpen var här ikväll och berättade för mig. Jag satt i hennes famn och kurrade när hon berättade. Först blev jag alldeles tårögd, men så sa blogghjälpen att nu ska vi torka tårarna och så fortsätter vi som vanligt. Vi ska nog hitta ett annat hem åt dig. Och så sa hon att man aldrig ska ge upp. Och att det inte finns nåt dumt som inte har nåt gott med sig. Hon tyckte att det som var bra var ju att hon och jag får fortsätta träffas en tid till.

Jag frågade vad jag gjort för fel, men hon sa att jag inte gjort nåt fel alls. Ibland blir det bara tokigt och det var ju bra att jag inte hann flytta först och de sen kom på att de inte ville ha mig. Och det är ju riktigt. Så nu kommer ni att få läsa mina bloggar ett tag till vad det verkar.

Blogghjälpen säger att man kommer över allt, bara man tar det lugnt och ser det positiva i allt. Jag försöker göra det, men just ikväll känns det ändå lite trist.

Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu har det varit Kattens Dag i två dar. Flera snälla människor från katthemmet har ställt upp för oss katter och samlat in pengar. Jag tycker de har varit jättesnälla. På söndag ska de försöka få in ännu mera pengar till oss för då ska det vara på julmarknad på Torekällberget.

Jag skulle ju helst önska att de fick in flera hundra miljoner kronor så att de kunde hjälpa ALLA hemlösa katter och katter som far illa på andra sätt till ett bra liv. Fast det kanske är lite svårt. Vi får vara jätteglada att många ställer upp på sin fritid och hjälper oss så här mycket. Jag tycker de skulle få sånt där Nobelpris. Det är de värda.

För min egen lilla del har det inte hänt så mycket. Blogghjälpen var här och klappade mig och gosade med mig idag. Det var jättemysigt. En av mina kompisar i buren fick en intresseanmälan också. De som var intresserade av honom tittade på mig också, men eftersom jag redan är bokad så tittade de på en annan katt.

Nu ska jag ta det lite lugnt. Det är ju första advent och då ska man ju börja med julmyset. Fast jag väntar nog med det tills jag kommer tillmitt alldeles egna hem.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Vet ni om att det är Kattens Dag idag och i morgon? Jag nämnde visst det igår, men jag tycker det är så viktigt så det är bäst att påminna om det igen. I morgon ska bland andra blogghjälpen vara på Hornbach i Kungens Kurva. Jag vet inte riktigt vad det är, men de säljer en massa saker. Där ska också de som kommer från katthemmet sälja saker, bland annat vår fina kalender. Om du kan tycker jag du ska åka dit. Efter det kan du åka direkt till katthemmet, för vi har öppet hus mellan 15-17.

Alla pengar som kommer in från försäljningen går till oss katter på Södertälje Katthem. Även om vi inte gör så mycket så kostar det pengar att vi bor här i alla fall. Det är jätteviktigt att alla försöker hjälpa till att få in pengar till oss, annars vågar jag inte tänka på hur det skulle gå.

Jag hoppas nu att många, många snälla människor som vill och kan ta hand om en eller flera katter tänker till ordentligt innan jul och ger de där katterna ett bra hem nu. Vilken julklapp skulle kunna vara bättre? Jag bara undrar.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Idag har det varit flera unga killar här på katthemmet. De heter visst Prao allihopa. Lite konstigt, men så är det i alla fall. De går i skolan i vanliga fall, men när de verkligen ska lära sig nåt viktigt, ja då får de komma hit till Södertälje Katthem, så lär vi dem.

De har fått lära sig att städa våra burar, tömma toalådor, ge oss mat och att gulla med oss. Efter lite instruktioner från oss katter har de blivit riktigt duktiga. Vi tycker ju att det allra viktigaste är att ge oss mat och att gulla med oss, men det är klart att det är viktigt med lite städning också. Vi katter är ju renliga djur.

När blogghjälpen var här idag berättade hon att det är en viktig helg nu. Det är nämligen KATTENS DAG på lördag och söndag. Då ska människor som jobbar här på katthemmet finnas på Djurmagasinet i Södertälje på lördagen och på Hornbach i Kungens Kurva på söndagen. Där ska de visa bilder på katter som behöver ett eget hem, sälja vår fina kalender, samla in pengar till katthemmet, informera om katter och annat. Fast det kommer inte att visas nån bild på mig, för jag har ju redan fått ett eget hem, även om jag inte har flyttat ännu.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Det har inte varit nån lugn dag precis. Det skulle nog ingen tycka som satt och väntade på att få veta om man skulle få ett nytt hem eller inte. I mitt fall blev det en lång väntan, men till sist kom blogghjälpen in till mig och berättade att hembesöket var gjort och det var godkänt. Det finns två kattkillar till i familjen så jag kommer inte att bli enda katten i huset.

Efter ytterligare en stund kom min nya matte till katthemmet. En del katter är ju så att de kastar sig i famnen på människor de inte känner, men sån är ju inte jag. Jag behöver lite tid på mig för att lära känna en ny människa. Det tog ganska lång tid innan blogghjälpen och jag blev kompisar, men när vi väl blivit det är vi jättetajta. När min nya matte kom in i buren var jag först lite reserverad, för jag vill lära känna henne ordentligt innan jag vågar visa att jag tycker om henne.

När hon varit en lång stund i buren la jag mig på rygg och hon fick till och med killa mig på magen. Det är det inte alla som får, men jag börjar tro att min nya matte är en toppentjej som verkligen tycker om katter.

Det enda tråkiga nu är att jag inte får åka till mitt nya hem förrän om två veckor. Matte vill vara hemma flera dagar när jag kommer och hon jobbar varje dag fram till om två veckor. I och för sig är det nog klokt tänkt, men det är klart att jag vill åka hem bums. Men det finns fördelar också: nu kan jag fortsätta ett tag till och berätta om vad jag tycker och tänker.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Har ni märkt att det talas lite i tidningarna nu om katter och vår situation? Jag tycker ju att den som skriver allra mest och bäst om oss katter är vår ambassadör, Anna-Lena Brundin. Förutom att hon har fixat en jättefin kalender med katter och komiker, så skriver hon i tidningen Allas Veckotidning, hon har uppträtt i TV4 Morgonprogram och hon talar om katter så fort hon kommer åt.

Just nu spelar hon teater i Hässleholm i nåt som heter Cabaret. Och vet ni vad hon gör i pauserna? Hon säljer vår fina kalender, så att det kommer in pengar till katthemmet så vi som bor här får mat, mediciner, kattsand, leksaker och annat. Alla kan få köpa kalendern här på katthemmet, men den finns också på nåt som heter adlibris har blogghjälpen sagt.

Jag tycker inte man kan tala för mycket om hur katters situation är. Tänk om några varje dag kommer till insikt om att man inte ska behandla katter, eller andra djur eller människor, illa. Vad bra det vore.

Nu ska jag börja planera lite för morgondagen. Inte nog med att det är öppet hus i morgon här på Morabergsvägen 6 mellan 17-19, det ska göras hembesök för min del också! Oj vad spännande det ska bli. Hoppas det är en bra familj, för är det inte det får jag inte flytta. Där är alla här på katthemmet jättebestämda. Inga katter får flytta till dåliga hem. Det är bra tycker jag.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.


Nu har det inte hänt så mycket på katthemmet. Allt går sin gilla gång, som man brukar säga. Fast det är klart, just mina tankar far ju iväg då och då.

Ibland tänker jag på alla mina kompisar som kanske måste fira både jul och nyår här på katthemmet. En del av dem är ju så små, så de kanske mår bäst av att vara här et tag till, men alla vuxna katter som bara längtar efter ett eget hem, de tycker jag synd om. Tänk om alla människor som hade råd och som tycker om katter, skulle ta och tänka till ordentligt nu före jul. De skulle kunna tänka så här: vad vore riktigt kul att få i julklapp för min egen del? Och då skulle de svara: jo, en katt, eller kanske två?

Då skulle många katter får en kul jul, för att inte tala om hur många vuxna som skulle få mysigt. Det finns ju så många ensamma människor. De skulle inte behöva vara ensamma om de tog hand om en liten kisse. Fast man måste förstås tycka om katter och kunna ta hand om dem också. Annars är det ju ingen vinst precis.

Det är sånt jag legat och tänkte på idag. Så om ni känner nån som kan ta hand om en katt men som kanske inte tänkt på att den kan det, se till att de kommer till oss på katthemmet.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Oj, oj, oj vilken dag. Det har varit berg-och-dalbana i lilla magen hela dagen, och hela natten också förresten. För det är inte varje dag man får en intresseanmälan. Och fastän blogghjälpen säger att vi ska jobba på som vanligt fram tills att allt är klart, är det ju lite svårt att hålla tankarna borta från det där med eget hem…

Men hon har ju rätt i att innan allt är klart ska vi inte fira ordentligt. Men sen ska vi göra det. Då ska vi ha kram- och pusskalas i min bur. Fast, nu var jag visst där igen. Jag skulle ju jobba på som vanligt, var det.

Och då kan jag berätta att mina kompisar i buren är lite ledsna för att inte de fått nån intresseanmälan än. Och det förstår jag, men de har å andra sidan inte varit här lika länge som jag, så de får nog vänta lite på sin tur. Nu börjar jag tro på det som blogghjälpen sa när jag började blogga: det finns en människa för varje katt. Ibland tar det bara lite tid innan människan förstår det.

Mer i morgon
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Kommer ni ihåg att jag berättade igår att det var öppet hus idag? Och att jag sa att det fanns en chans att min människa kommer då? Kan ni gissa vad som hände? Jo MIN MÄNNISKA KOM.

Först kom blogghjälpen in och hälsade på mig och mina kompisar som hon brukar innan öppet hus börjar. Sen kom det lite folk och tittade på alla katter. Men så var det en människa som trodde hon skulle ha en katt med ett speciellt utseende. Den katten skulle inte se ut som jag. Hon gick och tittade i ett annat rum. Men efter en lång stund kom hon och blogghjälpen in i mitt rum och jag hörde blogghjälpen säga ”… världens mysigaste katt”. Och så öppnade hon min burdörr och in kom både hon och människan som trodde att hon letade efter en annan katt.

Hon klappade mig och lyfte upp mig, men då hoppade jag tillbaka till min lilla låda som jag ligger i ibland. Jag ville ju inte verka alltför intresserad. Men då klappade hon mig igen och det kändes jättebra och jag satte igång att spinna som bara den. Då lyfte hon upp mig igen och då satt jag kvar och bara njöt.

Sen gick blogghjälpen ut ur buren, men min människa stannade kvar och vi hade jättemysigt. Efter en stund kom blogghjälpen tillbaka och då sa min människa att hon ville ha mig. Jag trodde knappt jag hörde rätt! Hon ville ha just mig. Så skrev hon intresseanmälan och snart ska det göras hembesök så att vi vet att jag kommer till ett bra hem. Det känns jättepirrigt. Nu måste ni hjälpa mig att hålla tassarna att allt går som jag vill så jag får ett eget hem. Tänk att få fira jul… nä, man ska inte gå händelserna i förväg. Ni ska snart får höra mer.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.


Idag har det varit medlemsmöte här på katthemmet för de som är medlemmar i Södertälje Katthem. Det var bra tycker jag, för då var det många människor här och flera av dem var inne och hälsade på mig. De sa att det tycker jag blivit så social. Vad betyder det? Strunt samma, förresten för jag tror inte det var nåt dåligt eftersom de så glada ut när de klappade mig.

Sen ville blogghjälpen att jag skulle berätta att Gullan, som bloggade här i somras, mår jättebra nu. Hon blev lite stressad av flytten till ett nytt hem. Det är inte så ovanligt att katter blir det, men i Gullans fall yttrade det sig så att hon fick ett öppet sår på halsen. Hon hamnade i alla fall hos en toppenfamilj, som lät henne vara ifred tills hon själv kände att hon ville ha kontakt. I Gullans fall dröjde det ganska länge, men nu har såret läkt och hon sitter i soffan med övriga familjen och har det jättebra.

Tänk om jag också får det så bra en dag. Redan i morgon finns det chans att mina människor kommer, för då är det öppet hus mellan 15-17 här på Morabergsvägen 6. Skicka hit alla ni känner som är snälla mot katter och som kan ta hand om mig då.

Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Idag på förmiddagen var blogghjälpen inne hos mig och kelade med mig och med mina tre burkompisar. Jag tycker förstås att hon bara skulle kela med mig, men hon säger att då kanske de andra blir ledsna och det vill ju varken jag eller hon. De har ju inte heller nåt eget hem, så vi får alla ta till vara de möjligheter som ges till att kela och mysa.

Hon berättade för mig att när hon var inne i karantän och jobbade, så kom det in en katt som familjen den bott hos hade flyttat ifrån. Den har fått gå ensam ute ganskalänge innan en person som sett katten till slut fick in den hos oss. Det händer lite då och då och blogghjälpen blir lika arg varje gång. Inte på katten förstås, utan på de som överger en katt utan att se till att den får det bra. Hon tycker det är fegt och ynkligt att göra så. Det tycker jag också. Om inte den katten hade fått plats hos oss kanske den hade fått gå ute hela vintern och frysa och vara rädd och ledsen. Kanske hade den blivit sjuk också, för katter som tvingas äta allt möjligt för att stilla hungern får ofta maskar i magen. Det mår man inte bra av. Sen får de ofta ögon- och öroninflammationer. Allt det där gör att de blir svaga och lätt blir riktigt sjuka, och då kan de ju inte skaffa mat alls. Ni kan ju själva tänka er hur det går sen.

Jag tycker de människorna som gör så är jättedumma. De skulle tassas till ordentligt så de förstod att man inte gör så. Eller vad tycker ni?
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Idag är det lite nervöst, för det är öppet hus. Det har det ju varit många gånger tidigare när jag har varit här, men idag är första gången som blogghjälpen har sagt till mig att jag ska försöka visa upp mig lite mer än jag brukar. Det känns ju lite läskigt. Jag tycker det är tryggt att ligga i mitt lilla utrymme i buren som jag brukar. Ni kan ju se på bilden att det ser väldigt mysigt ut.

Men jag förstår ju att människor kanske inte ser mig så tydligt där. Jag är ju inte dum precis, bara lite blyg. Vi får se hur det går. Blogghjälpen säger att vi testar idag och ser hur det går, sen kanske vi blir lite modigare nästa gång, på öppet hus på söndag och så vidare. Det känns bra att man inte behöver visa upp sig alltför mycket redan första gången, bara lite.

Undrar om nån av er har varit tvungna att visa upp er för att era människor skulle se att ni fanns? Hur gjorde ni i så fall? Det är alltid bra med tips från såna som kan saker bättre.

Nu måste jag putsa mig lite till innan besökarna kommer.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu har ni kanske förstått att det inte har varit helt lätt att vara lilla Berta. Som jag skrev igår är jag fortfarande lite blyg och om nån närmar sig mig för fort med handen kan jag fortfarande bli rädd och krypa ihop, precis som jag gjorde när jag bodde hos gubbstrutten. Men numera kommer jag snabbt på att människorna inte kommer till mig för att slå mig utan för att smeka, så jag fräser aldrig och det tar bara nån sekund så har jag förstått att gubbstrutten inte finns här.

Nu ska i alla fall blogghjälpen och jag börja marknadsföra mig mera. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men blogghjälpen har sagt att det inte är nåt farligt och att vi gör det för att jag ska få ett eget, bra hem.

I morgon är det öppet hus igen mellan 17-19. Då ska jag försöka hålla mig framme mer har blogghjälpen sagt, för annars ser inte besökare vilken fin katt jag är. Fast först ska blogghjälpen och några andra gå på Mosebacke ikväll för där uppträder en jättesnäll tjej som heter Anna-Lena Brundin och som är ambassadör för vårt katthem. Kom dit du också om du kan, det börjar kl 20.00. Kanske berättar vi lite om det en annan dag.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Efter en tid hörde jag att båda mina ungar fått ett eget, bra hem. Då blev jag jätteglad, för det var vad jag först och främst önskade. Jag ville inte att de skulle få en lika dålig start på livet som jag fick och jag ville heller inte att de skulle behöva bo på ett katthem, även om människorna här är jättesnälla. Det kan ju aldrig bli detsamma som att bo i ett eget hem med snälla människor.

Det kan ju låta lite konstigt att jag säger så, eftersom jag ju aldrig haft turen att få bo i ett eget bra hem med snälla människor, men numera kan jag föreställa mig hur det är. Nu vet jag att det finns många människor som inte slår, sparkar och skriker, utan smeker, kliar och talar snällt och uppmuntrande istället. Såna är nämligen människorna här på Södertälje Katthem.

Till och med jag har förstått det. Jag är visserligen fortfarande lite blyg, för jag kryper gärna ihop lite när nån kommer in i min bur för att kela med mig, men jag fräser aldrig, är inte rädd längre och jag börjar spinna så fort de rör mig. Det är ju jättemysigt att bli killad under hakan samtidigt som nån talar med en.

Mer i morgon
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu har blogghjälpen återvänt från sin resa. Hon har klappat på mig och pratat med mig idag. Då fick hon också reda på lite mer om min historia.

Ungarna växte så det knakade, ja nästan i alla fall. De var jättegulliga och jag var hur stolt som helst över dem. Men som alla mammor, så kommer man så småningom till insikt om att ens barn är så stora så de ska får börja leva sitt eget liv. Lite vemodigt är det ju, men det är naturens gång i alla fall.

När mina ungar blev tillräckligt stora fick de en egen bur, och jag fick flytta in till en kompis bur. En dag blev vi hämtade och fick träffa en farbror som stack oss med en nål. Jag somnade nästan med detsamma och när jag vaknade hade jag ett sår på magen, och nån konstig färg i örat också.

De berättade här på katthemmet att jag hade blivit steriliserad och öronmärkt. Det var nog bra, för det är ganska jobbigt att ha ungar stup i ett. Och att vara öronmärkt är jättebra säger blogghjälpen, för om jag skulle komma bort nån gång, så kan mina ägare lätt få tag i mig om nån hittar mig.

Mer i morgon.
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu bodde vi alltså, jag och mina två ungar, i en bur på Södertälje Katthem. Vi blev ompysslade och jag började mer och mer tro att de här människorna inte var som de jag var van vid. De slog mig aldrig, det hötte inte med näven åt mig, de sparkade aldrig och skrek inte heller åt mig. Det var så klart nåt helt annorlunda än jag var van vid.

Jag var glad att mina ungar skulle slippa växa upp under samma förhållanden som jag vuxit upp. Flera människor var inne och talade med mig och försökte klappa mig och ungarna. När jag såg att de inte gjorde nån av oss illa, blev jag lugnare för varje dag. Till slut lät jag bli att fräsa åt dem som kom in. Jag tror det var väldigt bra, för jag kände mig allt bättre till mods och ungarna verkade också lugna och harmoniska. Lugna och lugna förresten – så fort de började kunna gå så var det ju inte så där väldigt lugnt i buren längre, men de var i alla fall inte rädda, som jag hade varit.

Nu ska blogghjälpen resa bort några dagar. Jag vet inte om hon kommer att hinna blogga då, annars får ni vänta tills det blir nåt nytt här på min blogg.
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu ska ni få höra vad som hände när jag vaknade och mådde så där konstigt den där natten. Det var inte konstigt alls att jag mådde som jag mådde, och inte att jag vaknade heller. Vad som hände var att jag födde två bebiskatter!

Det hade jag ju aldrig gjort förut och ensam som jag var, eftersom det var mitt i natten och det inte fanns nån personal på katthemmet då, så blev jag ju lite skärrad. Vem skulle inte ha blivit det?

Jag slickade i alla fall rent mina ungar. De var jättesöta och fick heta Buster och Bisse. Hungriga var de också och som tur var hade jag mat åt dem.

På morgonen efter när personalen kom blev alla så glada att se att allt hade gått bra och jag fick beröm för att jag varit så duktig. Det var ju kul, men nu gällde det att vara ännu mer på sin vakt, för nu måste jag ju skydda mina ungar också, inte bara mig själv.

Mer i morgon
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Nu bodde jag alltså i en ganska stor bur på katthemmet. Jag började lite smått förstå att människorna som var där kanske inte skulle slå mig, men jag vågade inte riktigt lita på att det var så ännu. Man kunde ju inte vara riktigt säker. Det var nog bäst att var på sin vakt.

Dagarna gick, men jag mådde inte riktigt bra. Jag fick god mat så det var inget fel där. En dag var det en människa som talade länge med mig med mjuk röst och som sa att det inte var nån som ville mig illa. Jag låg alldeles tyst och tittade misstänksamt på henne. Jag var beredd på ett slag när hon lyfta handen mot mitt huvud. När handen kom närmare var det nästan så att jag gjorde som jag brukade – slog till och fräste, men den där rösten sa mig att jag kanske inte skulle göra det. Jag hade ju sett att katterna i de andra burarna inte var ett dugg rädda för de människor som gick in i burarna och städade och gav oss mat.

Jag tänkte att det må bära eller brista, men nu sitter jag alldeles still. Då rörde människan sakta vid mitt huvud, och hon gjorde mig inte illa alls. Sen sa hon att jag inte alls behövde vara rädd för här på katthemmet finns inga elaka människor. Den natten somnade jag med ett litet leende på mina små läppar, men rätt som det var vaknade jag och mådde jättedåligt.
Mer i morgon
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

När vi hade suttit i våra burar nån dag till kom en farbror och tog tag i oss. Vi tänkte att ”nu börjar det”. Men allt som hände var att han satte en nål i pälsen på oss och sen drog han ut den igen. Vi tyckte det var ett konstigt beteende, men det gjorde ju inte så ont och sen gjorde han inget mer. Inga sparkar eller slag.

Det hela verkade lite konstigt, men vi fick ju mat och rena toalådor och ingen var direkt elak mot oss. Frånsett han med den där nålen i pälsen, men det var ju ingenting mot vad vi var vana vid.

Jag mådde i alla fall inte så bra men det berodde inte på att de behandlade oss dåligt på katthemmet. Så småningom skulle jag förstå orsaken.

Efter några dagar, människorna sa att det var 2 veckor, fick vi så flytta ut ur karantän och fick större burar. Jag fick en egen bur eftersom jag var så rädd. Det kom ofta in människor där, men jag låg i ett hörn och gjorde mig så liten som möjligt. Jag ville inte att nån skulle se mig, för jag var fortfarande jätterädd för alla människor.

Mer i morgon.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Nu satt vi alltså i en bur i nåt som hette karantän på nåt som vi hörde kallades Södertälje Katthem. Det satt flera katter i andra burar. En del hade bara suttit där några dagar längre än vi, andra lite längre. När vi vaknade på morgonen efter vi anlänt kom det in en tjej till oss och sa att vi måste avmaskas.

Avmaskas? Vad betydde det? Burdörren öppnades och en hand tog tag i mig, trots att jag fräste som bara den. Sen öppnade de munnen och gav mig nåt som smakade konstigt. Jag hade tänkt spotta ut det, men då höll tjejen igen min mun och strök mig på halsen så jag svalde fast jag inte ville.

Sen sa hon att det skulle komma en veterinär och vaccinera mig också. Nä, nu fick det väl ändå vara nog, tänkte jag. Jag tänkte verkligen inte låta mig vaccineras. Nån måtta fick det vara. Samma sak sa mina kompisar som tidigare också hade bott hos gubbstrutten. Sammanlagt var vi 11 katter som kom till katthemmet. Det kändes ju lite bra på ett sätt att vi fick komma tillsammans, men vi undrade alla vad det var frågan om. När skulle de börja behandla oss lika illa som gubbstrutten?

Mer i morgon
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Har ni suttit i en bur nån gång utan möjlighet att ta er ut? Antagligen inte, men om ni har det vet ni hur det känns. Annars kanske ni kan tänka er.

När vi var i burarna bars vi ut till en bil. Det var ganska oroligt i bilen för vi klagade högt allihop och talade om att vi ville ut ur burarna. Men det hjälpte inte. Vi fick sitta kvar tills bilen stannade. Då bars vi in i ett annat hus än det vi kom från. Meddetsamma vi kom innanför dörrarna märkte vi att det luktade andra katter. Vi tittade oroligt på varandra. Hade vi kommit till ett nytt ställe där de samlade på katter för att vara dumma mot dem?

Vi förstod ingenting, men efter en stund bars vi alla in i nåt som heter karantän. Vi hade ingen aning om vad det var, men vi fick i alla fall komma ut ur våra små burar och fick sitta i större burar. Där fanns både dynor att ligga på, mat, vatten och toalåda. En tjej försökte ta i oss för att undersöka oss, men vi var så rädda så vi fräste, slog med tassarna och morrade till och med mot henne. Hon sa till en annan tjej att det är bättre att de får lugna sig så tittar vi på dem i morgon istället.

Jaha, och vad skulle de hitta på i morgon då? Vi var jätteoroliga, men samtidigt alldeles uttröttade så vi somnade av utmattning.

Mer i morgon.
Berta

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.






Nu ska jag först berätta att min burkompis Gnistan fick åka till ett eget hem idag. Det blev lite tomt efter henne, men jag har ju kvar Kompis som bor i min bur också. Blogghjälpen sa att snart är det nog både min och Kompis tur. Hoppas hon har rätt.

Som ni kanske kommer ihåg kom det hem två tjejer till det hem vi en gång hade för att ge oss ett annat hem. Vi trodde ju inte att det skulle bli bättre eftersom vi inte hade nån erfarenhet av att människor var snälla mot oss.

I alla fall lockade tjejerna oss med både mat och genom att prata med oss, men vi var så rädda för alla människor så vi vågade oss inte fram ändå. Gubbstrutten gick och muttrade nåt om att vi inte var riktigt kloka. Ska han säga, sa vi till varandra.

När vi hade legat under soffan länge flyttade plötsligt tjejerna på soffan. Vi hann inte springa iväg som vi hade tänkt utan plötsligt satt flera av oss i var sin bur. Jag vet fortfarande inte hur det där gick till, men inte blev vi lugnare av det. Nu var vi väl fast för all framtid i våra burar? Eller?

Mer i morgon
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Det blev en orolig natt efter tjejernas besök. Gubbstrutten verkade knäppare än vanligt och alla vi katter undrade vad som skulle hända med oss.

Nästa dag ringde det på dörren igen. Utanför stod tjejerna med flera burar, såna där som vi antagligen skulle få sitta resten av våra liv i, trodde vi. Här gällde det verkligen att hålla sig undan, och var det nåt jag var bra på så var det att hålla mig undan.

Tjejerna kom in i rummet och satte sig på knä framföra soffan. Under låg mamma Mirja, jag och flera av mina syskon. Alla var vi lika rädda och vi hade alla bestämt att vi skulle kämpa allt vad vi kunde för att inte hamna i de där burarna.

Trots allt verkade de där tjejerna inte likadana som de människor som brukade besöka gubbstrutten. De talade lågt med oss och sa åt oss att det inte var nåt farligt och att vi skulle komma att få det mycket bättre. Det lät ju bra, men det trodde vi förstås inte ett ögonblick på. Vi visste nog hur människor var!

Mer i morgon.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.





Som ni kanske läste igår så låg jag alltså under soffan i gubbstruttens hus och fräste allt vad jag orkade när de där tjejerna kom som hade talat med gubbstrutten om att ta hand om oss. Mamma Mirja var också där, men hon var inte riktigt lika arg på de där tjejerna som jag.

När de tittat en stund och konstaterat att de inte skulle klappa mig reste sig tjejerna och sa till gubbstrutten att de där katterna ville de ta hand om. Då sluddrade han nåt till svar som lät som ”ta katteländena, bara jag slipper se dom”.

Sen tyckte jag det lät som om tjejerna sa att de skulle komma tillbaka med burar och hämta oss. Burar? Skulle vi få sitta resten av våra liv i små burar? Nej, här gällde det att fräsa ifrån ordenligt när de kom tillbaka, om de nu gjorde det. Kanske fick det lov att bli lite morrande också så de förstod att jag inte var så lättlurad.

Det här lovade verkligen inte gott. Vad skulle jag göra?

Mer i morgon.
Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag ju om det där telefonsamtalet som gubbstrutten hade med nån annan människa som vi ju inte kände alls. Vi trodde att alla människor var elaka mot katter, för alla som kom hem till gubbstrutten var bara dumma. De drack nåt som luktade illa och så blev de ännu dummare.

I alla fall förstod vi att nu skulle det komma nya människor och ta oss nånstans. Jag mådde jättedåligt redan innan och mamma Mirja också. Så gick det några dagar och så ringde det på dörren. Vi sprang och gömde oss allihop så gott vi kunde.

Visserligen var det jättetrist att bo där vi bodde, men där visste vi ju i alla fall hur vi skulle kunna gömma oss för det mesta. Vi visste ju ingenting om hur det skulle bli med det om vi kom till ett annat ställe.

Det visade sig att det var två tjejer som ringde på. De sa att de ville titta på katterna. Då sa gubbstrutten att det kan ni väl få om ni hittar dem. Tjejerna gick in och hittade några av mina syskon först. Sen tittade de under soffan. Där låg jag bland annat. När de tittade på mig fräste jag allt vad jag kunde.

Fortsättning i morgon. Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Nu vet ni ju lite grann om hur jag hade det i början av livet.

Veckorna gick och vi ungar växte. Gubbstrutten började bli alltmer hotfull mot oss också och var det så man inte passade sig kunde man få en spark nånstans. Vi ungar lärde oss att vara rädda för alla människor.

Så fort det kom nån människa gick vi i försvarsställning. Vi fräste, morrade, slog med tassen och gjorde allt för att vi inte skulle bli misshandlade.

En dag berättade mamma att hon skulle ha ungar igen. Det var synd om henne, för hon var inte så stark. Vi var ju inte så gamla och mamma hade säkert behövt ta igen sig mer. Men nu var det som det var.

En dag ringde telefonen. Gubbstrutten svarade och vi hörde att han sa att han hade en väldig (han sa ett mycket fulare ord, men jag skriver väldig) massa katter och tyckte att den han talade med skulle ta hand om några.

Då blev vi ungar rädda igen. Skulle det komma andra människor och vara elaka mot oss? Vi hade ju aldrig upplevt att människor var snälla, så säkert skulle de som tog hand om oss vara elaka också.

Jag berättar vidare i morgon.

Berta

Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

Då ska jag alltså skriva mitt livs första blogg. Det känns lite pirrigt, men kul.

Det som jag ska berätta är ju däremot inte alltigenom kul, särskilt inte i början. Jag och mina syskon föddes av vår mamma som bodde hos en gubbstrutt. Ordet gubbstrutt låter ju kanske lite negativt, men han var inte trevlig heller, så han får faktiskt heta gubbstrutt.

Vår mamma var jättesnäll. Det första jag minns att hon lärde oss ungar var att vi skulle akta oss för gubbstrutten. Vi förstod snart varför. Så fort han kom in i rummet sparkade han eller slog åt mamma. Hon försökte jämt komma undan, men ibland hann hon inte. Om hon till exempel stod och åt kunde han sparka till henne, eller om hon gick på toalådan.

Oss lämnade han ifred så länge vi var jättesmå, men vi var vettskrämda när han kom in i rummet. Man kunde ju aldrig veta, och om han var så elak mot mamma så kunde han ju bli elak mot oss också rätt som det var. Det var ingen harmonisk uppväxt så klart. Vi måste jämt vara på vår vakt. Tur att vi hade en snäll mamma.

Jag ska berätta mer i morgon.

Berta