Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.
Har ni suttit i en bur nån gång utan möjlighet att ta er ut? Antagligen inte, men om ni har det vet ni hur det känns. Annars kanske ni kan tänka er.
När vi var i burarna bars vi ut till en bil. Det var ganska oroligt i bilen för vi klagade högt allihop och talade om att vi ville ut ur burarna. Men det hjälpte inte. Vi fick sitta kvar tills bilen stannade. Då bars vi in i ett annat hus än det vi kom från. Meddetsamma vi kom innanför dörrarna märkte vi att det luktade andra katter. Vi tittade oroligt på varandra. Hade vi kommit till ett nytt ställe där de samlade på katter för att vara dumma mot dem?
Vi förstod ingenting, men efter en stund bars vi alla in i nåt som heter karantän. Vi hade ingen aning om vad det var, men vi fick i alla fall komma ut ur våra små burar och fick sitta i större burar. Där fanns både dynor att ligga på, mat, vatten och toalåda. En tjej försökte ta i oss för att undersöka oss, men vi var så rädda så vi fräste, slog med tassarna och morrade till och med mot henne. Hon sa till en annan tjej att det är bättre att de får lugna sig så tittar vi på dem i morgon istället.
Jaha, och vad skulle de hitta på i morgon då? Vi var jätteoroliga, men samtidigt alldeles uttröttade så vi somnade av utmattning.
Mer i morgon.
Berta
-1.jpg)
Läskigt med så mycket nytt och bur.. När man bara känner dumma tvåbeningar så är det klart att man tror att alla är sådana.Tröstbuff
SvaraRaderaFörstår att ni fräste och slogs för livet. Ni kunde ju inte veta bättre. *tröstartass*
SvaraRaderaHej Dui och Deco. JA, vi hade ju aldrig träffat några snälla människor, så det är klart att vi var rädda. Berta
SvaraRaderaHej Sippo. Vi slogs verkligen för livet, trodde vi. Ingen hade ju visat oss att det finns snälla människor också. JAg ska ju egentligen inte gå händelserna i förväg, men om du lovar att inte säga det till någon så ska jag berätta för dig att jag vet nu att det finns snälla människor också. *tummis på att det är en hemlis*. Berta
SvaraRadera