torsdag 5 november 2009

Katten Berta berättar



Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Det blev en orolig natt efter tjejernas besök. Gubbstrutten verkade knäppare än vanligt och alla vi katter undrade vad som skulle hända med oss.

Nästa dag ringde det på dörren igen. Utanför stod tjejerna med flera burar, såna där som vi antagligen skulle få sitta resten av våra liv i, trodde vi. Här gällde det verkligen att hålla sig undan, och var det nåt jag var bra på så var det att hålla mig undan.

Tjejerna kom in i rummet och satte sig på knä framföra soffan. Under låg mamma Mirja, jag och flera av mina syskon. Alla var vi lika rädda och vi hade alla bestämt att vi skulle kämpa allt vad vi kunde för att inte hamna i de där burarna.

Trots allt verkade de där tjejerna inte likadana som de människor som brukade besöka gubbstrutten. De talade lågt med oss och sa åt oss att det inte var nåt farligt och att vi skulle komma att få det mycket bättre. Det lät ju bra, men det trodde vi förstås inte ett ögonblick på. Vi visste nog hur människor var!

Mer i morgon.
Berta

4 kommentarer:

  1. Vi vill veta mer..NU! Nosbuffar på dig sötnos!

    SvaraRadera
  2. Jag vill också vet mer - NU! *darrar av upphetsning*

    SvaraRadera
  3. Hej Dui och Deco. Jag förstår att ni vill veta mer genast, men jag kan bara berätta lite i taget. Jag blir så ledsen när jag tänker på eländet så om jag tar allt på en gång blir jag bara deppig. Men ni får veta mer varje dag. Berta

    SvaraRadera
  4. Hej Sippo. Du får också tåla dig. Men jag hoppas du tycker det är värt det... Berta

    SvaraRadera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Ibland känner jag för att bara berätta nåt väldigt kort.  Ibland kan det vara kort och tråkigt, ib...