Katten Berta berättar

Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Det blev en orolig natt efter tjejernas besök. Gubbstrutten verkade knäppare än vanligt och alla vi katter undrade vad som skulle hända med oss.

Nästa dag ringde det på dörren igen. Utanför stod tjejerna med flera burar, såna där som vi antagligen skulle få sitta resten av våra liv i, trodde vi. Här gällde det verkligen att hålla sig undan, och var det nåt jag var bra på så var det att hålla mig undan.

Tjejerna kom in i rummet och satte sig på knä framföra soffan. Under låg mamma Mirja, jag och flera av mina syskon. Alla var vi lika rädda och vi hade alla bestämt att vi skulle kämpa allt vad vi kunde för att inte hamna i de där burarna.

Trots allt verkade de där tjejerna inte likadana som de människor som brukade besöka gubbstrutten. De talade lågt med oss och sa åt oss att det inte var nåt farligt och att vi skulle komma att få det mycket bättre. Det lät ju bra, men det trodde vi förstås inte ett ögonblick på. Vi visste nog hur människor var!

Mer i morgon.
Berta