söndag 8 november 2009

Katten Berta berättar



Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.



Nu satt vi alltså i en bur i nåt som hette karantän på nåt som vi hörde kallades Södertälje Katthem. Det satt flera katter i andra burar. En del hade bara suttit där några dagar längre än vi, andra lite längre. När vi vaknade på morgonen efter vi anlänt kom det in en tjej till oss och sa att vi måste avmaskas.

Avmaskas? Vad betydde det? Burdörren öppnades och en hand tog tag i mig, trots att jag fräste som bara den. Sen öppnade de munnen och gav mig nåt som smakade konstigt. Jag hade tänkt spotta ut det, men då höll tjejen igen min mun och strök mig på halsen så jag svalde fast jag inte ville.

Sen sa hon att det skulle komma en veterinär och vaccinera mig också. Nä, nu fick det väl ändå vara nog, tänkte jag. Jag tänkte verkligen inte låta mig vaccineras. Nån måtta fick det vara. Samma sak sa mina kompisar som tidigare också hade bott hos gubbstrutten. Sammanlagt var vi 11 katter som kom till katthemmet. Det kändes ju lite bra på ett sätt att vi fick komma tillsammans, men vi undrade alla vad det var frågan om. När skulle de börja behandla oss lika illa som gubbstrutten?

Mer i morgon
Berta

4 kommentarer:

  1. Tur att kompisarna var med när det var så läskigt! Nosbuffar

    SvaraRadera
  2. Vilken luris som fick dig att svälja pillret. Tvåbeningar är lite fula på det sättet ibland. Men jag tror dom menar väl

    SvaraRadera
  3. Hej Dui och Deco. Ja, ni har väl också ofta hjälp av att vara tillsammans? Det där om att ensam är stark tror inte jag på. Berta

    SvaraRadera
  4. Hej Sippo. Det var riktigt lurigt, men du har nog rätt. De menar nog väl fast man inte tror det alla gånger. Berta

    SvaraRadera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Ibland känner jag för att bara berätta nåt väldigt kort.  Ibland kan det vara kort och tråkigt, ib...