Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.
Då ska jag alltså skriva mitt livs första blogg. Det känns lite pirrigt, men kul.
Det som jag ska berätta är ju däremot inte alltigenom kul, särskilt inte i början. Jag och mina syskon föddes av vår mamma som bodde hos en gubbstrutt. Ordet gubbstrutt låter ju kanske lite negativt, men han var inte trevlig heller, så han får faktiskt heta gubbstrutt.
Vår mamma var jättesnäll. Det första jag minns att hon lärde oss ungar var att vi skulle akta oss för gubbstrutten. Vi förstod snart varför. Så fort han kom in i rummet sparkade han eller slog åt mamma. Hon försökte jämt komma undan, men ibland hann hon inte. Om hon till exempel stod och åt kunde han sparka till henne, eller om hon gick på toalådan.
Oss lämnade han ifred så länge vi var jättesmå, men vi var vettskrämda när han kom in i rummet. Man kunde ju aldrig veta, och om han var så elak mot mamma så kunde han ju bli elak mot oss också rätt som det var. Det var ingen harmonisk uppväxt så klart. Vi måste jämt vara på vår vakt. Tur att vi hade en snäll mamma.
Jag ska berätta mer i morgon.
Berta
Fy vilken typ! Stackars er och stackars mamma! Tasskram
SvaraRadera*morrar* Jag skulle gärna skicka husse på honom. *fräser*
SvaraRaderaVilken tur att ni klarade er undan.
Åh herregud! Det blir till att ta fram hela hushållsrullen, det märker jag. Tycker nog att gubbstrutt är ett milt ord för ja..... varelsen som ni hade oturen att födas hos.
SvaraRaderaTänk att du fick en sådan start så mysig som du är nu. Du är en stark tjej.
Skickar massor med nosbuffar och tasskramar.
Kram från Helena
Hej Dui och Deco. Ja, det var verkligen en dum gubbe. Jag skulle verkligen inte vilja flytta tillbaka till honom. Berta
SvaraRaderaHej Sippo. Det var synd att jag inte kände dig när jag bodde hos gubbstrutten, får då hade jag bett dig skicka dina husse till honom. Berta
SvaraRaderaHej Helena. JAg förstår ju nu att jag har haft en väldigt tur som kom ifrån gubbstrutten. Nu har jag ju i alla fall en chans att få ett bra hem. Berta
SvaraRadera