Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.
Igår berättade jag ju om det där telefonsamtalet som gubbstrutten hade med nån annan människa som vi ju inte kände alls. Vi trodde att alla människor var elaka mot katter, för alla som kom hem till gubbstrutten var bara dumma. De drack nåt som luktade illa och så blev de ännu dummare.
I alla fall förstod vi att nu skulle det komma nya människor och ta oss nånstans. Jag mådde jättedåligt redan innan och mamma Mirja också. Så gick det några dagar och så ringde det på dörren. Vi sprang och gömde oss allihop så gott vi kunde.
Visserligen var det jättetrist att bo där vi bodde, men där visste vi ju i alla fall hur vi skulle kunna gömma oss för det mesta. Vi visste ju ingenting om hur det skulle bli med det om vi kom till ett annat ställe.
Det visade sig att det var två tjejer som ringde på. De sa att de ville titta på katterna. Då sa gubbstrutten att det kan ni väl få om ni hittar dem. Tjejerna gick in och hittade några av mina syskon först. Sen tittade de under soffan. Där låg jag bland annat. När de tittade på mig fräste jag allt vad jag kunde.
Fortsättning i morgon. Berta
-1.jpg)
Vi förstår att ni var jätterädda. Tasskram
SvaraRaderaStackars er. Vi förstår att ni var vettskrämda. *stryker med tassen*
SvaraRaderaLilla gumman, sa ledsamt, och sa fin du ar! Vi tror att du far ett nytt hem mycket snart. Lycka till! Nospussas, Adam & Zoe
SvaraRaderaHej Dui och Deco. Ja, jätterädda var nog det minsta man kunde säga. Berta
SvaraRaderahej Sippo. Vettskrämd är nog ganska nära verkligheten. Usch, jag minns fortfarande hur det kändes. Berta
SvaraRaderaHej Adam & Zoe. Vad kul att ni tycker jag är fin. Det tycker blogghjälpen också att jag är. Och hoppas ni har rätt när ni säger att ni tror att jag kommer få ett eget hem snart. Berta
SvaraRadera