Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.
Nu vet ni ju lite grann om hur jag hade det i början av livet.
Veckorna gick och vi ungar växte. Gubbstrutten började bli alltmer hotfull mot oss också och var det så man inte passade sig kunde man få en spark nånstans. Vi ungar lärde oss att vara rädda för alla människor.
Så fort det kom nån människa gick vi i försvarsställning. Vi fräste, morrade, slog med tassen och gjorde allt för att vi inte skulle bli misshandlade.
En dag berättade mamma att hon skulle ha ungar igen. Det var synd om henne, för hon var inte så stark. Vi var ju inte så gamla och mamma hade säkert behövt ta igen sig mer. Men nu var det som det var.
En dag ringde telefonen. Gubbstrutten svarade och vi hörde att han sa att han hade en väldig (han sa ett mycket fulare ord, men jag skriver väldig) massa katter och tyckte att den han talade med skulle ta hand om några.
Då blev vi ungar rädda igen. Skulle det komma andra människor och vara elaka mot oss? Vi hade ju aldrig upplevt att människor var snälla, så säkert skulle de som tog hand om oss vara elaka också.
Jag berättar vidare i morgon.
Berta
-1.jpg)
Det gör mig så ont att läsa hur du, dina syskon och din mamma har haft det. Du är enormt vacker, tycker jag...härlig brun färg och teckning och vilka ögon du har...de kan man ju drunkna i...så fina! Använd dem flitigt på Öppet Husdagarna och gärna med den härliga stilen du har på kortet.
SvaraRaderaJag förstår att det tar tid att tycka att vi två-benta kan vara något att ha, men jag lovar dig, Berta...det finns fler vänliga människor än onda...tyvärr är det väl så att det är de onda människorna vi hör mest om.
Är själv verksam inom ett katthem och har adopterat 5 hemlösa, den första dog tyvärr efter 2,5 år, men de åren mådde hon som en riktig prinsessa....och det tror jag du också kommer få göra snart.
Kram på dig från mig och mina 4-benta
Brittmari, Nanne, Felicia, Pussi och Vännen
Det är så sorgligt det ni jamar. *sniff* Vi håller tassarna för er.
SvaraRadera*tröstartass*
Eländigt är just vad det är..Nosbuff
SvaraRaderaHej Brittmari, Nanne, Felicia, Pussi och Vännen. Ja, jag har också börjat förstå att det finns snälla människor, inte bara dumma gubbstruttar och gumstruttor också för den delen. Jag hoppas jag också får ett hem hos nån som liknar dig. Berta
SvaraRaderaHej Sippo. Visst är det väl sorgligt. Men många av mina kompisar som bloggat förut har haft det lika sorgligt som jag, men fått det jättebra sen, så fortsätt hålla tassarna för mig också. Berta
SvaraRaderaHej Dui och Deco. Eländigt var ordet. Såna där dumsnutar som gubbstrutten skulle aldrig få komma i närheten av ett försvarslöst djur. Det tycker i alla fall jag. Berta
SvaraRadera