lördag 5 december 2009

Katten Berta berättar



Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.

När det blev klart för en tid sedan att jag inte skulle få flytta till det där hemmet som jag trodde jag skulle få flytta till berättade blogghjälpen för mig varför jag inte kunde få flytta hem till henne. Så här berättade hon.

För 9 år sedan tog hon hand om en katt som hade blivit övergiven av nån som inte ville ha honom. Han döptes till Viktor och blev en älskad katt som togs väl om hand och som trivdes bra hos blogghjälpen och hennes man.

När blogghjälpen hade jobbat ett tag här på katthemmet blev hon jätteförtjust i en katt och både hon och hennes man tyckte att de hade både tid och plats för en katt till, så den katten fick flytta hem till blogghjälpen. Men se det tyckte inte Viktor om alls. Han vägrade gå in i huset så blogghjälpen fick bära in honom varje kväll.

När det hållit på så i tre månader förstod hon att det här skulle nog inte gå. Då kontaktade hon en djurkommunikatör som kom hem till henne och talade med Viktor. Han sa att den andra katten måste flytta för att hans liv hade blivit ett helvete sedan den nya katten kom. Då sa djurkommunikatören att det kanske blir du som får flytta? Då svarade Viktor att ”ja, då får det bli så”.

Då förstod blogghjälpen att hon måste hitta en lösning på problemet. Att ta tillbaka den andra katten till katthemmet ville hon inte, för det tyckte hon skulle kännas svårt för honom. Hon började annonsera och efter ett par veckor hittade hon en familj som verkade toppen. De träffades och de blev jätteförtjusta i den andra katten, så nu bor han hos dem i ett stort hus. Han har blivit en rackare på att jaga fåglar och möss.

Blogghjälpen berättade det här för mig så att jag skulle förstå varför jag inte kunde få flytta hem till henne. Det är synd, för jag tror vi skulle trivas ihop, men Viktor skulle antagligen bli jätteledsen igen, och det vill jag inte. Men vi ska hitta ett annat hem åt mig har blogghjälpen lovat.
Berta

6 kommentarer:

  1. Tänk att det finns människor som faktiskt förstår vad vi säger! Matte och husse anstränger sig allt de kan men begriper inte så bra ändå, men man får vara glad att de försöker! Vi fortsätter att hålla tassarna för dig! Stor Tasskram

    SvaraRadera
  2. Det var en sorglig berättelse. Jag blir faktiskt lite sorgsen. *snörvel*

    SvaraRadera
  3. Visst finns det människor som förstår och kan "prata" med oss kissar. Men de flesta människor är lite korkade, på ett öf oss gynsamt sätt. Själv har jag varit ute och busat. Hoppas lite tokigt och landade i ett par grenar. Höger sida är lite svullen. Matte blev helt till sig. Börjad först leka doktor och tittade och klämde och letade efter ett sår men sen har det blivit perfek. Massor med gos och extra godis. Hmmm ibland tränger sig Mysis emellan och snor min matte och goset men då lägger jag mig på husses mage och gnyr lite tills godiset kommer.

    De mumlar något om att vi är bortskämda men det förstår vi inte något av.

    Försök att hålla modet uppe så kommer även din människa som behöver uppfostras.

    Kramar fårn Krypto ch Mysis

    SvaraRadera
  4. Hej Krypto och Mysis. Visst är det kul att busa, men det är ju inte så bra om man gör sig illa. Fast om man får extra godis och gosis så hjälper det ju förstår. Förstår att din matte blev rädd. Jag hoppas jag snart får egna människor att uppfostra. Det vore jättekul. Berta

    SvaraRadera
  5. Hej Dui och Deco. Man kan inte begära så mycket av människor, men de kan nog träfas till att förstå lite grann av vad vi säger. Det tror jag i alla fall. Berta

    SvaraRadera
  6. Hej Sippo. Du ska inte vara ledsen. Det kunde ha gått mycker värre för min del. Tänk om jag inte fått komma hit till katthemmet. Då hade det varit riktigt illa. Tänk om jag hade tvingats bo kvar hos gubbstrutten! Berta

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu börjar jag äntligen känna mig lite varm i pälsen. Det är inte så farligt att vara bloggkatt, me...