torsdag 24 december 2009

Katten Berta berättar



Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.


Jaha, så har det blivit julafton. Det betyder inte så mycket för mig eftersom jag bor på katthemmet. Där är det visserligen julpyntat och fint men det kan ju aldrig bli detsamma som att bo i ett eget hem. Blogghjälpen tror att det är sista julen jag firar på katthemmet. Hoppas hon har rätt.

Igår berättade jag ju om att en människa som ringt hit och berättat att det fanns en bur med en katt i utanför hennes dörr. Den fega människan som satt dit katten hade försvunnit. Jag trodde att man skulle vara extra snäll mot omgivningen vid jul och inte bete sig som en feg ynkrygg. Men en del har visst inte fattat det.

Ibland kan man bli så ledsen så man bara tänker på elände. Men en av de som brukar kommentera min blogg har så klokt sagt att man måste kunna tänka på annat också, annars blir man bara nedslagen och det hjälper ju ingen.

Därför tänkte jag berätta en sann solskenshistoria. Den börjar likadant som den tråkiga historien jag nyss berättade, nämligen att det ringde en person till katthemmet igår kväll och berättade att han hittat en katt. En av de snälla tjejerna här på katthemmet sa att han skulle försöka se om katten var märkt och i så fall försöka spåra ägaren. Annars fick han ringa tillbaka. I morse ringde han tillbaka och det var blogghjälpen som svarade. Han berättade att katten var öronmärkt och med hjälp av en dator hade man lyckats spåra ägarna och ringt dem. De blev jätteglada och kom och hämtade katten bums. De berättade att den varit försvunnen sedan i somras och att de var hur lyckliga som hels över att få tillbaka den. Vilken julklapp det blev för både familj och katt!
Berta

4 kommentarer:

  1. Klart det är sista julen du firar på katthemmet. Nästa gång så kommer du säkert att bli överöst med kattgodis, lyxmat och fler leksaksråttor än du kan göra dig av med. Om du inte får det, då tänker jag komma och dra dina människor i örat tills dom skämmer bort dig som en katt ska bli bortskämd! *tassen i bordet*
    Det var kul att få höra en solskenshistoria. Det behövs ibland. *puss på nosen*

    SvaraRadera
  2. Tasskramar och Nosbuffar till alla katter på katthemmet!

    SvaraRadera
  3. Hej Sippo. Det känns bra att ha dig som stöd i livet. Jag skule verkligen vilja se när du drar mina människor i örat, men jag hoppas det inte kommer att behövas. Jag tror att när de väl kommer så är de jättesnälla och skämmer bort mig utan örondragning. Berta

    SvaraRadera
  4. Hej Dui och Deco. Tasskramar och nosbuffar till er också. Ni är så snälla som tänker på att stödja mig. Det behövs må ni tro och det betyder mycket. Berta

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu börjar jag äntligen känna mig lite varm i pälsen. Det är inte så farligt att vara bloggkatt, me...