Eftersom vi var så sena med bloggen igår och den blev så kort, ska vi både vara tidigare och längre idag.
När jag kom hem tidigt i morse från Sippos jättekuliga fest hade det hänt saker här.
Det var så att vår snälla veterinär, Wilbert Beyer ringde till oss i förrgår och frågade om vi kunde ta tass om en katt. Egentligen har vi, liksom de flesta andra katthem, intagningsstopp nu, men eftersom det var vår veterinär som gjort och gör så mycket gott för oss, tyckte vi att vi måste göra ett undantag. Jag ska berätta den otroliga historien från början:
En person åkte i sin bil från Fridhemsplan mitt i Stockholm mot Göteborg. Föraren stannade vid nåt som heter Sillekrog för att tanka. Det ligger ca 5-7 mil söder om Stockholm. En förbipasserande påpekade att det lät som om nån jamade under motorhuven. Motorhuven öppnades – och där låg mycket riktigt en katt!
Han var skadad efter den långa bilfärden. Han hade brutit ena frambenet, var svedd i pälsen på flera ställen och skinnflådd på nåt ställe och var förstås både jätterädd och smutsig. Vår vettis Wilbert kontaktades och R (min kompis från Fridhemsplan) fick komma dit. Utan att han kunde ta reda på vems katten var hjälpte han honom med att gipsa benet, sy ihop pälsen och ge honom medicin. Sen kom Södertälje Katthem in i bilden, eller snarare vår fantastiska hälsoansvariga.
Eftersom R inte ville äta något hos vettisen tog hon med sig R hem. När han väl fått lugn och ro, kastade han i sig mat. Han var ju jättehungrig.
Sent, sent på kvällen satt blogghjälpen och tittade på hemsidor till katthemmen i Stockholmstrakten för att se om nån saknade en katt som stämde in på R. Jodå, tidigare på kvällen hade en efterlysning lagts in. Eftersom blogghjälpen vet av erfarenhet hur hemskt det är att sakna en katt, ringde hon först vår hälsoansvariga och berättade om efterlysningen och frågade om hon kunde skicka några bilder. Det gjorde hon. Då ringde blogghjälpen till R:s matte och berättade att R nog hade hittats och vad som hade hänt. Hon blev förstås både väldigt förvånad och väldigt glad. Bilder mailades över och det konstaterades att det var R.
Idag kom matte och hämtade sin konvalescent, som nu vilar ut hemma.
Tänk vilken tur R hade i oturen. Han kunde skadat sig ännu mer. Bilföraren kunde ha kört i ett streck till Göteborg. Då hade R nog inte klarat sig.
Nu ska jag bara skriva några saker till idag:
Se till att er katt är märkt och registrerad hos SKK (Svenska Kennelklubben) eller SVERAK
Se till att er katt är försäkrad
Släpp inte ut en katt i stadsmiljö
-1.jpg)
Kul att träffas igen! Riktigt trevlig fest hos Sippo.
SvaraRaderaMåste jama ett vettisen Wilbert verkar vara en helt fankattisk person. Vad skönt att det gick så bra för R trots att det började så eländigt. Tur också att det finns kloka människor. Nosbuff
Vilken fanKATTisk historia med lycklig slut!
SvaraRaderaHärligt att få läsa den!
=^.^=
Nosbuffar å tack för igår ;-)
Jamars!!
SvaraRaderaÅka brummis under motorhuven. *ryser*
Tur att 2beningen som gick förbi hörde den.
Och skönt att R fick komma hem till husse och matte.
Nosbuff
Uschjam så läskigt. Vilken tur för kissen att föraren stannade till som han gjorde. *torkar bort svetten*
SvaraRaderaOj, vilket hemskt äventyr - tur att kissen R klarade sig i alla fall och att matten fick tillbaka sin ägare!
SvaraRaderaTänk så många lyckliga slumpar som gjorde att allt också slutade lyckligt! Det måste varit meningen att R skulle få fortsätta leva. Hurra för historier med lyckliga slut!
SvaraRaderaDet var ju för innerligt väl att denna märkliga historia fick ett lyckligt slut. Tänk om föraren inte hade stannat *morrhåren darrar av skräck*
SvaraRaderaJag har märkning i örat, även om jag aldrig är ute på egen tass. Och jag jamar som du: Det borde alla katter ha!
Vi missade festen på grund av att matte jobbar så mycket *blänger ilsket på matte* Men jamarkul att det blev så lyckat!
Heder åt vettis-Wilbert!
Tassklappar
Vilken fankattisk vettis ni har! Tänk vilken tur att lilla R klarade sig så bra som han gjorde och att han hittade hem till husse och matte igen, oj vad de måste ha varit oroliga. Vad härligt det är att få läsa historier med lyckliga slut!
SvaraRadera*nosbuffar*
oj vilken tur att R klarade sig iaf, *Tassen upp*
SvaraRaderaTur att R kunde komma hem till sina männiksor igen.
Förstår att dom varit oroliga.
Tass tass
Så underbart med en sådan veterinär!!
SvaraRaderaVi gläds å R:s och hans människors vägnar.
Nospuss till honom och till dig Lilja!!
Jam missade ju partyt igår pga att matte stängt av datorn när hon åkte till jobbet så jag MISSade ju totalt inbjudan från Sippo :(
SvaraRaderaVilken tur i oturen den där missen som åkte med i motorrummet hade. Både att den klarade sig med livet i behåll och hittade sin matte igen !!!
Har sagt det innan men säger det igen. Ni på Södertälje katthem är änglar/superhjältar och jag är så imponerad och glad av ert arbete. Även veterinären Wilbert verkar vara en superhjälpte som har hjärtat på de rätta stället!
SvaraRaderaHar sagt länge att jag skall komma och hälsa på och får ta och planera in det. Lilja kan du inte fråga blogghjälpen när hon brukar vara där för det skulle vara kul att få träffa henne :-)
Om jag tar tåget från Stockholms central till södertälje, är det lätt att ta sig från Södertäljes station till katthemmet då?
Roligt att läsa om en katt som varit saknad och inte utkastad.
SvaraRaderaHoppas R kryar på sig riktigt snart igen.
Nosgos
Dui och Deco, vår vettis är superbra. Han har räddat många kissar må ni tro!
SvaraRaderaHjulia Huller om Buller, visst är det en nästan otrolig historia. Men vi katter är ju otroliga.
SvaraRaderaMax och Måns, R hade verkligen mer tur än han hade rätt att räkna med. Vi är jamarglada att det löste sig så bra för honom.
SvaraRaderaSippo, jag tror inte det var meningen att R skulle förenas med Skaparkatten ännu.
SvaraRaderaLillies Lya, visst hade matten tur?
SvaraRaderaGustav, vist är det kul med historier som slutar lyckligt. Det borde alla katthistorier göra.
SvaraRaderaFrasse, en del tvåbeningar tror ju att om de bara har en innekatt, så behövs ingen märkning. Men små kissar kan faktiskt smita ut! Det händer ganska ofta faktiskt, och då är det väldigt bra att vara öronmärkt.
SvaraRaderaAlice, vi har världens bästa vettis. Utan honom kanske R inte hade levt idag.
SvaraRaderaM, C, T, S, ibland verkar det som om vi katter har mer tur än vi kan räkna med.
SvaraRaderaSambo & Roxy, vår vettis är världsbäst. Nospuss tillbaka till er.
SvaraRaderaKjelle Bus, vi saknade dig verkligen på festen. Du får jama till matte att hon inte får stänga av din dator så där igen!
SvaraRaderaKattfamiljen, jag håller med dig om att det finns många hjältar här på vårt katthem. Blogghjälpen säger att det är bäst att du kontaktar henne på mailen (astrid.akesson@telia.com) så kan ni komma överens om en lämplig dag och tid att träffas på katthemmet. Blogghjälpen kan hämta dig nånstans utmed pendeltåget.
SvaraRaderaNea, jag håller med. Det borde inte finnas en enda katt ute som inte är saknad!
SvaraRadera