Idag har blogghjälpen nästan skällt på mig. Fast bara nästan, och sen klappade hon mig och sa att jag måste bli tuffare för mitt eget bästa.
Det var nämligen så att en snäll tjej var här idag och ville ha en katt att ta hand om. Blogghjälpen tog in henne i vår bur och presenterade oss. Trots att tjejen var jättesnäll och trots att blogghjälpen var med, blev jag så rädd så jag sprang och gömde mig.
Blogghjälpen förskte locka fram mig, men jag vägrade. Det gjorde däremot inte min mamma. Hon var inte ett dugg rädd utan lät sig både klappas och kammas. Så det slutade med att mamma fick ett hem.
När hon åkt kom blogghjälpen tillbaka och sa att om jag hade varit lite trevligare så hade jag fått åka med också. Nu kom tjejen och blogghjälpen överens om att mamma bor in sig först, sen får vi se om jag får åka lite senare.
Jag blev först rädd att blogghjälpen skulle bli så besviken på mig att hon inte ville fortsätta hjälpa mig längre. Men hon sa istället att nu måste vi börja hårdträna så jag inte springer och gömmer mig mer.
Jag är i alla fall glad att mamma fick ett hem. Och så är jag glad att blogghjälpen kommer fortsätta jobba med mig. Jag VILL ju ha ett hem, fast jag blir så rädd när det kommer nån jag inte känner.
-1.jpg)
människor flyttar minsann inte hem till någon de inte känner, bara sådär... Och så tror det att katter skall göra det "bara för att.."
SvaraRaderaså kul att mamma hittade en bra människa - kanske kan hon övertyga tjejen om att hon hämtar dig, så kanske du kan acceptera henne när du ser att mamma mår bra där :-)
Tjoho! Härligt att mamma fått ett eget hem och en egen människa! Och vem vet, kanske blir det din tur snart? Visst vore det roligt om du och mamma kunde bo tillsammans, men vi får se hur det går. Spännande! Kurr och burr.
SvaraRaderaNä, stackars dig. *tröstbuffar* Hoppas att tjejen kommer förbi senare och bestämmer sig för att ge dig med en chans, för du förtjänar verkligen en.
SvaraRaderaDå håller vi tassarna för att du får flytta till mamma snart du också.Det är inte så lätt att vara tuff när det är nytt. Blogghjälpen vill ju förståss att du ska få ditt hemma du också så det säkert därför hon lät lite allvarlig. Öva ordentligt nu så du blir lite modigare.Nosbuff
SvaraRaderaJag är också glad att din mamma fick ett hem och en egen människa. Och jag hoppas så att du också får komma sedan, det finns ju en liten chans i alla fall.
SvaraRaderaDet är inte lätt att vara rädd och samtidigt tuffa till sig. Vi katter gör ju ingenting som vi inte vill. Hoppas din mammas människa ger dig chansen att få ditt förtroende!
Vi är säkra på att de bara trampade in i din bur med stora hemska skor, och då kan vilken misse som helst bli rädd!
SvaraRaderaVi blir fortfarande rädda när husse är ute och har skor på sig.
Nosbuff
De övriga har ju redan jamat vad jag ville säga... att det är okej att vara blyg för främlingar, att vi är jamarglada allesammans för din mammas skull och att vi verkligen knäpper tassarna för att du också får flytta dit! Det vore väl fankattiskt om du och din mamma fick samma hem och samma matte?!? Det skulle säkert hjälpa dig att bli trygg på nolltid, tror vi!
SvaraRaderaTass och tröstbuff från Imma, abbemissa.
PS. Jag har jamat ut matte efter noter att hon inte hälsade på dig när hon ändå var i närheten av Södertälje! Men hon svarar att den här gången var det faktiskt just blogghjälpen hon behövde få träffa... *suckar djupt* Hur som helst ber hon mig att hälsa blogghjälpen så innerligt och tacka för både jättegod mat och riktigt trevlig samvaro! DS.
Vi håller tassarna att du oxå kan få komma till samma människa som din mamma kom till, det är vi säkra på, mjau
SvaraRaderaHåller tassarna högt!
Tass tass
Men lilla gumman. *trösttassar* Ibland blir man så där blyg och osäker. Men åh vad vi håller tassarna för att du också får flytta hem till din mamma! Men vad roligt att hon fått egna människor! Matte säger att du var ju jätteduktig och var framme när hon hälsade på för två veckor sen, hon fick både klappa dig och ge dig godis. Blir det inte nu så kommer din egna människa så småningom och precis som matte ser vilken fin misse du är!
SvaraRaderaIdag kom matte hem med ett nytt godis, det kanske är samma som du fick igår? Det här har en likadan ask som dentisar och är whiskas men det heter anti-hairball. Vi har inte fått smaka än men jag har sett asken så jag och Wilma skall testa din utmärkta instruktion sen när matte somnat.
*nosbuffar*
Wiii så kul att din mamma fått ett nytt hem :)
SvaraRaderaHåller tassar och morrhår i kors på att du snart får flytta efter !!!
Lilja, man behöver bara akta sig (alt. bita) dumma människor. De snälla kan man gosa med. Träna hårt så får du snart flytta ihop med mamma igen. Jam och buff /Smilla (som har lånat mattes blogg)
SvaraRaderaLilla gumman då. Du får träna lite på att inte vara så blyg. Förstår att du inget hellre vill än att springa och gömma dig. Försök låta bli om du kan.
SvaraRaderaNosgos
lillies lya, vi får se hur det går, men det finns i alla fall en liten chans att jag får flytta efter. Fast jag måste nog bli lite tuffare först.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, visst vore det kul att bo med mamma, men det är inte huvudsaken. Det är att jag får ett bra hem där jag trivs.
SvaraRaderaM, C, T, S, vi får se hur det blir. Kanske får jag bo där, kanske nån annanstans.
SvaraRaderaSippo, blogghjälpen säger att få jag inte ett hem där mamma bor, så får jag det nån annanstans. Vi jobbar på som vanligt säger hon.
SvaraRaderaDui och Deco, jag vet att blogghjälpen inte var arg på mig på riktigt, men lite besviken lät hon ju. Jag ska jobba hårt på att bli tuffare.
SvaraRaderaGustav, jag hoppas också att jag ska bli lite tuffare, men det är inte så lätt. Man är ju som man är till stora delar.
SvaraRaderaMax och Måns, det var inte skorna jag blev rädd för. Här på katthemmet får ingen besökare gå in med ytterskor, de får vackert sätta på sig plastsockor så det inte kommer in nån smitta till oss. Men det finns så mycket annat att vara skraj för.
SvaraRaderaKlosterkatterna, ni är ju jättebra på att ta hand om oss lite räddare katter. Blogghjälpen säger att det kommer lösa sig för mig också tids nog. Så hälsar hon att hon tyckte det var jättetrevligt att ha er på besök. Det tyckte hennes gubbe också.
SvaraRaderaAlice, vi kämpar vidare för att jag ska få ett eget hem. En dag kommer min människa, det vet jag. Det verkar som om det där godiset ni fått är samma som det blogghjälpen köpte i tyska landet. Tala om för mig vad ni tyckte, och lycka till med öppnandet.
SvaraRaderaKjelle Bus, snällt av alla som håller tassar och tummar för att jag ska få ett eget hem. Ibland kan det ju gå väldigt fort när det väl är dags.
SvaraRaderaSmilla, vi ska hårdträna blogghjälpen och jag. Jag SKA lära mig att våga gosa med tvåbeningar.
SvaraRaderaNea, jag ska försöka låta bli allt jag kan. Jag ska träna varenda dag på att inte vara så rädd.
SvaraRaderaOm bara människor kunde lära sig att tassa lika försiktigt och finkänsligt fram som vi katter! Då hade du säkert inte blivit så rädd. Det är ju inte bara du som ska behöva ändra dig. Men det är tyvärr svårt att få dessa storväxta tvåbeningar att röra sig mjukt och de menar ju inget illa. Så det är nog bra att du tränar lite med blogghjälpen ändå.
SvaraRaderaMatte och jag är så glada för din mammas skull, och vi hoppas och tror att du också får ett hem snart!
Tassklappar