Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.

Idag har jag och blogghjälpen talat om varför det verkar ha blivit svårare att få tag till bra hem åt oss katter. Vi har gjort en liten skrivelse, som blev lite längre än vi tänkt, men när man tycker man har mycket att jama blir det gärna lite långt. Så här skrev vi:


Många katthem och andra som arbetar med övergivna katter ställer sig frågan: Voffor gör di på detta viset? Vi tycker nämligen att vi bara på senaste 1-2 åren sett ett trendbrott i vår verksamhet.


Ofta kan ett trendbrott innebära nåt positivt. Nya tankar, rutiner, värderingar. Men det trendbrott vi tycker oss se är inte positivt. Det trendbrott vi ser innebär att många hanterar sina katter på ett sätt som inte alls är önskvärt.


En del behandlar den som om den vore en ”sak” utan känslor och behov. Man skaffar en katt, gärna en gullig kattunge, utan att verka sätta sig in i vad det innebär. Man tänker inte på vad som händer med katten om man ska på semester, om man separerar o s v. Tyvärr är det ofta unga människor som rusar iväg och skaffar sig ett djur på impuls. Istället för att skaffa sig bra förebilder tar man efter människor från media som skaffar hundar och katter mer som nån assessoir som man klämmer fast under armen och bär med sig när det passar. När det inte är ”inne” längre gör man sig lättvindigt av med den och skaffar nåt annat.


En katt kräver en hel del. Förutom mat, kattsand, veterinärvård, försäkring och annat så kräver den tid. Och den kommer kanske att kräva det så länge som 15-20 år. Om man skaffar en katt kan man inte bortse från detta. Det går inte att tillbringa största delen av sin fritid på nåt inneställe med kompisarna eller boka en sista-minutenresa hur som helst om man har ett djur att ta ansvar för.


Vi märker att många kontaktar katthemmet just i semestertider och ber oss ta hand om katten. Ofta för att man ska resa bort, och då gärna dagen efter. ”Kan ni inte ta hand om katten så får vi avliva den” är ett ofta återkommande argument. Man försöker alltså lämpa över sitt eget problem på ett katthem.


Vi frågar oss hur det har kunnat bli så här ”Voffor gör di på detta viset?” Vi tycker det är en självklarhet att kan man inte ordna en bra tillvaro för katten om man ska åka bort så får man stanna hemma. Konstigare är det inte.


En del löser problemet genom att helt sonika köra ut katten och låta den klara sig på egen hand så gott det går. Många brukar stilla sitt egna dåliga samvete med att säga att ”en katt klarar sig alltid” eller komma med nån klyscha om att katten har nio liv eller liknande.


En katt som kanske har fångat en och annan mus och fågel i sitt liv som familjemedlem har svårt att förstå att den nu plötsligt måste fånga så många möss och fåglar att den kan livnära sig på det. Så småningom får den i sig mask och blir den då inte avmaskad sätts motståndskraften ner. Sen följer ofta öronskabb och andra sjukdomar. En dag kommer vintern också. Då är katten hänvisad att söka skydd nånstans där den ofta inte är välkommen. I nån trappuppgång, under nåt hus etc. Ingen uppskattar att inte vara välkommen, vare sig det är en katt eller en människa. En katt som blir bortkörd, ofta genom sparkar och slag, blir ledsen och rädd, precis som en människa skulle bli.


Många katter går en plågsam död tillmötes. En liten katt som helt säkert övergavs av sina ägare var Tilda. Jag har skrivit om henne tidigare i bloggen. Ni minns henne säkert. Hon fick ungar ute, hittade en lada att gömma sig och ungarna i, men när vintern kom blev hennes skadade öra allt värre. Kanske började det med en obehandlad öronskabb? Hennes allmäntillstånd förvärrades och när hon äntligen fick hjälp av snälla människor var det för sent. Hennes liv gick inte att rädda.


Vi har svårt att tro att någon vill någon så illa, men man måste förstå att det kan gå så här om man inte tar hand om sitt djur. Man hoppas att det här är ett extremfall, men tyvärr ser vi alltför ofta liknande skräckexempel. Många övergivna djur lider av kyla, sjukdomar och svält. Att de får sätta livet till är också ställt utom allt tvivel.


Och detta bara för att en del inte tar ansvar för sitt djur.


Som säkert de flesta förstår är det här ett trendbrott vi inte alls vill se. Vi vill istället att alla tänker sig för innan de skaffar ett djur. Det är ett viktigt beslut som förhoppningsvis kommer att påverka dig i många år. Den som noga tänkt igenom vad det innebär att ta ansvar för och väljer att skaffa katt ska se att den blir rikligt belönad. Förmodligen inte ekonomiskt, men på många andra sätt. Att ta ansvar för en katt innebär ett ömsesidigt givande och tagande. Tänk noga igenom vad det innebär att ha en katt innan du beslutar dig. Det är ingen ”innepryl” i den bemärkelsen att man gör sig av med den när man tröttnat. Däremot får det gärna bli en innekatt!


Nikita & blogghjälpen