lördag 15 januari 2011

Katten Nikita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem.


Nu har jag gjort en award till Tilda. Det blir ett brev till henne som jag skickar via Skaparkatten.


Hej Tilda,

Även om jag vet att du vet precis vad som hänt, så skriver jag det här till dig för att andra också ska få veta.

Du födde dina ungar ute, för ingen tog hand om dig. Även om du ofta hade det svårt så slet du för att dina ungar skulle få äta sig mätta och känna sig så trygga som det gick. Du gick upp tidigt för att leta efter mat, du hittade ett gömställe i en lada där du tyckte det var någorlunda säkert, du lärde ungarna allt du kunde. Så kom vintern. Det blev plötsligt kallt. Väldigt kallt. Inte ens inne i ladan var det tillräckligt varmt, men du värmde dina ungar med din egen kropp, så de skulle slippa frysa. Själv frös du, men du bestämde dig för att inte bry dig om det, för du måste ju ordna så ungarna fick värme.

Så hände nåt. Var det en räv, en grävling eller en annan katt som anföll dig? Du skadade i alla fall örat ganska ordenligt. Du tyckte inte det var så farligt till att börja med, och så var det ju nån som började ge er mat i ladan också, så det kändes lite lättare. Men såret på örat läkte inte. Eftersom det var så kallt gjorde det ganska ont att inte ha nån skyddande päls vid örat. Det blev värre och värre. Du var väldigt orolig för dina ungar och visste inte hur de skulle kunna klara sig om du inte klarade dig.

Häromkvällen kom det plötsligt en bil mitt i natten. Den stannade vid ladan. Ungarna blev rädda och sa till dig att ni skulle gömma er. Du funderade ett kort ögonblick, men så sa du med bestämd röst till dem: nej, det här är vår enda chans att bli räddade. Vi måste ta den! Kom nu. Och så sprang ni alla tre det fortaste ni kunde mot människorna vid bilen.

Du märkte direkt att det var snälla människor. De hade med burar med varma filtar i som ni fick krypa in i och sedan satte de burarna i den varma bilen och åkte till ett varmt hus. Där fick ni mat, precis hur mycket ni ville.

Örat värkte, men du var så glad att ungarna och du var inomhus hos snälla människor, så du märkte det knappt. Ni fick ligga i människornas knä och blev smekta. De såg bekymrade ut när de såg ditt öra, men sa att du skulle få hjälp nästa dag så att det onda försvann. Ni sov djupt hela natten.

Nästa dag fick du åka bil igen, den här gången till nåt som hette Valla Djurklinik. Det luktade lite konstigt där, men de hade sagt att du skulle få hjälp att bli av med din värk. Och du hade ont. Flera personer tittade på ditt öra där inne, sen pratade de med dina nya människor och sa att det bästa nog vore om du fick somna in. Du tänkte, att om jag får somna in så slipper jag ha ont. Jag vet att de här människorna kommer att göra så mina ungar får det bra, så jag vill få somna in och slippa ha ont längre. Du vågade äntligen släppa taget, du duktiga, modiga Tilda.

När du slog upp ögonen nästa gång så stod Skaparkatten bredvid dig. Du hade aldrig sett honom förut, men du visste ändå att det var han. Han hälsade dig välkommen till honom och alla andra katter som fanns där uppe. Det konstiga var att alla katter där var friska, glada och pigga. Du tänkte att du måste sticka ut där, du med ditt trasiga öra. Du kände efter med tassen på örat och märkte att det var alldeles läkt! Och det gjorde inte ont, varken i örat eller nån annanstans! Åh, vad skönt. Du kunde genast börja leka med de andra katterna, för du var alldeles frisk igen.

Sen upptäckte du en sak till. Du kunde hålla ett öga på dina ungar också. De har det bra och ska få lite mediciner så de blir alldeles pigga. Sen ska snälla människor hjälpa dem att hitta ett hem.

Jag är så glad för din skull Tilda. Du fick känna kärlek det sista du gjorde på den här jorden. Nu behöver inte du vara ledsen eller bekymrad längre. Nu är det vi som är kvar här som är ledsna för att inte du finns kvar, men eftersom vi vet att du har det bra så kommer det gå över.

Nån gång ses vi hos Skaparkatten, Tilda.

Tassen, Nikita

22 kommentarer:

  1. Majsen är så glad för att du fick känna kärlek ditt sista dygn här på jorden.

    SvaraRadera
  2. Så var det nog.

    Stackars lilla Tilda. Men nu har hon det bra!

    Nosgos

    SvaraRadera
  3. Så fint skrivet, vi torkar tårar ur våra ögon. Varför ska livet vara så svårt? Men det känns lite bättre när man vet att Tilda fick möta Skaparkatten på ett så varmt och innerligt sätt.
    Vi vill också tacka för er medkänsla med oss nu när Frasse har varit sjuk.
    Många kramar och tassklappar

    SvaraRadera
  4. Nä fy. Vi fick för oss att Tilda överlevde. Nu gråter vi alla här när vi tänker på stackars missen.

    SvaraRadera
  5. *gråter* Jättevackert skrivet Nikita!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  6. Vi gråter vi också. Så fint skrivet och Tilda vandrade över bron i förvisningen om att hennes ungar är väl omhändertagna.Nosbuff

    SvaraRadera
  7. Det var den vackraste award vi någonsin sett! *snörvel* Kurr och burr.

    SvaraRadera
  8. Säger som Dui och Deco samt Findus, Isak och Rasmus
    Det var det vackraste vi har läst
    så fin award du gav till Tilda

    *Gråter* vi oxå

    Tass tass kram

    Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan

    SvaraRadera
  9. Tilda får möta Pinglan där hos Skaparkatten. Pinglan var också så tapper och klagade aldrig trots att hon bara fick 5 dagar av gott kattliv i värme och trygghet.
    Nu skuttar de tillsammans på de gröna ängarna.
    Nosbuff från Fjutten med kollegor.

    SvaraRadera
  10. Så oerhört fint skrivet! lilla söta Tilda..nu leker hon med Bolzmann på de gräna ängarna, för hos Skapar Katten kan alla Katter vara ute i gröngräset och friska luften utan att det är farligt!

    Kramar från Indra och Bastian

    SvaraRadera
  11. Majsen och Weronica, det känns mycket bättre när man vet att hon fick värme och kärlek det sista som hände i hennes liv.

    SvaraRadera
  12. Nea, ja det var så hon berättade för mig. Vi katter har ju kontakt på ett sätt som ni människor inte har.

    SvaraRadera
  13. Gunilla och Frasse, kanske är det så att om man har det svårt i det här livet, så blir det desto bättre i nästa? Vi fortsätter hålla tassarna för att Frasse håller sig frisk också.

    SvaraRadera
  14. Sippo, hade det bara varit örat hade det kanske gått att rädda Tilda, men hennes hjärta och andra organ hade också tagit mycket stryk. Men vi kan känna oss trygga med att både hon och Snuffe och alla andra katter som gått över regnbågsbron har det jättebra där uppe.

    SvaraRadera
  15. Max och Måns, det kom från mitt hjärta.

    SvaraRadera
  16. Alice, jag tycker Tilda var värd ett sånt brev.

    SvaraRadera
  17. Dui och Deco, ja Tilda visste att de var i goda händer nu. Hon vakar fortfarande över dem där uppifrån.

    SvaraRadera
  18. Findus, Isak och Rasmus, det var snällt sagt. Jag tyckte Tilda var värd det bästa jag kunde skriva. Nikita.

    SvaraRadera
  19. Vi ska inte gråta nu, för Tilda har det bra. Nu gäller det att ta tass om alla andra som har det eländigt. Det finns tyvärr fler som vi måste hjälpa.

    SvaraRadera
  20. Fjutten, TIlda har redan mött Pinglan har jag hört. De har det jättekul där uppe.

    SvaraRadera
  21. Indra och Bastian, ja Bolzmann och hon busar som bara den där uppe. De har det så bra som de förtjänar.

    SvaraRadera

Katten Stina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stina på Södertälje Katthem. Som jag sa förut så jobbar vi på som vanligt.  Vi är vana att jobba här på katthemmet och vi vill i...