Katten Rosita på Södertäje katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag fått jobba med IT också. Vår hemsida krånglar och då måste jag så klart tycka in. Support är inte så lätt att få. Firman som äger vår hemsida bor i Amerika och dom har så konstiga tider där. De ligger och sover när vi är vakna och tvärtom.

Konstigt land, det där. Fast deras katter måste ju ha det bra eftersom deras människor är vakna på natten.

Blogghjälpen påstår att jag inte förstår det där med tidsskillnad riktigt, men det gör jag visst!

Nu ska jag i alla fall jama till blogghjälpen att hon ringer dom!

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus och loppis igen. Tack vare snälla volontärer har besökare både guidats runt bland oss katter och fyndat på loppisen. Som alla vet är det viktigt att vi får in en peng ofta så att det räcker till allt vi behöver.

Ni som läste bloggen igår vet att det plötsligt kan dyka upp en kostnad som vi inte direkt har räknat med.

Vi håller tummarna för att den magra kissen som kom igår ska klara sig. Som så många gånger förr undrar vi hur det kan komma sig att ingen sett de här magra katterna och slagit larm tidigare. En katt blir inte sjukligt mager på nån dag.

Hoppas människor ser de som mår dåligt mycket tidigare så de kan räddas.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det hänt igen! Ni ska inte tro att det bara är roliga saker som händer här på katthemmet. Det blir man ännu mer medveten om när man är bloggkatt.

Idag fick vår hälsoansvariga ett larm igen. Det gällde 2 magra katter som gick omkring i Södertälje och visade många tecken på att må väldigt dåligt, särskilt den ena.

Visserligen är det lördag, men det bryr inte vår hälsoansvariga sig om ett dugg när det gäller katter i nöd. Hon och en annan av våra andra klippor ryckte ut.  Det var mycket riktigt två mycket magra katter, den ena därtill skadad.

Det blev direktresa till djursjukhus. Där konstaterades mycket riktigt att den ena katten var i bedrövligt skick. Veterinären sa att om de skulle stå för kostnaden skulle katten bli avlivad omedelbart. Vi ville i alla fall ge katten en chans och tog på oss kostnaden för en undersökning, trots den dåliga prognosen och trots akutpåslag.

Eftersom den var mycket skärrad fick den först lugnande. Efter noggrann undersökning visade det sig tyvärr att den var i alltför dåligt skick för att orka gå igenom någon form av behandling. Den slapp i alla fall gå ute och självdö, utan fick somna in lugnt och stilla, medan nån strök den över pälsen. Det var säkert länge sedan nån gjort det.

Den andra katten är nästan lika mager, men i alla fall inte skadad. Vi kommer göra allt vi kan för att den ska klara sig och få ett bra liv efter detta.

Det här belyser åter vad jag har jamat tidigare: KASTRERA ERA KATTER, ID-MÄRK DOM OCH REGISTRERA DOM! 

Jag vet att ni som läser detta säkert gör allt det här, men sprid det till ALLA runt omkring er. Det är jätteviktigt, för vi vill inte behöva ta hand om katter som far så här illa.  Det ska ingen behöva!

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu börjar jag känna mig varm i pälsen som bloggkatt. Jag känner att jag börjar greppa det mesta här på katthemmet.

Visst finns det problem. Alldeles för många katter behöver hjälp där ute, alldeles för många kattungar föds och går en osäker, ofta tråkig framtid till mötes. Katthemmen kan ju tyvärr inte ta hand om alla.

En del människor verkar inte förstå sambandet mellan att inte kastrera sin katt och att det finns över 100 000 hemlösa katter. Hur svårt kan det vara?

Jag har i alla fall haft flera trevliga besök sen jag blev bloggkatt. Några berättade jag om igår. Idag tänkte jag berätta att även Klosterkatternas mattar  varit på besök. Det var väldigt trevligt. De har 2 katter från vårt katthem, Jenny och Majsan. Ni kan läsa lite om dom via länken.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag haft flera besök att ta tass om här på katthemmet.

Först kom vår kattliga tassleverantör, Karin, med 2 stora kassar med godis och en stor peng till oss katter. Hon gick omkring och pratade med oss också. Jam tackade förstås för godiset vi fick. Lite senare fick vi smaka. på EN av sorterna. Det var så klart blogghjälpen som snålade igen.

Sen jamade jag med  Alices matte. Hon är också väldigt snäll och alla hennes tre katter kommer från vårt katthem. Idag hade hon också med sig godis. MEN DET HAR VI INTE FÅTT SMAKA ÄN! Ska ha ett allvarligt jam med blogghjälpen om detta!

Sen hade hon med sig fina skyltar där det står hur vi ska utrymma katthemmet om det händer nåt tok. Hon jobbar nämligen med sånt. Nu har hon på sin fritid gjort skyltar åt oss också. Fast vi hoppas vi aldrig ska behöva använda oss av vad som står på dom. Här får bara inte hända otrevligt!  

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Alla katter på alla katthem vill nog, liksom jag, ha ett tryggt, lugnt för-alltidhem där de är älskade och får all omtanke de behöver. För att katthemmen ska kunna existera behövs snälla gåvogivare som stödjer oss.

Många skänker pengar till katthemmen, även de som själva inte har nåt överflöd. Men så finns det andra.

Då tänker jag idag på den här artikeln som jag läst i tidningen idag. Det handlar om människor som lägger enorma summor på
såna här operationer.  De tycker antagligen att de inte duger som de är, utan måste kosta på sig hur mycket som helst för att tillfredsställa, ja, vem då? Sig själva? Sin partner? Omgivningen?

Om man inte duger som man är, är det då värt att lägga ner en massa pengar på att ändra sitt yttre?

Vi katter tycker att våra mattar och hussar är jättebra, oavsett hur de ser ut, bara de har ett varmt hjärta som gör att de kan känna omtanke och kärlek till andra varelser, t ex oss katter. De behöver inte lägga ner en massa pengar på att operera sitt yttre för att vi ska bli nöjda. Vi vill hellre att de ger de pengarna till såna som jobbar med djur som har det svårt. Katter på ett katthem till exempel.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har jag berättat lite om mig och min bakgrund. Mer ska jag nog inte berätta om den. Lite hemlisar vill man ju ha för sig själv.

Så nu är jam redo för det riktiga bloggarbetet här på katthemmet. Eftersom jag har tagit en del utrymme för att berätta om mig, så  har det så klart hänt en del här under tiden som jag inte hunnit berätta om. Det står aldrig stilla på katthemmet.

Till exempel att det kommer in väldigt, väldigt många mammor med ungar, dräktiga honor och ungar utan mammor. Den sista kategorin är jobbigast, för då måste vår hälsooansvariga gå upp varannan timme dygnet runt för att mata. Det är tur både för dom och oss andra katter att hon finns. 

Det största problemet vi upplever nu är att vi inte kan ta hand om alla som behöver hjälp. Tänk om alla kunde kastrera och ID-märka sina katter. Då skulle problemet minska drastiskt. Men det finns alltid människor som struntar i det.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Jam, som ni som följt bloggen en tid säkert förstått, gick det inte bra i mitt första hem.

Plötsligt hörde jag matte säga i telefonen att "jag tror inte det här är rätt katt för mig. Kan ni hämta tillbaka henne?" Sen hörde jag att hon sa "i morgon? Jo det går bra".

Jag förstod ingenting. Men nästa dag kom två tjejer som jag kände igen mycket väl från katthemmet och hämtade mig. Jag fick åka tillbaka till katthemmet.

När jag kom tillbaka satt blogghjälpen och talade med mig. Hon sa att om det är så att nån inte tycker de har fått "rätt katt", är det aldrig nåt vi börjar diskutera, utan vi vill att katten kommer tillbaka till oss så fort som möjligt. På katthemmet vill man inte försöka övertala nån att behålla en katt, för är det så att man inte tycker att man har fått "rätt katt", då är man nog inte rätt matte/husse.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

När jag bott en tid på katthemmet kom det en tjej på öppet hus. Hon tyckte jag var söt. Hon skrev en intresseanmälan på mig.

Det gjordes hembesök och hemmet godkändes. Efter några dagar fick jag flytta.

Jag tyckte det kändes bra, även om jag behövde lite tid på mig för att känna mig alldeles hemma.

Men så en dag...

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nästa morgon kom det in människor i vår bur. Jag var på min vakt, men jag tror inte jag fräste åt dom.  De var snälla. Tömde lådan, gav oss nytt vatten och mat och undersökte ungarna. De sa att de skulle vänta lite med att undersöka mig tills jag fått vänja mig lite mer vid min nya tillvaro. De såg nog på håll att det inte var nån större fara med mig. Och de såg att jag tog tass om mina ungar.

Dagarna gick. Ungarna växte. Jag blev allt modigare och lät människorna klappa och undersöka mig.

När det gått många veckor började jag tröttna på att vara mamma. Det gör vi katter oftast. Vi tycker det är dags för ungarna att börja sina egna liv.

Efter en ganska kort tid hade de fått nya hem, alla tre. Jag bodde kvar på katthemmet. Jag blev kastrerad och ID-märkt. Sånt är väldigt viktigt. Nu var jag redo för ett eget hem, jag också.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Vi blev så klart oroliga när lådan vi låg i stängdes. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända och mina erfarenheter av människor var inte enbart positiva.

Vi fick i alla fall åka brummis. Efter en stund var vi framme. Då bars vi in i ett rum där vi fick vara själva. Det fanns dynor att ligga på och toalåda med ren sand i. Det var skönt att få vara ifred med ungarna så de kunde få mat. Själv fick jag också mat. Det dröjde ett tag innan jag åt, för det var viktigast att ungarna blev mätta.

När vi ätit allihop somnade vi. Trots att miljön var ovan tyckte jag att jag kände mig ganska trygg. Det verkade inte vara några elaka människor vi hamnat hos.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Efter att den där tjejen ringt och sagt "kan ni ta dom" till nån, gick det några dagar. Vi hade nästan glömt bort det. Men så plötsligt kom det en tjej med en ganska stor låda med dörr på.

Hon satte sig hos mig och pratade snällt. Hon tittade på ungarna och sa att de var fina, men hon rörde dom inte till att börja med. Så småningom kände jag mig trygg med henne.

Efter en stund gav hon mig lite godis. Det smakade bra. Sen sträckte hon långsamt fram handen, så jag fick nosa på den. Den luktade av godiset. Efter en stund slickade jag på hennes fingrar. Då klappade hon mig försiktigt på nosen, sen på huvet. Efter en stund tog hon en av ungarna och la i den där lådan. Sen tog hon nästa, och nästa. Då blev jag lite orolig. Men så lyfte hon försiktigt upp mig också och la mig i lådan.  Då var vi tillsammans igen.

Hon stängde dörren till lådan.

Vad skulle hända nu?

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Som ni kanske läste igår mådde jag inte så bra där på gården. Det berodde nog inte bara på att jag fick ganska dålig mat, om nån alls.

Nä, rätt som det var födde jag fyra ungar, fast jag knappt var mer än en unge själv. En klarade sig inte. Det var jag ledsen för.

Nu blev det i alla fall så, att den där tjejen som var den enda som brydde sig om oss katter, ringde ett samtal. Jag hörde att hon sa "...en liten katt som fått ungar. Hon kommer inte klara sig eller ungarna här i vinter. Kan ni ta dom?"

Jag blev jätterädd. Vem var det hon talade med - och vad menade hon med "kan ni ta dom"?

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår, föddes jag och mina syskon på en gård. Där fanns alldeles för många katter, och det var just ingen som brydde sig särskilt mycket om oss. Ju äldre vi blev, desto mer förstod vi att vi inte var värda nånting.

Den enda som ibland försökte klappa oss var en tjej på gården. Vi var i alla fall lite rädda för henne, eftersom alla andra inte verkade gilla oss.

Vi ungar växte, som alla ungar gör. Ibland mådde jag inte bra alls, men jag kämpade på och vi försökte alla göra det bästa av situationen.

Jag började tänka att livet kanske inte ska vara lätt?

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu ska jag börja berätta lite om mitt tidigare liv.

Det första jag minns är att det var ganska dragigt  där jag föddes. Trots att mamma fanns hos oss ungar frös vi lite. Hade vi inte haft henne hade vi nog frusit ihjäl.

När vi började röra oss såg vi att det fanns en massa andra djur där. Stoooora djur som sa MUUUUU och andra som gick och pickade på marken. Höns hette de visst.

Det fanns människor där också. Det tyckte inte att vi katter var nåt att ha. När vi var riktigt små tyckte de vi var söta. Sen växte vi lite. Då tyckte de inte vi var så söta längre tydligen, för då hörde vi att de började tala om att "göra sig av med en massa katter".

Vi förstod inte riktigt vad det betydde, men mamma som varit med förr, såg till att vi höll oss undan så inte människorna skulle få tag på oss. Det gjorde att vi tyckte människorna var farliga. För de var ju farliga för oss också.

Katten Rosita presenterar sig

Hej, jag heter Rosita och bor på Södertälje Katthem.

Ja, ni vet ju inte vem jag är ännu, men det är jag som ska ta över bloggen här på Södertälje Katthem efter Rubina.

Det känns så klart väldigt pirrigt. Särskilt som Rubina inte hann lära upp mig så mycket, för hennes flytt gick rätt snabbt. Det jag tog fasta på var att hon jamade att det inte var farligt och att jag skulle få stöd både från blogghjälpen och från de som läser bloggen.

Hon sa att alla var jättesnälla och att de kommer göra allt för att jag ska känna mig bekväm med bloggen.

Hoppas hon har rätt.

Idag har blogghjälpen och jag haft ett möte och det verkar som om jag ska börja berätta om mitt lilla liv i morgon. Kommer nog inte kunna sova nåt i natt, för jag ska försöka formulera det jag ska skriva i morgon. Hoppas ni förstår vad jag berättar?

Blogghjälpen har ordet

Så har ännu en av "mina" bloggkatter övergivit oss för sitt för-alltidhem. Som alltid är känslorna blandade. Saknaden av en liten vän som gjorde stora framsteg under sin tid på katthemmet vägs mot glädjen över att hon fått ett kanonhem.

Jag minns så väl när jag var och hämtade Rubina och hennes kompis Rakel. Infångaren hade dom i burar sin bil och vi lastade över burarna till min. Det var knäpptyst i bilen hela vägen till katthemmet. Jag undrade nästan om de levde. När vi kom fram fick vi veta att de gjorde det. Så fort vi öppnade transportburarna inne i karantänburen fick stackars Rubina panik och kastade sig hejdlöst mot väggarna. Rakel låg kvar i sin transportbur. Vi lämnade dom där så de skulle få landa under natten.

Så småningom lugnade Rubina sig, men jag kan lova att vår hälsoansvariga haft en del jobb med att fånga in henne när hon skulle kastreras eller flyttas från karantän till kattsalen. Rubina behöver mer tid innan hon vågar lita på människor fullständigt, men jag är övertygad om att hon hamnat i alldeles rätt hem för att få den tiden och stimulansen. Det kommer inte ställas några krav på henne att det ska gå fort, utan hon får ta den tid hon behöver.

Hennes kattkompisar kommer också visa henne att det inte är något farligt i det hemmet. Alla är snälla och harmoniska. Ett bättre hem har hon inte kunnat få.

I början var Rakel och Rubina väldigt "tighta". Vi sa då att vi inte skulle skilja på dom. Med tiden blev det i alla fall så att Rakel började ty sig mer och mer till en av de andra katterna och Rubina blev nästan lite utanför. Inte så att hon blev mobbad, men hon blev inte den självklara kompisen för Rakel längre. När så möjligheten att Rubina skulle få flytta uppenbarade sig, såg vi inget hinder att sära på dom. Det viktiga nu tror vi är att Rubina får andra kattkompisar som kan lära henne hur en trygg katt beter sig. Både Pauline och Milton, som ni som följt bloggen en tid säkert kommer ihåg, kommer bli hennes läromästare.

Rent generellt tror jag att bloggar kanske har upplevt sin storhetstid. Allt ska gå så fort nu och man blir kanske mer inne på att slänga iväg en rad på twitter än att läsa en blogg om en stackars katt som behöver ett hem. Jag väljer ändå att fortsätta med min blogg ett tag till, då jag vet att det finns ganska många som läser den, även om de inte kommenterar.

I morgon börjar en ny bloggkatt, som också behöver ett eget toppenhem! Hoppas ni stöttar där också.

Katten Rubina berättare om ett TROLLERI!

 Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det varit trolleri här!! Det var jätteläskigt - och ändå inte. Vet ni vad som hände?

DE HAR TROLLAT BORT MIG!  JAG FINNS INTE MER!

Eller, jojam, jag finns förstås, men inte här på katthemmet.

Det var så här: idag mitt på dagen kom blogghjälpen. Det gör hon ju ibland. Efter en stund kom en tjej till. Vi känner igen henne för hon har varit här förut. Det kom in i vår bur. Blogghjälpen hade godis med sig och vi fick smaka allihop.

Efter en stund tog den andra tjejen burken med godis (moss). Hon sträckte fram handen där hon lagt mossen till mig. Jag var lite skeptisk först, men sen gick jag fram och åt ur hennes hand.

Efter en stund sattes det in en transportbur i vår bur! Jag var lite nyfiken på den, men sprang undan efter en stund. Då la dom in lite godis i buren. Då blev det genast intressantare.

Hur det nu gick till så satt jag plötsligt i buren och dörren var stängd! Sen bars jag ut till en brummis och vi åkte iväg!

En del av er kanske undrar varför jag inte åkte med Rakel? Det är så att på sistone har hon och jag inte varit så väldigt fästa vid varandra som vi var när vi kom till katthemmet. Hon har hittat andra kompisar och jag har nästan känt mig lite utanför.

När vi kommer till mitt nya hem kommer jag få bo i ett gästrum. Där har två andra av katthemmets katter bott förut: Pauline och Milton! De kommer nu bli mina syskon.

Idag är jag så klart skärrad efter allt som hänt, men blogghjälpen har försäkrat mig att när jag landat och förstått vad som hänt, kommer jag inse att jag kommit till ett djurens himmelrike. Och matte har sagt att jag får ta den tid jag behöver för att växa in i min nya familj. De kommer ta väl hand om mig för resten av mitt liv.

Jag förstår nästan inte att detta hänt mig. Jag trodde jag skulle sitta för alltid på katthemmet. Så blev det inte!

I morgon kommer blogghjälpen att blogga lite själv. Jag kommer att bo in mig i mitt nya hem!

Tack alla ni som stöttat mig. Ni anar inte hur mycket ni betyder. Utan er har vi bloggkatter på katthemmet ingen att berätta för. Hoppas ni stöttar min efterföljare också.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har vi haft ett litet  avskedsparty på eftermiddagen. Vår burkompis Sally har fått flytta till sitt nya hem nämligen.

Det känns lite tomt nu när hon har flyttat. Men samtidigt innebär det ju att vi som är kvar får mer av godiset. Så allt är inte negativt.

Men det är klart att man undrar när nån ska upptäcka oss som är kvar. Fast kanske kommer nån nu när semestrarna börjar ta slut. Vad kan vara bättre att trösta sig med än en katt?

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har vi tagit det lite lugnare än igår. Det händer nästan varje dag att vi måste rycka ut och rädda nån dräktig hona, ensamma kattungar eller annan katt i stor nöd.  Tyvärr kan vi inte berätta om allt vi gör av flera olika skäl, men vi mår alla dåligt av att tvingas säga nej till en katt som behöver oss. Vi vet ju att det är alldeles för många.

Även om en katt är illa skadad och vi lämnar den till en veterinär får de inte göra något om katten har en ägare som endera inte går att nås eller motsätter sig behandling. Bara om katten är döende kan de ringa länsveterinären och söka tillstånd att avliva katten.

Jag vet att jag skrivit en hel del om detta på sistone, men jag tror att många, även stora djurvänner, tror att djurskyddslagen är till för att skydda och hjälpa djur och att den fungerar. Tyvärr ser verkligheten ofta annorlunda ut.

Även du som privatperson kan kanske göra något åt det. Man kan t ex skriva till Länsstyrelsen i sitt län eller till politiker och fråga vad som gäller när det gäller djur som far illa. Om de får tillräckligt många telefonsamtal, brev och mail kanske de förstår att nåt måste göras. Nu!

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det varit en lång och jobbig dag för blogghjälpen.  Vi fick godis i förmiddags, och det var bra, men sen har hon faktiskt fått göra lite annan nytta.

Kattärenden faktiskt. Men nu orkar vi inte jama mer idag, vi får berätta mer i morgon.

Sov gott allihop!

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

 Idag har jag funderat mycket på varför utvecklingen verkar gå åt fel håll på många områden. Som till exempel när det gäller oss katter. Vi har nästan inget rättsskydd alls. Visserligen finns det nåt som kallas djurskyddslag, men nästan ingen ser till att den efterlevs.

Dessutom är den väldigt konstigt utformad. Den är inte till för att skydda oss djur, utan mer för att skydda förövare och tjänstemän som ska arbeta för oss.

Visste ni till exempel att om djurpolisen blir kallad till en plats där nån håller på att slå ihjäl kattungar, då får de inte ta de ungarna som ännu inte blivit ihjälslagna. För de har inte blivit skadade!

Så fungerar svensk djurskyddslag. Är det rätt? Varför har många andra länder mycket bättre djurskydd?



  

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Så har man just avslutat öppet hus med loppis och fika. Det kom många besökare idag och de fyndade på loppisen. Några lämnade också intresseanmälningar på katter.

Blogghjälpen följde ett mönster som hon hittat på sen en tid. Nämligen att ge mig godis samtidigt som hon klappar mig.

Eftersom jag får godis samtidigt kan jag ju inte sticka ifrån den där andra handen som klappar mig. Vet faktiskt inte hur jag ska hantera det här.

Är det nån som har nåt bra tips?

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag ställa en fråga till er. Nämligen, hur väl tror ni att svensk djurskyddslag fungerar?

Tänk så här: ni får reda på att ett djur vanvårdas i ett hem. Ni ringer polisen. I bästa fall hänvisar de till Länsstyrelsen i ditt län. På deras hemsida står det bl a så här: 

Djur som far illa 

Länsstyrelsen ansvarar för djurskyddskontrollen i länet.
Om du anser att djur far illa på något sätt kan du anmäla detta till länsstyrelsen. Du kan ringa eller skicka din anmälan via ett formulär, se länk nedan. 

Det låter ju bra.  Man tror ju att de ska rycka ut och hjälpa det djur som far illa. MEN - om det är efter kontorstid eller helg, då är det en telefonsvarare som säger att du ska återkomma efter helgen.

Så, om du upptäcker att ett djur behandlas illa på fredag så kan den som äger djuret  i lugn och ro hantera det djuret illa åtminstone till måndagen. Säkert längre, för det kan ha kommit in många anmälningar som måste hanteras innan det är dags för ditt ärende. 

Då kanske du tänker: men jag kan ringa till djurpolisen! Visst kan du göra det, men de har inte rätt att knacka på hemma hos nån utan att länsstyrelsen är med. Och de har ju inte resurser att skicka nån.

Tycker ni att vi ska ha ett sånt "djurskydd"?

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Ikväll är fredagsgänget här. Det brukar betyda lite extra godis. Hoppas det blir så ikväll igen.

Sen måste jag berätta att det är eländigt på hemlösa kattfronten nu. Det vimlar av kompisar där ute som inte har nånstans att ta vägen. Det verkar som om människor inte förstår att även vi katter har känslor. Att först bo i ett hem och få mat och omvårdnad och sen slängas ut som en soppåse, det är verkligen grymt.

Om vi blivit vana vid att få mat är det svårt för oss att fånga all mat vi behöver själva. Det är en sak att bära hem en mus eller fågel som vi lyckas fånga under tiden vi har ett hem, men en helt annan att tvingas fånga så mycket mat att vi blir mätta och mår bra helt plötsligt.

Är det svårt att förstå för vissa?

Vi är FÖR-ALLTID-KATTER! Vi är inga slit-och-slängvarelser. Vi behöver er hjälp. I gengäld kan vi ge er mycket tillbaka i form av kärlek och tillgivenhet. Tänk att vissa har svårt att förstå det.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus igen. Sallys matte var här och gosade jättemycket med henne. Blogghjälpen kom in samtidigt i buren och gav oss godis. Det var bra. Bäst var det nog för blogghjälpen egentligen, för hon fick klappa mig jamarmycket medan jag åt. Hon sa att jag var väldigt duktig!

Annars hade hon tänkt ta lite nya bilder på mig idag - men hon hade glömt blixtmojängen! Så typiskt henne.

Nåjam, mig gör det inget. Jag tycker det räcker med bilder ändå.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Alltså, nu vet jag inte om jag kommer släppa in blogghjälpen i buren mer. Fast det är ju det där med den goda maten hon har med sig...

Hon har nämligen räknat ut nåt väldigt listigt (tycker hon väl själv).

Hon kommer in i buren, möts av oss allihop som känner doften av god mat hon har med sig i en påse, ger lite till de andra katterna. Jag väntar ivrigt i fönstret på min tur. Då lägger hon lite mat i högerhanden, lägger den långt till höger på fönsterbrädan och medan jag går fram för att äta godiset stryker hon mig med vänsterhanden över ryggen. Och håller kvar handen. Idag höll hon kvar den en bra stund efter att jag slutat äta också.

Jag vet ännu inte vad jag ska tycka om det här. Men jag måste erkänna att idag blev jag inte så chockad som jag blev i början. Och jag minns inte att det gjorde så ont heller! *förbryllad*

KAtten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har inte blogghjälpen varit här och lurat mig. Men jag har haft fullt upp ändå. En riktig bloggkatt är aldrig riktigt ledig.

Ni kanske minns att jag berättade att SVTs lokal-TV var på besök häromdagen. Om ni vill titta på inslaget kan ni göra det här:
lokal-TV i Södertälje.

Den svarta katten som poserar i filmen är vår burkompis Sally. Hon har förresten fått en intresseanmälan och kommer flytta i slutet på nästa vecka. Vi kommer så klart att sakna henne, men samtidigt är vi glada för hennes skull.

Blogghjälpen tror att det inte dröjer så länge innan det är vår tur. Hon tror nämligen att jag kommer låta mig klappas mer och mer nu. Vet inte om vi är riktigt överens där.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Puh, vilken dag!

Jag ska börja med eftermiddagen. Då kom en snäll tjej hit som varit här många gånger förr, tillsammans med blogghjälpen. Hemma hos henne bor 3 av våra kompisar.

Den här gången skulle hon mäta katthemmet för att göra en ritning av alltihop. Ni anar inte vilket jobb alla vi katter hade för att kolla att hon mätte rätt! Men till slut var vi nöjda, så det kommer bli jamarbra.

MEN, det värsta hände ändå på förmiddagen. Blogghjälpen var här och satt inne hos en skyggis, som behöver lära sig att tvåbeningar inte är farliga. Hon satt lugnt och talade med katten. Den fräste inte och verkade tycka att det var rätt OK att blogghjälpen satt där.

Sen kom blogghjälpen ut i kattsalen. Det var då det hände!

Hon hade med sig en påse med jättegod mat. Hon gav oss allihop. När hon gav mig höll hon en sked med mat i höger hand lite framför mig. Jag gick fram för att äta. Då kände jag hennes vänstra hand på min rygg! Och hon höll kvar den! Hon till och med klappade mig innan jag ätit färdigt. Chocken var så stor att jag inte märkte hur fruktansvärt ont det gjorde! För det gjorde det så klart! Då förstår ni hur chockad jag var. Och - hon gjorde det flera gånger också!  Nu vet jag snart inte vad jag ska tro längre?

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu har jag tagit tass om öppet hus, loppisen och fikaserveringen igen. Det kom många besökare och det var bra. Flera av våra kompisar fick seriösa intresseanmälningar.

I vår bur fick vi extra godis av blogghjälpen idag. Sally hade nämligen namnsdag! Klart vi skulle fira det.

Tyvärr verkar det inte finnas nån namnsdag för Rubina. HUUUUUR kan det komma sig? Ibland undrar man hu tvåbeningarna tänker.

Jag får nog fira mitt namn nån annan dag istället.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu har det varit en sån där mellandag igen. Det är ganska bra dagar, för då hinner jag förbereda lite i lugn och ro.

I morgon är det ju dags för öppet hus, loppis och fika här på katthemmet. Man kan tro att jag sköter det med vänstertassen, och det gör jag ju på sätt och vis, men jag är också en noggrann katt som vill att allt ska vara perfekt, så slentrian är inget för mig! Ordning och reda ska det vara.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Så har blogghjälpen äntligen kommit hem från sin jättelånga semester.  Undrar vad hon gör hela tiden?

Idag kom också en kille från lokalteven i Södertälje. Han intervjuade bland annat Sally. Mig försökte han ta bild på, men eftersom vi inte hade kommit överens om nåt gash så ställde jag inte upp på bild! Nåjam, det ska visst bli repårtash i lokalteven på tisdag. Då kan ni få se min kompis Sally och några andra kompisar. Man ska visst kunna gå på den här länken  och titta.

Nu hoppas jag att snälla fredagsgänget ska ha nåt godis till oss katter också. Vi har jobbat hårt den här veckan!

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu har jag tagit tass om informationsmötet på katthemmet. Jag hoppas de som var där gillade vad jag bett blogghjälpen säga. Jag hörde ju allt från min bur och tycker att hon sa ungerfär som jag ville.

Sen hade ju blogghjälpen lovat oss att vi skulle få smaka räkor från smörgåstårtan som alla fick. Det var spännande!

Rakel och jag har aldrig fått smaka räkor tidigare, så vi undrade vad det var. Först fick Sally en räka. Hon åt upp den direkt. Sen fick Rakel en. Hon sniffade lite på den först, men då kom Sally och skulle ta den också. Fast då stoppade blogghjälpen henne och sa att Rakel skulle få den. Då åt Rakel upp den jättesnabbt. Sen var det min tur. Jag tittade först lite oroligt på Rakel samtidigt som jag nosade på räkan. Då började Rakel närma sig! Men då tog jag räkan i ett enda nafs!

DÅ först förstod jag varför både Sally och Rakel haft så bråttom fram till räkorna. Den var jättegod. Tyvärr fick vi bara varsin räka för blogghjälpen sa att man inte ska äta så många fler när man är katt. Har ni hört så dumt? Nu förstår jag ju att räkor ska man äta JÄTTEMÅNGA av.

I morgon kanske jag inte hinner blogga för det kan vara svårt med blogghjälp då. Men på fredag hörs vi nog.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det inte hänt så mycket på katthemmet och det är bra för jag har haft fullt upp med att förbereda ett informationsmöte för våra snälla volontärer som vi ska ha här i morgon.

 Det är så klart mycket jag vill berätta så det gäller att vara väl förberedd. Jag har beställt smörgåstårta också. En ska det finnas räkor på. Det vill vi smaka!

Sen har blogghjälpen blivit intervjuad i Länstidningen också. Det är med anledning av att vissa personer ringer hit och vill omplacera sin katt och om vi inte tar emot den hotar de med att avliva katten!

Dumma, dumma dom som gör så!

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag är vi ledsna. En av våra vänner, Pelle, har lämnat oss.

Pelle hade ett hem innan han kom till det hem som kom att bli hans sista. Man valde noga innan Paula och Kjell fick förtroendet att ta hand om honom.

Pelle hade stor integritet och värdighet. När man kom till hans hem förstod man direkt vem som var huvudperson i det hemmet. Han var alltid vänlig, men visade tydligt att man inte skulle tro att man fick ta sig friheter. Ville han bli klappad så fick man klappa honom. Ville han inte, så gick han värdigt sin väg.

Ingen katt kunde valt ett bättre hem än det Pelle till sist valde. Ingen katt kunde vara mer älskad än han. Nyligen fyllde han 18 år. Det är en aktningsvärd ålder, men givetvis hade alla hoppats att han skulle stanna mycket längre här på jorden. Så blev det inte.

Alla som hade förmånen att känna Pelle är ledsna idag, men familjen har det svårast. Enda trösten är att Pelle fick det bästa liv en katt kan få, och så småningom kommer den akuta sorgen gradvis bytas ut mot många roliga minnen.

Tack Pelle för den glädje du skänkt många. Du kommer alltid bli ihågkommen av dina människor och av många andra.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu har vi haft öppet hus igen. Vår snälla leverantör av godis, Karin, har varit här och lämnat 2 kassar med godis! TACK Karin för att du förstår våra behov.

Annars har jag blivit väldigt orolig idag. Jag tror vi har fått in nån smitta i vår bur!

Det började med att Sally, en av mina burkompisar, hoppade upp i blogghjälpens knä när hon satte sig ner på en stol. Frivilligt, alltså! När de gosat en stund gick en av mina andra burkompisar fram och började leka med blogghjälpens långbyxor och skor. Också det helt frivilligt. Sen - och det är nästan det värsta - gick Rakel från och gosade med blogghjälpens hand. Frivilligt.

Ni kan förstå att jag är orolig. Hoppas det här beteendet inte smittar till mig.

Kaatten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag är vi väldigt upprörda allihop. 

Vi har fått ett mail till katthemmet där en ombudsman ber oss omplacera hennes katt före augusti, för då ska hon åka bort. Om inte katten kan omplaceras innan augusti kommer den få somna in, framgår av mailet.

För det första har vi klart sagt ifrån att vi inte tar in några annonser där man hotar med avlivning. Det är så ynkligt och visar vilken syn man har på sin katt - den är inte värd nånting. För det andra är det nog sämsta tiden på året att omplacera sin katt - folk reser bort och då skaffar man inte en katt.

Vi har tagit till uppgift att rädda så många katter vi kan, men vi måste fokusera på hemlösa katter. Vill man omplacera sin katt får man faktiskt anstränga sig själv. Resor kan ställas in, men en avliden katt kan ingen väcka till liv igen.

Vi måste hjälpas åt att höja statusen på katter, därför har vi valt att gå ut med följande meddelande:

Moderat ombudsman hotar avliva sin katt

Södertälje Katthem har fått en förfrågan om omplacering av en katt. Det får vi ganska ofta, men eftersom vi i likhet med de flesta andra katthemmen måste fokusera på hemlösa katter har vi svårt att även ta omplaceringar.

Vad som gör den nu aktuella omplaceringsförfrågan märklig är att det är en ombudsman för moderaterna, Yvonne Svengard,  som dels skickar förfrågan från sin moderatmail, dels hotar avliva katten om ingen kan omplacera den före augusti månad.

Att katten " Är mycket kelig och vill gärna ligga i knät och mysa samt komma och kela med matte på morgonen då hon vaknat" blidkar tydligen inte matte. Hennes resa tycks gå före, detta trots att det finns kattpensionat som kan ta hand om katter under ägarens bortovaro om man bokar i god tid, bland annat på Södertälje Katthem.

Eftersom vi som arbetar med hemlösa katter avskyr hot om avlivning är det upprörande att en politiskt aktiv person gör på detta sätt. Finns det någon som kan ta sig an Bonzo? Maila matte: yvonne.svengard@moderat.se

Texten finns på vår facebooksida: Nya Södertälje Katthem -  dela gärna

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det var en väldigt enformig utsikt. Det har bara droppat utanför fönstret hela tiden nästan.  Då har jag passat på att ta lite semester.

Vi katter vill ju sällan resa bort på semestern, utan vi vill att allt ska vara som vanligt, om vi har det bra vill jama.

Vi har nog haft det så bra som man kan ha det idag utan att ha ett alldeles egen hem. Blogghjälpen var här en stund på förmiddagen och då fick vi en påse med god mat igen. Hon har tränat sig i att ge oss snabbt, för annars kan det bli lite gruff oss emellan. Men om vi alla får nästan samtidigt går det bra.

Nu ska jag ta tass om det snälla fredagsgänget. Kanske blir det nåt extra godis där också.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Ni kanske tycker det är tjatigt att höra om hur jag ordnar med öppet hus varje torsdag och söndag, men för mig är det ju naturligt att berätta om min vardag och mitt arbete.

Idag kom det ganska många besökare. De tittade bara på kattungarna. Vet inte om de ens såg oss fullvuxna katter.

Blogghjälpen kom i alla fall in i vår bur och satte sig på en stol. Då hände konstiga saker. Sally, hon som det syns lite av längst till höger på bilden, hoppade upp i henne knä! Det är inte första gången heller.

Blogghjälpen och hon satt där en lång stund. Blogghjälpen sa att hon gjorde så för att jag skulle se att det inte var farligt att vara nära tvåbeningar. Vet faktiskt inte vem som är tokigast - Sally eller blogghjälpen.

Sen efter ett tag skulle blogghjälpen gå hem. Hon tittade in i kattsalen med väskan på axeln.  Då gick smarta Rakel fram till burdörren och titta på henne med sina "ska-vi-verligen-inte-få-nåt-godis-idag" ögon. Då hängde blogghjälpen av sig väskan och kom in till oss med en påse med jättegott innehåll som vi fått från en av våra favoritleverantörer! Nu kan vi sova gott!

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det varit jobbigt må ni tro. Först kom ju blogghjälpen och en snäll tjej till som heter Paula för att ta hand om radioreportern som skulle komma. Jag hade en snabb genomgång med dom om vad de skulle säga.

Tyvärr hade jag inte tid att vara med själv på intervjun eftersom vi har praktikanter på katthemmet nu som jag måste lära upp. När de inte knappar på sin telefon är de duktiga. Särskilt den ena.

Om ni vill höra vad som sas i intervjun kan ni klicka på den här länken: P4 Radio Stockholm , sen klickar man på lyssna och drar fram till 2 timmar och 16 minuter inne i programmet. Blogghjälpen vet förstås inte hur man kommer rätt direkt, men om nån kan hjälpa henne att skicka en "direktlänk" till inslaget är det välkommet.









  

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

De som läste bloggen igår kanske minns att jag var ganska besviken på hur en del människor beter sig, både mot djur och människor.

 Det finns kanske dom som tycker att jag inte ska berätta sånt. Men då undrar jag - vem ska då berätta hur det går till i verkligheten? Blogghjälpen och jag har diskuterat det där ganska ofta. Vi har kommit fram till att de som beter sig illa mot oss katter inte direkt förtjänar att hållas om ryggen.

Vi tycker att varje människa som har ett djur har ett ansvar för att det djuret har det bra - hela livet. Jag kommer aldrig sluta kämpa för mina kompisar. Så det så!

I morgon kommer det blir kul igen. Då kommer blogghjälpen att få gå upp klockan tidigt. Då ska nämligen P4 Radio Stockholm komma på besök och göra en intervju i direktsändning nån gång mellan 8-8.30. Jag försökte få hit dom tidigare så att blogghjälpen skulle behöva gå upp ännu tidigare, men det gick inte. Hi-hi. Jag ska jama om för henne vad hon ska säga, så ni behöver inte vara oroliga.

KAtten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag berätta en saga för er.

Det var en gång en farbror. Han hade en katt. Det var en honkatt. Hon sprang lös ute.

Farbrorn visste förstås vad som kunde hända med lösspringande, okastrerade katter, men han tänkte att det löser sig alltid.

Så efter några månader hände det som alla anade skulle hända. Katten födde ungar. Men då var farbrorn bortrest, så en granne fick ta hand om ungarna så gott det gick.  De var ganska svaga och tyvärr dog en efter en av ungarna. När den sista levande ungen var kvar kom farbrorn hem.

Han insåg då två saker:

• ungen behövde matas varannan timme dygnet runt eftersom mamman inte tog hand om den och 
• det var midsommarhelg. 

Vad skulle farbrorn göra då? Eftersom ungen behövde matas så ofta kunde ju inte HAN ta på sig det ansvaret, särskilt som det var midsommarhelg och han skulle ju fira midsommar. Att det var hans fel att ungarna överhuvud taget kommit till, eftersom han inte låtit kastrera sin katt, förträngde han totalt.

Nu var goda råd dyra. Då kom han på snilleblixten! Han ringde till stadens katthem. Han berättade för den hälsoansvariga att han hade en kattunge som han behövde lämna in direkt eftersom den behövde matas varannan timme, annars skulle den inte överleva. Den hälsoansvarige frågade om han inte kunde mata ungen själv.

Alla som läser det här förstår väl hur korkad den frågan var? Det var ju MIDSOMMARHELG och han skulle ju fira! Ingen tror väl att en hälsoansvarig på ett katthem firar midsommar??

Eftersom den hälsoansvariga är en djurvän av sällan skådat slag och då hon förstod att farbrorn hellre skulle fira midsommar än rädda sin kattunge, tog hon emot den. Och matade den varannan timme. Hela midsommarhelgen.

Farbrorn var generös också. Katthemmet fick en dryg hundralapp! Det räckte nästan till en halv förpackning kattungemjölk!

Ja, se det var en riktig saga. En del sagor är inte sanna, men andra är sanna...

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har vi haft öppet hus igen. Det kom flera snälla människor och besökte oss. De var trevliga, men det var ingen som direkt fastnade  för nån av oss. Det var synd, men vi ger inte upp!

Sen har jag funderat en hel del på vad tvåbeningarna håller på med.

I vissa länder, och kanske även i vårt land, dödar man de som inte tycker precis som man själv

I andra länder översvämmas man av miljontals gräshoppor som äter upp allt i deras väg.

I Sverige invaderas vissa platser av myggor. Människor i de områdena kan inte ens gå utanför dörren. 

Här hemma drunknar också fler människor än vanligt.  Det är fler bränder än vanligt. På Gotland träffas politiker för att prata en massa. Undrar vem som lyssnar på dom?

Det inträffar väldigt många trafikolyckor nu. Det är inte så konstigt med tanke på att många verkar tro att man tjänar timmar på att köra alldeles för fort och för nära framförvarande bil. En som jag jamade med nyligen som kör taxibrummis sa, att om han håller hastighetsbegränsningen eller kör 20 km för fort i timmen (90 ist f 110 km/timme) från Stockholm City till Arlanda så tjänar han ca 2 minuter om han kör för fort.

Då undrar jag om det verkligen är värt att köra alldeles för fort? Hur mycket av den möjligen intjänade tiden förlorar man om det händer nåt? Minuter? Timmar? Dagar? Hela livet?

Nä, jag tycker ni tvåbeningar ska ta det lugnt. Ni har mycket att lära av oss katter. Stanna hemma och ta hand om oss istället för att stressa runt överallt!



.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har jag haft träff med snälla snickare Christer. Det var en bänkbräda vi behövde till pensionatet och när jag talade med honom sa han att han skulle fixa det. Ni ser den på första bilden.

När han ändå var här bad jag honom fixa lås i dörren till pensionatet också.  Det gjorde han på ett kick.

Sen bad jag honom sätta upp en klocka där inne också, så nu sitter det en sån där.

Sen har vi haft lite problem med luftkonditioneringen i karantän också. Den har inte blivit riktigt installerad av firman som satte dit den. Så jag bad Christer fixa det också. Det var inga problem, så nu får vi alla katter lagom kyla.

Nu ska jag och mina burkompisar ha ett litet möte.  Vi behöver planera inför morgondagens öppet hus, loppis och kaffeservering. Jag hoppas ni kommer?

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har jag jobbat med två olika saker. Först är det loppis på Marenplan i Södertälje i morgon. Ni kan läsa mer om det här. Två av våra snälla tjejer ska stå där och sälja fina saker så att vi hemlösa katter får pengar och kan bo kvar här på katthemmet.

Sen har jag jobbat med söndagens öppet hus, loppis och fikaservering här på katthemmet. Det är samma snälla tjejer som ställer upp då och säljer ännu mer av våra fina loppisprylar för vår skull.

Samtidigt är det andra snälla människor som tar hand om besökarna på öppet hus. Det är tur att det finns såna som hjälper oss. Utan snälla människor är vi väldigt illa ute.

Hoppas det kommer många, både i morgon och på söndag. Jag är beredd på jamarinvasion!

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu har vi haft öppet hus igen. Det kom - noll besökare!

Vad göra alla människor? Vi vet förstås vad en del gör. De slänger ut sina katter när de ska åka på semester. De vill inte kosta på katten en pensionatsvistelse eller orkar inte söka efter nån som kan hjälpa dom med katten, men för egen del snålar de inte.

Både blogghjälpen och jag är jamartrötta på människor som inte ser sin katt som en familjemedlem som man ska ta hänsyn till och värdera minst lika högt som sig själv.

Hur länge ska det här fortgå? Varför ska vi katter inte få samma värde som till exempel hundar? Vi har minst lika mycket känslor som dom. Så det så!

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu är det sommar och det ser varmt och skönt ut där ute. För oss katter på katthemmet, som inte verkar så attraktiva för kattägare, känns det lite sorgligt.

Det verkar som om allt stannar av nu. Det kommer inte så många besökare på öppet hus, och de som kommer vill ha "sociala" katter. Alltså inte såna som mig.

Blogghjälpen säger att jag gjort stora framsteg och att jag nog kommer få en egen familj så småningom, men det kan ta lite mer tid.

Ja, jag får nöja mig med att titta ut och jobba på som vanligt. Kanske kommer min människa en dag ändå. Och då måste Rakel följa med förstås.