KAtten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag berätta en saga för er.

Det var en gång en farbror. Han hade en katt. Det var en honkatt. Hon sprang lös ute.

Farbrorn visste förstås vad som kunde hända med lösspringande, okastrerade katter, men han tänkte att det löser sig alltid.

Så efter några månader hände det som alla anade skulle hända. Katten födde ungar. Men då var farbrorn bortrest, så en granne fick ta hand om ungarna så gott det gick.  De var ganska svaga och tyvärr dog en efter en av ungarna. När den sista levande ungen var kvar kom farbrorn hem.

Han insåg då två saker:

• ungen behövde matas varannan timme dygnet runt eftersom mamman inte tog hand om den och 
• det var midsommarhelg. 

Vad skulle farbrorn göra då? Eftersom ungen behövde matas så ofta kunde ju inte HAN ta på sig det ansvaret, särskilt som det var midsommarhelg och han skulle ju fira midsommar. Att det var hans fel att ungarna överhuvud taget kommit till, eftersom han inte låtit kastrera sin katt, förträngde han totalt.

Nu var goda råd dyra. Då kom han på snilleblixten! Han ringde till stadens katthem. Han berättade för den hälsoansvariga att han hade en kattunge som han behövde lämna in direkt eftersom den behövde matas varannan timme, annars skulle den inte överleva. Den hälsoansvarige frågade om han inte kunde mata ungen själv.

Alla som läser det här förstår väl hur korkad den frågan var? Det var ju MIDSOMMARHELG och han skulle ju fira! Ingen tror väl att en hälsoansvarig på ett katthem firar midsommar??

Eftersom den hälsoansvariga är en djurvän av sällan skådat slag och då hon förstod att farbrorn hellre skulle fira midsommar än rädda sin kattunge, tog hon emot den. Och matade den varannan timme. Hela midsommarhelgen.

Farbrorn var generös också. Katthemmet fick en dryg hundralapp! Det räckte nästan till en halv förpackning kattungemjölk!

Ja, se det var en riktig saga. En del sagor är inte sanna, men andra är sanna...