Idag har vi tagit det lite lugnare än igår. Det händer nästan varje dag att vi måste rycka ut och rädda nån dräktig hona, ensamma kattungar eller annan katt i stor nöd. Tyvärr kan vi inte berätta om allt vi gör av flera olika skäl, men vi mår alla dåligt av att tvingas säga nej till en katt som behöver oss. Vi vet ju att det är alldeles för många.
Även om en katt är illa skadad och vi lämnar den till en veterinär får de inte göra något om katten har en ägare som endera inte går att nås eller motsätter sig behandling. Bara om katten är döende kan de ringa länsveterinären och söka tillstånd att avliva katten.
Jag vet att jag skrivit en hel del om detta på sistone, men jag tror att många, även stora djurvänner, tror att djurskyddslagen är till för att skydda och hjälpa djur och att den fungerar. Tyvärr ser verkligheten ofta annorlunda ut.
Även du som privatperson kan kanske göra något åt det. Man kan t ex skriva till Länsstyrelsen i sitt län eller till politiker och fråga vad som gäller när det gäller djur som far illa. Om de får tillräckligt många telefonsamtal, brev och mail kanske de förstår att nåt måste göras. Nu!
-1.jpg)
Vi förstår fortfarande inte att man inte tar ansvar för sina familjemedlemmar.
SvaraRaderaHelt klart att Sveriges djurskydd måste bli bättre, tillsammans kan vi kanske påverka.Nosbuffar
Dui och Deco, jam tror att om tillräckligt många tjatar på politikerna så är de tvungna att göra nåt.
RaderaBra att du skriver även om dessa tråkiga saker. Känns verkligen som om lagstiftningen har kört fast ordentligt när det gäller snabb hjälp till djur i nöd.
SvaraRaderaSven, ja, det är eländigt. Många djur lider och ingen kan göra nåt. Så ska det inte vara.
RaderaJamar som Sven att det är jamarbra att du skriver om sånt här! Jag tror det är jättemånga som inte vet hur illa vård djurskydd är.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, nä, politikerna säger ju att det är bra och många låter sig nöjas med det.
Radera