Som jag berättade igår, föddes jag och mina syskon på en gård. Där fanns alldeles för många katter, och det var just ingen som brydde sig särskilt mycket om oss. Ju äldre vi blev, desto mer förstod vi att vi inte var värda nånting.
Den enda som ibland försökte klappa oss var en tjej på gården. Vi var i alla fall lite rädda för henne, eftersom alla andra inte verkade gilla oss.
Vi ungar växte, som alla ungar gör. Ibland mådde jag inte bra alls, men jag kämpade på och vi försökte alla göra det bästa av situationen.
Jag började tänka att livet kanske inte ska vara lätt?
-1.jpg)
Litar man inte på tvåbeningen så vill man inte bli klappad av den heller.
SvaraRaderaDu jamar om att livet eventuellt inte ska vara lätt att leva och det är ju inte helt enkelt att svara på.
Men jag tror att man aldrig kan känna riktig glädje om man inte har känt riktig sorg i livet.
Och för många av er på katthemmet börjar ju oftast livet svårt.
Desto bättre blir det när ni får ert alldeles egna hem och då känner riktig glädje över det.
Ozzy
Ozzy, det var fina tankar du hade. Tänk om det är så att vi är bättre förberedda för att känns riktig glädje, vi som haft det svårt?
RaderaDet låter verkligen inte bra. Förstår att det kändes hemskt att inte bli omtyckt och inte bli klappad heller är det då bara en som är snäll så blir det ju jättekonstigt.Nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, för vi kunde ju inte hjälpa att vi blivit till?
RaderaUsch, inga katter skall behöva växa upp och inte vara önskade och älskade och dessutom inte må bra! Så skall det inte alls vara! *stampar med tassen*
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, nä, då är det alldeles fel!
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaLilla gulle dej!Usch va hemskt det måste kännas att vara tvingad att växa upp på ett ställe där du ej var önskad men bra att du kämpade på och nu är du i trygghet på katthemmet bland snällisar!
SvaraRaderaps. jamarsnygga å långa morrhår har du :-)!
Sven, jag föddes nog med mycket vilja att överleva. Det var tur för mig.
RaderaKlart du inte vill bli klappad om du känner att de inte gillade dig! Ingen ska behöva växa upp på det sättet. Skönt att du nu är i trygghet med en massa snälla människor och bur kompisar . PS!! Du är värd massor och jamar som katten Sven, jamarsnygga morrhår !
SvaraRaderaMicke och Molle, hi-hi, tycker ni verkligen att jag har snygga morrisar? *rodnar lite*
RaderaStackars lilla vackra rosita. Men nu hoppas jag att allt d svåra är över. Jag kan inte förstå hur man kan behandla djur på d viset.
SvaraRaderaÅsa
Åsa, nä, varken jag eller de som jobbar här på katthemmet förstår hur man kan behandla en katt dåligt.
Radera