tisdag 4 augusti 2015

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår, föddes jag och mina syskon på en gård. Där fanns alldeles för många katter, och det var just ingen som brydde sig särskilt mycket om oss. Ju äldre vi blev, desto mer förstod vi att vi inte var värda nånting.

Den enda som ibland försökte klappa oss var en tjej på gården. Vi var i alla fall lite rädda för henne, eftersom alla andra inte verkade gilla oss.

Vi ungar växte, som alla ungar gör. Ibland mådde jag inte bra alls, men jag kämpade på och vi försökte alla göra det bästa av situationen.

Jag började tänka att livet kanske inte ska vara lätt?

13 kommentarer:

  1. Litar man inte på tvåbeningen så vill man inte bli klappad av den heller.
    Du jamar om att livet eventuellt inte ska vara lätt att leva och det är ju inte helt enkelt att svara på.
    Men jag tror att man aldrig kan känna riktig glädje om man inte har känt riktig sorg i livet.
    Och för många av er på katthemmet börjar ju oftast livet svårt.
    Desto bättre blir det när ni får ert alldeles egna hem och då känner riktig glädje över det.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, det var fina tankar du hade. Tänk om det är så att vi är bättre förberedda för att känns riktig glädje, vi som haft det svårt?

      Radera
  2. Det låter verkligen inte bra. Förstår att det kändes hemskt att inte bli omtyckt och inte bli klappad heller är det då bara en som är snäll så blir det ju jättekonstigt.Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, för vi kunde ju inte hjälpa att vi blivit till?

      Radera
  3. Usch, inga katter skall behöva växa upp och inte vara önskade och älskade och dessutom inte må bra! Så skall det inte alls vara! *stampar med tassen*
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, nä, då är det alldeles fel!

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  5. Lilla gulle dej!Usch va hemskt det måste kännas att vara tvingad att växa upp på ett ställe där du ej var önskad men bra att du kämpade på och nu är du i trygghet på katthemmet bland snällisar!
    ps. jamarsnygga å långa morrhår har du :-)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sven, jag föddes nog med mycket vilja att överleva. Det var tur för mig.

      Radera
  6. Klart du inte vill bli klappad om du känner att de inte gillade dig! Ingen ska behöva växa upp på det sättet. Skönt att du nu är i trygghet med en massa snälla människor och bur kompisar . PS!! Du är värd massor och jamar som katten Sven, jamarsnygga morrhår !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke och Molle, hi-hi, tycker ni verkligen att jag har snygga morrisar? *rodnar lite*

      Radera
  7. Stackars lilla vackra rosita. Men nu hoppas jag att allt d svåra är över. Jag kan inte förstå hur man kan behandla djur på d viset.
    Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa, nä, varken jag eller de som jobbar här på katthemmet förstår hur man kan behandla en katt dåligt.

      Radera

Katten Emil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Emil på Södertälje Katthem. Nu har jag varit bloggkatt flera dagar! Det är ju inte så svårt egentligen. Bara att berätta vad jag...