Så var jag alltså på väg till vettisen. Det blev brummisåkning igen.
När vi kom fram öppnade man burdörren och sa åt mig att gå ur buren. Men jag låg så skönt så jag ville inte det. Men då öppnades en lucka i taket på buren och jag lyftes ur.
Oj, oj, sa vettisen, det här är en liten lille som farit ordentligt illa. Han tittade på min ömmande kind, kände igenom hela kroppen och när han kom till höften gnällde jag till lite.
Så sa vettisen att vi skulle börja med bölden på kinden. Jag hörde nån fråga om jag behövde sövas eftersom de både skulle raka mig och ta bort varet på kinden. Nä, vi provar först utan, sa vettisen.
Så tog de fram en maskin som plötsligt började låta konstigt. Ungefär som en minibrummis. De förde den mot kinden och det gjorde lite ont, men jag låg alldeles, alldeles stilla. Jag förstod vad det där att söva betydde nämligen och jag vill ha koll på vad de gör med mig! Efter en stund stängde de av maskinen och jag såg att delar av min päls låg på bordet. Sen tryckte de på kinden och hade på nåt vått. Det gjorde lite ont det också, men jag låg fortfarande alldeles still.
Jag hörde tjejen från katthemmet säga att jag var jätteduktig. Då sträckte jag lite på mig.
När vettisen hållit på en stund med kinden fick jag ställa mig upp. Han kände på höften. Då kunde jag inte hålla mig längre, för det gjorde jätteont. Jag jamade högt och tänkte både fräsa och bita honom, men nån höll undan mitt huvud så jag kom inte åt.
Vad vettisen sa om höften ska jag berätta i morgon.
Ojojoj, så tapper du var! *stora ögon* Jag tycker INTE om att man klämmer på mig och håller fast mig, så jag hade nog inte alls varit så där modig som du. Du verkar vara en mycket klok misse, som förstår vad tvåbeningarna gör... och vi vet ju, så här i eftertass, att de bara ville dig väl.
SvaraRaderaEn fjäderkotlett viskade i mitt stora öra att du har haft besök av någon som blev väldigt förtjust i dig...! *kurrar* Hoppas, hoppas att det betyder vad jag hoppas att det betyder, om du förstår hur jag jamar.
Tass från Imma, abbemissa.
Imma, jag förstår nog mer än vissa av dem tror...
RaderaVad du är klok och modig! Tänk att du klarade allt det där! Nu undrar vi över benet..Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, ja, jag var nog ganska modig.
RaderaOj, nu är vi spända på att få höra hur det är med din höft. Både jag och Tindra tycker du var jättemodig som låg still, trots en minibrummis som lät.
SvaraRaderaSippo, jag tyckte nog själv att jag var ganska modig, faktiskt.
RaderaDu är både en klok och modig kisse!!! Det ska bli spinnande att höra resten!
SvaraRadera=^.^=
Nosbuff
Hjulia Huller om Buller, ni ska snart få höra mer.
RaderaOj vad modig du var! *stora ögon* Jag hade nog inte vågat ligga kvar om de körde en minibrummis mot min kind. Oj vad nyfikna vi är över vad vettisen sa om höften.
SvaraRaderaI morse kom både Wilma och matte hem och jamade att de hade träffat en jamartrevlig vettis, såna trodde inte jag fanns. De hade fått träffa klinikchefen och matte sa att det märktes direkt att han var kattägd. Wilma var nästan inge rädd alls fast han klämde och kände och tom kramade om henne. Han berättade också att han hade en egen skyggis hemma så han måste nog vara snäll. Han tyckte Wilma skulle prova kortison istället för antibiotikatt den här gången och specialfoder. Tyvärr får vi samma mat och den är inte lika god som vår vanliga. Men vi håller tassarna för att Wilma blir bättre och hon skall tillbaka till samma vettis om en vecka.
*nosbuffar*
Alice, hoppas det är rätt vettis Wilma och matte träffat. Ibland måste man ju vara solidarisk och det går väl an bara Wilma blir bra. Håller tassarna för det.
RaderaBlir väldigt imponerad över att du kunde ligga stilla när de utsatte dig för så jobbiga saker. Du, som redan varit med om så mycket annat jobbigt. Tänk att ha sånt tålamod då. Såklart kunde ingen begära att du inte skulle jama ifrån när de tog på din onda höft. Nånstans går ju ändå gränsen.
SvaraRaderaGustav, man måste ju ha rätt att sätta en gräns. Men jag tyckte de fick göra ganska mycket med mig innan jag jamade ifrån.
RaderaOj, kompis! Du var jättemodig. Jag brukar vara stilla när de petar på mig och sticks men köra minibrummis på kinden låter läskigt, hu!
SvaraRaderaPelle. Det var jätteläskigt, men jag trodde det var bäst för mig i alla fall.
RaderaModigt!
SvaraRaderaAtt ligga still med en minibrummis mot kinden är imponerande.
Sist jag var hos stickisen hoppade jag på väggarna. *skäms*
Max Och Måns, vi är alla lite olika. Men huvudsaken är att man blir frisk!
RaderaMjausan så modig du var Bertil, tassarna upp.
SvaraRaderaEn minibrmmis som körde på din kind?
Modigt gjort tycker vi.
Nu är vi nyfikna på vad vettisen sa om ditt ben.
Tass tass
M, C, T, S, jag var nog ganska modig i alla fall.
RaderaSå modig och tapper du är Bertil! Och att du efter allt du gått igenom fortfarande kan lita på människor visar vilket stort och varmt hjärta som klappar innanför din päls.
SvaraRaderaFörstår att du blev orolig när det gjorde så ont, men vettisarna vet ju vad de gör, så vi ser med hopp och förtröstan fram emot att läsa om hur det gick med din höft.
Kramar och tassklappar
Gunilla & Frasse, jag tror att man måste tänka på om det verkar vara snälla eller dumma tvåbeningar som är omkring en. Den här gången tror jag det var snälla såna.
RaderaDu är väldigt duktig Bertil. Men förstår att du ville fräsa och bitas när det gjorde ont. Faktiskt bra att du gjorde det för då förstod ju vettisen och tjejen som var med att du hade jätteont.
SvaraRaderaKattfamiljen, ja det stod nog helt klart för dem att det gjorde väldigt ont.
RaderaSå duktig du var som lät vetten köra med en sån där minibrummis på din kind !
SvaraRaderaKlart man fräser och vill bitas om man blir klämd på ett ställe som man har jätteont på !
Kjelle Bus, jag tycker man har rätt att jama ifrån om det gör ont nånstans.
Radera