fredag 14 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag om när tjejen som gav mig mat i sin trädgård gick in och ringde till katthemmet. Efter en stund kom hon tillbaka och jag hörde att hon berättade för grannen att de sagt att de inte hade nån plats direkt för mig, men att de skulle höra av sig så fort det blev nåt ledigt.

 Under tiden skulle tjejen försöka "socialisera" mig, hade de sagt. Jag förstod inte alls vad det betydde. Undrade om det gjorde ont att bli socialiserad.

När jag fått mat några dagar till började jag känna mig en aning mindre rädd för tjejen, även om jag fortfarande inte litade på henne riktigt. En dag när hon satt fram matskålen stannade hon kvar. Jag satt mig en bit bort och väntade. Då backade hon lite och jag gick fram och åt. När jag var nästan klar kände jag en hand mot mitt huvud. Min första tanke var att rusa därifrån, men jag stannade upp ett litet ögonblick innan jag gick. Det var förstås tjejen som strök sin hand mot mitt huvud.

När jag gick därifrån tänkte jag på hur det hade varit när jag var liten. Då blev jag ofta klappad och kelad med. Jag blev ledsen när jag tänkte på att det inte var så längre. Istället hade jag blivit rädd för de som försökte klappa mig. Jag kunde ju inte veta om de var snälla eller elaka.

Hur hade det kunnat bli så?


18 kommentarer:

  1. Det är såååå ledsamt att dina så kallade ägare slängde ut dig , Bertil :(
    Tur att du nu träffat på en snäll tjej som matar dig och försöker klappa dig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, mina s k ägare borde aldrig skaffat katt. Hoppas de aldrig gör det igen.

      Radera
  2. Stackars dig som har fått dåliga erfarenheter av händer. Jag är tacksam att jag aldrig behövt uppleva det.
    Är i alla fall glad att du fick mat i magen nu, och att tjejen var snäll mot dig. Nu måste det vara slut på oturen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, alla katter borde bara veta allt gott händer kan användas till. Men många av oss har tyvärr också fått erfara dumma saker de kan användas till.

      Radera
  3. Man blir verkligen ledsen i ögat när man läser om vad du fått vara med om. Hur kunde du bara bli övergiven så där. Men det är ju tur att du träffat snälla människor som gav dig mat och ville klappa dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, ja det var tur att jag hamnade i den där trädgården.

      Radera
  4. Vet du, Bertil, jam tycker inte att det var så konstigt att du inte längre litade på tvåbeningar... du hade blivit övergiven, och sedan hade du visst blivit sparkad av någon om jag minns rätt *ryser*. Vad skall man då tro om människorna?!? Klart du ville vara säker och slippa råka illa ut igen. Men jag tror att du tyckte om den där klappen på huvudet, gjorde du inte det? *kurrar*

    Hoppas, hoppas att du berättar i morgon om hur du fick komma till katthemmet!!!

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Imma, jag har blivit sparkad flera gånger. Då blir man ju rädd och på sin vakt.

      Radera
  5. Kompis, att du alls vågade stanna när hon var nära var modigt, jättemodigt. Jag har ju aldrig varit hemlös, men haft ett tomt hem där mat ställdes fram och lådan städades, men fick nästan inga klappar på en heeeel sommar, och hade ingen att sova och jama med. Svårt ändå att förstå hur svårt det måste varit för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, ett tomt hem är naturligtvis inte bra, men det är nog bättre än inget hem alls. Skönt att du fått det så bra nu.

      Radera
  6. Du var modig tycker vi som vågade gå fram när tjejen satt där och ännu modigare som var kvar när hon lade sin hand på ditt huvud! Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, jag kände mig jättemodig. Fast samtidigt jätterädd.

      Radera
  7. Vi tycker också att du var jamarmodig som vågade äta fast hon satt i närheten och att du inte sprang iväg när hon klappade på dig! Hoppas du inte behövde vänta alltför länge innan de kunde ta emot dig på katthemmet. Men hon var jamarns snäll som såg efter dig under tiden.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, jag hade tur i oturen som hamnade just på den här tomten. Tänk om jag hamnat nånstans där det bara fanns elakingar.

      Radera
  8. MEN så jamars modig du var Bertil, som vågade stanna kvar och låta den där tjejen få klappa dig. Usch vilka dummisar du fått vara med om, suckjam.
    Hoppas det är slut på det nu och att du får vara med om treviga händelser istället.

    Tasskram

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, C, T, S, jag, visst var jag modig? Tyvärr är det inte bara jag som upplevt dummisar där ute.

      Radera
  9. Matte säger att du var modig som vågade sniffa på henne när hon besökte er. Kanske visste du att hon e snäll.I alla fall så säger hon att hon e stolt att ha fått träffa dig. Nu vill vi snart höra mera bra saker som hänt, hur du kom till katthemmet och så, för det e så ledsamt när nån far illa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, jag märker ganska fort om det är en snäll eller elak tvåbening. Fast här på katthemmet tror jag det bara finns snälla tvåbeningar.

      Radera

Katten Emil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Emil på Södertälje Katthem. Nu har jag varit bloggkatt flera dagar! Det är ju inte så svårt egentligen. Bara att berätta vad jag...