måndag 24 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Nu när ni fått höra en del om vad som hände innan jag kom till katthemmet och hur min fösta tid här var, tänkte jag börja med att berätta lite om hur jag ser på saker och ting. 

Vad jag tycker om människor som överger sina djur lämpar sig knappast att skriva ner. Då kanske ni skulle sluta att läsa det jag skriver och det vill jag ju inte. Fast jag tror att ni skulle hålla med mig.

Det är nog väldigt tråkigt för en tvåbening att bli övergiven också, men de har i alla fall större möjligheter att få stöd och hjälp än vi katter har. Jag minns precis hur det kändes när jag började inse att mina människor inte skulle återvända för att hämta mig. Jag var inte bara ledsen, jag var besviken, rädd, hungrig och arg på samma gång. Jag tycker mina människor var så ynkliga som inte ens kunde försöka att ordna ett hem åt mig. Jag tror inte de ringde ett enda telefonsamtal för att hitta nån som kunde hjälpa mig. De tyckte det var enklast för dem att bara åka, och då struntade de helt enkelt i mig.

Det är svårt att komma över ett sånt svek. Samtidigt har jag börjat inse att det inte bara finns såna människor. Det finns faktiskt såna som är snälla också. Jag ska berätta lite mer om dem i morgon.

15 kommentarer:

  1. Det finns säkert ingen här som förstår hur man kan vara så elak och utan känslor att man överger en vän på det sättet. Helt och totalt obegripligt är det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, visst är det totalt obegripligt. Till och med för oss katter som förstår det mesta.

      Radera
  2. Det finns många snällisar, det gäller bara att VÅGA lita på dem och det kan ta lite tid.

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjulia Huller om Buller, har man blivit sviken så grundligt så tar det tid att börja lita på tvåbeningar igen.

      Radera
  3. Nej, vi förstår inte hur man bara kan lämna sådär. det är verkligen inte klokt. Vi är glada att du har kommit till katthemmet och hoppas att dina människor , som du kan lita på, kommer snart:Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, jag hade tur i alla fall, men jag tänker på många av mina kompisar som fortfarande går där ute ensamma...

      Radera
  4. Vi kan inte heller förstå hur man kan vara elak mot andra och överge sina familjemedlemmar. Vi som har övergivits och behandlats illa är ju precis som tvåbeningar som varit med om samma sak, det tar jamarlång tid innan man vågar lita på någon igen. Varför kan inte alla bara vara snälla mot varandra och behandla varandra med respekt? Om det är någon man inte gillar så kan man gå därifrån istället för att vara elak. Och framförallt att man inte skaffar djur om man inte vet att man kan ta hand om dem resten av livet, på samma sätt som att man inte skaffar barn utan att man vet att man kan ta hand om dem.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, ja varför kan inte alla vara snälla mot varandra? Och du har helt rätt i att man inte ska skaffa sig vare sig djur eller barn om man inte kan ta hand om dem.

      Radera
  5. Jag förstår inte heller människor som upptäcker små kattungar ute i skogen och inte ens försöker hjälpa. Jag fick klara mig ensam tills jag var ett halvt år, innan jag äntligen lyckades hitta någon som tog hand om mig. Då hade jag flera sår, ett var riktigt otäckt.
    Men nu har jag både ett hem, en matte och en liten flock andra katter och en hund.
    Så Bertil - det kommer att ordna sig för dig också. Till dess är det förstås bra att du får fortsätta att läka dina skador på katthemmet.
    Jädrans skitmänniskor det finns!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myse, stackars dig. Men jag är glad att du fått det bra nu. Önskar att alla hemlösa katter hade samma tur.

      Radera
  6. Bertil, kompis, det blir säkert bra och lyckligt i ett för alltid hem för dig snart. Nu hoppas vi att dina skador har läkt så du kan njuta av livet. Vet du, en del tvåbenta har ett hjärta som det e nåt fel på. Det slår och så, men fungerar inte riktigt som andras. Det saknas en bit där som heter empati.Tur vi hittat människor som har ett helt hjärta men plats för oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, du har nog rätt. En del människor saknar nog en bit av sina hjärtan. På ett sätt är det ju synd om dem, men ibland undrar man om de inte skulle kunna hitta den där saknade biten och bli snälla.

      Radera
  7. med plats heter det, slarviga matte...

    SvaraRadera
  8. Du har så rätt så. Människor kan ofta få väldigt bra hjälp när de blivit övergivna, men vi katter har då inga såna rättigheter. Det är jamarns orättvist tycker jag. *stampar ilsket*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, visst är det orättvist? Vi borde ha samma möjligheter som tvåbeningar att lösa problemen när vi blir övergivna.

      Radera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Ibland har man ju såna där dagar då man bara måste få pusta ut en stund.  Det är väldigt mycket at...