Som jag berättade igår hade mina människor inte tid med mig. De hade inte ens tid att ge mig mat, så jag fick somna utan.
Nästa morgon vaknade jag tidigt. Det var nog för att det kurrade i magen. Jag var hungrig, helt enkelt. Jag gick ut i köket. Ingen mat idag heller. Jag jamade på mina människor. Nån kom upp och var tydligen inte så glad över att bli väckt.
I alla fall hittades en kartong med lite torrfoder i och det hälldes ut på en tallrik. Jag kastade i mig maten. Sen öppnades dörren och jag sprang ut, som jag brukade på mornarna.
Vid lunchtid var jag hemma igen, precis som jag brukar. Jag skulle ju ha lunch. Jag så mina människor bära ut en kartong till en bil samtidigt som de sa: det var sista kartongen. Nu åker vi.
Jag blev förvirrad. Åka? Vart? Var skulle jag sitta?
Jag hann inte få svar på mina frågor innan jag såg mina människor hoppa in i bilen, stänga dörrarna och åka iväg. Kvar satt jag.
Neeeeeej! Fyjam så arga vi blir på dina förra människor. Vilka kräk! *fräser*
SvaraRaderaStackars, stackars Bertil.
Sippo, ja det finns all anledning att bli arg på dem. Tycker jag med *stampar*.
RaderaSåå gräsliga de var, dina människor. Det borde vara hårda straff på att göra på det viset. Att bara åka ifrån dig! Vi måste få höra mera om dina öden.
SvaraRaderaNosgos från oss alla genom Jenny, klosterkatt
Jenny, man önskar verkligen att det vore kännbara straff för alla som behandlar sina djur illa. Men det är inte ofta de fälls alls tyvärr.
RaderaDe var inga bra människor, som bara åkte ifrån dig *fräääs*!!!
SvaraRadera=^.^=
Tröstebuffar
Hjulia Huller om Buller, nä, verkligen inte!
RaderaMen, men, men så får man inte göra! *morrhårsdarr* Man lämnar inte en familjemedlem på det sättet! *stampar med tassen* Tur att vi vet att du har det bra idag, annars hade vi inte kunnat sova inatt innan vi hör fortsättningen.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, nä, det har du alldeles rätt i. Man överger inte en familjemedlem. Tänk att man ska behöva lära vissa tvåbeningar så enkla och självklara saker.
RaderaMen... så kan man inte göööra! Man får inte!Dumma tvåbenta! Så där gjorde de visst med Herr Katt också som bodde hos matte ett tag och som ibland kommer hit på semester. Sorgligt att det finns hjärtlösa tvåbeningar som kan lämna en försvarslös liten varelse bara så där.
SvaraRaderaMen nu Bertil finns det alltid mat och klappar, eller hur? *Nosbuff*
Pelle, tyvärr är det inta bar Herr Katt och jag som råkat ut för såna här hjärtlösa tvåbeningar. Det finns alldeles för många såna.
RaderaNÄÄÄÄÄ , FY JAAAAAM så nedrigt *stampar med tassen*
SvaraRaderaKjelle Bus, just precis så gick det till!
RaderaGör man så med människobarn oxå tro?? GRRRR
SvaraRaderaSnälla Bertil, vad är det du jamar om, fy vilka tvåbeningar du har bott hos, Klappar om dig.
Så gör man inte. Det finns dummisar till allt :(
Tur att du nu har fått komma till det där katthemmet en tid, innan du hittar ditt hem.
Tass tass på dig kompis
M, C, T, S, kan man vara dum mot djur kan man säkert vara det mot barn också. Fy för de som gör så.
RaderaNu blir vi riktigt förbannade, så gör man ju inte! Hur tänkte de? Tröstbuff
SvaraRaderaDui och Deco, tänkte? Jag undrar om de har nåt att tänka med?
RaderaNu har vi läst i kapp och vi har bitit på naglar och klor av spinning under tiden. Och efter det här inlägget fortsätter vi bita! För hur KAN man lämna en liten värnlös katt på det viset?? Och hur ska det gå för dig? Hur överlevde du detta dråpslag? Du måste vara en jamarstark katt, Bertil!
SvaraRaderaKramar och tassklappar
Gunilla & Frasse, jag vet inte om jag är jamarstark, men på nåt sätt hade jag lite tur till sist.
RaderaVilka skräpmunkar!! Vilka krabbsaltade tångräkor!!! Vilka uhmmm... vilka... uhmmmm.... Vilka SKITMÅSAR!!!
SvaraRaderanosgos å förtretade gottisar
Maurice & Kajsa