Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Vi katter vänjer oss vid det mesta. Vi kan vara ute, inne, ute och inne, vi kan vara tröstarkatter, vi kan leka o s v. Men en sak tror jag inte nån av oss riktigt kan vänja sig vid, och det är att bli övergiven. Åtminstone för mig är det det värsta som hänt hittills. 

Det fanns flera hemlösa, övergivna katter i mitt område. Vi gjorde vad vi kunde för att markera ett eget revir, men det blev hela tiden slagsmål vilket satte sina spår. Jag var ju egentligen en snäll katt som inte alls ville slåss, men jag hade ju inget val när andra kom och försökte ta det lilla område jag mutat in.

Ändå tyckte jag inte de andra katterna var värst. Det var de människor som betedde sig illa mot oss alla. Som om det inte räckte med att vi blivit övergivna - vi skulle sparkas,  skrikas åt, kastas saker på och annat tråkigt.

Att hitta mat var ett ständigt problem. Ibland var jag så hungrig att jag åt pappersbitar för att få nåt i magen.

Det började bli kallt ute om nätterna också. Jag hade ont lite överallt. Jag mådde inte alls bra. Jag letade förtvivlat efter nån som kunde hjälpa mig, ge mig mat, ge mig värme, ett hem.