fredag 7 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att mina människor började tröttna på mig när jag blev vuxen. Jag förstod inte varför och det gör jag fortfarande inte.

En dag när jag kom hem stod det en massa lådor i lägenheten. Jag kände mig lite vilsen och sprang som vanligt in i köket till min matplats. Den var tom. Jag gick fram till min människor och påjamade att jag var hungrid. Svaret jag fick var en fot som föste undan mig med orden, "vi har inte tid med dig nu".

Nähä, vem skulle ha tid med mig då? Vem skulle ge mig mat?

Jag förstod ganska snart att det inte var mina människor i alla fall. Den kvällen fick jag sova hungrig. Det var inte den sista kvällen, skulle jag erfara.

26 kommentarer:

  1. Tom matplats...så sorgligt. Förstår att den var tom PÅ RIKTIGT. Stackars dig.
    Skönt att veta att det finns mat till dig nu i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, ja det var så riktigt det kunde vara.

      Radera
  2. Det lät inte bra. HUR kunde dom???*torkar tårarna med tassen*

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjulia Huller om Buller, en del har visst inga problem med att överge sina katter.

      Radera
  3. Min matte säger att ibland skulle hon nästan kunna strypa en del människor!! Det ÄR otäckt med tvåbeningar som har så lite empati, så liten medkänsla med och förståelse för annat liv säger hon. (Hon säger att strypa någon, det skulle hon förstås inte kunna på riktigt, men jädrans vad hon skulle LÅTA!!! För hon KAN skälla hon också, nästan värre än jag, när hon tycker att hon måste!)

    Vi är så glada för att just du blivit bloggkatt, och för att du alldeles säkert kommer att få ett eget bra hem så småningom.
    Men att läsa om vad du varit med om innan du kom till katthemmet - det känns svårt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kasper, du kan hälsa matte att hon inte är ensam. Det är många som skulle vilja "ta tass om " såna här människor.

      Radera
  4. Fy ja så sorgligt :(
    Tur att du hamnat på katthemmet där man både får mat och gos och gottis :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, ja, jag har haft tur trots allt.

      Radera
  5. "Fräser" Inte tid!Man blir mörkrädd. Vi förstår att du kände dig jätte ensam och otrygg.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, jag kände mig helt övergiven - och det var jag också.

      Radera
  6. Å, det här är den smärtsamma biten med att lära känna en ny bloggkatt... att tvingas höra deras fasansfulla öden, återigen bli påmind om att det finns grymma tvåbeningar och att ni stackare fått genomgå så mycket lidande, sorg och smärta i era liv innan ni kom till katthemmet. Men vi biter ihop och står ut, för givetvis vill vi veta din livshistoria! Och så gläder vi oss åt att det hemska är över nu. Du skall se att du snart får det där riktiga, rätta hemmet där du får jama över tvåbeningar som vet vad kärlek är!

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klosterkatterna, det går ju inte att komma ifrån verkligheten. Det var ju som det var.

      Radera
  7. Nää, så FÅR man bara inte säga - eller göra! Fyjam för människor som inte tar hand om sina familjemedlemmar ordenligt. Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Findus, Isak och Rasmus, fast jag undrar om såna människor skulle höra ett fyjam?

      Radera
  8. Jamar som de tidigare jamarna - fyjam för såna tvåbeningar! Dessutom får jag väldigt onda föraningar när du skriver att det är lådor överallt. *morrhårsdarr* Att somna hungrig är verkligen inget någon katt skall behöva göra.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, dina föraningar är nog tyvärr riktiga. Vänta för du se.

      Radera
  9. Sniff och Liten Zelda7 september 2012 22:04

    Utspärrad tass med vassa klor på dom tvåbeningarna!!! Fy så hemska dom är ibland - skulle det inte finnas tid för en sån snygging som dig??? Massa med goa tvättslick och kurr

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sniff och Liten Zelda, nä - det fanns ingen tid över till mig!

      Radera
  10. Morr och fräääs! De där borde bitas! Hur kan man göra så? En hungrig katt måste man ge mat, så e det bara. Speciellt om man tagit på sig ansvaret att vara kattens människa.
    Men du, nu e det bra va? Snart, hoppas jag, kommer det dit någon som bara längtar efter att bli just din människa.
    Matte säger att du e ännu stiligare i verkligheten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, visst borde de bitas. Vad roligt att din matte säger att jag är ännu stiligare i verkligheten *sträcker på hela kroppen*.

      Radera
  11. **Inte tid med dig* VAD jam, då ska man inte ha katt överhuvud taget, därmed jam!!
    USCH och FY vilka människor du har bott hos, eller dom är inte värda att kallas människor :(
    Usch vilka elaka dummisar!
    Skönt att du nu har hamnat på ett katthem där det finns mat, kel och mycket gos.

    Många tassekramar till dig, Bertil

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, C, T, S, dummisar är ett bättre ord tycker jag med. Tack för tassekramarna, de värmer.

      Radera
  12. Ohhh my darling Bertil, how terrible. Do you have their address, I will shread them with my very mean claws! How about the Azores, should be nice and warm there and lots of fish. xxxx Zoe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zoe, I have repressed their address. I don't want to have anything to do with them now. Azores sounds nice, but I am afraid it is a bit too far away. How about Södertälje?

      Radera
  13. Fy vilka människor det finns :-(
    Vadå inte tid, vadå lägga dig hungrig? Varför skaffade de katt???

    TUR att du får lägga dig mätt varje kväll numera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kattfamiljen, jag vet inte varför de skaffade mig. Helt obegripligt.

      Radera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Ibland har man ju såna där dagar då man bara måste få pusta ut en stund.  Det är väldigt mycket at...