Hej, det är Kendra på Södertälje Katthem.
Oj, oj, vad har jag gett mig in i? Jag, som knappt har träffat människor innan jag kom till katthemmet, åtminstone inte snälla såna, ska bli bloggkatt!
Jag bodde tillsammans med många andra katter. Vi fick ständigt höra att vi inte hörde hemma där, att vi var i vägen, att vi skulle "bort". Det är ingen rolig början på ett liv ska ni veta. Man borde få vara efterlängtad och älskad istället, men så hade inte vi det. Det var aldrig nån som hade längtat efter oss och ännu mindre älskat oss.
Vi försökte så gott det gick att klara dagarna. Det var inte alltid så lätt att hitta mat och hittade vi nåt så fick vi alltid se till att vi inte blev bortjagade när vi åt.
En dag blev det särskilt stökigt. Det kom flera tjejer med konstiga burar i händerna. De sa att de skulle hjälpa oss. Det trodde vi inte på. Det enda som var bra var att de hade mat med sig, tyckte vi. Istället för att strö ut maten där vi brukade äta la de in den i burarna! Det tyckte vi var jätteskumt.
Men, hungriga som vi alltid var så gick några in i burarna. Sen smällde det till och så åkte de iväg. Jama om skumt, alltså. Det konstigaste tyckte vi var att de där tjejerna alltid kom tillbaka. De gav sig inte förrän vi alla hade kommit bort från det där stället. Jag kanske var den räddaste av dom alla och jag är fortfarande rädd.
Att då bli kastad in i jobbet som bloggkatt är verkligen läskigt. Och kan ni tänka er, att jag gör det precis som det blir jättejippo i och utanför katthemmet i morgon! Vi ska fira att vi bott på Wedavägen i 10 år! Typiskt att jag måste ta tass om det.
Jag hoppas det kommer många snälla människor, men det är inte säkert att ni får se mig. Jag kanske gömmer mig, men jag kommer finnas på katthemmet. Jag lägger ut annonsen här nedan och hoppas allt går bra, trots att jag är ny i jobbet. Det kommer hända jättemycket som ni ser!
