Hej, det är Kendra på Södertälje Katthem.
Oj, oj, vad har jag gett mig in i? Jag, som knappt har träffat människor innan jag kom till katthemmet, åtminstone inte snälla såna, ska bli bloggkatt!
Jag bodde tillsammans med många andra katter. Vi fick ständigt höra att vi inte hörde hemma där, att vi var i vägen, att vi skulle "bort". Det är ingen rolig början på ett liv ska ni veta. Man borde få vara efterlängtad och älskad istället, men så hade inte vi det. Det var aldrig nån som hade längtat efter oss och ännu mindre älskat oss.
Vi försökte så gott det gick att klara dagarna. Det var inte alltid så lätt att hitta mat och hittade vi nåt så fick vi alltid se till att vi inte blev bortjagade när vi åt.
En dag blev det särskilt stökigt. Det kom flera tjejer med konstiga burar i händerna. De sa att de skulle hjälpa oss. Det trodde vi inte på. Det enda som var bra var att de hade mat med sig, tyckte vi. Istället för att strö ut maten där vi brukade äta la de in den i burarna! Det tyckte vi var jätteskumt.
Men, hungriga som vi alltid var så gick några in i burarna. Sen smällde det till och så åkte de iväg. Jama om skumt, alltså. Det konstigaste tyckte vi var att de där tjejerna alltid kom tillbaka. De gav sig inte förrän vi alla hade kommit bort från det där stället. Jag kanske var den räddaste av dom alla och jag är fortfarande rädd.
Att då bli kastad in i jobbet som bloggkatt är verkligen läskigt. Och kan ni tänka er, att jag gör det precis som det blir jättejippo i och utanför katthemmet i morgon! Vi ska fira att vi bott på Wedavägen i 10 år! Typiskt att jag måste ta tass om det.
Jag hoppas det kommer många snälla människor, men det är inte säkert att ni får se mig. Jag kanske gömmer mig, men jag kommer finnas på katthemmet. Jag lägger ut annonsen här nedan och hoppas allt går bra, trots att jag är ny i jobbet. Det kommer hända jättemycket som ni ser!
-1.jpg)
Vad duktig du är som kunde lägga ut annonsen även om du är ny som bloggkatt. Du ska veta att du har kommit till ett ställe där du är mycket älskad. Det kommer du att märka så småningom. Det finns många som tycker om dig och vill hjälpa dig. Lycka till i morgon. Det gör inget om du gömmer dig så här i början.
SvaraRaderaNosbuff och så ser vi fram emot dina tankar i framtiden också.
Anonym, ja det var lite svårt med annonsen, men det gick. Det är skönt att få gömma sig lite ibland.
RaderaVi kan inte förstå hur tvåbeningar kan vara så otroligt elaka att de försöker köra bort de som är hungriga och inte har något hem? Som tur är finns det ju snälla tvåbeningar också som de där mystiska tjejerna som dök upp med burar som de stoppade mat i.
SvaraRaderaTänk om de inte dykt upp? Vem vet hur det hade slutat då?
Vi är jamarsäkra på att du kommer att fixa uppdraget som bloggkatt briljant!
Hoppas det kom massor och hälsade på er i lördags. Kanske fick de se en skymt av dig i alla fall? Vi har jamat till husse att åka och hälsa på katthemmet men han säger att det är 50 mil att köra fram och tillbaka. Kanske kommer han någon gång i alla fall.
Nospussar
Björn, jag börjar nog förstå att vi hade tur trots all rädsla i början. Det är inget roligt liv att jämt vara rädd och hungrig. Hoppas husse kommer och hälsar på! Fast då måste ni säga till innan så vi kan ta emot honom.
Radera