onsdag 19 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

När jag kommit till katthemmet blev jag buren uppför ännu en trappa. En tjej med mjuk röst öppnade dörren och sträckte in handen för att klappa mig. Då blev jag rädd. Jag kröp ihop och försökte nafsa henne i handen. Hon fortsatta tala lugnt till mig och sa att hon inte skulle göra mig illa, hon ville bara titta lite på mig.

Jag var inte riktigt mogen för det, så hon bar in mig i nåt som hette karantän. Där hamnar alla nyanlända katter har jag kommit underfund med senare. Jag fick en egen bur och gick ut ur transportburen efter en stund.

Tjejen strök mig över pälsen, men när hon kom till bakbenen blev jag rädd igen och fräste åt henne. Hon fortsatte tala mjukt med mig och sa att hon inte ville mig nåt illa.

Sen hörde jag att hon sa till en annan tjej, att jag helt klart var skadad i höften, att jag hade fullt med ärr på hela kroppen, massor med fästingar och en stor varböld på kinden. Vi måste till veterinären med honom i morgon, sa hon.

Sen sa hon att jag skulle få vila nu och att vi skulle ses nästa dag. I min bur fanns mat, vatten och en toalåda. Jag åt lite och gick på lådan. Sen somnade jag på en av de mjuka dynorna som fanns i buren.

24 kommentarer:

  1. Det vaj ju skönt att du var i säkerhet nu. Men fyjam så hemskt att ha ont i höften och ha en massa fästingar. Tänk att du kunde somna trots det. Stackars dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, jag var alldeles utkattad efter all spänning den dan.

      Radera
  2. Så skönt att vara inne, förstår att du blev lite osäker. Stackars dig med alla ärr och ont i höften..nu är du på rätt plats i alla fall.nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, jag hade ju aldrig varit på katthemmet förut så det är klart jag blev lite osäker.

      Radera
  3. Toppen att de snälla tjejerna insåg att du först och främst behövde mat och vila. Sedan en vettis dom fick kika på dig och dina sår. Sen är inte fästingar trevliga heller!

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjulia Huller om Buller, fästingar är jamaräckliga. Och de kan vara farliga också.

      Radera
  4. Så skönt det måste varit att äntligen få komma in !
    Kloka 2-beningar det där som såg att du behövde mat och vila innan det blev tal om nåt vettis besök :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, ja trots att jag vra rädd var det skönt att vara inomhus i värmen och få mat.

      Radera
  5. Vad skönt det måste ha varit att få somna med magen full av mat, inne i värmen och på en skön mjuk dyna även om allt kändes läskigt. Allt brukar kännas bättre om man fått sova ordentligt och är mätt i magen. Bra att en vettis skulle kolla på dig också och att du får bort alla otäcka fästingar.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, trots att jag var rädd och osäker tyckte jag det var skönt att bli omhändertagen.

      Radera
  6. Skönt att få somna på en mjuk dyna med mat i magen. Förstår att det måste varit otäckt när hon tog där du hade ont. Skönt och veta att du fick åka till veterinären och få hjälp. Har ju träffat dig lite snabbt när jag hälsade på Ninja när hon bodde på katthemmet. Blogghjälpen berättade om dig då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kattfamiljen, ja det gjorde ont, fast det kunde ju inte hon veta. Hoppas du snart kommer tillbaka för att hälsa på mig igen.

      Radera
  7. Tänk, mat i magen och en mjuk plats att somna på, till skillnad från tidigare. Va glad du måste varit, fast du var skadad. Vetten e allt bra att ha, fast de sticks och håller på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, det kändes väldigt bra, men visst var jag rädd och osäker samtidigt.

      Radera
  8. MEN bertil så skönt att du fick mat i magen där på katthemmet iaf och att du nu har kommit dit, tills du hittar din egna familj framöver. Det måste ha känts jamars skönt.

    Tass på dig du fina katt

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, C, T, S, ja det var skönt att äntligen få komma nånstans där man var välkommen.

      Radera
  9. Usch, så svårt du hade det. Tänk att tvåbeningar kan vara så olika. En del svär och sparkas och struntar, andra är snälla och gosar och tar om hand.
    Jag har träffat båda sorterna, jag också. Men VAD ska man göra med dom där elakingarna???!!! Både jag och matte fräser allt vad vi orkar, men jag tror knappt att det hjälper.
    Det känns så bra, Bertil, att du är på katthemmet nu! Och att du bloggar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myse, jag vet inte heller vad man ska göra med såna där dummisar. De är alldeles för många.

      Radera
  10. You are the sweetest kid ever on this blog, am sooo in love. xoxoxoZoe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zoe, do you really mean that? You must come to Södertälje soon.

      Radera
  11. Förstår att du blev lite orolig när en hand kom och försökte klappa dig. Hur skulle du kunna veta att den bara ville väl?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, har man mött händer som skadat en tidigare så blir man på sin vakt.

      Radera
  12. Ååh vad roligt med en blogg om en f.d hemlösing! Läser med stort intresse (har en själv)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Madeleine, välkommen. Jättebra att du tagit hand om en f d hemlösing. Det behövs fler som du.

      Radera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...