Idag är jag både ledsen och glad. Jag är ledsen för att en av mina kompisar har det jobbigt. Hon flyttade till ett eget hem för flera månader sedan. För några dagar sedan ringde deras människa och sa att det ville lämna tillbaka henne för hon var så skygg. Dessutom hade hon varit elak mot en kompis till den som köpte min kompis.
Så småningom kröp det fram att min kompis hade fått åka till hennes människas kompis. Bara en resa kan göra en katt orolig. Om man dessutom hamnar hos nån som kanske inte är van vid katter kan det bli riktigt tokigt. Det blev det den här gången. Då stängde människans kompis in min kompis i ett rum där det fanns en trasig glasruta.
Min kompis blev så klart jätterädd och försökte ta sig ut genom den trasiga glasrutan. Ni kan ju förstå hur det gick. När människorna, sent omsider, upptäckte vad som hänt åkte de till veterinären idag med min kompis, som vid det här laget var ordenligt uppskrämd. Hon var så rädd att det inte gick att ta i henne. Då ringde veterinären till katthemmet och föreslog att min kompis skulle få somna in, eftersom hon ”inte gick att ta i”.
Det tyckte inte vi, utan min kompis blev sövd och sen fick de sy henne. Hon hade skurit upp trampdynan och huden mellan klorna och så hade hon ordentlig sår på nosen. Hon måtte haft jätteont.
Sen fick hon i alla fall komma till katthemmet direkt från veterinären. Och det är nu det händer som gjorde mig glad, trots allt. Vår hälsoansvariga tog hand om henne och la henne i en egen bur.
Sen satte hon sig hos min kompis och smekte henne. Hon var så tillgiven, och vår hälsoansvariga sa att ”den här kissen behöver mycket närhet”. När vår hälsoansvariga slutade sitt jobb klockan fyra, gick hon inte hem utan hon gick och köpte lite mat till sig, sen gick hon tillbaka till katthemmet och satt hos min kompis jättelänge så hon skulle bli lugn.
Nu blev det ett väldigt långt inlägg idag, vilket jag inte tycker är bra, men jag kände att jag ville berätta det här för er. Om man inte ger en ömhetstörstande katt tid och kärlek, varför ska man då skaffa katt?
-1.jpg)
Men vad är det för fel på folk? Man stänger inte in något djur i ett rum med en trasig glasruta! *stampar ilsket med tassarna* Stackars rädda misse, jag förstår precis hur hon kände sig! Är man så rädd så vill man bara fly. Men vad var det för veterinär sen? *gråter* Är inte vi skyggisar värda något? Vi kan bli precis lika gosiga och kärvänliga som vilken annan katt som helst bara vi får massor av tid, kärlek och trygghet!
SvaraRaderaMatte hälsar att hon har skickat skyltarna med posten idag.
*nosbuffar*
Uschjam, så jobbigt att läsa. Stackars lilla katt, så hemskt hon måste ha haft det. Kan knappt föreställa mig vad rädd hon ska ha varit. Tur att ni på katthemmet inte lät henne dö, utan i stället gav henne vad hon behövde. Kärlek. Hoppas hon kan läka såren nu, både de utanpå och inuti.
SvaraRaderaVi blir förtvivlade när vi läser hur somliga människor beter sig gentemot djur... att det skall vara en så tung uppgift för dem att skänka sin katt den kärlek och tid missen behöver för att bli trygg? Det kostar ingenting, men ger ofattbart stor belöning! Och detta att ge upp så tidigt?!? Det har tagit oss lång tid att vinna våra skyggisars förtroende, men vad gör det? De skänker oss så mycket tillbaka, mycket mer än vi förmår ge dem...
SvaraRaderaNospuss på dig, vackra Lilja!
sr. Carina, klosterkatternas matte.
Fyjam så otäckt. Stackars rädda kissen. Husse blir ledsen i ögat och vill genast komma och rädda kissen. Alla kissar borde få ha snälla människor.
SvaraRaderaLilla kissen, tur att ni på katthemmet finns och förstår. Förstår inte hur en del tänker. Nosbuff
SvaraRaderaStackars lilla kisse :(
SvaraRaderaFör väl att ni finns att ta hand om henne! Och alla andra som stackars vilsekomna själar.
Så otäckt det lät med den trasiga glasrutan. Stackars lilla vän, så ont hon måste ha haft. Underbara hälsoansvarige som lugnade och tröstade en rädd liten kisse. Kurr och burr.
SvaraRaderaDet som gör en glad trots allt det sorgliga är all kärlek din kompis får nu. Vilken fin tvåbening er hälsoansvariga måste vara. Och alla ni andra också förstås!
SvaraRaderaSomliga verkar betrakta katter mer som saker än som levande varelser. Prylar som man kan flytta omkring och behandla lite hur som helst. Det är sorgligt.
Tassklappar
Majsan skickar många krya på dig-tassar till din kompis...!
SvaraRaderaEn ros till er hälsoansvarige...
Blir så bedrövad av att läsa om alla okunniga tvåbeningar och hur de hanteras oss skygga katter:-(
Jag var också skygg en gång i tiden, men hade tur att hamna hos tvåbeningar med tålamod. Idag (5 år senare) älskar jag att kela :-))
Vi skyggisar behöver mycket tid, tålamod och massor av kärlek!
Vi ger tusenfalt tillbaka... :-)
Så skönt att allt slutade bra och att ni tog hem henne till katthemmet igen.
Nospussar till dig och din kompis!
Alice, visst var det synd om min kompis. Dumma människor som gör så *stampar hårt med tassen*. Stort tack för skyltarna. De kanske kommer i morgon.
SvaraRaderaGustav, vi vet ju att vi katter är väldigt duktiga på att läka sår, både på ut- och insidan. Hoppas min kompis gör det också.
SvaraRaderasr Carina och Klosterkatterna, blogghjälpen säger att i min kompis fall tror hon inte alls att det hade behövts mycket för att hon skulle bli trygg. Men en katt, hur trygg den än är från början, kan behöva lite extra tid och stöd när den kommer till ett nytt hem. En del förstår tydligen inte det.
SvaraRaderaSippo, ja alla kissar borde ha såna människor som du och Tindra har. Tänk om alla var så, vad vi katter skulle ha det bra då.
SvaraRaderaDui och Deco, vi förstår inte heller hur en del tänker. Framför allt förstår vi inte varför man skaffar katt om man inte tänker ta hand om den.
SvaraRaderaEsbe, det var tur att vi kunde ta in min kompis. Tyvärr finns det många andra katter som lider som inte får nån hjälp. Vi måste fortsätta jobba för att alla nödlidande katter får det bra.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, hon hade jätteont, stackars liten. Vår hälsoansvariga är toppen.
SvaraRaderaFrasse, ja ibland känns det alldeles hopplöst att få nån ändring på dumma människor. Men vi måste fortsätta. Det är många som behöver oss.
SvaraRaderaBlir konfunderad. Om man vill adoptera en katt i Madrid området så blir man ordentligt undersökt om man är lämplig på alla möjliga sätt och vis. Erfarenhet, varför man vill adoptera en katt, hur man bor/jobbar, allergier i familjen, storlek på familj etc. Är det inte likadant i Sverige? Har för mig att ni t om gör hembesök? Men, det är ju absolut klart att det finns alltid omständigheter som ändrar sig och den som kan verka perfekt, kanske visar sig vara mindre perfekt. Vilken tur att katten fick komma tillbaka. Min egen katt som jag fann övergiven och knappa månaden gammal, hade jag med mig på jobbet och under stora stunder av dagen så låg han i en mitella runt min hals när jag jobbade (kontorsnisse), just för att jag hade en instinkt som sa att han behövde få vara nära. Idag är han en snart treårig trygg katt som reser med mig genom Europa per bil och eller flyg.
SvaraRaderaMajsan, visst är det konstigt att en del inte förstår att en katt som kommer till en ny miljö, med nya dofter, nya röster, nya möbler o s v behöver tid oh kärlek för att bli trygga. Du har haft tur som hamnat hos en människa som har nåt både i skallen och i hjärtat.
SvaraRaderaKarlavagnen, jodå, vi gör vad vi kan för att försäkra oss om att hemmet är bra som våra katter kommer till. Vi har ett avtal som kunderna får skriva under där de står hur de ska sköta katten, att den måste försäkras och en massa annat. Och vi gör hembesök också. Men vi får inte glömma att vi omplacerar ca 150 - 250 katter per år, och i de allra flesta fall går det jättebra. Det är när det inte gör det som det uppmärksammas. Anledningarna till att det inte går bra kan vara många. Vi kan bli lurade, människor håller inte vad de lovar etc. Men vi gör så gott vi kan för att våra katter ska få det bra. Din katt kan verkligen vara lycklig som hittat en så klok och snäll matte.
SvaraRaderaMissförstå mig rätt. Det var ingen kritik till jobbet som ni och många andra gör. Det låter mer som om det var någon som inte insåg ansvaret och kanske t om tröttnat på att ha sin katt.
SvaraRaderaVi och matte förstår inte hur vissa tvåbeningar beté sig mot katter och djur överhuvud taget.
SvaraRadera*gråter* när vi läser om hur djur behandlas illa.
TUR att det finns snälla tvåbeningar oxå i denna värld.
Tass
Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan
Karlavagnen, jag tar det inte alls som kritik. Vi vet att vi tyvärr inte kan garantera till 100% att våra katter får ett bra hem, men vi gör vad vi kan för att alla ska få det bra.
SvaraRaderaMimmi, Chicko, Tarzan, Sessan, vi får inte låta oss stoppas av att det finns många som är dumma. Vi måste ta fasta på de som är snälla och försöka omvända de som är dumma.
SvaraRadera