En katt på Södertälje Katthem bloggar

söndag 30 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Sådär jam, nu har jag haft fint besök igen. Den här gången var det Klosterkatterna som lånat ut sina mattar till oss. På översta bilden är det Carina och på den undre Gammelmatte Gitte som gosar med mig.

Det märktes minsann att de var riktiga gosproffs. Tänk vilken tur deras kissar haft. Det känns extra roligt att två av dem kommer från oss, Jenny och Majsan.

Jag kommer nog få det lika bra hos min matte som Klosterkatterna har hos sina mattar, fast det dröjer ett bra tag innan jag får flytta. Matte får inte flytta in i sin lägenhet förrän om 1,5 månad. Det tycker jag är skandal! Hon borde få tillträde till den senast i morgon! Människor som ska ta hand om katter borde få lägenhet direkt, så det så *stampar med tassen hårt i golvet*.

lördag 29 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Idag har jag tagit det lite lugnt efter gårdagens alla roliga saker som inträffade. Det tar på krafterna att smälta så mycket kul.

Jag kan behöva lite lugn och ro förresten, för i morgon är det dags för öppet hus igen.  Det finns vissa rykten på stan att det ska komma celebert besök till katthemmet i morgon nämligen. Det är inte alldeles säkert, men det ser väldigt lovande ut! Om det finns några som man kan kalla för SNÄLLA människor, så är det de. Jag ska berätta mer i morgon.

Idag har inte blogghjälpen varit på katthemmet. Istället har hon varit på nåt stort varuhus i veckan och köpt en "hörts", vad nu det är. Idag har hon försökt "måntera" den. Ja, jag behöver väl inte berätta mer? Blogghjälpen och måntera! Ha-ha!

fredag 28 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Idag har det var väldigt körigt. Fast kul!

Först har vi fått en Award från Victoria. Det är vi jamarglada för, fast vår vana trogen skickar vi den vidare till ALLA bloggkompisar och hemlösa katter.

Sen har Dui och Deco vunnit Wikkis Tasseri. Där ingick ett jamarfint klösträd. Och gissa vem de har skänkt det till? Jo, oss på Södertälje Katthem! Jamartack till er också.

Som om inte det vore nog har vi fått Dagens Ros i Expressen också! Den kommer från en tjej som hade en katthona med ungar i trädgården som hon förtvivlat försökte hjälpa. Vi lyckades ordna plats för dem hos oss så fort vi kunde och nu är de i säkerhet här. Trots att det inte var hennes egna katter engagerade hon sig så mycket i dessa kissar att hon inte bara försökte få in dem på nåt katthem, utan när det lyckades, hos oss, så skickade hon en insändare till Expressen där hon gav oss Dagens Ros.

Ibland har vi flyt, minsann!

torsdag 27 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit här, för det har varit öppet hus. Jag har naturligtvis förberett allt, som det anstår en bloggkatt på Södertälje Katthem. Även om jag själv har en intresseanmälan måste jag ju tänka på mina kompisar, som ännu inte har det.

 Blogghjälpen och jag jamade lite om hur det kan bli att få ett eget hem. Jag har ju varit lite orolig och sagt att jag hellre stannar på katthemmet än får ett likadant hem som det jag hade.

Då sa blogghjälpen att det jag hade förut knappast kan kallas ett hem. I ett hem överger man inte nån som bor där utan man är ett sammansvetsat gäng som hjälper och stöttar varandra. Hon sa att man tyvärr aldrig kan vara 100-procentigt säker på nånting i livet, men att hon skulle bli mer än förvånad (och förb-d sa hon faktiskt också!) om hon som vill bli min matte skulle överge mig. Jag kan vara näst intill 100-procentigt säker på att hon kommer ta hand om mig resten av mitt liv.

Då blev jag lite lugnare. Tänk att få flytta till ett hem där man är älskad och omhändertagen för resten av sitt liv *drömmer redan*.

onsdag 26 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag berätta om några människor som är snälla mot katter. De är så snälla så de hjälper oss att få ett nytt katthem nu när vi snart blir utkastade från vårt nuvarande hem.

Ni ser dem på bilden bredvid min bild. De heter Bonnie och Christer. Det är Christer som är chefen på vårt bygge. Jag brukar kalla honom för Christer Kanoners.  Eftersom inget verkar omöjligt för honom säger han ofta "kanoners" och det tycker jag låter så kul så då får han heta så.

Bonnie och Christer har tagit inte mindre än 3 kissar från oss och så har de en kisse från ett annat ställe, så ni förstår att det är riktiga kattvänner jag jamar om.

Det är många andra som hjälper oss med bygget också. Kanske ska jag berätta lite om några av dem också så småningom. Jag hoppas i alla fall att alla känner hur tacksamma vi är mot ALLA som hjälper oss, praktiskt, ekonomiskt och på andra sätt. Om det inte funnits så många som så gärna ville hjälpe hemlösa katter skulle det inte kunna byggas ett nytt Södertälje Katthem. Men nu finns ni och snart finns också det nya katthemmet. Får ser om jag hinner flytta med dit?


tisdag 25 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Som ni kanske kommer ihåg berättade jag igår att jag skulle jama lite om att det finns snälla människor och inte bara dummisar.

Från början trodde jag ju att de jag kallade för mina människor var snälla. Det visade sig ju vara fel tyvärr. De var jätteelaka mot mig som lämnade mig i sticket.

Sen fanns det en massa andra människor som också behandlade mig illa. Den som sparkade mig på höften är bara en. Men sen träffade jag på tjejen som hjälpte mig att komma hit till katthemmet. Hon var en riktig snällis. Här på katthemmet finns det också många snällisar som hjälper oss med att rensa våra toalådor, städa våra burar och ge oss mat, vatten och gos. Jag älskar de människorna. Utan dem vore allt en katastrof.

För en tid sedan kom det en människa som tycker att jag är en fin kisse och hon ville ta hand om mig. Jag tycker väldigt mycket om henne. Problemet är bara att hon inte flyttar till en egen lägenhet förrän i mitten av november och som ni vet görs det ett hembesök innan vårt nya hem godkänns och vi får flytta.

Jag hoppas i alla fall att allt går bra, men innan hembesöket är gjort är inget definitivt. Fast blogghjälpen säger att vi kan var väldigt optimistiska, men tills hembesöket är gjort och allt är klart är det jag som fortsätter vara bloggkatt på Södertälje Katthem.















måndag 24 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Nu när ni fått höra en del om vad som hände innan jag kom till katthemmet och hur min fösta tid här var, tänkte jag börja med att berätta lite om hur jag ser på saker och ting. 

Vad jag tycker om människor som överger sina djur lämpar sig knappast att skriva ner. Då kanske ni skulle sluta att läsa det jag skriver och det vill jag ju inte. Fast jag tror att ni skulle hålla med mig.

Det är nog väldigt tråkigt för en tvåbening att bli övergiven också, men de har i alla fall större möjligheter att få stöd och hjälp än vi katter har. Jag minns precis hur det kändes när jag började inse att mina människor inte skulle återvända för att hämta mig. Jag var inte bara ledsen, jag var besviken, rädd, hungrig och arg på samma gång. Jag tycker mina människor var så ynkliga som inte ens kunde försöka att ordna ett hem åt mig. Jag tror inte de ringde ett enda telefonsamtal för att hitta nån som kunde hjälpa mig. De tyckte det var enklast för dem att bara åka, och då struntade de helt enkelt i mig.

Det är svårt att komma över ett sånt svek. Samtidigt har jag börjat inse att det inte bara finns såna människor. Det finns faktiskt såna som är snälla också. Jag ska berätta lite mer om dem i morgon.

söndag 23 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Som ni förstår har jag nu flyttat ut i en egen bur utanför karantän.  Det känns bra att få lite mer utrymme.

Jag har också börjat mitt egentliga arbete som bloggkatt, det vill jama att jag har börjat hjälpa blogghjälpen med vad hon ska säga och göra i olika sammanhang. Ninja, min företrädare, berättade ju att hon var i stort behov av hjälp, men jag kunde ändå inte ana att det var så illa som det visat sig vara.

Nu har jag ju dessutom bygget av nya katthemmet att ta tass om. Det är nog det största och viktigaste uppdraget en bloggkatt haft hos oss, så ni förstår att det kräver sin kisse.

Idag har jag t ex jamat om för henne att hon måste ta tass om alla som hjälper oss med bygget, men hon får heller inte glömma alla volontärer som är på katthemmet och utför de "vanliga" sysslorna. De är jamarviktiga allihop.

Nu ska jag i alla fall koppla av ikväll. Så fort sista volontären gått efter kvällspasset ska jag och mina kompisar här på katthemmet nämligen till Pelle på fest! Ni vet väl att för alla som kommenterar Pelles blogg idag betalar matte en slant till hemlösa katter på ett katthem?

lördag 22 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Som ni såg igår var jag hos vettisen och han hade nu börjat känna på min höft.  Det gjorde väldigt ont. Jag har ju berättat tidigare att jag blivit sparkad på höften och jag vet inte vad som hände då, men ont har det gjort sedan dess.

När vettisen klämt ett tag sa han att inget verkade brutet i alla fall, så vi skulle se tiden an. Det tyckte jag lät bra, för jag ville inte att man skulle hålla på och fixa mer med den. Jag ville var ifred och låga min höft läka i lugn och ro.

När vi kom tillbaka till katthemmet fick jag god mat igen och sedan fick jag sova i lugn och ro. Det var precis vad jag ville. Att höften värkte gjorde inte så mycket, för vi katter vet när vi behöver vila för att det onda ska gå över.

Efter ytterligare några dagar i karantän fick jag flytta ut till en större bur där det fanns fler kompisar. Min höft kommer kanske aldrig att bli riktigt bra, men ni fräser jag inte åt dem som klappar mig i alla fall. Jag har blivit en mysig kisse och blogghjälpen säger att jag har "stor potential". Är det nån av er som vet vad det betyder?

fredag 21 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Så var jag alltså på väg till vettisen. Det blev brummisåkning igen.

När vi kom fram öppnade man burdörren och sa åt mig att gå ur buren. Men jag låg så skönt så jag ville inte det. Men då öppnades en lucka i taket på buren och jag lyftes ur.

Oj, oj, sa vettisen, det här är en liten lille som farit ordentligt illa.  Han tittade på min ömmande kind, kände igenom hela kroppen och när han kom till höften gnällde jag till lite.

Så sa vettisen att vi skulle börja med bölden på kinden. Jag hörde nån fråga om jag behövde sövas eftersom de både skulle raka mig och ta bort varet på kinden. Nä, vi provar först utan, sa vettisen.

Så tog de fram en maskin som plötsligt började låta konstigt. Ungefär som en minibrummis. De förde den mot kinden och det gjorde lite ont, men jag låg alldeles, alldeles stilla. Jag förstod vad det där att söva betydde nämligen och jag vill ha koll på vad de gör med mig! Efter en stund stängde de av maskinen och jag såg att delar av min päls låg på bordet. Sen tryckte de på kinden och hade på nåt vått. Det gjorde lite ont det också, men jag låg fortfarande alldeles still.

Jag hörde tjejen från katthemmet säga att jag var jätteduktig. Då sträckte jag lite på mig.

När vettisen hållit på en stund med kinden fick jag ställa mig upp. Han kände på höften. Då kunde jag inte hålla mig längre, för det gjorde jätteont. Jag jamade högt och tänkte både fräsa och bita honom, men nån höll undan mitt huvud så jag kom inte åt.

Vad vettisen sa om höften ska jag berätta i morgon.

torsdag 20 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag hur jag kommit till katthemmet och att jag somnade på en mjuk dyna sedan jag fått mat.

När jag vaknade nästa morgon var jag lite vilsen och undrade var jag var. Fast snart kom jag ihåg att jag hamnat på katthemmet. Det kändes ovant och konstigt, samtidigt som det var spännande och tryggt.

 Efter en stund kom det människor till katthemmet. De stod utanför min bur och sa "ska han ha mat idag"? Då blev jag väldigt orolig. Jag trodde man fick mat på det här stället. Men så hörde jag tjejen från igår säga, att ja, han ska inte sövas idag, Vi ska bara undersöka honom hos veterinären.

Det lät väldigt märkligt, men senare har jag lärt mig att ibland blir man så trött hos vettisarna så man somnar, och då får man inte ha mat i magen för då kan det gå tokigt.

Jag fick i alla fall min mat och åt med god aptit. Efter en lång stund, när de hade städat buren och tömt toalådan kom tjejen som tagit emot mig med en transportbur och lyfte ner mig i den. Jag fräste lite och försökte nafsa henne lite, för det gjorde ont i höften när hon lyfte mig. Fast det gick bra i alla fall. Så sa hon att nu ska vi åka till veterinären. Det kommer gå bra och du behöver inte vara rädd.

Jag hade inget annat val än att lite på henne. I morgon ska jag berätta hur det gick hos vettisen.

onsdag 19 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

När jag kommit till katthemmet blev jag buren uppför ännu en trappa. En tjej med mjuk röst öppnade dörren och sträckte in handen för att klappa mig. Då blev jag rädd. Jag kröp ihop och försökte nafsa henne i handen. Hon fortsatta tala lugnt till mig och sa att hon inte skulle göra mig illa, hon ville bara titta lite på mig.

Jag var inte riktigt mogen för det, så hon bar in mig i nåt som hette karantän. Där hamnar alla nyanlända katter har jag kommit underfund med senare. Jag fick en egen bur och gick ut ur transportburen efter en stund.

Tjejen strök mig över pälsen, men när hon kom till bakbenen blev jag rädd igen och fräste åt henne. Hon fortsatte tala mjukt med mig och sa att hon inte ville mig nåt illa.

Sen hörde jag att hon sa till en annan tjej, att jag helt klart var skadad i höften, att jag hade fullt med ärr på hela kroppen, massor med fästingar och en stor varböld på kinden. Vi måste till veterinären med honom i morgon, sa hon.

Sen sa hon att jag skulle få vila nu och att vi skulle ses nästa dag. I min bur fanns mat, vatten och en toalåda. Jag åt lite och gick på lådan. Sen somnade jag på en av de mjuka dynorna som fanns i buren.

tisdag 18 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Som jag jamade igår satt jag nu i buren och väntade på att få komma till katthemmet.

Tjejen bar ut mig till en brummis, satte buren i den ena stolen och sig själv i den andra stolen. Sen vred hon på nån nyckel och det började brumma som bara den. Sen drog hon lite i en pinne som satt fast i golvet och rörde på ett runt hjul som hon hade framför sig. Då började hela brummisen röra sig!

Det var lite läskigt och jag jamade lite lätt, men sen la jag mig tillrätta och tänkte att hon får göra som hon vill, bara jag kommer fram till katthemmet.

Efter en stund stannade brummisen och tjejen gick ur. Jag började undra om hon skulle lämna mig där, men  alldeles efter hon gått ut öppnades dörren på min sida och hon tog tag i buren och lyfta ut den.

Jag såg mig omkring. Jag såg ett hus och en lång trappa. Tjejen gick mot trappan, uppför den och tryckte på en knapp så det började låta konstigt. Strax efter öppnades dörren och en tjej sa att vi var välkomna. Jag förstod att jag kommit till katthemmet.

I morgon ska jag berätta vad jag tänkte när jag kom dit.


måndag 17 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Som ni vet, ni som läste bloggen igår, gick jag direkt in i buren som tjejen som gav mig mat ställde ut. Att säga att hon såg snopen ut när hon såg mig inne i buren är inte att överdriva. Hon tappade hakan fullständigt. När hon väl samlat sig böjde hon sig ner och stängde fort dörren till buren.

Sen  hörde jag att hon ropade till grannen: vet du vad? Katten gick direkt in i buren och nu sitter han i den!

Det är inte sant, ropade grannen. Jag vet inte varför hon sa så, det var ju bara att se efter så skulle hon se att det var sant att jag satt där!

Nåjam, nästa steg var att tjejen ringde till katthemmet. Så här sa hon: Hej, du kommer inte att tro vad jag berättar, men när jag satte ner buren på marken gick katten direkt in och la sig i den. Och nu sitter han där!

Jag hörde att de skrattade både på katthemmet och tjejen själv. Vet inte vad som var så roligt, men nu ville jag åka iväg till katthemmet! Tjafs är inget för mig.

söndag 16 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att det ni blivit en plats ledig på katthemmet åt mig. Frågan var bara hur jag skulle komma dit.

Ibland tycker jag att tvåbeningar har en otrolig förmåga att krångla till saker. Ge mig sömnpiller?

Som tur var tyckte visst tjejen också att det var ett dåligt förslag. Däremot tyckte hon att hon kunde sätta ut en transportbur i väntan på att det blev en fälla ledig.

Alltså gick hon in i huset, hämtade en transportbur där hon la en handduk på botten.Sen kom hon ut, satte ner buren, öppnade dörren till den och vände sig om för att se var jag var. Hon ropade på mig och sen sa hon typiskt, jag förstod att inget fick vara så här lätt.

Då jamade jag till. Hon vände sig igen och undrade varifrån jamet kommit. Då jamade jag en gång till jag sitter ju HÄR.

Först då tittade hon in i buren - och där satt jag, redo att åka till katthemmet!



lördag 15 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Dagarna gick, och nätterna också. Jag lät tjejen som gav mig mat klappa mig ganska ofta. Men andra var jag jätterädd för fortfarande.

En dag kom tjejen utspringande och ropade till grannen att katthemmet hade ringt. Det fanns en plats åt mig på katthemmet. Nu var frågan hur jag skulle komma dit. Tjejen hade frågat om det fanns nån fälla som katthemmet kunde låna ut, men de var redan utlånade.

Nån på katthemmet hade föreslagit att de skulle sätta ut en vanlig transportbur, nån granne hade föreslagit att man skulle försöka få nån att skriva ut nåt lugnande som de skulle ge mig. Tjejen tyckte båda förslagen var rätt dåliga, men sa i alla fall att hon skulle ställa ut en transportbur tills det blev en fälla ledig.

Det lustiga var att ingen frågade mig vad jag tyckte. Jag hade nämligen en plan för hur jag skulle komma till katthemmet...

fredag 14 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag om när tjejen som gav mig mat i sin trädgård gick in och ringde till katthemmet. Efter en stund kom hon tillbaka och jag hörde att hon berättade för grannen att de sagt att de inte hade nån plats direkt för mig, men att de skulle höra av sig så fort det blev nåt ledigt.

 Under tiden skulle tjejen försöka "socialisera" mig, hade de sagt. Jag förstod inte alls vad det betydde. Undrade om det gjorde ont att bli socialiserad.

När jag fått mat några dagar till började jag känna mig en aning mindre rädd för tjejen, även om jag fortfarande inte litade på henne riktigt. En dag när hon satt fram matskålen stannade hon kvar. Jag satt mig en bit bort och väntade. Då backade hon lite och jag gick fram och åt. När jag var nästan klar kände jag en hand mot mitt huvud. Min första tanke var att rusa därifrån, men jag stannade upp ett litet ögonblick innan jag gick. Det var förstås tjejen som strök sin hand mot mitt huvud.

När jag gick därifrån tänkte jag på hur det hade varit när jag var liten. Då blev jag ofta klappad och kelad med. Jag blev ledsen när jag tänkte på att det inte var så längre. Istället hade jag blivit rädd för de som försökte klappa mig. Jag kunde ju inte veta om de var snälla eller elaka.

Hur hade det kunnat bli så?


torsdag 13 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Ni som läste min blogg igår kommer kanske ihåg att jag fick mat av en tjej i en trädgård. Eftersom jag var så rädd gick hon åt sidan så jag skulle våga mig fram för att äta.

Det var första natten sedan jag blev utkastad som jag inte var jättehungrig hela natten. Nästa dag gick jag tillbaka till trädgården. Tjejen kom ut efter en stund och även en granne. Grannen frågade om tjejen hade skaffat katt. Nej, jag kan inte ha katt för jag är tyvärr allergisk, sa tjejen. Sen hörde jag att de sa att de inte visste vad de skulle göra med mig. Ett problem var ju att jag var så rädd att de inte kunde ta i mig.

Då sa grannen att tjejen kunde ringa till katthemmet och fråga om de kunde ta hand om katten. Han behöver ju hjälp. Han har ju en stor varböld på kinden, han haltar och är väldigt mager, sa hon.

Jag satt en bit bort och lyssnade. Katthem, tänkte jag. Det är väl i alla fall nån sorts hem. Nånstans där man slipper springa ute och vara hungrig och rädd.

Men hur ska man få dit honom, hörde jag tjejen säga. Och förresten är det inte så lätt att få in en katt på ett katthem. Då måste man ha tur för det är oftast fullt, sa hon också.

Efter en stund hörde jag tjejen säga jag går in och ringer katthemmet så får vi höra vad de säger.




onsdag 12 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

En dag hamnade jag i en trädgård. Jag la mig ner för att vila. Jag hade väldigt ont i höften efter att ha blivit sparkad och jag kände  nåt klibbigt på kinden som luktade illa och gjorde ont.

Efter en stund kom det ut en människa. Jag reste mig för att fly. Då sa hon men lilla vännen vad du ser eländig ut. Vänta ska du få nåt att äta.

 Jag satte mig ner men var fortfarande beredd på flykt om hon skull komma närmre. Men det gjorde hon inte. Istället gick hon in. Jag undrade vad som skulle hända.

Efter en stund kom hon ut med en skål med mat och en med vatten. Hon ställde ner det på marken framför sig. Trots att jag var så hungrig vågade jag inte gå fram. Tänk om hon också var en sån där sparkare fast hon försökte dölja det genom att ge mig mat?

Men efter en stund backade hon och sa jag förstår att du är  rädd. Jag ska gå undan så du får äta i lugn och ro. När hon gått iväg tillräckligt långt rusade jag fram och kastade i mig maten, drack lite vatten och sprang sedan iväg.

tisdag 11 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Vi katter vänjer oss vid det mesta. Vi kan vara ute, inne, ute och inne, vi kan vara tröstarkatter, vi kan leka o s v. Men en sak tror jag inte nån av oss riktigt kan vänja sig vid, och det är att bli övergiven. Åtminstone för mig är det det värsta som hänt hittills. 

Det fanns flera hemlösa, övergivna katter i mitt område. Vi gjorde vad vi kunde för att markera ett eget revir, men det blev hela tiden slagsmål vilket satte sina spår. Jag var ju egentligen en snäll katt som inte alls ville slåss, men jag hade ju inget val när andra kom och försökte ta det lilla område jag mutat in.

Ändå tyckte jag inte de andra katterna var värst. Det var de människor som betedde sig illa mot oss alla. Som om det inte räckte med att vi blivit övergivna - vi skulle sparkas,  skrikas åt, kastas saker på och annat tråkigt.

Att hitta mat var ett ständigt problem. Ibland var jag så hungrig att jag åt pappersbitar för att få nåt i magen.

Det började bli kallt ute om nätterna också. Jag hade ont lite överallt. Jag mådde inte alls bra. Jag letade förtvivlat efter nån som kunde hjälpa mig, ge mig mat, ge mig värme, ett hem.

måndag 10 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

När det började bli ljust igen vaknade jag och var förstås jättehungrig. Ändå var inte hungern det värsta, det var att jag började inse att mina människor hade övergivit mig. De brydde sig inte om mig. De tänkte inte hämta mig. De tänkte inte ge mig mat. De tänkte inte ordna så nån annan tog hand om mig.

Varje katt som varit med om det, och vi är ALLDELES för många,vet hur det känns. Man kastas mellan hoppet att det hela ska vara nåt missförstånd som snart klaras upp till insikten att det verkligen är sant. Man är övergiven och framtiden är minst jamat oviss.

Jag lyckades hitta nåt ätbart nära några soptunnor den morgonen. Jag började inse att nu börjar mitt liv som hemlös, övergiven katt. Jag var ledsen.

söndag 9 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Som ni som läste bloggen igår vet, lastade mina människor in sina saker i en bil och åkte iväg. Utan mig.

Jag satt kvar på gården och tänkte att det är klart att de kommer tillbaka för att hämta mig. Jag väntade hela kvällen. Blev hungrigare och hungrigare. Ju mörkare det blev, desto mer ledsen och undrande blev jag. Jag hade ju sett andra katter i området som blivit övergivna av sina människor, men trodde aldrig det skulle hända mig. Sånt händer bara andra. De katterna mådde inte alls bra. De var jämt hungriga och var ofta sjuka också.

Den här första natten ute, utan mina människor, trodde jag ännu inte att jag skulle bli en sån katt. Eller snarare, att jag redan var en sån katt. Övergiven, hungrig, ledsen, förtvivlad och förvirrad.

När det gått många timmar och magen skrek av hunger, fick jag syn på en liten mus. Jag gjorde mig redo att fånga den. Äntligen, tänkte jag, ska jag få lite mat. Men jag var ju inte van att fånga min egen mat. Dessutom var jag trött och inte på humör alls, så jag fick aldrig tag i musen. Det blev ingen mat den kvällen.


lördag 8 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår hade mina människor inte tid med mig. De hade inte ens tid att ge mig mat, så jag fick somna utan.

Nästa morgon vaknade jag tidigt. Det var nog för att det kurrade i magen. Jag var hungrig, helt enkelt. Jag gick ut i köket. Ingen mat idag heller. Jag jamade på mina människor. Nån kom upp och var tydligen inte så glad över att bli väckt.

I alla fall hittades en kartong med lite torrfoder i och det hälldes ut på en tallrik. Jag kastade i mig maten. Sen öppnades dörren och jag sprang ut, som jag brukade på mornarna.

Vid lunchtid var jag hemma igen, precis som jag brukar. Jag skulle ju ha lunch. Jag så mina människor bära ut en kartong till en bil samtidigt som de sa: det var sista kartongen. Nu åker vi.

Jag blev förvirrad. Åka? Vart? Var skulle jag sitta?

Jag hann inte få svar på mina frågor innan jag såg mina människor hoppa in i bilen, stänga dörrarna och åka iväg. Kvar satt jag.

fredag 7 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att mina människor började tröttna på mig när jag blev vuxen. Jag förstod inte varför och det gör jag fortfarande inte.

En dag när jag kom hem stod det en massa lådor i lägenheten. Jag kände mig lite vilsen och sprang som vanligt in i köket till min matplats. Den var tom. Jag gick fram till min människor och påjamade att jag var hungrid. Svaret jag fick var en fot som föste undan mig med orden, "vi har inte tid med dig nu".

Nähä, vem skulle ha tid med mig då? Vem skulle ge mig mat?

Jag förstod ganska snart att det inte var mina människor i alla fall. Den kvällen fick jag sova hungrig. Det var inte den sista kvällen, skulle jag erfara.

torsdag 6 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit inne hos mig en lång stund och vi har diskussiterat vad vi ska jama i min första blogg. Så här kom vi överens om.

Jag hade ett annat namn en gång. Det namnet har jag inte jamat om för någon för jag vill inte påminnas om tiden när jag hade det namnet. Det var nämligen ingen rolig tid i mitt liv.

Jag var ganska liten när jag kom till mitt "hem". De tyckte jag var söt när jag kom. Liten, rultig, busig. Men som alla katter växte jag. Jag blev en normalstor katt. Då var jag tydligen inte så söt längre. Själv märkte jag ingen skillnad. Jag förstod inte varför man mer och mer struntade i mig. Man lekte inte med mig, tog inte upp mig i knät, sa inte gulliga saker till mig.

Allt verkade plötsligt så konstigt, tyckte jag.

Jag berättar mer i morgon.

onsdag 5 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, jag heter Bertil och bor på Södertälje Katthem.

 Jag ska bli ny bloggkatt här efter Ninja.

Jag har råpluggat bloggkunskap de senaste dagarna med Ninja som lärare. Oj, vad svårt det varit! Jag är jamarnervös. Tänk om jag gör bort mig?

Ninja sa att jag inte skulle vara rädd utan bara göra som hon jamat. Jag ska verkligen försöka att göra mitt bästa.

I morgon ska jag börja med att presentera mig, det har Ninja jamat.

Blogghjälpen ska hjälpa mig också. Hon har förresten talat med Ninjas husse idag. Ninja följer med husse ut på balkongen och sitter bredvid honom när han suger på sina stinkpinnar. Hon har varit på lådan och ätit mat och verkar inte tycka det är kul att ligga under sängen längre.

Ja, det här blev ju min första blogg. Vad tyckte ni?

tisdag 4 september 2012

Blogghjälpen har ordet

Så är man där igen. En av ens bästa små kompisar har fått ett hem. Det är syftet med bloggen från Södertälje Katthem - att lyfta fram en liten kisse som behöver ett hem och följa den ända tills det sker.

Man borde så klart vara glad, och det är jag på ett sätt. Men det känns också väldigt, väldigt tomt. Tänk att en liten kisse, utan nåt "ekonomiskt" värde, kan stjäla ens hjärta så kapitalt.

Ninja har haft en väldig otur hittills i sitt ca 3-åriga liv. Hon skildes från sin mamma och sina syskon alldeles för tidigt. I sitt första hem fick hon vara ensam hela dagarna utan vare sig mamma, syskon eller kompis. Katter brukar protestera på de sätt de kan, bland annat genom att kissa lite här och där. Så protesterade även Ninja. Det kunde inte hennes upptagna ägare acceptera eller hjälpa henne med. Istället för att ge henne en kompis skulle man avliva henne. En veterinär som visade sig betydligt klokare än ägarna, ville inte avliva en frisk kattunge. Södertälje Katthem kontaktades, och som tur var hade vi en plats för henne.

Snart fick hon ett nytt hem. Efter en tid började hon kissa lite här och där i nya hemmet. Lösning: ja,inte den man väntar sig av en djurvän, nämligen att åka till en veterinär och fråga om det är nåt fysiskt fel. Nä, samtal till katthemmet med beskedet att vi måste ta tillbaka henne!

Vi tar förstås vårt ansvar och tar in Ninja igen. Redan samma dag hon kom till oss förstod vi vad som var fel: hon hade urinvägsinfektion och hann inte till lådan om den stod långt bort. På katthemmet stod den nära och här har Ninja ALDRIG kissat bredvid lådan. Det blev penicillinkur och sen var det bra.

Nu har Ninja fått sin tredje chans. Det måste bara bli bra. Jag kommer sakna henne som bara den. Jag kommer ringa nya husse ofta, särskilt i början för att höra hur hon har det (han kommer säkert bli jättetrött på mig). Faktum är att jag ringt redan idag. Ninja låg under sängen och sov i natt men har varit framme idag och velat kela.

Ibland undrar jag hur alla snälla människor som arbetar som volontärer på katthemmen orkar med dessa ständiga skilsmässor. På något sätt måste man stålsätta sig och tänka "stort". Tänka att om jag sörjer ihjäl mig varje gång en katt får ett nytt hem kan jag inte jobba på katthemmet. Men då kan jag ju inte hjälpa nån katt till ett bättre liv heller. Jag tycker att jag har ett ansvar gentemot de katter som inte har ett eget hem. För att kunna ta det ansvaret måste jag helt enkelt lära mig skiljas från mina kompisar. De finns ju i alla fall kvar i mitt hjärta.

Så vill jag till slut tacka alla snälla bloggkompisar som hjälpt mig och Ninja och alla bloggkatter innan Ninja. Ni anar inte hur mycket ni betyder. Ni och era kommentarer och ert stöd är guld värda!

Vi får se om vi hinner få färdigt för den nya bloggkatten redan i morgon, annars kanske det inte blir förrän på torsdag. H*n har sagt att hon vill förbereda sig ordentligt innan hon tar över. Hoppas ni fortsätter stödja nästa bloggkatt.






måndag 3 september 2012

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Nu ska jag berätta en hemlis: jag är inte kvar på katthemmet!

Idag på eftermiddagen kom husse och hämtade mig. Jag fick åka i blogghjälpens brummis och det gick över förväntan. Hon krockade inte en enda gång.

Jag var ganska tyst i bilen, jamade bara några gånger för att tala om att jag inte gillade att åka brummis.

När vi kom hem sprang jag och la mig under husses säng. Tyckte det verkade tryggast där. Jag känner ju inte igen vare sig husses röst eller lukterna i lägenheten än. Jag har ju bott länge på katthemmet och det kommer nog ta lite tid att vänja mig vid ett nytt hem.

Hann i alla fall se att balkongen var innätat ordentligt. Ska nog titta på den när jag känner mig hemma.

Blogghjälpen såg jamarledsen ut när hon åkte. Hon sa att hon kommer att sakna mig som bara den. Hon kommer att skriva om det i morgon. Hon kommer också ringa husse för att höra hur jag har det. Ni ska alltså få rapporter från mig framöver.

Jag vill så klart tacka alla snälla bloggkompisar som följt mig och stöttat mig under den tid jag varit bloggkatt. Utan er hade allt varit så mycket tråkigare. Helst skulle jag velat ha ett jamarstort avskedsparty, men jag är inte så förtjust i att jama farväl, så det får bli via bloggen istället.

Hoppas ni fortsätter följa bloggen från Södertälje Katthem. Den kommer leva vidare även om det blir en annan bloggkatt. Det är många kvar som behöver uppmuntran och stöd.


söndag 2 september 2012

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Idag visar jag en bild som ni aldrig sett förut. Bilden visar Bonnie och Christer. Det är två väldigt speciella människor ska ni veta.

Dels har de 4 katter, varav 3 från Södertälje Katthem. Jag behöver inte jama om hur bra de fått det. Dels hjälper de oss att bygga nya katthemmet!

På bilden ser ni dem under en av sina sällsynta pauser. Ni anar inte hur mycket som hänt under de dagar de jobbat på nya katthemmet. Jag blir alldeles varm i pälsen när jag tänker på att det finns såna människor.

Tänk om världen vore full av såna istället av såna som överger sina katter.

Sen kan jag också jama att vi haft öppet hus idag och då har vi bl a träffat Pelles matte. Hon är också en sån där speciell människa, som trots att hon är allergisk inte kastar ut Pelle, utan medicinerar för att han ska ha de bra.

Det finns i alla fall hopp för mänskligheten!



lördag 1 september 2012

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Idag har det varit fullt upp igen. Först om främst har jag gjort upp planerna för morgondagen på katthemmet och även visat min efterträdare hur h*n ska arbeta. Det är nämligen inte bara öppet hus i morgon, utan även Hittekattens Dag!

Så jag  visade hur man kör ut blogghjälpen för att köpa godis som vi ska bjuda besökarna på i morgon. Sånt är viktigt att känna till!

Sen visade jag också hur man kör iväg blogghjälpen för att se vad som händer på nya katthemmet. När hon kom tillbaka och rapporterade hostade hon som en gammal helikopter (jag vet inte riktigt vad en helikopter är, men jag tror de låter som blogghjälpen gjorde). Hon berättade att det hänt jamarmycket redan. Väggar har rivits, gammalt golv håller på att rivas upp, hål för nya dörrar har tagits upp och så vidare. Det var minst sagt dammigt där sa blogghjälpen, men de som jobbar har ordentliga munskydd. De är nämligen proffs!

I morgon ska vi se om blogghjälpen kan visa lite foton på vad som hänt där.