Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus. Det kom en hel del besökare. Flera kände jag igen sen tidigare.  Det är snälla människor som tagit hand om flera av mina kompisar. De har det jättebra nu.

Läste nyss om en katt som hittats avliden i Solna. Den var registrerad på en person som sa att h*n sålt katten för nåt år sedan. H*N VISSTE INTE TILL VEM.

Hur kan man vara så genuint ointresserad av sin katt att man inte ens antecknar namnet och telefonnumret på den som tagit hand om/köpt den? Det förstår inte jag. Dessutom borde man ju som ägare se till att katten blir omregistrerad på rätt ägare.

Varför bryr man sig inte mer om en katt som man en gång haft som familjemedlem?

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Lördag, och fullt beredskap. I morgon är det öppet hus, loppis och fika här hos oss. Det sägs att det ska bli regn. Undrar vad som då passar bättre än att komma hit och hälsa på oss? Kommer ni på nåt? Jag gör det inte.

Sen har jag senaste nytt från vår kompis Obelix. Jourmattarna säger så här:


Han mår förhållandevis bra. Vi är riktigt imponerade över hur tapper han är! Men så har han säkert haft ont i ögonen länge, så han kanske förstår att vi försöker hjälpa honom, samt att han nu får smärtlindring. Han har fortsatt glupande aptit och spinner som ett tröskverk. Jättesnäll att medicinera, metacamen är som godis nu. Han tigger efter den. Tratten var lite konstig i början tyckte han, men nu har han vant sig och hindras inte av den. Även om det är lite trassligt att komma upp på favoritplatsen intill fönstret. När vi sitter med honom får han ta av sig tratten, och då är han jätteduktig och försöker inte tvätta sig inte i ögonen. Men vi får se till att han inte "stångas" för mycket mot oss eller möblerna. För det gör han gärna .
 
Så nu vet vi lite mer om honom. Om nån vecka ska han på återbesök. Efter ytterligare en tid ska hans tänder opereras. Vi fortsätter hålla tassar och tummar för honom! 

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag är det sån där fredag igen. Då kommer fredagsgänget hit. Det brukar betyda att vi också får nåt när de äter. Hoppas det bllir nåt riktigt gott.

Jag måste så klart jobba en del för vi har ju öppet hus, loppis och fika på söndag. Jag måste ju se till att allt fungerar på bästa sätt.

Blogghjälpen var här på förmiddagen och fikade. Hon var inne hos mig och min burkompis också. Hon sa att jag verkade lugnare nu när han som tassade till mig flyttat till en annan bur. Han är minsann inte så kaxig där, ska ni veta! De tjejerna bråkar man nog inte ostraffat med, så han verkar hur lugn som helst.

Det var bra att han flyttade, för idag gosade blogghjälpen och jag länge. Jag stångades mot hennes hand flera gånger och blogghjälpen tyckte jag var jättemysig. Min kvarvarande burkompis och jag kommer jättebra överens, så nu är jag mer harmonisk. Ibland är det svårt att veta vilka man vill bo tillsammans med.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus, som jag tagit tass om. Det har gått bra.

 Blogghjälpen var här en liten stund, men sen körde jag iväg henne.

Det var nämligen så att en av mina kompisar hade fått en intresseanmälan. Hennes matte har varit här flera gånger på katthemmet och hälsat på henne. Idag skulle hennes matte genomgå en operation. Efter den får hon inte lyfta nåt.

Men hon ville ha hem sin katt idag ändå om det gick. Vi vet ju alla att det finns ingen som ser till att opererade människor läker bättre och snabbare än en katt, så därför beordrade jag blogghjälpen att skjutsa hem min kompis.

Jag tror hon kommer få det jamarbra hos sin nya matte. Kanske får jag ett lika bra hem en dag.

Katten Rosita på Södetälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har jag färska hälsningar från vår kompis Obelix.

Blogghjälpen talade nyss med jourmattarna som var på hemväg med honom efter operationen.

Allt har gått bra och ögonen ser fina ut och är öppna. Stygnen kommer försvinna av sig själva. Han ska på återbesök om 10 dagar.

Jag jamade kort med Obelix själv och han sa att det värsta med alltihop var att han inte fick nån mat idag! Det tyckte han var väldigt upprörande. Han förstod inte vad det plötsligt flugit i jourmattarna som annars varit så generösa och snälla. 

Fast jag tror han får nåt gott nu när han kommer hem i alla fall.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag lagt in en uppdatering på fb om vår kompis Obelix:

EN LITEN UPPDATERING:
Er generositet är fantastisk. Redan innan insamlingen påbörjades hade vi bokat tid för Obelix ögonoperation i morgon, onsdag. Nu har vi fått in över 20 000 i gåvor för Obelix. Det räcker till ögonoperationen. Vi räknar med att det blir pengar över till tandoperationen men man vet aldrig om komplikationer tillstöter, så vi tar tacksamt emot bidrag fortfarande. Tyvärr är inte Obelix den enda som kostar vårdpengar. Vi har haft ovanligt många kattungar, och även vuxna katter, som kommit till oss i sommar i mycket dåligt skick. Många har vi lyckats klara, men tyvärr inte alla. De har kommit in för sent. Det har som tur är inte Obelix. I morgon gäller tumhållning för honom! Återkommer förstås med uppdateringar.

Så i morgon är det dags! Vi här på katthemmet kommer tänka på honom hela tiden och hoppas allt går som planerat.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag var blogghjälpen här lite kort på morgonen. Vi jamade lite.  Dummisen som tassade till mig igår låg på golvet där jag brukar ligga och jag låg i stolen där han brukar ligga. Ha! Där fick han. Han kan gott ligga på golvet och skämmas.

Sen kan jag berätta att det finns många snälla kattmännniskor. Vi tror att en av Obelix operationer redan är betald tack vare gåvor. Kanske får vi in lite till innan det är dags för tandoperationen.

Vi kommer att uppdatera fb-sidan med ny information om honom så fort han blivit opererad och vaknat.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Först vill jag tacka alla som skänkt pengar till Obelix.Vi kommer så klart fortsätta rapportera både om hur de går för honom och hur många pengar han fått av generösa gåvogivare. Tänk vad bra det blir när många hjälps åt. Den som inte läst gårdagens inlägg kan göra det här.

Sen har det varit öppet hus. Det kom flera besökare. Två var inne i min bur och tittade på mig och tänkte klappa mig. Precis då flög en av mina burkompisar på mig, för han ville nog bli klappad själv tror jag. Då blev jag rädd och kröp ihop. Fast då kom blogghjälpen in och gjorde mig lugn igen, så de fick klappa mig lite.

Sen gick dom till flera andra burar och tittade. De skulle komma tillbaka. Vet inte vilken katt de fastnar för, men hoppas de väljer nån i alla fall.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag ska jag berätta om en av mina kompisar. Han heter Obelix och bor i ett jourhem just nu. 

Vi vet inte hur länge han gått omkring hemlös, men det är nog ett tag. Eftersom han både är skadad i ögonen och har ont i munnen så måste han opereras för båda de sakerna.

Som tur är har vi många snälla och generösa gåvogivare. Annars skulle vi inte klara att driva katthemmet. Ändå skulle vi behöva lite tillskott till Obelix operationer. Så här har vi skrivit på vår hemsida och på Facebook:

VI GÖR EN INSAMLING FÖR OBELIX.
Det är inte ofta vi på Södertälje Katthem gör upprop för nån av våra katter, men nu gör vi det för Obelix. Det är en kille "i sina bästa år?" som nog inte haft det så lätt på sistone. Han har hittats ute och inlämnaren hade sett honom en tid. Vi såg direkt att tänderna var dåliga, han var mager och full med fästingar och ögonen var rinniga. Vid veterinärundersökning noterades dels att han måste dra ut några tänder då han har FORL, dels att hans nedre ögonlock hade vikts inåt varpå ögonhåren skaver mot ögonen. Trots allt detta är han en oerhört godmodig och tillgiven kille som älskar att gosa. Vi kommer så klart att hjälpa honom med operationer. På onsdag ska ögonlocken opereras och när det är läkt är det dags för tänderna. Alla som varit i kontakt med veterinärvården vet att såna här operationer kostar massor. Eftersom vi bedömer Obelix chanser att klara operationerna som goda ber vi nu om bidrag till honom. Kan du avvara en stor eller liten slant, sätt in det på Södertälje Katthems plusgiro 38 93 41 - 9, märk betalningen med Obelix och glöm inte att skriva ditt eget namn och adress. Du kan också Swisha på nr 1234525408. Vi håller tummarna för Obelix. Han är värd att få leva smärtfritt de år vi tror och hoppas han har kvar. Dela gärna.

Om du känner att du kan hjälpa oss så blir vi väldigt glada.  Fast ingen måste, förstås!



 

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag var blogghjälpen här en stund och gav oss lite godis. Det var jag verkligen värd, för nu har jag äntligen lyckats ordna så att blogghjälpen kommer in på vår hemsida.

Det har varit väldigt jobbigt, eftersom jag fått jama amerikanska med nån tvåbening långt, långt borta. Eftersom jag är IT-katt också här på katthemmet var det naturligt att jam fick ta tass om uppgiften.

Nu är fredagsgänget här. Hoppas de har nåt godis till oss katter också. Vi vill ju också ha fredagsmys, även om det inte sker i våra för-alltid-hem.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag är det öppet hus. Jag är beredd, som vanligt. Hoppas det kommer många snälla människor som vill ta tass om oss. Hoppas att de som gör det, gör det för resten av våra liv. 

Tyvärr finns det många som säger att de avlivar sin friska katt om inte vi på katthemmet kan ta hand om den. Örebro Katthem har skrivit ett väldigt bra inlägg om detta. Dela det gärna - överallt.

Jag tror att alla katthem fortfarande - år 2015 - får samtal där man försöker lägga över ansvaret för sitt djur på andra, till exempel ett katthem, när man inte vill ha det kvar längre. Och fort ska det gå också. Om inte katthemmet genast säger att de ska hjälpa til, då ska familjemedlemmen avlivas.

Vi är väldigt trötta på att höra detta. Har du tagit ansvar för ett djur, då har du det ansvaret för resten av djurets liv. I flera andra länder får veterinärer inte avliva friska katter men Sverige ligger, som vanligt när det gäller djurskydd, efter. En katt går nästan alltid att omplacera om man anstränger sig lite. Men det är inte så ofta det löser sig på en eller ett par dagar. Det måste få ta den tid den tar, veckor, månader, år. Det är vi värda!

Katten Rosita på Söödertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen fått mail från Whirlpool. Det var en blankett med som hon skulle fylla i.

Jag frågade blogghjälpen om hon beställt nåt från Whirlpool eller haft nån kontakt med dom. Det hade hon inte.

Då sa jag till henne att ringa personen vars namn stod i mailet. Det gjorde hon. Tjejen svarade och blogghjälpen sa att hon fått ett mail av henne. Då bad hon om ursäkt och sa att det var ett spam som skickats till ganska många och eftersom hennes namn och telefonnummer stod i mailet var det flera som ringt. Hon sa att man inte skulle öppna det, utan kasta det.

Det var allt tur att jag genast förstod hur det låg till!

Katten Roslita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Trots det tråkiga som hände igår har jag jobbat på som vanligt idag. På ett katthem dyker det ständigt upp nya saker att ta tass om.  Livet måste gå vidare även om det gör det utan en älskad vän.

Jag har en hel del att ta itu med. Vår hemsida fungerar tyvärr inte ännu. Nån snäll människa mailade till oss för några dagar sedan och erbjöd sin hjälp, men tyvärr har i inte hört nät mer sen dess. Jag skulle så klart kunna fixa en ny hemsida själv, men eftersom jag har så mycket annat att gör vore det bra med lite hjälp.

Får se om h*n hör av sig igen.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag är vi ledsna på katthemmet. Lilla J, som jag berättade om häromdagen, orkade inte längre. Han hade gått ner 60 gram på bara några dagar, och det är väldigt mycket på en så liten kropp. Dessutom borde viktkurvan gått åt precis motsatt håll.

Han var väldigt trött på  slutet och låg mest hos sina kompisar och sov.

Vi hade gärna fortsatt att kämpa för honom om det funnits nåt hopp, men bland tvingas man ge upp.

Det känns så fel att du inte fick fortsätta att leva det kattliv du borde fått leva. Din lilla kropp skulle tagits om hand från början, istället för att dumpas i ett regnigt dike.

Vi saknar dig, lille vän.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus och jag har tagit tass omm alla som kommit hit. Även om de inte verkade intresserade av mig.

Fast jag har ju så mycket att göra här, så det gör inte så mycket.

Min snickarkompis, snickare Christer, var här igår. Vi diskuterade hur han skulle göra, för han skulle nämligen borra hål i två väggar. Det låter ju lite konstigt, men jag hade givit mitt tillstånd och visade förstår var hålen skulle vara och hur han skulle göra som. De blev jättefina.

På torsdag kommer det nån som ska sätta in en luftkonditioneringsapparat i pensionatet. Det är de som behöver hålen för att kunna leda ut värmen. Eftersom snickare Christer gjorde hålen sparade vi ca 4000 kronor! De pengarna är väldigt välkomna. Tänk så mycket snickare Christer gjort för oss. Vi hade säkert inte haft nåt katthem här i Södertälje om inte han och några andra snälla människor hjälpt oss!

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Igår lovade jag att jag skulle berätta mer om gårdagen.

För några veckor sedan fick vi larm om tre kattungar som låg i ett dike alldeles intill en hårt trafikerad väg. Det blev utryckning förstås, och ungarna hittades, genomblöta, rädda och hungriga i ösregn. Nån mamma hade inte synts till på alldeles för länge. En av ungarna var dessutom redan död. 

De som levde fick följa med vår hälsoansvariga hem, för de var inte i bra skick och behövde mat ofta. Båda var helt hanterbara och lille J var supersocial, så de måste alltså haft ett hem. Det fanns inga hus i närheten av där de hittades, så de hade knappast gått till diket själva.

Lille J var mycket svag och såg inte frisk ut. Igår var blogghjälpen i Gnesta och träffade den snälla tjejen som sköter bokföringen åt katthemmet. När hon var på väg därifrån ringde man från katthemmet och frågade om blogghjälpen kunde åka till vår vettis i Gnesta med lille J. Han var riktigt dålig och beslutet togs att han nog måste somna in.

Då åkte blogghjälpen först tillbaka till Södertälje för att hämta lille J, sedan tillbaka till vettisen i Gnesta. På vägen dit började lille J att snacka en hel del. När han och blogghjälpen kommit fram till vettisen hade han piggnat på sig lite. Dessutom hade vår vettis just fått ett provsvar på honom som inte var så dåligt som vi befarade. Efter diskussion med vettisen beslöts att vi skulle ge lille J en chans till, eftersom han inte verkade ha ont. Han blev uppvätskad (under ganska höga protester), och sen fick han åka med tillbaka till katthemmet.

Vi undrar hur någon kan ha mage att dumpa små kattungar i ett dike intill en trafikerad väg. Vet de hur illa det kan gå för dom, eller bryr de sig inte? De skulle se hur en sån här liten unge måste kämpa. Det är inte värdigt ett samhälle som vårt. Det är en ynkedom att man inte tar ansvar för de djur man skaffar. Att kastrera sin katt är en engångskostnad och det kostar inte enorma summor. .Har man inte råd med det ska man nog inte ha katt.

Nu kämpar vi och lille J för att han ska klara sig. Det är inte säkert att han gör det, men vi håller tummarna stenhårt för honom, och så länge han inte lider får han kämpa på. Vi ger honom allt stöd vi kan.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Ni anar inte vilket jobbigt dygn jag haft! Jag har fått dirigera verksamheten här dygnet runt.

Det började igår på dan. Vår snälla vettis skulle kastrera 4 katter på sin klinik och blogghjälpen skulle hämta dom när dom var klara. Så långt gick allt enligt planerna.

Alla katterna tittades till flera gånger sedan de kom tillbaka till katthemmet och allt verkade som vanligt. 

Sent på kvällen ringde en av våra pålitliga och duktiga volontärer till vår hälsoansvariga och sa att en av katterna blödde efter kastreringen. Då åkte vår hälsoansvariga till katthemmet, klockan var nästan 11 på kvällen. Hon gjorde bedömningen att katten måste få hjälp genast. Då ringde hon vår vettis Emma Ekman  som sa att hon fick komma med katten. Hon har jobbat länge med katter och kastrerat hundratals, om inte tusentals, katter, men aldrig sett att nåt liknande hänt. Klockan midnatt stod hon och opererade vår kisse, som antagligen hade bitit i operationssåret.

Efter midnatt fick vår hälsoansvariga åka tillbaka från Gnesta till Södertälje i mörkret, ca 4 mil, med katten. Idag mår han rätt bra, men måste ha tratt och medicin.

Sen hände det mer tok idag, men det får jag berätta om i morgon.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus igen. Det kom några besökare, men ingen av dom var intresserad av mig. Fast det gör inte så mycket, för jag håller fortfarande på och jobbar med vår hemsida.

Den är jättedum. Eller, de som äger vårt webhotel är jättedumma. De gör inte som jam vill. Tror inte de har en enda IT-katt anställd och då blir det så här.

Men det där får lösa sig. Jag har större problem än så just nu.

Vi är nämligen översvämmade av katter som behöver vår hjälp. Likadant på alla katthem, tror jag. Varför kan inte människor kastrera sina katter? Då skulle problemet inte finnas inom en tid. Och om de nu av nån anledning inte kastrerar sina katter, varför tar de inte hand om sina katter och deras avkomma?

Ska vi behöva ännu fler än de över 100 000 hemlösa katter som finns idag?

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag ta upp ett allvarligt ämne: förlåtelse.

Alla ni som läser den här bloggen vet ju att vi är många på katthemmen som blivit illa behandlade av tvåbeningar. Ändå förlåter vi dom. Om inte direkt så efter ett tag, när de visat att de är värda att bli förlåtna.

Oftast är det ju inte samma människor som tar hand om oss och ger oss nya hem som de som behandlat oss illa. Men ändå behöver vi förlåta tvåbeningar som grupp. Vi har ju ofta lite svårt att veta vilka som är dumma och vilka som är snälla. Det behöver vi lite tid för att utröna.

Nu tänkte jag i alla fall ge ett tassfast exempel på både hur man ber om ursäkt och hur man förlåter.

För nån vecka sedan fick vi besök på katthemmet. Klosterkatternas mattar.  Vi känner ju dom sen många år. Den här gången kom de utan nåt godis till oss. Vi blev så klart lite förvånade och kanske också lite besvikna. De brukar ju alltid ha med sig nåt godis.

Nåjam, igår kom det ett paket till mig från Majsan, en av Klosterkatterna som tidigare bott här på katthemmet. I paketet låg ett kort där Majsan skriver att deras matte borde gett mig godiset som också låg i paketet när hon kom på besök. Sen skrev hon att jag skulle se till att blogghjälpen skulle dela ut allt genast!

 Nu har hon faktiskt inte gjort det, för det blev lite akut transport av sjuk katt istället för blogghjälpen, men i morgon ska vi få!

Vad jag vill jama med detta är att när nån ber om ursäkt på ett så fint sätt, då ska man förlåta! Det har jag gjort.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag tagit det lite lugnt. Problemet med hemsidan är ännu inte löst. Jag tycker dom är dumma som inte hjälper oss, dom som har tass om hemsidan.

De frågar bara efter nya saker hela tiden och när de får ny information svarar de på en gammal fråga so inte längre är aktuell.

Tänk att man ska behöva ta tass om allt som bloggkatt. Men jag ska nog lösa det så småningom. De vet nog inte vem de har fått att göra med där borta i Amerika!

Katten Rosita på Södertäje katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag fått jobba med IT också. Vår hemsida krånglar och då måste jag så klart tycka in. Support är inte så lätt att få. Firman som äger vår hemsida bor i Amerika och dom har så konstiga tider där. De ligger och sover när vi är vakna och tvärtom.

Konstigt land, det där. Fast deras katter måste ju ha det bra eftersom deras människor är vakna på natten.

Blogghjälpen påstår att jag inte förstår det där med tidsskillnad riktigt, men det gör jag visst!

Nu ska jag i alla fall jama till blogghjälpen att hon ringer dom!

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus och loppis igen. Tack vare snälla volontärer har besökare både guidats runt bland oss katter och fyndat på loppisen. Som alla vet är det viktigt att vi får in en peng ofta så att det räcker till allt vi behöver.

Ni som läste bloggen igår vet att det plötsligt kan dyka upp en kostnad som vi inte direkt har räknat med.

Vi håller tummarna för att den magra kissen som kom igår ska klara sig. Som så många gånger förr undrar vi hur det kan komma sig att ingen sett de här magra katterna och slagit larm tidigare. En katt blir inte sjukligt mager på nån dag.

Hoppas människor ser de som mår dåligt mycket tidigare så de kan räddas.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det hänt igen! Ni ska inte tro att det bara är roliga saker som händer här på katthemmet. Det blir man ännu mer medveten om när man är bloggkatt.

Idag fick vår hälsoansvariga ett larm igen. Det gällde 2 magra katter som gick omkring i Södertälje och visade många tecken på att må väldigt dåligt, särskilt den ena.

Visserligen är det lördag, men det bryr inte vår hälsoansvariga sig om ett dugg när det gäller katter i nöd. Hon och en annan av våra andra klippor ryckte ut.  Det var mycket riktigt två mycket magra katter, den ena därtill skadad.

Det blev direktresa till djursjukhus. Där konstaterades mycket riktigt att den ena katten var i bedrövligt skick. Veterinären sa att om de skulle stå för kostnaden skulle katten bli avlivad omedelbart. Vi ville i alla fall ge katten en chans och tog på oss kostnaden för en undersökning, trots den dåliga prognosen och trots akutpåslag.

Eftersom den var mycket skärrad fick den först lugnande. Efter noggrann undersökning visade det sig tyvärr att den var i alltför dåligt skick för att orka gå igenom någon form av behandling. Den slapp i alla fall gå ute och självdö, utan fick somna in lugnt och stilla, medan nån strök den över pälsen. Det var säkert länge sedan nån gjort det.

Den andra katten är nästan lika mager, men i alla fall inte skadad. Vi kommer göra allt vi kan för att den ska klara sig och få ett bra liv efter detta.

Det här belyser åter vad jag har jamat tidigare: KASTRERA ERA KATTER, ID-MÄRK DOM OCH REGISTRERA DOM! 

Jag vet att ni som läser detta säkert gör allt det här, men sprid det till ALLA runt omkring er. Det är jätteviktigt, för vi vill inte behöva ta hand om katter som far så här illa.  Det ska ingen behöva!

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu börjar jag känna mig varm i pälsen som bloggkatt. Jag känner att jag börjar greppa det mesta här på katthemmet.

Visst finns det problem. Alldeles för många katter behöver hjälp där ute, alldeles för många kattungar föds och går en osäker, ofta tråkig framtid till mötes. Katthemmen kan ju tyvärr inte ta hand om alla.

En del människor verkar inte förstå sambandet mellan att inte kastrera sin katt och att det finns över 100 000 hemlösa katter. Hur svårt kan det vara?

Jag har i alla fall haft flera trevliga besök sen jag blev bloggkatt. Några berättade jag om igår. Idag tänkte jag berätta att även Klosterkatternas mattar  varit på besök. Det var väldigt trevligt. De har 2 katter från vårt katthem, Jenny och Majsan. Ni kan läsa lite om dom via länken.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag haft flera besök att ta tass om här på katthemmet.

Först kom vår kattliga tassleverantör, Karin, med 2 stora kassar med godis och en stor peng till oss katter. Hon gick omkring och pratade med oss också. Jam tackade förstås för godiset vi fick. Lite senare fick vi smaka. på EN av sorterna. Det var så klart blogghjälpen som snålade igen.

Sen jamade jag med  Alices matte. Hon är också väldigt snäll och alla hennes tre katter kommer från vårt katthem. Idag hade hon också med sig godis. MEN DET HAR VI INTE FÅTT SMAKA ÄN! Ska ha ett allvarligt jam med blogghjälpen om detta!

Sen hade hon med sig fina skyltar där det står hur vi ska utrymma katthemmet om det händer nåt tok. Hon jobbar nämligen med sånt. Nu har hon på sin fritid gjort skyltar åt oss också. Fast vi hoppas vi aldrig ska behöva använda oss av vad som står på dom. Här får bara inte hända otrevligt!  

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Alla katter på alla katthem vill nog, liksom jag, ha ett tryggt, lugnt för-alltidhem där de är älskade och får all omtanke de behöver. För att katthemmen ska kunna existera behövs snälla gåvogivare som stödjer oss.

Många skänker pengar till katthemmen, även de som själva inte har nåt överflöd. Men så finns det andra.

Då tänker jag idag på den här artikeln som jag läst i tidningen idag. Det handlar om människor som lägger enorma summor på
såna här operationer.  De tycker antagligen att de inte duger som de är, utan måste kosta på sig hur mycket som helst för att tillfredsställa, ja, vem då? Sig själva? Sin partner? Omgivningen?

Om man inte duger som man är, är det då värt att lägga ner en massa pengar på att ändra sitt yttre?

Vi katter tycker att våra mattar och hussar är jättebra, oavsett hur de ser ut, bara de har ett varmt hjärta som gör att de kan känna omtanke och kärlek till andra varelser, t ex oss katter. De behöver inte lägga ner en massa pengar på att operera sitt yttre för att vi ska bli nöjda. Vi vill hellre att de ger de pengarna till såna som jobbar med djur som har det svårt. Katter på ett katthem till exempel.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har jag berättat lite om mig och min bakgrund. Mer ska jag nog inte berätta om den. Lite hemlisar vill man ju ha för sig själv.

Så nu är jam redo för det riktiga bloggarbetet här på katthemmet. Eftersom jag har tagit en del utrymme för att berätta om mig, så  har det så klart hänt en del här under tiden som jag inte hunnit berätta om. Det står aldrig stilla på katthemmet.

Till exempel att det kommer in väldigt, väldigt många mammor med ungar, dräktiga honor och ungar utan mammor. Den sista kategorin är jobbigast, för då måste vår hälsooansvariga gå upp varannan timme dygnet runt för att mata. Det är tur både för dom och oss andra katter att hon finns. 

Det största problemet vi upplever nu är att vi inte kan ta hand om alla som behöver hjälp. Tänk om alla kunde kastrera och ID-märka sina katter. Då skulle problemet minska drastiskt. Men det finns alltid människor som struntar i det.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Jam, som ni som följt bloggen en tid säkert förstått, gick det inte bra i mitt första hem.

Plötsligt hörde jag matte säga i telefonen att "jag tror inte det här är rätt katt för mig. Kan ni hämta tillbaka henne?" Sen hörde jag att hon sa "i morgon? Jo det går bra".

Jag förstod ingenting. Men nästa dag kom två tjejer som jag kände igen mycket väl från katthemmet och hämtade mig. Jag fick åka tillbaka till katthemmet.

När jag kom tillbaka satt blogghjälpen och talade med mig. Hon sa att om det är så att nån inte tycker de har fått "rätt katt", är det aldrig nåt vi börjar diskutera, utan vi vill att katten kommer tillbaka till oss så fort som möjligt. På katthemmet vill man inte försöka övertala nån att behålla en katt, för är det så att man inte tycker att man har fått "rätt katt", då är man nog inte rätt matte/husse.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

När jag bott en tid på katthemmet kom det en tjej på öppet hus. Hon tyckte jag var söt. Hon skrev en intresseanmälan på mig.

Det gjordes hembesök och hemmet godkändes. Efter några dagar fick jag flytta.

Jag tyckte det kändes bra, även om jag behövde lite tid på mig för att känna mig alldeles hemma.

Men så en dag...

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nästa morgon kom det in människor i vår bur. Jag var på min vakt, men jag tror inte jag fräste åt dom.  De var snälla. Tömde lådan, gav oss nytt vatten och mat och undersökte ungarna. De sa att de skulle vänta lite med att undersöka mig tills jag fått vänja mig lite mer vid min nya tillvaro. De såg nog på håll att det inte var nån större fara med mig. Och de såg att jag tog tass om mina ungar.

Dagarna gick. Ungarna växte. Jag blev allt modigare och lät människorna klappa och undersöka mig.

När det gått många veckor började jag tröttna på att vara mamma. Det gör vi katter oftast. Vi tycker det är dags för ungarna att börja sina egna liv.

Efter en ganska kort tid hade de fått nya hem, alla tre. Jag bodde kvar på katthemmet. Jag blev kastrerad och ID-märkt. Sånt är väldigt viktigt. Nu var jag redo för ett eget hem, jag också.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Vi blev så klart oroliga när lådan vi låg i stängdes. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända och mina erfarenheter av människor var inte enbart positiva.

Vi fick i alla fall åka brummis. Efter en stund var vi framme. Då bars vi in i ett rum där vi fick vara själva. Det fanns dynor att ligga på och toalåda med ren sand i. Det var skönt att få vara ifred med ungarna så de kunde få mat. Själv fick jag också mat. Det dröjde ett tag innan jag åt, för det var viktigast att ungarna blev mätta.

När vi ätit allihop somnade vi. Trots att miljön var ovan tyckte jag att jag kände mig ganska trygg. Det verkade inte vara några elaka människor vi hamnat hos.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Efter att den där tjejen ringt och sagt "kan ni ta dom" till nån, gick det några dagar. Vi hade nästan glömt bort det. Men så plötsligt kom det en tjej med en ganska stor låda med dörr på.

Hon satte sig hos mig och pratade snällt. Hon tittade på ungarna och sa att de var fina, men hon rörde dom inte till att börja med. Så småningom kände jag mig trygg med henne.

Efter en stund gav hon mig lite godis. Det smakade bra. Sen sträckte hon långsamt fram handen, så jag fick nosa på den. Den luktade av godiset. Efter en stund slickade jag på hennes fingrar. Då klappade hon mig försiktigt på nosen, sen på huvet. Efter en stund tog hon en av ungarna och la i den där lådan. Sen tog hon nästa, och nästa. Då blev jag lite orolig. Men så lyfte hon försiktigt upp mig också och la mig i lådan.  Då var vi tillsammans igen.

Hon stängde dörren till lådan.

Vad skulle hända nu?

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Som ni kanske läste igår mådde jag inte så bra där på gården. Det berodde nog inte bara på att jag fick ganska dålig mat, om nån alls.

Nä, rätt som det var födde jag fyra ungar, fast jag knappt var mer än en unge själv. En klarade sig inte. Det var jag ledsen för.

Nu blev det i alla fall så, att den där tjejen som var den enda som brydde sig om oss katter, ringde ett samtal. Jag hörde att hon sa "...en liten katt som fått ungar. Hon kommer inte klara sig eller ungarna här i vinter. Kan ni ta dom?"

Jag blev jätterädd. Vem var det hon talade med - och vad menade hon med "kan ni ta dom"?

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår, föddes jag och mina syskon på en gård. Där fanns alldeles för många katter, och det var just ingen som brydde sig särskilt mycket om oss. Ju äldre vi blev, desto mer förstod vi att vi inte var värda nånting.

Den enda som ibland försökte klappa oss var en tjej på gården. Vi var i alla fall lite rädda för henne, eftersom alla andra inte verkade gilla oss.

Vi ungar växte, som alla ungar gör. Ibland mådde jag inte bra alls, men jag kämpade på och vi försökte alla göra det bästa av situationen.

Jag började tänka att livet kanske inte ska vara lätt?

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu ska jag börja berätta lite om mitt tidigare liv.

Det första jag minns är att det var ganska dragigt  där jag föddes. Trots att mamma fanns hos oss ungar frös vi lite. Hade vi inte haft henne hade vi nog frusit ihjäl.

När vi började röra oss såg vi att det fanns en massa andra djur där. Stoooora djur som sa MUUUUU och andra som gick och pickade på marken. Höns hette de visst.

Det fanns människor där också. Det tyckte inte att vi katter var nåt att ha. När vi var riktigt små tyckte de vi var söta. Sen växte vi lite. Då tyckte de inte vi var så söta längre tydligen, för då hörde vi att de började tala om att "göra sig av med en massa katter".

Vi förstod inte riktigt vad det betydde, men mamma som varit med förr, såg till att vi höll oss undan så inte människorna skulle få tag på oss. Det gjorde att vi tyckte människorna var farliga. För de var ju farliga för oss också.

Katten Rosita presenterar sig

Hej, jag heter Rosita och bor på Södertälje Katthem.

Ja, ni vet ju inte vem jag är ännu, men det är jag som ska ta över bloggen här på Södertälje Katthem efter Rubina.

Det känns så klart väldigt pirrigt. Särskilt som Rubina inte hann lära upp mig så mycket, för hennes flytt gick rätt snabbt. Det jag tog fasta på var att hon jamade att det inte var farligt och att jag skulle få stöd både från blogghjälpen och från de som läser bloggen.

Hon sa att alla var jättesnälla och att de kommer göra allt för att jag ska känna mig bekväm med bloggen.

Hoppas hon har rätt.

Idag har blogghjälpen och jag haft ett möte och det verkar som om jag ska börja berätta om mitt lilla liv i morgon. Kommer nog inte kunna sova nåt i natt, för jag ska försöka formulera det jag ska skriva i morgon. Hoppas ni förstår vad jag berättar?

Blogghjälpen har ordet

Så har ännu en av "mina" bloggkatter övergivit oss för sitt för-alltidhem. Som alltid är känslorna blandade. Saknaden av en liten vän som gjorde stora framsteg under sin tid på katthemmet vägs mot glädjen över att hon fått ett kanonhem.

Jag minns så väl när jag var och hämtade Rubina och hennes kompis Rakel. Infångaren hade dom i burar sin bil och vi lastade över burarna till min. Det var knäpptyst i bilen hela vägen till katthemmet. Jag undrade nästan om de levde. När vi kom fram fick vi veta att de gjorde det. Så fort vi öppnade transportburarna inne i karantänburen fick stackars Rubina panik och kastade sig hejdlöst mot väggarna. Rakel låg kvar i sin transportbur. Vi lämnade dom där så de skulle få landa under natten.

Så småningom lugnade Rubina sig, men jag kan lova att vår hälsoansvariga haft en del jobb med att fånga in henne när hon skulle kastreras eller flyttas från karantän till kattsalen. Rubina behöver mer tid innan hon vågar lita på människor fullständigt, men jag är övertygad om att hon hamnat i alldeles rätt hem för att få den tiden och stimulansen. Det kommer inte ställas några krav på henne att det ska gå fort, utan hon får ta den tid hon behöver.

Hennes kattkompisar kommer också visa henne att det inte är något farligt i det hemmet. Alla är snälla och harmoniska. Ett bättre hem har hon inte kunnat få.

I början var Rakel och Rubina väldigt "tighta". Vi sa då att vi inte skulle skilja på dom. Med tiden blev det i alla fall så att Rakel började ty sig mer och mer till en av de andra katterna och Rubina blev nästan lite utanför. Inte så att hon blev mobbad, men hon blev inte den självklara kompisen för Rakel längre. När så möjligheten att Rubina skulle få flytta uppenbarade sig, såg vi inget hinder att sära på dom. Det viktiga nu tror vi är att Rubina får andra kattkompisar som kan lära henne hur en trygg katt beter sig. Både Pauline och Milton, som ni som följt bloggen en tid säkert kommer ihåg, kommer bli hennes läromästare.

Rent generellt tror jag att bloggar kanske har upplevt sin storhetstid. Allt ska gå så fort nu och man blir kanske mer inne på att slänga iväg en rad på twitter än att läsa en blogg om en stackars katt som behöver ett hem. Jag väljer ändå att fortsätta med min blogg ett tag till, då jag vet att det finns ganska många som läser den, även om de inte kommenterar.

I morgon börjar en ny bloggkatt, som också behöver ett eget toppenhem! Hoppas ni stöttar där också.

Katten Rubina berättare om ett TROLLERI!

 Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det varit trolleri här!! Det var jätteläskigt - och ändå inte. Vet ni vad som hände?

DE HAR TROLLAT BORT MIG!  JAG FINNS INTE MER!

Eller, jojam, jag finns förstås, men inte här på katthemmet.

Det var så här: idag mitt på dagen kom blogghjälpen. Det gör hon ju ibland. Efter en stund kom en tjej till. Vi känner igen henne för hon har varit här förut. Det kom in i vår bur. Blogghjälpen hade godis med sig och vi fick smaka allihop.

Efter en stund tog den andra tjejen burken med godis (moss). Hon sträckte fram handen där hon lagt mossen till mig. Jag var lite skeptisk först, men sen gick jag fram och åt ur hennes hand.

Efter en stund sattes det in en transportbur i vår bur! Jag var lite nyfiken på den, men sprang undan efter en stund. Då la dom in lite godis i buren. Då blev det genast intressantare.

Hur det nu gick till så satt jag plötsligt i buren och dörren var stängd! Sen bars jag ut till en brummis och vi åkte iväg!

En del av er kanske undrar varför jag inte åkte med Rakel? Det är så att på sistone har hon och jag inte varit så väldigt fästa vid varandra som vi var när vi kom till katthemmet. Hon har hittat andra kompisar och jag har nästan känt mig lite utanför.

När vi kommer till mitt nya hem kommer jag få bo i ett gästrum. Där har två andra av katthemmets katter bott förut: Pauline och Milton! De kommer nu bli mina syskon.

Idag är jag så klart skärrad efter allt som hänt, men blogghjälpen har försäkrat mig att när jag landat och förstått vad som hänt, kommer jag inse att jag kommit till ett djurens himmelrike. Och matte har sagt att jag får ta den tid jag behöver för att växa in i min nya familj. De kommer ta väl hand om mig för resten av mitt liv.

Jag förstår nästan inte att detta hänt mig. Jag trodde jag skulle sitta för alltid på katthemmet. Så blev det inte!

I morgon kommer blogghjälpen att blogga lite själv. Jag kommer att bo in mig i mitt nya hem!

Tack alla ni som stöttat mig. Ni anar inte hur mycket ni betyder. Utan er har vi bloggkatter på katthemmet ingen att berätta för. Hoppas ni stöttar min efterföljare också.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har vi haft ett litet  avskedsparty på eftermiddagen. Vår burkompis Sally har fått flytta till sitt nya hem nämligen.

Det känns lite tomt nu när hon har flyttat. Men samtidigt innebär det ju att vi som är kvar får mer av godiset. Så allt är inte negativt.

Men det är klart att man undrar när nån ska upptäcka oss som är kvar. Fast kanske kommer nån nu när semestrarna börjar ta slut. Vad kan vara bättre att trösta sig med än en katt?

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har vi tagit det lite lugnare än igår. Det händer nästan varje dag att vi måste rycka ut och rädda nån dräktig hona, ensamma kattungar eller annan katt i stor nöd.  Tyvärr kan vi inte berätta om allt vi gör av flera olika skäl, men vi mår alla dåligt av att tvingas säga nej till en katt som behöver oss. Vi vet ju att det är alldeles för många.

Även om en katt är illa skadad och vi lämnar den till en veterinär får de inte göra något om katten har en ägare som endera inte går att nås eller motsätter sig behandling. Bara om katten är döende kan de ringa länsveterinären och söka tillstånd att avliva katten.

Jag vet att jag skrivit en hel del om detta på sistone, men jag tror att många, även stora djurvänner, tror att djurskyddslagen är till för att skydda och hjälpa djur och att den fungerar. Tyvärr ser verkligheten ofta annorlunda ut.

Även du som privatperson kan kanske göra något åt det. Man kan t ex skriva till Länsstyrelsen i sitt län eller till politiker och fråga vad som gäller när det gäller djur som far illa. Om de får tillräckligt många telefonsamtal, brev och mail kanske de förstår att nåt måste göras. Nu!

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det varit en lång och jobbig dag för blogghjälpen.  Vi fick godis i förmiddags, och det var bra, men sen har hon faktiskt fått göra lite annan nytta.

Kattärenden faktiskt. Men nu orkar vi inte jama mer idag, vi får berätta mer i morgon.

Sov gott allihop!

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

 Idag har jag funderat mycket på varför utvecklingen verkar gå åt fel håll på många områden. Som till exempel när det gäller oss katter. Vi har nästan inget rättsskydd alls. Visserligen finns det nåt som kallas djurskyddslag, men nästan ingen ser till att den efterlevs.

Dessutom är den väldigt konstigt utformad. Den är inte till för att skydda oss djur, utan mer för att skydda förövare och tjänstemän som ska arbeta för oss.

Visste ni till exempel att om djurpolisen blir kallad till en plats där nån håller på att slå ihjäl kattungar, då får de inte ta de ungarna som ännu inte blivit ihjälslagna. För de har inte blivit skadade!

Så fungerar svensk djurskyddslag. Är det rätt? Varför har många andra länder mycket bättre djurskydd?



  

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Så har man just avslutat öppet hus med loppis och fika. Det kom många besökare idag och de fyndade på loppisen. Några lämnade också intresseanmälningar på katter.

Blogghjälpen följde ett mönster som hon hittat på sen en tid. Nämligen att ge mig godis samtidigt som hon klappar mig.

Eftersom jag får godis samtidigt kan jag ju inte sticka ifrån den där andra handen som klappar mig. Vet faktiskt inte hur jag ska hantera det här.

Är det nån som har nåt bra tips?

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag ställa en fråga till er. Nämligen, hur väl tror ni att svensk djurskyddslag fungerar?

Tänk så här: ni får reda på att ett djur vanvårdas i ett hem. Ni ringer polisen. I bästa fall hänvisar de till Länsstyrelsen i ditt län. På deras hemsida står det bl a så här: 

Djur som far illa 

Länsstyrelsen ansvarar för djurskyddskontrollen i länet.
Om du anser att djur far illa på något sätt kan du anmäla detta till länsstyrelsen. Du kan ringa eller skicka din anmälan via ett formulär, se länk nedan. 

Det låter ju bra.  Man tror ju att de ska rycka ut och hjälpa det djur som far illa. MEN - om det är efter kontorstid eller helg, då är det en telefonsvarare som säger att du ska återkomma efter helgen.

Så, om du upptäcker att ett djur behandlas illa på fredag så kan den som äger djuret  i lugn och ro hantera det djuret illa åtminstone till måndagen. Säkert längre, för det kan ha kommit in många anmälningar som måste hanteras innan det är dags för ditt ärende. 

Då kanske du tänker: men jag kan ringa till djurpolisen! Visst kan du göra det, men de har inte rätt att knacka på hemma hos nån utan att länsstyrelsen är med. Och de har ju inte resurser att skicka nån.

Tycker ni att vi ska ha ett sånt "djurskydd"?

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Ikväll är fredagsgänget här. Det brukar betyda lite extra godis. Hoppas det blir så ikväll igen.

Sen måste jag berätta att det är eländigt på hemlösa kattfronten nu. Det vimlar av kompisar där ute som inte har nånstans att ta vägen. Det verkar som om människor inte förstår att även vi katter har känslor. Att först bo i ett hem och få mat och omvårdnad och sen slängas ut som en soppåse, det är verkligen grymt.

Om vi blivit vana vid att få mat är det svårt för oss att fånga all mat vi behöver själva. Det är en sak att bära hem en mus eller fågel som vi lyckas fånga under tiden vi har ett hem, men en helt annan att tvingas fånga så mycket mat att vi blir mätta och mår bra helt plötsligt.

Är det svårt att förstå för vissa?

Vi är FÖR-ALLTID-KATTER! Vi är inga slit-och-slängvarelser. Vi behöver er hjälp. I gengäld kan vi ge er mycket tillbaka i form av kärlek och tillgivenhet. Tänk att vissa har svårt att förstå det.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus igen. Sallys matte var här och gosade jättemycket med henne. Blogghjälpen kom in samtidigt i buren och gav oss godis. Det var bra. Bäst var det nog för blogghjälpen egentligen, för hon fick klappa mig jamarmycket medan jag åt. Hon sa att jag var väldigt duktig!

Annars hade hon tänkt ta lite nya bilder på mig idag - men hon hade glömt blixtmojängen! Så typiskt henne.

Nåjam, mig gör det inget. Jag tycker det räcker med bilder ändå.

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Alltså, nu vet jag inte om jag kommer släppa in blogghjälpen i buren mer. Fast det är ju det där med den goda maten hon har med sig...

Hon har nämligen räknat ut nåt väldigt listigt (tycker hon väl själv).

Hon kommer in i buren, möts av oss allihop som känner doften av god mat hon har med sig i en påse, ger lite till de andra katterna. Jag väntar ivrigt i fönstret på min tur. Då lägger hon lite mat i högerhanden, lägger den långt till höger på fönsterbrädan och medan jag går fram för att äta godiset stryker hon mig med vänsterhanden över ryggen. Och håller kvar handen. Idag höll hon kvar den en bra stund efter att jag slutat äta också.

Jag vet ännu inte vad jag ska tycka om det här. Men jag måste erkänna att idag blev jag inte så chockad som jag blev i början. Och jag minns inte att det gjorde så ont heller! *förbryllad*

KAtten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har inte blogghjälpen varit här och lurat mig. Men jag har haft fullt upp ändå. En riktig bloggkatt är aldrig riktigt ledig.

Ni kanske minns att jag berättade att SVTs lokal-TV var på besök häromdagen. Om ni vill titta på inslaget kan ni göra det här:
lokal-TV i Södertälje.

Den svarta katten som poserar i filmen är vår burkompis Sally. Hon har förresten fått en intresseanmälan och kommer flytta i slutet på nästa vecka. Vi kommer så klart att sakna henne, men samtidigt är vi glada för hennes skull.

Blogghjälpen tror att det inte dröjer så länge innan det är vår tur. Hon tror nämligen att jag kommer låta mig klappas mer och mer nu. Vet inte om vi är riktigt överens där.