Idag tänkte jag ta upp ett allvarligt ämne: förlåtelse.
Alla ni som läser den här bloggen vet ju att vi är många på katthemmen som blivit illa behandlade av tvåbeningar. Ändå förlåter vi dom. Om inte direkt så efter ett tag, när de visat att de är värda att bli förlåtna.
Oftast är det ju inte samma människor som tar hand om oss och ger oss nya hem som de som behandlat oss illa. Men ändå behöver vi förlåta tvåbeningar som grupp. Vi har ju ofta lite svårt att veta vilka som är dumma och vilka som är snälla. Det behöver vi lite tid för att utröna.
Nu tänkte jag i alla fall ge ett tassfast exempel på både hur man ber om ursäkt och hur man förlåter.För nån vecka sedan fick vi besök på katthemmet. Klosterkatternas mattar. Vi känner ju dom sen många år. Den här gången kom de utan nåt godis till oss. Vi blev så klart lite förvånade och kanske också lite besvikna. De brukar ju alltid ha med sig nåt godis.
Nåjam, igår kom det ett paket till mig från Majsan, en av Klosterkatterna som tidigare bott här på katthemmet. I paketet låg ett kort där Majsan skriver att deras matte borde gett mig godiset som också låg i paketet när hon kom på besök. Sen skrev hon att jag skulle se till att blogghjälpen skulle dela ut allt genast!
Nu har hon faktiskt inte gjort det, för det blev lite akut transport av sjuk katt istället för blogghjälpen, men i morgon ska vi få!
Vad jag vill jama med detta är att när nån ber om ursäkt på ett så fint sätt, då ska man förlåta! Det har jag gjort.
-1.jpg)
Det var snällt av Klosterkatternas mattar att skicka över godiset via Majsan.
SvaraRaderaJam tror att dom glömde godiset hemma så det var därför dom inte hade det med sig.
Du vet, tvåbeningar är lite förvirrade ibland, både min matte o husse är det fast dom inte vill erkänna det.
Och imorgon blir det fest hos Er för då blir det godis i stora lass.
Ozzy
Ozzy, Klosterkatternas mattar är jamarsnälla. Tror de "bara " glömde godiset.
RaderaJag måste nog jama, att vissa gånger är det väldigt lätt att förlåta. Ibland måste man jobba mera med det. Men just den här gången var det nog jamarlätt som en plätt att förlåta!
SvaraRaderaGustav, jam, den här gången gick det plättlätt.
RaderaOh vi jamar högt om vilken fest det blir hos er i morgon! Snällt av klosterkatterna att komma med godis. Men tvåbeningar är ibland glömska och då måste vi påminna dem om godisleverans. Vi katter är jamarbra på att förlåta tvåbeningar även om det ibland kan ta lång tid. Men å andra sidan så har vi varit med om mycket ibland och då får detta lite tid
SvaraRaderaMicke och Molle, visst kan tvåbeningar vara glömska - men man får ju inte glömma vad som helst!
RaderaD e nog väldigt bra att vara förlåtande. Synd att du inte hann få någe godis men en akut transport går ju före. Hoppas allt gick bra m den kissen. Å då har ju du sparat godiset. Den som väntar på nå gott väntar alltid för länge :)
SvaraRaderaåsa
Åsa, jam du har alldeles rätt. Vi stackars katter får OFTA vänta för länge!
RaderaOh, vad du är klok och snäll, Rosita! Förlåta människorna som grupp, det är ju en väldigt stor och svår sak. Men viktig <3 Klosterkatterna är ju så fina så det är klart ni förlåter dem på studs - det var väl bara glömskan som slog till där :-)
SvaraRaderaSmaklig spis vid godisutdelningen i morgon - nu får blogghjälpen inte hålla på en enda godisbit minsann :-)
Kramar och tassklappar
Gunilla, Simba och Tasse, jam vet att Klosterkatternas mattar bara glömde att ta med godis. Hoppas de snart kommer tillbaka och hälsar på oss igen!
Radera