måndag 10 september 2012

Katten Bertil på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.

När det började bli ljust igen vaknade jag och var förstås jättehungrig. Ändå var inte hungern det värsta, det var att jag började inse att mina människor hade övergivit mig. De brydde sig inte om mig. De tänkte inte hämta mig. De tänkte inte ge mig mat. De tänkte inte ordna så nån annan tog hand om mig.

Varje katt som varit med om det, och vi är ALLDELES för många,vet hur det känns. Man kastas mellan hoppet att det hela ska vara nåt missförstånd som snart klaras upp till insikten att det verkligen är sant. Man är övergiven och framtiden är minst jamat oviss.

Jag lyckades hitta nåt ätbart nära några soptunnor den morgonen. Jag började inse att nu börjar mitt liv som hemlös, övergiven katt. Jag var ledsen.

16 kommentarer:

  1. Din stackare. Tindra har jamat om hur hemskt det var att vara helt ensam i den stora världen. Du som dessutom blivit övergiven av dina människor. *djup suck*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, Tindra förstår nog hur det var, även om hon var väldigt liten när det hände.

      Radera
  2. Usch, jag vet precis hur du kände dig Bertil! Precis som du jamar är inte hungern det värsta utan att ingen vill ha en och att man är bortkastad. Det borde vara hårda straff för såna tvåbeningar som gör så och jag tror inte de förstår hur lång tid det tar innan man kan lita på någon efter att man blivit övergiven.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, man får ju nästan hoppas att de som överger katter inte förstår vilka verkningar det får. I så fall tror inte jag att nån skulle överge ett djur.

      Radera
  3. Fy jam så hemskt det måste kännts *morrhårsdarr*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, ja, det var riktigt, riktigt tråkigt.

      Radera
  4. Fy jam, det är så hemskt att föreställa sig. Och där var du.. "Ledsna" Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, ja, där var jag. Önskar att jag varit i mitt hem istället.

      Radera
  5. Uschjam, så sorgligt det är. Jag har aldrig behövt ha det så, och kan inte föreställa på riktigt hur det är att vara så hungrig och ensam. Även om min förra husse försvann kom ju människor och såg till mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, du hade tur. Önskar alla fick andra människor om de man bor hos inte kan ha en kvar.

      Radera
  6. Stackars dig, Bertil
    förstår att du måste haft det tuft, när ingen kom och gav dig mat, suckjam
    dessutom att du blivit utkastad av dummisar som inte begriper bättre.

    Tasskram

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, C, T, S, ja det var väldigt tufft. Önskar att ingen skulle behöva uppleva nåt sånt.

      Radera
  7. Vad knappt vad jag skall säga mer än att dessa människor förtjänar inga trevligheter.. :-(
    Förstår att du var jätteledsen..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kattfamiljen, nä, de förtjänar att lära sig hur det känns att bli övergiven.

      Radera
  8. Men ..kompis, vet inte vad jag ska jama, blir bara värre och värre. Nån borde bita de där dumma tvåbenta som lämnade dig*sniff*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, om man bara visste var de var... Fast jag vill förresten inte träffa dem igen.

      Radera

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Jag ska börja med att hälsa från Lilleman och hans kompisar som har ont i sina munnar. Efter Lille...