Jag började mer och mer förstå att mina människor aldrig skulle komma och hämta mig. De hade övergivit mig. Jag betydde ingenting för dem.
Det var inte så lätt att hitta mat där jag var. Jag åt mycket sånt som varken var gott eller nyttigt, men jag kunde ibland stilla den värsta hungern i alla fall.
Gubben som roade sig med att sparka mig tog varje tillfälle att måtta in en spark. Ibland hann jag undan, ibland inte. En tant som såg honom skrek åt honom att låta bli mig. Då skrek han tillbaka att han hatade katter och att "kattf-n" inte skulle vara där.
Nähä, var skulle jag vara då? Är det verkligen så att just människor har rätt att bestämma vilka som får vara på olika platser? Har de nån bestämmanderätt över alla andra levande väsen? Det har jag svårt att förstå. Jorden är väl till för alla?
Så småningom började i alla fall den där tanten ge mig lite mat. Hon försökte klappa mig också, men då fräste jag och sprang bort det fortaste jag kunde. Efter att ha levt ett ensamt liv länge där människor ofta var elaka mot mig, vågade jag inte lite på nån människa.
Stackars dig! Att vara hungrig, rädd, ledsen och dessutom bli sparkad på vet jag tyvärr alltför väl hur det känns. Ingen katt eller annat djur skall behöva utsättas för det! *stampar med tassarna*
SvaraRaderaTur att tanten gav dig mat ibland.
*nosbuffar*
Alice, nä det kändes som om allt var emot en. Det räckte väl med att man var övergiven?
RaderaÅtminstone en ljusglimt att någon såg dig, någon som gav dig mat. Jag kan inte tänka mig hur det är att inte få någon mat alls. Och att dessutom ha en elaking som sparkas. Uschjam så förfärligt.
SvaraRaderaGustav, ja förfärligt är bara förjamet. Ingen ska behöva uppleva sånt som jag upplevt.
RaderaDin stackare. Jag funderar på att sätta ihop en grupp och anordna en hämndaktion mot dumma gubben. Så där gör man inte mot en katt!
SvaraRaderaTur att det fanns en snäll tant där i alla fall.
Sippo, det vore jamarbra med en hämndgrupp. Jag ställer så klart upp!
RaderaLilla gumman! Så får man verkligen inte göra "ledsna och arga". Bta att tanten började ge dig mat i alla fall.Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, ja, tanten blev nog min räddning egentligen, men det insåg jag inte då.
RaderaSnälla tanten var en liten ljusglimt i mörkret ändå.
SvaraRadera=^.^=
Tröstebuffar
Hjulia Huller om Buller, det var min enda ljusglimt då.
RaderaMEN Snälla Fortuna, vad du har varit med om, Tasskram på dig, din stackare.
SvaraRaderaDen där tanten som såg elaka gubben var nog liiitet snäll iaf.
Tass tass
Förresten Fortuna:
Jag/Mimmi, fyller år på nyårsafton
så OM du har tid och lust så får du gärna komma på kattkalas på våran blogg, jag Mimmi håller på att tassa runt till våra bloggkompisar och bjuder in dom på kalas, mjau
M, C, T, S, åhhh, det blir mitt första party som bloggkatt. Klart jag kommer! Och jag tar med alla kompisar på katthemmet.
RaderaStackars lilla du, ensam ute i dumma världen. Tur det fanns en snällis i varje fall där. Gubbar som sparkas har jag bara hört talas om, för katten före mig här råkade visst ut för sånt, han Herr Katt som också "glömdes kvar" när hans familj flyttade.
SvaraRaderaAntingen e en del människor kriminellt glömska eller mycket onda, för de måste ju fatta att man inte lämnar en familjemedlem efter sig så där.
Om jag inte visste att du kommit till katthemmet och är trygg nu hade jag varit mycket ledsen för din skull.
Pelle, eller så är de helt enkelt kriminellt onda. Det är en ynkedom utan like att sparka på en liten katt som inte kan försvara sig.
RaderaÄvla gubbstrutt som sparkade på och efter dig så fort han kom åt :(
SvaraRaderaTur att den där Tanten gav dig mat i alla fall :)